Äventyret framtiden

Nej, jag kan inte franska...även om jag var intresserad av att kunna det en gång i tiden, men det blev aldrig studier i franska för min del. Livets vardagsstudier kom emellan. Äktenskap, barn, hundar, katter och hemlagat äppelvin som det heter i visan..Ungefär så. Ja, något vedträ  åkte in i kakelugnsbrasan också.. Men jag har sjungit lite grann på franska och jag blev påmind om det härom dagen...Làmour est bleu hördes någonstans ifrån där jag gick på stan i tisdags, på väg hem från språkkursen. Självklart så spratt det till lite grann i minnenas kvarter. Jag sjöng med och brydde mig inte det minsta lilla om att folk tittade lite konstigt på mig. Ja, visst jag borde kanske ha sjungit på portugisiska istället " O amor é azul" men det blev inte så  Sen gick tankarna som de alltid går, de far iväg än hit än dit och plötsligt så befann jag mig på Ståthöga i Norrköping med vattenfärger framför mig för nästan trettio år sedan. Vi hade en lärare i färgterapi. Sånt behöver man kunna

Då tar jag tag i några av de samlade vykorten och fotona igen som jag fick på lager efter ett brev skrivet i Monte år 1907 . Jag märker att jag har samlat många gamla vykort och foton på lager i min iver att ha att ta till när jag skrev/renskrev Jennys brev.   Så nu får ni som tittar in här komma med till ett drygt hundra år gammalt Funchal...      Sé-katedralen syns i bakgrunden. En vacker segelbåt ligger till ankars i hamnen.Till höger i bild transporterar man säckar av något slag.    Ribeira de Santa Luzia ...längs den går vi nu och då. Nu ser det annorlunda ut men den känns igen                                Costumes: betyder sedvänja ...men vad mannen har i korgarna vet jag inte.                                Själv är jag lite brydd vad gäller costumes...undrar om mannen har något med                                sömnad att göra, costura betyder sömnad, costureiro : damskräddare.                                Vet någon som läser det här så får ni gärna berätta det för mig. 

I måndags morse vid frukostbordet berättade jag för Uffe att det låg en skruv på golvet på min sida av dubbelsängen när jag steg upp. Jag såg den när jag yrvaket svängde mina ben över sängkanten. Jag tog upp den och lade den på mitt sängbord. Uffe var redan uppe då när jag vaknade. Sånt ska man inte berätta åt Uffe. 🙄 Han fick en väldigt road blick och jag visste vad den betydde..." farmor har tappat en skruv ." Kvällen innan fick jag veta, när jag kände mig lite öm i hela kroppen av min roddtur på Kettlern samma morgon och små-beklagade mig lite skämtsamt över att det tar på att bli farmor. " .Njaa...det är i huvudet som felet ligger! "  "-Vad då tycker du att jag är dum?  " "Nej, det sade jag inte, jag sade att du har fått fel i huvudet . " "Vad då fel i huvudet?"   "Sånt där fel som alla kvinnor får när de får barnbarn. Alla skruvar lossnar..ungefär."   Jag storskrattade, för visst är jag lycklig. Jag ler dagarna i ände o

I lördags den 28 september var det trettio år sedan Estoniaolyckan.  Jag steg upp i sedvanlig ordning någon gång vid tre-fyratiden den morgonen;  gick en trappa ner till bageriet. Hela tiden kännande att det var som om ett lock låg över mig och överallt, något fanns i atmosfären som inte kändes bra alls.  Jag satte igång degarna för jäsning och medan de jäste så slog jag på radion för att lyssna på nyheterna och då fick jag veta. Radio Åland sände nyheter non stop. Estonia hade sjunkit med nästan 1000 personer ombord. (852 personer omkom)  Ålands Centralsjukhus var inkopplat, en del av dem som hade räddats fanns på ön. Jag minns inte tiderna alls längre men känslan finns starkt kvar av det som hände då. Det där overkliga vacuumet, den där gastkramande känslan och frågorna om hur många som klarade sig, hur många som drunknade. Fanns någon med som jag kände, någon släkting etc..frågor som säkert väldigt många ställde just då. Tankarna gick till alla dem som var med ombord under olyckan,

Idag blir det Karins "blandade karameller" av olika slag. Den där dagen då jag hamnade mellan stolarna och hittade en hel del soffor på rad så hittade jag även små album fyllda med allsköns både levande och dött i..Jag kommer att "pina" er som tittar in här med ett av albumen idag. Det här fotot har jag inte tagit själv utan det är Uffe som gjorde det den 28 januari-15, då vi var på väg gåendes längs strandpromenaden till Câmara de Lobos från Funchal. Varför fågeln har hamnat i mitt album låter jag vara osagt..jag kanske rent av stal den? Eller så är det som det är mellan gifta par," allt ditt är mitt och det som är mitt ska du ge f-n i."..eller hur det nu var? 😉 (ni må förlåta , men det där uttrycket är jag uppvuxen med och så ett skratt på det.) Allt sagt med glimten i ögat.  Nå, jag har fått lov av fotografen att visa skönheten. Den lilla fågeln är troligtvis en Helenaastrild. Vi har aldrig sett den varken förr eller senare sedan den dagen. Det latins

 Bloggvännen BP förvaltar Skyltsöndagen och jag hänger med även idag...       I det här huset tillbringar jag flera timmar i veckan just nu...Dörren där kvinnan står brukar jag gå in i .  Den leder till Academia de Linguas da Madeira. = Språkakademin på Madeira. Uppför den trappan går jag, flera trappor upp. Det finns en hiss men den brukar jag ge ungdomen förtur till, de är så trötta för jämnan.😉 Jag går alltid om jag kan gå, envisa oxen som jag är....    Red Lion...en skylt som jag hittade på Teneriffa när jag tittade in Teneriffa-arkivet under veckan.    Lite klurigt meddelande...Du kan tydligen få frukost hela dagen😉     Jag är fortfarande kvar på Teneriffa...( år 2018) Paellas och Färsk fisk..    Vi valde att ta oss till Vilaflor..     Ett jättekliv och jag är tillbaka på Madeira, nämligen i Santana    På närmare hålla...    Här drar jag på och hamnar i Lissabon en stund. Muralhas de Lisboa = Lissabons stadsmurar Tjolahopp så jag fladdrar på. Nu är jag tillbaka i Funchal och Mu

Lokförare Åke har kört igång tåget idag igen och turligt nog så kom det ända hit till Funchal, så att jag också kunde hoppa på. Dagens destinationsord är Humla Jag hoppade på tåget här vid Pombal station.😉  Finns det någon annan insekt som är så omtyckt som humlan är?  Förmodligen finns det men den är ju verkligen lite speciell, till synes så pass stor till sina vingar att den egentligen inte borde kunna varken lyfta eller flyga. Men flyger gör den och bra flyger den, där den surrar på från blomma till blomma och pollinerar allt som kan pollineras. I år har vi faktiskt inte haft någon humla alls här hos oss. Jag saknar dem men troligen har drottningen/drottningarna som är den enda som överlever från år till år, inte gjort det här på gränden.  I förrgår när jag kom hem från Academian, så låg det en liten humla på gränden. Jag var beredd på att stoppa all befintlig trafik innan jag hade tagit upp den lilla humlan och börjat med livräddning. Men den var redan död. Vad som är orsaken til