Hoppa på tåget/ 56/ Termometer

Så är lokförare Åke på farten idag igen och tuffar på än här än där och tar upp oss som vill komma med ombord och berätta någonting om ordet termometer. 

Nu i skrivande stund är jag rätt så tom i skallen vad gäller det ordet men nog ska jag väl ha något att skriva om termometer? Sådana har ju funnits under hela mitt liv och hur många gånger som helst har jag kollat temperaturen både ute och inne, i kylskåp, i frys, i vatten, i ugnar, i stekar, i bröd, säg det som inte går att mäta temperaturen på. Ja, ibland har jag ju haft feber också även om det är mera än hundra år sedan känns det som. Ett tag användes febertermometern flitigt på egna barn och på barnbarn...

Den första gulliga feber-historien fick jag höra många gånger som barn när min storebror Krister hade haft feber som liten. Han hade en docka som tydligen sympatiserade med sin dockpappa när han var sjuk, för den febrade samtidigt som han gjorde det. "Nu febrar dockan" lär han ha sagt och jag växte upp med det uttrycket. Senare blev jag den där dockan till min storebror , 9 år äldre än jag. 

Jag minns så bra när febern skulle mätas, termometern skulle slås ner på skalan under 36 eller ännu lägre. Förstår ni vad jag  menar?...nu för tiden gör man kanske inte så.  Sen lade K. febertermometern under min arm och påtade ner mig i sängen för att jag skulle ligga stilla. Han mera eller mindre låg över mig under tiden. För gud nåde om termometern gick sönder och kvicksilverdroppen tog sig ut i friheten. " Hon kan få för sig att äta upp den", påstod mamma från köksregionerna". Ok, den såg ju rätt god ut, för visst for den där droppen iväg någon gång. Termometern var ju av glas. Men Storebror höll ögonen på sin lilla syster. För övrigt så kunde jag inte ha haft en snällare storebror.

Jag fick en rejäl influensa av något slag som däckade mig rejält. Febern hade stigit till ca 42 grader när doktor Koch kom på hembesök och påtade in en febertermometer i rumpan på mig. Jag bestämde mig för att bli frisk redan i det skedet, men när han med någon sorts vaddpinnar med salt på sedan stack in dem i mina näsborrar för att näsblodet skulle stillna så fanns det liksom ingen återvändo. Fy bubblan. Jag blev frisk nästan per omgående men förmodligen var jag på god väg ändå. 

Konstigt nog har jag aldrig glömt bort den behandlingen. Inget salt i min näsa längre! Sen skulle han känna på min mage och jag störtnekade. Har ni hört talas om trotsåldern?  På min  mage känner ingen okänd karl. Så fungerade jag redan på den tiden. Men han, doktorn, lirkade sin hand in under täcket och tog reda på det han skulle ta reda på. Sen upplåter den här ungen som en gång i världen var jag, sin lilla febriga stämma och skriker Skitdoktor! åt honom. Min mamma dog nästan på fläcken för läkare var gudar på den tiden. Sånt säger inte väluppfostrade barn. Hon gjorde sitt bästa, jag lovar.  

Gissa vem som fick äta upp den händelsen länge efteråt. 

Men doktor Koch fick sin revansch, när jag som verksamhetsledare för föreningen Vårt Hjärta r.f :s räkning , många år senare, skulle uppvakta hans grav med blommor och hålla ett litet tal till minne av den välkända doktorn i Mariehamns stad. Min styrelse hade givit mig i uppdrag att göra detta. Jodå, jag skötte mig mycket bättre den gången. 

Jag tror att Dr Koch log lite i sin himmel när han hörde att jag kallade honom doktor Koch och ingenting annat. Om han hade lite översyn från stället där han befann sig på då, så såg han nog att jag log lite extra och att mina ögon tindrade till lite grann när jag tänkte på vår gemensamma historia för länge sen 

Så här kan det gå, jag tänkte inte alls skriva det här som jag skrev här ovan. Fingrarna bara flög över tangentbordet. U. gick förbi och undrade om jag skrev en ny världshistoria😉

Jag tänkte istället visa den fina termometern som U. och jag fick när vi gifte oss av en god kvinnlig vän i Vasa i Finland. Hennes bror har gjort den av en gammal skyttel. Den ser vi framför våra ögon varje dag många gånger om och jag tänker ofta på henne och blir varm i hjärtat. Vi fick också våra fina dagar tillsammans hon och jag med allt vad livet bjuder på av sorg och glädje. Men det får jag ta en annan gång. 



I fortsättningen är destinationsorden följande: 

1 februari: Agenda

8 februari: Interaktion

15 februari: Torn

22 februari: Black & White

Mars

1 mars: Figurer

8 mars: Sleven i grytan

15 mars: En svunnen tid

22 mars: Déjà vu

29 mars: Kreativ

Titta in till Åke så får ni se vilka andra som är med på tåget. Lokföraren håller ordning på oss.


Fotot på bilden är det färdiga pusslet jag gjorde klart innan jag skrev det här inlägget.  (Gratis pussel-Garage heter sidan

                                         Karin Eklund, Funchal; Madeira

Kommentarer

LillaSyster sa…
Att ha feber är inte kul. Förstår om din mamma höll på att skämmas ihjäl - idag är det ett annat läge. Förhoppningsvis så förklarar dagens läkare bättre om vad som ska hända innan de känner på någon liten på magen. Tänk så mycket ett litet ord kan trigga igång skrivarlusten. Ha en fin lördag!
Tove sa…
Det finns utan tvekan en SKRIVTERMOMETER, den stod på noll vid ditt skrivandes början, den stiger den under inledningen, mittvägs visar den 4 - 6 för att vid avslutning gå i topp på det röda mätarsträcket och visa 10! Topp 10.
Termometern i skytteln; wow skriver jag! Jag har en likadan, men utan skyttel! Kanske kan jag hitta en nånstans, bra utflyktsmål att gå på loppis och second hand. 😎🌞❣️

LillaSyster,

jag hade verkligen hög feber den gången och minns att jag var lite slak och het. Det är inte kul. Jadå, jag förstår henne själv...arma människa! 😊 Tack och lov så är doktorerna inte på den nivån längre utan på en bättre...mera mänsklig, förklarar mera.
Tack detsamma !
Tove,

så kul du får till det. En skrivtermometer dessutom. Tack för dina fina ord! Tack för 10-an! 💗 Hoppas du hittar en skyttel! Skytteln som så är ju så symbolisk med själva livet också i mitt tycke. Lycka till i letandet! 🥰
Znogge sa…
Visst minns jag att man skulle slå ner termometern. Tack och lov så är det andra tider nu.
Dagens läkare är nog vanan vid att ta betydligt mer skit i dag men förr var de verkligen gudar. Lagom är väl bäst och allra bäst är ett trevligt bemötande oavsett yrkestitel.

Kfram
Znogge,

det har gått framåt på många sätt och bra är det.
Egentligen så ska inte någon behöva ta emot skit alls. Visst är det så som du skriver.

Kram
Jodå, visst minns jag att man skulle slå ner termometern. Och det gällde att hålla i den ordentligt så den inte flög i golvet och gick sönder. För det farliga kvicksilvret hade jag hört talas om.
Och visst kunde jag inte låta bli att le när du berättade om besöket du fick av doktorn när du var barn. Förstår att din mor ville sjunka genom golvet. Men, du var ju bara ett barn och han hade säkert överseende med det.

Kram
Anita, de fyra blomsterhaven,

det var vid sådana tillfällen som termometern flög iväg om man inte höll i den ordentligt. Kvicksilvret var fascinerande att se på när det "flöt" iväg...
Visst var det så, ett visst överseende hade han säkert, jag var ju bara en liten unge med mycket humör på den tiden.
Kram
Guldkryckan sa…
Fe ber är ju ett elände, minns allt termometern i min armhåla som liten också, nu för tiden har man en digital här hemma som man bara trycker av så att det efter några sekunder piper till och man kan se om det är feber, tekniken går ju framåt verkligen, tacksamheten över det är ju enorm.
Kvicksilvret ja, lite lurigt var det ju allt förr med febertermometern.

Vår termometer till matlagning i ugnen här har försvunnit upptäckte vi idag, hujeda mej säger jag bara men det blev bra med lammsteken ändå.

Ha det nu jättefint.


Sitter här med min Elin & Cai och lyssnar på de samtidigt som jag skrattar åt den lilla tuffa tjej som var Du❣️
Termometer fick verkligen både Dig och mig att gå igång ☺️
Någon Gud är verkligen inte läkare längre 😅 förhoppningsvis är de dock mer kunniga än vi andra dödliga 🤪
Ha en fortsatt fin lördag 🤗 åsa
Guldkryckan,

ett nödvändigt elände egentligen, för det är ju kroppens eget försvar som går igång. Men jobbigt är det. Nu är det den digitala som gäller. Vi har ingen alls upptäckte vi.
Visst är det bra att tekniken går framåt på det sättet.
Oj, ugnstermometern är viktig men bra att lammsteken blev bra i alla fall. Mums, jag gillar lammstek.
Ha det jättefint ni båda också!
åsa, nalta norrland,

jamen, det förstår du väl, inte kan vem som helst klämma på min mage. Lite ordning i leden kan man förvänta sig eller hur? 😉 Ja, termometern fick igång idag Åsa!
Tack och lov så har den hierarkin försvunnit...inte helt och hållet men det är viktigare att ha respekt för vetenskapen, kunskapen och förhoppningsvis så är läkarna av den kalibern nu att de hela tiden vi lära sig mera om sitt yrke. För det förändras ju hela tiden . Ingen gud ska de vara i alla fall. Ner på jorden bland oss andra dödliga. Basta.
Ha detsamma du med och så roligt att du har Elin och Cai hos dig. 🤗😍
BP sa…
Gillar din termometer-utsmyckning skarpt. Så läcker och ovanlig!!!
Har liknande "erfarenheter" av febertermometrar när jag var liten. Men hos mig var det mamman som stoppade den i rumpan på mig när jag hade feber. Och var febern högre än 39 grader gjorde hon senapskompresser med gamla lakan. Meningen var väl att jag skulle svettas ut febern. Att sedan hela jag och hela huset luktade starksenap i några dagar var en annan sak...
Karin sa…
Jag har hört talas om att man kunde hålla termometern mot den varma glödlampan på sin sänglampa, tills den gick upp till lagom temperatur. Det gällde att anpassa rätt och 38,2 var rätt lämpligt = för sjuk för att gå till skolan, men inte så sjuk att läkare måste tillkallas. Jag undrar vad ungarna gör idag, när det bara finns LED-lampor, som knappast kommer upp i stanna-hemma-från-skolan-temperaturer.
Intressanta termometerminnen! Jag minns mest att alla skrämde oss barn för brännmaneterna, bland annat genom att berätta att min pappa fick 40 graders feber när han simmade in i en sådan som barn ... Jag lyckades hålla mig undan ... Önskar en fortsatt fin helg med behagliga temperaturer!!
Åke sa…
Nu fick vi en lektion om termometrar verkligen :) Och vilken trevlig uppstart bild där på Ångloket och de söta vagnarna :) Trevligt att du är med på Tåget :) Lokföraren tackar allra ödmjukast för länken, och önskar dig en fortsatt trevlig lördag.
BP,
Tack, det var inte ofta det hände att familjedoktorn kom på besök men när febern bara steg och steg så...mamma blev helt enkelt rädd att det skulle gå tokigt.
Senapskompresser, haha. Jadå, jag har hört talas om sådana men aldrig blivit utsatt för dem. Gillar du senap i dagsläget?
Äventyret framtiden
Karin,
så synd att jag får veta det där först nu...
Jag inser att det är lite synd om dagens ungar...LEDlamporna kan nog inte hjälpa dem att stanna hemma, men det kanske finns en app?🤔
Helena på FREEDOMtravel,
tack!
Allt skrämde de barn med också, haha..brännmaneter fanns nog förstås inte på Åland vad jag vet, bara vanliga snälla maneter som vi kastade på varandra när vi var på stranden. Bra Helena att du lyckades hålla dig undan. Önskar dig detsamma!
Åke,
Tack, jag har slut på Monte-loken nu så jag måste pussla ihop lok...Ha detsamma du med!
Susjos sa…
Vilken gullig liten historia. Minns också med fasa det där att få tempen in i rumpan när man var liten, det var så läskigt! Gudskelov tar man tempen i örat på barnen numera, vilken skillnad!
På jobbet har vi en termometer som används i munnen på de vuxna mammorna, och i armhålan på de nyfödda.
Må så gott!
Kram
Susjos,

tack! Visst var det läskigt. Det är bra att tiderna ändras och att man tar tempen i örat...stor skillnad. Bravo.
Tack detsamma!
Kram

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Öronbedövande