Äventyret framtiden

       NU gör jag som "Kurt-Birger" gjorde, en gång för flera år sedan.       Jag tar  PAUS här på bloggen      "Våra" vilda ekorrar på den tiden vi bodde i Geta på Åland var många och alla fick de namn...      "Kurt-Birger" var mera eller mindre far till alla ekorrungar som fanns på vår tomt just då.        Undra på att han bara lade sig ner och pustade ut ibland. Det var ingen ovanlig syns alls.       Jag i min tur kommer inte att lägga mig ner och pusta, jag/vi tänker gå "all in" tillsammans med min      son och hans familj. Kvalitetstid gäller.       Allt annat får vänta nu.      Om ni vill så ses vi här igen om ca två veckor...      Ha det gott alla, var rädda om er!                                        ...

Det finns säkert en samlare/ekorre i de flesta familjer, skulle jag tro. Min dotter är den som har samlat på det mesta i vår familj. Tagit vara på. Inte på vad som helst utan på det som handlar om förgångna tider, minnen som har haft betydelse för henne på olika sätt. Nostalgi kan man säkert kalla det men också att spara på en särskild känsla som uppstår i och med minnet man har av det sparade. Har vi andra i familjen funderat på att vart tog det där vägen som vi hade då? så har det alltid varit en självklarhet att säga " vi frågar Nann. Hon kanske har det?".. Ett sånt minne hittade hon i en av alla sina stora bananlådor här om dagen. Nu för tiden tömmer hon bananlådorna i sakta mak och säljer sånt som duger att sälja. Faktum är att hon har gjort sig en rejäl hacka. Mycket klokt i mitt tycke. Att spara på saker kan bli en barlast om det blir för mycket av det goda men vissa saker är riktigt roliga.   När mina föräldrar hade dött så var jag tillsammans med min då tonåriga Nann...

 BP:s skyltsöndag är här igen...(fyra gånger till? )  Jag har bespetsat mig på kakel idag...    Quinta= gård    Proteas= se bilden nedan:       Kungsprotea i ett skyltfönster här i stan under Blomsterfestivalen -24     Caminho = promenad, vandring...     Ribeira Grande = en vacker kommun på Madeira. Ribeira=flod, grande= stor.    Det skördas vindruvor..    Alice Teixeiras rustika kök...jag undrar om man inte kan säga grovkök     Mera skördande    Man kan pryda vardagen på olika sätt... Casa Mãe " inicio". = Mammas hus; med pilar till ingången, början. Tack Karin för din observation, nu har jag uppdaterat.🤍                                 Sagrada Família: den heliga familjen                     Glorioso S. João Batista =  den ärorika Johannes Dö...

Så är lokförare Åke på farten idag igen och tuffar på än här än där och tar upp oss som vill komma med ombord och berätta någonting om ordet termometer.  Nu i skrivande stund är jag rätt så tom i skallen vad gäller det ordet men nog ska jag väl ha något att skriva om termometer? Sådana har ju funnits under hela mitt liv och hur många gånger som helst har jag kollat temperaturen både ute och inne, i kylskåp, i frys, i vatten, i ugnar, i stekar, i bröd, säg det som inte går att mäta temperaturen på. Ja, ibland har jag ju haft feber också även om det är mera än hundra år sedan känns det som. Ett tag användes febertermometern flitigt på egna barn och på barnbarn... Den första gulliga feber-historien fick jag höra många gånger som barn när min storebror Krister hade haft feber som liten. Han hade en docka som tydligen sympatiserade med sin dockpappa när han var sjuk, för den febrade samtidigt som han gjorde det. "Nu febrar dockan" lär han ha sagt och jag växte upp med det uttry...

Idag är det redan en månad sedan julafton. Den var ju nyss här och vips så, bara elva månader kvar till nästa jul...                                                   Lite portugispratet igen. M. sätter mig på hal is minst sagt, för nästa gång vi träffas så ska vi prata om São Tomé e Príncipe , Afrikas näst minsta stat som är belägen utanför Västafrika. Jag har förstås hört talas om landet men desto mera än så vet jag inte så nu ligger jag i träning och läser på inför nästa prat-timme.Till vänster i bild São Tomès emblem. Jag gillar utmaningar och tänker skjuta skarpt 😉 Nåja, nu är jag stor i orden, men liten på jorden. Lösa skott blir det nog och inget annat. Jag är inte alls så tuff som jag ser ut att vara i det här sammanhanget. Men mera allmänbildad blir jag hur som helst samtidigt som jag lär mig nya ord på portugisiska igen samt mera geografi.  Att jag...

Ena dagen sköna kamelior, andra dagen en barracuda (bicuda på portugisiska).  Det ringde på portklockan och där stod grannfrun Z tillsammans med sin sondotter. Flickungen hade varit med sin far och fiskat och då tänkt särskilt på mig. Hon var överlycklig för att hon hade lyckats fånga en pargo och den överräcktes med en kram och några kindpussar av tioåringen. Hennes far förmedlade samtidigt en barracuda åt oss. Självklart blev jag rörd. Vi älskar ju fisk och så kommer den till dörren, dessutom fångad här på Madeira. Rena lyxtillvaron.  Barracudan/Bicudan hade varit ett varv via frysen innan den anlände     Pargon lade jag i frysen, så den får jag visa en annan gång. Barracudan ska vi äta idag..     Vilken lycka att man inte är en liten fisk som simmar förbi den där munnen.      Tänderna är oerhört vassa.      När jag öppnade och rensade fisken så såg jag att den hade varit rejält hungrig.      Det fanns ingen ma...

 Igår när det regnade som allra gladast, (Man brukar ju säga som allra argast) så tog jag tag i det lilla kamelia-albumet som jag "hittade" här om dagen i mitt arkiv.  På helt fel ställe, men nu är det här där det ska vara. För varje tömning av mina små album får jag  förhoppningsvis mera ordning och reda. Jag har i alla fall en god tro🙄 Ovanstående bild av den ljuva kamelian som har ramlat ner i en damm, har jag tagit i Jardim Botânico da Madeira, här i Funchal. Kameliaträdet skuggar dammen men just då råkade solen ta sig in genom grenverket..                                             Flera nedfallna skönheter i samma trädgård                                          Ur en annan synvinkel                   ...