Äventyret framtiden

Jag såg randen av grovt salt utanför vår grind, höjde på ögonbrynen en aning och undrade lite grann över " att hur har saltet kommit dit "? Nästa tanke var att antagligen har någon av grannarna tappat ett paket salt på vägen uppför trappan och sen spolat ner det med vattenslangens hjälp. En naturlig åtgärd. " Hmm, så bra", tänkte pragmatiska jag och sopade ihop saltet och strödde ut det över ogräset i stenläggningen i närheten av täppan. "Det kommer väl till pass detta "välsignade" vita...lite vatten på det och så någon dag till i tid" . Så gick mina tankar.  Ogräset försvann, tuppade av så där bara.  Det kommer alltid nytt ogräs igen men jag brukar använda mitt fotbadsvatten med grovt salt i som första hjälpen mot ogräset på gången i lagom dos. Jag tänkte inte desto mera på saken. Det här hände senaste sommar -24.  Citronträdet blommar Förra veckan fick jag veta av en man som bor här på gränden att det finns en person i vår omedelbara närhet ...

 av känslor av det goda slaget, kärlek, värme, blickar, kramar, ja, allt allt allt , ALLT Vilken tid det har varit. Underbar. Det finns inte ord Jag har inte alls varit flitig med kameran under den här tiden, jag har sugit musten ur allt annat istället, känt av stämningar, upplevelser...ja, det är egentligen omöjligt att beskriva . Däremot har Jon och min sonhustru Helena tagit många foton så de finns nog men som alltid är jag restriktiv vad gäller mina familjemedlemmar, som ni redan vet. Samma dag som Jon med familj anlände till Lissabon så berättade jag att jag hade beställt taxi åt dem till flygfältet här på Madeira.  "Men mamma, är den tillräckligt stor? Vi är fem, vi har många kappsäckar, en var och så en barnvagn på det och massor av handbagage."  (oj, tänkte jag, som är van att resa med en ryggsäck på mig. Givetvis en familj på fem personer kräver sitt)  Jag gick till hotellet och tog reda på vilken storlek det var på taxin som skulle hämta dem från flygfältet...

       NU gör jag som "Kurt-Birger" gjorde, en gång för flera år sedan.       Jag tar  PAUS här på bloggen      "Våra" vilda ekorrar på den tiden vi bodde i Geta på Åland var många och alla fick de namn...      "Kurt-Birger" var mera eller mindre far till alla ekorrungar som fanns på vår tomt just då.        Undra på att han bara lade sig ner och pustade ut ibland. Det var ingen ovanlig syns alls.       Jag i min tur kommer inte att lägga mig ner och pusta, jag/vi tänker gå "all in" tillsammans med min      son och hans familj. Kvalitetstid gäller.       Allt annat får vänta nu.      Om ni vill så ses vi här igen om ca två veckor...      Ha det gott alla, var rädda om er!                                        ...

Det finns säkert en samlare/ekorre i de flesta familjer, skulle jag tro. Min dotter är den som har samlat på det mesta i vår familj. Tagit vara på. Inte på vad som helst utan på det som handlar om förgångna tider, minnen som har haft betydelse för henne på olika sätt. Nostalgi kan man säkert kalla det men också att spara på en särskild känsla som uppstår i och med minnet man har av det sparade. Har vi andra i familjen funderat på att vart tog det där vägen som vi hade då? så har det alltid varit en självklarhet att säga " vi frågar Nann. Hon kanske har det?".. Ett sånt minne hittade hon i en av alla sina stora bananlådor här om dagen. Nu för tiden tömmer hon bananlådorna i sakta mak och säljer sånt som duger att sälja. Faktum är att hon har gjort sig en rejäl hacka. Mycket klokt i mitt tycke. Att spara på saker kan bli en barlast om det blir för mycket av det goda men vissa saker är riktigt roliga.   När mina föräldrar hade dött så var jag tillsammans med min då tonåriga Nann...

 BP:s skyltsöndag är här igen...(fyra gånger till? )  Jag har bespetsat mig på kakel idag...    Quinta= gård    Proteas= se bilden nedan:       Kungsprotea i ett skyltfönster här i stan under Blomsterfestivalen -24     Caminho = promenad, vandring...     Ribeira Grande = en vacker kommun på Madeira. Ribeira=flod, grande= stor.    Det skördas vindruvor..    Alice Teixeiras rustika kök...jag undrar om man inte kan säga grovkök     Mera skördande    Man kan pryda vardagen på olika sätt... Casa Mãe " inicio". = Mammas hus; med pilar till ingången, början. Tack Karin för din observation, nu har jag uppdaterat.🤍                                 Sagrada Família: den heliga familjen                     Glorioso S. João Batista =  den ärorika Johannes Dö...

Så är lokförare Åke på farten idag igen och tuffar på än här än där och tar upp oss som vill komma med ombord och berätta någonting om ordet termometer.  Nu i skrivande stund är jag rätt så tom i skallen vad gäller det ordet men nog ska jag väl ha något att skriva om termometer? Sådana har ju funnits under hela mitt liv och hur många gånger som helst har jag kollat temperaturen både ute och inne, i kylskåp, i frys, i vatten, i ugnar, i stekar, i bröd, säg det som inte går att mäta temperaturen på. Ja, ibland har jag ju haft feber också även om det är mera än hundra år sedan känns det som. Ett tag användes febertermometern flitigt på egna barn och på barnbarn... Den första gulliga feber-historien fick jag höra många gånger som barn när min storebror Krister hade haft feber som liten. Han hade en docka som tydligen sympatiserade med sin dockpappa när han var sjuk, för den febrade samtidigt som han gjorde det. "Nu febrar dockan" lär han ha sagt och jag växte upp med det uttry...

Idag är det redan en månad sedan julafton. Den var ju nyss här och vips så, bara elva månader kvar till nästa jul...                                                   Lite portugispratet igen. M. sätter mig på hal is minst sagt, för nästa gång vi träffas så ska vi prata om São Tomé e Príncipe , Afrikas näst minsta stat som är belägen utanför Västafrika. Jag har förstås hört talas om landet men desto mera än så vet jag inte så nu ligger jag i träning och läser på inför nästa prat-timme.Till vänster i bild São Tomès emblem. Jag gillar utmaningar och tänker skjuta skarpt 😉 Nåja, nu är jag stor i orden, men liten på jorden. Lösa skott blir det nog och inget annat. Jag är inte alls så tuff som jag ser ut att vara i det här sammanhanget. Men mera allmänbildad blir jag hur som helst samtidigt som jag lär mig nya ord på portugisiska igen samt mera geografi.  Att jag...