Kamelia

 Igår när det regnade som allra gladast, (Man brukar ju säga som allra argast) så tog jag tag i det lilla kamelia-albumet som jag "hittade" här om dagen i mitt arkiv. 

På helt fel ställe, men nu är det här där det ska vara. För varje tömning av mina små album får jag  förhoppningsvis mera ordning och reda. Jag har i alla fall en god tro🙄

Ovanstående bild av den ljuva kamelian som har ramlat ner i en damm, har jag tagit i Jardim Botânico da Madeira, här i Funchal. Kameliaträdet skuggar dammen men just då råkade solen ta sig in genom grenverket..


 

                                          Flera nedfallna skönheter i samma trädgård


                                         Ur en annan synvinkel


                                  Man kan ju bli lyrisk för mindre; i alla fall blir jag det. 
    

Minns ni Kameliadamen? Boken som skrevs och också filmatiserades.
 
Jag var bara en tvärhand hög på den tiden när jag första gången såg en film med Greta Garbo i , och då  spelade hon kurtisanen Marguerite i Kameliadamen. Själv förstod jag inte ett smack av kärlek på den tiden som ca 4-åring, men att det var tragiskt och tråkigt kunde jag konstatera när jag såg hur mamma och andra kvinnor satt i Bio Savoys salong och snyftade under filmens gång. Jag hade mera intresse av deras tårar än av filmen, som jag inte förstod särskilt mycket av alls av förekommen anledning. Jag var för ung helt enkelt. Ja, jag förstod inte ens tårarna...
Själv hade jag hellre sett på Kalle Anka. 
Dessutom var filmen gammal och gick av lite nu och då. Kalle och Harald i maskinrummet klistrade och lappade. Ibland fick jag vara med och titta på när de fixade till det och tillfällig liten film visades för biopubliken under tiden.
.
Jag såg samma film flera år senare på tv och nej, den blev inte någon favorit även om jag förstod innebörden då. Det var så olyckligt allting och dessutom spelades den in många år innan jag föddes, den kändes gammalmodig. 

Som jag redan har berättat var Bio Savoy min barnvakt många gånger när jag var liten. Brorsan K. ville inte vara barnvakt åt mig för att jag var för skvallrig av mig på den tiden (han tjuvrökte) så  mina föräldrar såg ingen annan råd än att ta mig med på kvällsjobbet när K. ställde sig upp och revolutionerade som den tonåring han var.💗 Men det var rena lyckan för mig som fick se på bio nästan hur mycket som helst istället medan han bolmade på med sina vänner i hemmaknutarna. Frid och fröjd!
Var och en på sin plats. 


   Släktnamnet Kamelia är uppkallat efter jesuitmissionären och botanikern George-Joseph Kamel
   (1661-1706), som var den förste att beskriva växten. 
    
   Han var från Mähren, men verksam som missionär i Manila på Filippinerna, där han även drev ett
   apotek med kryddträdgård. Han skrev artiklar som infördes i Royal Societys tidskrift i London
   och blev på så sätt känd som botaniker i Europa.

    Allt detta var okänt för min egen del men Google är en god hjälp ibland


    Ljuvlig är skönheten utan tvekan och hur många gånger man än ser den så måste det till ett foto 
    här och där. Den trivs bäst på högre höjder än här nere i Funchal, även om den finns här nere i stan 
    också. Ja, faktiskt bakom knuten här. Min granne Z. har en kamelia som hon vårdar ömt...
    Det är hennes kamelia som har stått modell. Det ska till precis lagom mängd vatten...
    varken mera eller mindre har jag förstått.


    Underbar är ordet


    Den här kamelian har jag "plockat" i Monte

Orsaken till detta kameliainlägg är faktiskt Anita, de fyra blomsterhaven. I hennes kommentar till mig igår så berättade hon att hon njuter av sin  nyutslagna kamelia, vilket påminde mig om mitt lilla album. Titta in till henne så får ni se hennes underbart vackra kamelia och lite till på det! Hon är mästerlig på att ta otroligt finstämda fotografier. 

                                                                   **************

Från det ena till det andra, mitt i ösregnet igår kväll så kom sopbilskillarna och tömde tunnorna längs gränden. Eftersom det blåste hårt insåg jag att jag måste ta in den tomma tunnan på direkten innan den skulle ta en luftfärd och hamna i någons trädgård. Samtidigt tänkte jag att ikväll är ingen klok människa ute i ovädret så de har nog inte fått någonting att svalka sina strupar med de där vardagshjältarna, så sagt och gjort, tre kalla öl hängde med som en liten uppmuntran.  
Det där med klok får ni ta som det är för jag gick ju ut😏


Glada blev de förstås. Killen som har kört långtradare i USA och i hela Europa men inte i Finland, påstod att han genast skulle gifta sig med mig om jag bara hade varit singel och jag är allvarlig, sade han och skrattade. Skrattade gjorde vi alla fyra.
 (De kan vara mina söner allihopa.) 

De är verkligen ett härligt gäng, de allra gladaste varelser man kan tänka sig. Uppfriskande! Humor har de också. Solen sken trots ösregnet. 
Här bjuder de verkligen på sig själva. Jag skrattade själv hela vägen in och U. undrade förstås vad som var roligt. Sen skrattade han också...




 En fin onsdag önskas! 

                                             
                                                       Karin Eklund, Funchal, Madeira

   

Kommentarer

LillaSyster sa…
Du är ju för gullig, så schysst att bjuda på en öl till vardagshjältarna. Kamelia- en önskeblomma, som tyvärr inte skulle fungera hos mig- men vacker är den. Tack för underbar blomsterbilder.
Tack snälla du för länken till mig och glad blir jag att jag inspirerade till ditt fina kameliainlägg. Älskar ju kamelior som du förstår men visste faktiskt inte bakgrunden även om nog namnet George-Joseph Kamel klingar bekant någonstans i bakhuvudet.
Vilka vackra bilder du tagit på kamelior. Den översta är helt magisk. Visst är de fina när de ligger i vatten. Jag brukar lägga mina som faller av i en skål med vatten. En gång var jag under en trädgårdsresa på en kameliautställning i Schweiz. Oj, så många ljuvliga kamelior och de fallna blommorna låg i ett bassäng med vatten. Så vackert!
Och du är för härlig som tog med öl till sopkillarna. Förstår att de blev glada.
Idag ska jag kolla om någon mer kamelia slagit ut hos mig .

Kram
Znogge sa…
Kamelior är fantastiskt vackra blommor och jag har kunnat njuta av dem hos Anita tidigare men nu fick jag se dem även här! Kanske man skulle våga sig på en sådan...
Filmen har jag inget minne av att jag har sett men det har jag förmodligen gjort. Jag kan förstå att du hellre såg film än hängde med en tjuvrökande brorsa.
Vilken fin gest med drickan till sophämtarna. Lite omtanke värmer alltid.

Kram
Tove sa…
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅhhhh vilken ögonfröjd! Rakt in i upplevelse själen🙏 Kameliadamen såg jag på tv nån gång med min mormor som var helt underbar när det gällde känsloyttringar över allt vackert och romantisk, kläder mm. Jag förstår nu var jag ärvde "det där ifrån. En tid följde jag Anitas blogg, hon fångar stämningar i sina foton. Ni har något gemensamt där 💓
Vackert så det förslår med alla kamelior! Jag får vänta lite till på att vår kamelia i trädgården ska blomma, men knoppar finns det så jag hoppas och väntar :) Kram
Anonym sa…
Vilka fantastiskt vackra Kamelior och så fint fotat. Jag bara njuter av dina bilder och den informativa texten som gör att man får reda på saker man inte visste. Det berikar.

Lyckost som växte upp med en biograf det hade jag inte sagt nej till ;). Kameliadamen minns jag och det var föräldrarnas generations filmer. Dom gick ändå på både bio och tv. Verkligen snällt av dig att bjuda vardagshjältarna på öl.

Då får jag gå in och kolla Anitas blogg och bara njuta.

Ha nu en skön onsdag
Kram från Malin Öppen Ridå
Karin sa…
Fina bilder på underbara blommor!

Och apropå gamla filmer kom jag att tänka på följande replikskifte:
– Men oj vad Greta Garbo ser gammal ut!
– Ja, det är ju en gammal film, fattar du väl!
LillaSyster,

tack. Jag tycker de behöver uppmuntran, de är de mest positiva människor man kan ha att göra med ..utan dem skulle världen vara bra mycket smutsigare i flera bemärkelser. Kamelian är inte lätt att sköta har jag förstått på min granne Z. Hon vårdar sin ömt..Tack själv!
Anita, de fyra blomsterhaven,
Det föll sig naturligt, vi var ju lite inne på samma bana...Jadå, jag förstår att du älskar kamelior och din som slår ut nu är verkligen vacker.
Tack! Ibland är man på rätt ställe tillsammans med ljuset. De är så vackra i vatten..som näckrosor nästan.
Sopkillarna behöver få känna uppmuntran, de är så härliga och positiva.
Kram
Znogge,

de är ju det, fantastiskt vackra. De växer lite här och där här i Funchal men mest högre upp i stan. Absolut, jag led ingen som helst nöd som fick vara på bio med mina föräldrar. Jag var helt klart en hämsko för brorsan.
Killarna som tar hand om soporna behöver få uppmuntran och omtanke. De är guld värda.

Kram
Tove,

Tack, så roligt att det blev en upplevelse rakt in i själen.
Härligt med din mormor. Människor som hon berikar verkligen och ger ringar på vattnet, där du är en av ringarna. Fint att läsa. Anita är mycket talangfull när det gäller att fånga stämningar, har konstnärsögat. Tack ! 💗
Anna i Portugal,

kamelior är vackra..väldigt vackra. Lycka till med er knoppiga kamelia..snart är du berikad med skönhet. Kram!
Malin, Öppen Ridå,
ja, det är så vackra dessa blommor. Tack!
Ja, jag var onekligen en lyckost...Du har rätt, det var våra föräldrars generations filmer det handlar om. Njut av Anitas blogg!
Ha detsamma du med!
Kram
Karin,

Tack!
Haha, där satt den! Givetvis så är det så, filmen är ju gammal. Tack för den!
femfemman sa…
Åh, så vackert. Hade en kamelia i sovrummet i vårt första gemensamma hem. Det blev lite väl stark lukt. Men så vacker den var. Kram
Märtha sa…
Du med dina sopbilskillar... skulle vara roligt att vara en fluga i taket när de diskuterar dagen sina erfarenheter... Jag har gått i stora "kameliaskogar" i Sydafrika, gick bara och gapade och fotade... Ett stort träd hade börjat tappa blommorna, mattan under trädet var obeskrivbar... Operan La traviata är underbar, Verdi vävde in fantastiska melodier i den. Jag blir bara så arg när fadern Germont har en av de vackraste melodierna... Dryckesvisan kan jag inte höra mig mätt på. Vet inte hur många gånger jag upplevt operan, och i många olika uppsättningar! Det sägs ju att kameliadamen signalerade med röd eller vit kamelia om hon hade menstruation eller inte...
femfemman,
ja, de är oerhört vackra. Jag "hittade" en kamelia idag igen på vägen till portugistimmen...utanför polisen. Ska ta kamera med mig ...Kan tänka mig att den blir lite väl mycket inomhus
Kram
Märtha,

Haha, det kunde vara roligt att höra vad de säger...härliga är de hur som helst, vänliga och fulla av humor.
Oj, kära nån, kameliaskogar.
La Traviata är underbar, man ledsnar inte på den. Verdis musik gillar jag, man kan ju inte låta bli. En omöjlighet.
Se där, där kom kamelian in i handlingen. Så lärde jag mig något nytt igen. Tack Märtha, du är som en öppen bok!
BP sa…
Ettan och tvåan är otroligt fina bilder. Sedan trodde jag att du övergått till stockrosor eller möjligtvis pioner. Men alla är visst kamelior. Så mycket kan jag om blommor - hahaha:-)
Kul att du belönade dina sophanteringskillar men varsin öl. Att jobba i ett sånt väder eller att överhuvudtaget ha det yrket förtjänar extra uppmärksamhet fån alla som nyttjar deras tjänster. Bra gjort!
BP,
tack! Jag måste visa dig hur stockrosor ser ut så kan du jämföra. Ja, alla är kamelior i inlägget. De förtjänar uppmuntran de där killarna. Alltid glada..det dröp vatten av dem, det ösregnade av det tyngre slaget. Tack BP!
Susjos sa…
Åh...ditt inlägg är som en romantisk dröm idag! Ljuvliga blommor, hade ingen aning om hur kamelior såg ut, nu vet jag!
Å så fint att du bjuder sopkillarna på öl, såklart blev de stormförtjusta!!!!
Kram
Susjos,

det finns mycket romantik i blomstervärlden här...jag hittade en ny kamelia idag utanför polishuset. Måste dit och ta foto.
Självklart så behöver sopkillarna få lite öl, de kör i vått och i torrt. Toppenkillar!
Kram
Gunnel sa…
Kameliablommorna I dammen är magiska. Blommor över huvud taget är något som alltid lättar upp humöret och gör att ,man orkar ännu lite till. Du måste helt klart vara den populäraste personen på killarnas rutt. Kram
Gunnel,
de är magiska, jag kan bara hålla med om det. Världen behöver beblommas...
Haha, ja, kanske det åtminstone när det ösregnar, för folk här är väldigt måna om sina sopkillar. Kram
Anki sa…
Såå vackra bilder på fantastiska blommor! Anita har jag följt under flera år och hon har verkligen gröna fingrar ... och hon är en fantastisk fotograf!
Du är ju för härlig ... klart de gillar dig!
Tack för ännu ett intressant, läsvärt och lärorikt inlägg!
Ha nu en fin kväll!
Anki,

ja, fantastiska är de onekligen och nu sedan jag lade in inlägget här har jag hittat ännu flera kamelior i vår närhet.
Anita har gröna fingrar, verkligen och hon ÄR en fantastisk fotograf med känslan på det rätta stället, talang
Haha, alla blir glada för lite kall öl.
Tack själv Anki, ha detsamma du med! 💗

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Öronbedövande