Äventyret framtiden

Vid det här laget inser säkert de flesta av er att jag håller kvasten i gång. Jag städar och lyfter ut foton ur bildarkivet, låter dem ta plats på bloggen när det känns så. Nu känns det så, jag vill ha nytt i arkivet.  Helt medvetet tar jag sällan kameran med mig nu för tiden, just för att jag ska använda fotona jag redan har. Det är roligt att ha nytt att visa längre fram istället.   Men de här fotona som jag visar idag, är inte alltför gamla, högst ett år är vissa av dem.  Det kunde ha varit idag jag tog dem, för verkligheten ser likadan ut nu som då..          Nästan dagligen går jag förbi en häck med denna ljuvliga hibiskus...så vacker i färgen     Den här vyn ser jag nu och då, när en extra runda tas för motionens skull,  innan mercadinho Brasileiro, vårt välbesökta hål i väggen, nås. Utsikten är mot  São Gonçalo .    Vackra räcken fastnar lätt på min kameralins..    Som sagt! Det är som att vandra mitt i en utställning ...det ena är vackrare än det andra      Grindar, portar...  

Abóbora amarelo. Gul pumpa. Nu har jag "slaktat" pumporna, endast några småttingar återstår...Det blir en hel del att ta vara på bara av en enda pumpa på några kilo.                Fröna och fröhusets kött, samt pumpaköttet i olika kärl. Skalen tog jag också tillvara. Jag visar mera av den saken längre ner i inlägget. Här kastas inget som sagt om jag bara kan låta bli att göra det. Ibland är det förstås tvunget. Jag är väldigt mån om att livsmedel ska vara fräscha.     Chuchu/pepinela, vitlök, chilipeppar från frysen, paprika...     Gul lök, röd lök...      Det var chutney på gång. Lite tomat, fick också komma med i blandningen. Jag tycker att det är perfekt att ta vara på/lägga till lite extra av sådant som börjar  närma sig "sista datum". Helst ska inget leva förgäves.                                                          Stora kastrullen togs fram och fylldes på med allt detta vackra färgrika, nyttiga.                              Sen fick det puttra på tillsa

i och med att jag lägger ut de blandade "korten" här på "bordet". Man talade ju ofta om att foton var kort tidigare, säger man så ännu? Åtminstone i mina hemtrakter var det allmänt att säga så...Man fotograferade inte, man tog kort.. Nu för tiden hör man det väl aldrig?  Annat än bankkort, kreditkort då förstås. Nå, hur som helst så börjar jag med ängsullen, ett foto jag har tagit någon gång, troligen på Ersklobb i den norra skärgården på Åland. Försommar var det helt säkert...    En liten trind bofinks-unge förser sig med brödrester från bageriet... En talgoxe i bakgrunden. Så blev det plötsligt vinter vid matnings-stället för rådjuren. Liten Nyfiken tittar på fotografen. Mamman var van och brydde sig inte nämnvärt alls om mig. På väg ner i min dåvarande källare. Just nu känns det lockande att gå naken ner i trappan. Vinterbadare som jag en gång har varit så frestar det lite grann nu när vi har varmt i Funchal, ca 30 grader med hög luftfuktighet alla dagar. Men jag

Jag hade flera grottberättelser på lut senaste lördag men i och med att jag missade avgången lite grann i Hoppa på tåget så ändrade jag i det tilltänkta konceptet.  Därför tar jag tag i en av grottorna idag istället. Jag var på Cypern med min dotter och min ex-svärmor. Hennes son och jag hade skilt oss när vi tre drog iväg på en två veckors vistelse till Cypern. Ja, det hände mycket trevligt förstås men jag tänker inte bli långrandig som så utan det kommer att räcka mera än väl att jag berättar om när min dotter Nann och jag blev bjudna på fiskrestaurang i Ayia Napa av hotellets ägare Zacharias, en fin äldre man som tillsammans med sin fru bestämde sig för att vi två skulle få äta fisk som hette duga.  Varför tänker jag inte berätta, det fanns förstås en underliggande orsak men den glömmer vi bort nu. Zacharias körde oss i sin skrangliga lilla beiga pickup genom öknen från hotellet där vi bodde, en smitväg, en för dem som ville dricka lite mera fick vi veta, till Ayia Napa. Vägen var k

Jag gjorde så igen, jag stod med ryggen mot bokhyllan och lät min högra hand söka en bok bakom mig, lät ett finger öppna boken och fingret hamnade mitt emellan klirrande 👆 flaskor. Ja, mittemellan eller egentligen tomrum,  ville jag inte skriva om så det blev "klirrande flaskor". Så fick det bli...sen gick tankarna igång.  Hade jag några bilder av flaskor som klirrar? Som har klirrat ?  Plötsligt befann jag mig i tankarna tillbaka på Åland, där jag gick i skogen och plockade svamp tillsammans med Uffe.  Om ni visste så mycket man får vara med om som svampplockare, så mycket man får se som folk har kastat, alla privata soptippar som skogen/naturen "tar hand om" efter bästa förmåga med tiden. Naturen tar över men under fötterna kan man ibland känna klirret...De försvinner aldrig de där "begravningsplatserna" som är fyllda av glas, plåt, järn och liknande. Naturen bara täcker över dem medan åren går. De framtida arkeologiska utgrävningsställena?  - "Hi