Äventyret framtiden

Jag har läst ett kapitel i stort sett varje kväll ur boken "Med en lapp om min hals", innan jag har somnat  Vanligtvis så läser jag mycket mera än så men den här gången har jag verkligen "smakat" på orden, låtit mig själv bli en sexåring, försökt känna det som det lilla barnet kände som sattes på tåget bort från hemmet i Berlin mot okända öden i Sverige.  Författaren Christian L G lyckas ta fram den där känslan som ingen vill känna varken som barn eller vuxen men absolut inte som barn.  Inget barn ska behöva känna så, ha det så och ändå vet vi alla att många har det så eller på liknande sätt.  Efterkrigstiden hade sina sidor både för vuxna och för barn Men den som har varit med om det kan berätta, vet vad det handlar om och jag tycker att det är mycket bra att boken är skriven och jag hoppas många vill läsa den och ta den till sig,  ta till sig det där som känns avgrunds-aktigt och övermäktigt för att använda Christians egna ord. Läs den för att få förståelse för

"Stå stilla nu!  Klart att du måste ha halsduk på dig nu när det börjar bli kallt ute.´" Ålandskungen blir påklädd. Han ser lite motsträvig ut och ryggar lite grann när den närgångna påkläderskan lägger halsduken runt hans hals. Men lite med på noterna var han nog för han höll snällt i hennes kasse medan hon jobbade. Eller så var det med honom som med de flesta karlar, de fogar sig snällt när en kvinna säger till. Det är flera år sedan detta begav sig och allt började med att vi deltog i Skördefesten på Åland i slutet av september för ca 12-13 år sedan.  Vi hade flera försäljare som deltog på vårt ställe Pettas, med olika försäljningar av frukt, grönsaker, hantverk, inläggningar och så vidare. bl.a. var Jenny med, hon som halsar Julius. Hon drog igång en halsdukssticksöm, där den som ville kunde vara med och sticka några varv för att Julle skulle få en halsduk. Vi på Pettas var med på noterna när hon frågade om det var möjligt. Lite bus behöver man för att sätta glans på daga

BPs Skyltsöndag nr 498 är här. Två söndagar till och sen blir det lapp på luckan.  För BP.s del. Jag har förstått att Angelgirl är intresserad av att ta upp tråden igen längre fram.  Mitt bidrag till Skyltsöndagen idag blir lite annorlunda och berättande. Jag passar på att berätta om ett av mina korta jobb under mitt yrkesverksamma liv samtidigt som jag visar några skyltar. Ett par av mina skyltar gav mig minnen. Den som inte orkar läsa låter bli..Ekvationen är enkel.😊 En gång var jag vikarierande lärare några veckor på Ålands Yrkesskolas kocklinje. Ordinarie läraren var långtidssjuk och det behövdes en annan lärare istället för henne, det var vår och mycket skulle avslutas. En annan lärare sattes tillfälligt in men det fungerade inte alls mellan den personen och eleverna. Någon hade tipsat skolledningen om mig och min person. Vem vet jag inte ännu i denna dag även om jag har mina aningar.  Den lärare som var där före mig mötte mig vid introduktionen med orden att "de är rötä

 Lokförare Åke , vill att vi ska ta Marilyn Monroe med oss ombord på tåget idag... Även idag kändes det som att näää, nu ger jag upp, jag har ingenting att komma med när det gäller Marilyn M.  Men mitt i allt så kom jag ihåg när min  pappa läste högt i Stockholmstidningen om att Marilyn var död. Hela uppslaget på två stora sidor handlade om henne. Jag stod  hemma på trappan tillsammans med min kompis Kurre. Pappa satt på brunns-timran nedanför och läste högt för mamma. Stockholmstidningens stora sidor fladdrade i vinden. Våra öron fladdrade... Vi hörde att hon, Marilyn, dog under märkliga omständigheter, att hon kanske hade tagit sömnmedel men det fanns andra funderingar också. Tja, uppriktigt sagt så förstod nog varken Kurre eller jag vad det handlade om, vi var bara barn men våra öron blev stora som grytlock när mina föräldrar blev lite lågmäldare och då måste vi ju lyssna extra noga, då om någonsin, det vet väl alla. Vi spetsade våra unga öron. De kända bröderna Kennedy var inblanda

Tja, jag städar nog lite nu och då vilken dag som helst i veckan och inte endast på fredagar, men nu handlar det om det vanliga kneget, att tömma bildarkivet innan det blir för fullt igen och medan jag minns vad det handlar om.😉     Fotot ovan blev till bara för att skorstenarna var lite speciella och färgen på röken var speciell.    Vi har som sagt, haft väldigt varierande väderlek, med mycket regn, med mycket blixt och dunder    den senaste tiden.    Mitt i allt som man såg hamnen fullt tydligt under dagtid med alla fartyg liggandes vid kaj,     så såg man snudd på ingenting... Men det växlade...månen tittade ner på mig genom molnen en tidig morgon innan folk var uppe på benen. Som vanligt var det månen och jag och någon hund som skällde i närheten.      Endast tomten var vaken,,,haha..nej, gatlampan var tänd            Luna är nog lite vild av sig och gillar att klättra i kranen/gruan..det har jag sett många gånger      På andra sidan gränden hos RIM murar man murar, så himla vack

Gulvingad gräsfjäril Idag bidrar jag med många fjärilsbilder till LillaSysters färgsprakande november.. Naturligtvis så funderade jag på vad fjäril betyder och jag har letat, läst och begrundat, liksom många andra har gjort långt före mig. Ingen vet egentligen någonting säkert alls, men fjäril, själva ordet har arabiskt ursprung. Kanske🤨. Fladdrande nämns också i sammanhanget. Logiskt eller hur? Som alltid genom alla år som flyter på så finns det hur många olika förslag som helst, så jag tänker inte ta mig mera vatten över huvudet i den här saken än vad jag redan har gjort.      Nässelfjäril Om någon minns det så hade Monty Python en sketch där de som deltog i den försökte komma överens om vilket språk som hade det vackraste ordet för fjäril.  Någon ansåg att engelskans Butterfly var allra vackrast, en annan att det var franskans Papillon som var det vackraste, en tredje person tyckte att spanskans Mariposa var överlägset vackrast och den fjärde tyckte att italienskans Farfalla

Här går vi upp för en trappa i Arco de Calheta...U. på bilden, jag som inte syns, tog den.  Jag konstaterade att jag har många trappor i mitt bildarkiv men pustade själv, bara av att se alla trappor jag har gått i och brukar gå i. En trappa i närheten av Levada do Bom Successo Man kan ju bli slut för mindre rent mentalt ,så jag stängde ner arkivet och började  läsa en portugisisk tidning på nätet istället. Som av en händelse, så ramlade jag genast in på en artikel som berättade om hur hälsosamt det är att gå i trappor och alla fördelar man har av det.  😊 typiskt eller hur? Ibland är man förföljd på något sätt. Trappor här och trappor där.. På väg mot levada do Bom Successo Ja, varför inte? tänkte jag.  Jag slår tre flugor i en smäll nu och använder  1. trappfotona i arkivet,  skriver om 2. de stora fördelarna som trappgåendet har för den som kan gå i trappor samtidigt som jag 3. lär mig mera portugisiska.                                           Längs Levada do Moinho finns denna t