Så himla trevlig kväll det blev

tillsammans med norrmännen som jag skrev om redan tidigare. Igår kväll kom de på besök och vi fick fina timmar tillsammans över fylld bolo de caco ( fyllning : tsatsiki som jag i sedvanlig stil gjorde på pimpinela) skinka, kan ni tänka er? 😏 och tomater. Till det lite Bolo do Rei, rom-muffins och småkakor. 

Här försöker jag verkligen att visa folk utifrån vad Madeira kan bjuda på för godsaker till nymalet kaffe. Jodå, det blev en välkomstdrink också, gjord på vitt vin och mangojuice, senare också lite madeiravin och rom. Det låter som en blöt fest detta men det handlar om små mängder bara för att få smaka . 

Papayan släpper sina blad och givetvis så måste det ju till ett foto också. 

Många gemensamma nämnare hade vi också, förutom dem jag redan har nämnt. Skotten i sällskapet hade en hel del med Uffe att prata om. Uffe har varit i Skottland och kände till skottens hemtrakter. Övriga norrbaggar kände förstås till Åland, så pass att de nämnde någon de hade känt som bodde i en by med det märkliga namnet Högbolstad. 

Det visste jag redan när de nämnde namnet på personen, för min numera saliga bror Krister bodde granne med henne. Tala om att världen är liten. Den femte norrmannen kände en redare på Åland som vi också kände väl, även han salig nu för tiden. Ja, som det ser ut så ska vi träffas en gång till innan de drar iväg norrut och mot vintern i Norge. Då ville de att jag skulle ta med mig pimpinela och berätta mera om grönsaken och hur och till vad jag använder den. Här blir jag utmanad titt som tätt och antar allt man utmanar mig med. Vem har sagt att livet är tråkigt? 

Sen blir jag lite full  i skratt för vi på den här sidan av gränden har blivit någon slags ambassadörer för RIM-bygget på andra sidan gränden. Så många, många frågor vi får, så många, många frågor som inte kan få svar eftersom vi inte sitter på svaren. Men diskussioner blir det i vilket fall som helst. De har ju också suttit på sin balkong nu i några dagar och tittat på allt som händer på bygget.

"Har ni sett hur de klättrar, hur de står på en pinne rakt ut i luften, utan skyddsanordningar många meter över markytan ? I Norge skulle det inte fungera, ja, säkert inte Finland heller." 

Och vad svarar den här kvinnan då? "Ja men de fixar det!" De klarar det! Ta det lugnt!" 

Jag har nog plockat fram fatalisten inom mig i och med flytten hit. Eller så har mina nerver blivit starkare än tidigare. Sen tror jag dessutom på vad jag säger 😚. Jag tittar inte ens bort längre, som jag gjorde i början då det blev väl magstarkt. Däremot tänker jag inte visa foton på de klättrande männen  här på bloggen, bara andra sköna detaljer. 

Lita på att de själva inte ens skulle förstå varför vi från Norden reagerar som vi gör. Så här har de gjort år ut och år in, de kan. Och vad jag vet så har inget allvarligt hänt på de snart två år som vi har varit med på ett litet hörn på sidan om.

 

Ibland känns det nästan som att jag redan har blivit hemmablind och inte ser all skönhet som Madeira bjuder på. Tänk att bara vandra här längs gatorna och det blommar hejvilt överallt. 

Tankarna går förstås, jag är väldigt engagerad i det portugisiska språket just nu. 

Den tredje kursen är påbörjad och en av oss fem som skulle vara med har ändrat sig och avslutat sin portugisiska språk-karriär. Så av de fjorton vi var från början är vi fyra kvar men plötsligt så infann sig fyra andra i samma kurskategori som vi är i . 

En parallellklass har också tappat elever och nu har vi smält samman till åtta personer i samma klassrum.  Praktiskt och bra, friska vindar från andra håll på jorden rymmer det lilla klassrummet. 

Nu är vi en italienska, en holländska, en ukrainare, två ryssar, en tyska, en osäker tillsvidare 

och så lilla jag från Åland/Finland. Blandade karameller..Kul! Jag tycker om mångfald.

En av mina  kvällspromenadsutsikter, det mörknar allt fortare nu. Hösten är här. 

Och nu är det prata som gäller när vi är på lektionstid. Melissa pratar bara portugisiska med oss och har redan aviserat att nästa tenta handlar det om att kunna prata portugisiska. 

Här sätts en viss kvinna på prov men jag gillar utmaningar så givetvis ska jag klara mig vidare när det är dags någon gång efter nyår. Men däremellan gäller det förstås att läsa på ordentligt. 

Intensivt är intensivt men det gillar jag ju också. 

Sen greppar jag vardagen och försöker verkligen att få igång en kommunikation som jag tror att jag klarar av. Folk är helt otroligt hjälpsamma när de märker att jag vill lära mig portugisiska. 

Ja, sen kopplar jag av tillsammans med er här som läser min blogg. 

Att skriva är avkoppling för min del. 

Nu till verben, senare ikväll får vi vänner på besök. 

Ingen rast ingen ro som det heter men det trivs jag också med.

På nätterna sover jag gott! Lita på det!  

                                                        Karin Eklund, Funchal, Madeira