Äventyret framtiden

Jag hoppar ombord i all hast idag igen på lokförare Åke s tågresa... Något smått ska jag nog få till vad gäller dagens destinationsord retro. Ordet retro kommer ursprungligen från franskans rétro, rétrospectif som betyder att vara bakåtblickande.  Främst använder man ordet retro på något som är från en tidigare tidsepok. Skillnaden mellan vintage och retro är att vintage är gammalt och ursprungligt, det s.k. "äkta" och att retro är något nyskapat som ska se gammalt ut. Jag vet att många tänker retro även om det är vintage och jag tänker inte "bråka " om den saken, livet är för kort till det. Och faktum är att det underlättar för min egen del när jag ska leta foton till det här inlägget. Denna reklamaffisch som hänger inramad på en vägg i Gamla stan här i Funchal, skulle jag kalla retro rakt av. Fotomotivet, originalet finns troligen någon annanstans.                     Den här lampan är vintage men har en ny glödlampa...                          Vattenkannorna upp

Jag småskrattar åt mig själv. Jag trodde att min lilla bildskatt från Monte Palace Tropical Garden skulle räcka till ca tre inlägg. Haha...pyttsan heller. Det blir flera och jag kör på, tömmer bildarkivet innan det blir alltför fullt igen. Jag har ju mycket annat jag vill visa er också. Så håll till godo, nu blir det mest bara foton på rad, med lite text... Vad vore ett inlägg från Madeira om inte en endaste liten bild av hibiscus är med. Den växer ju här nästan som ett ogräs, så vacker så man hisnar emellanåt. Nästa syn med bananerna och den afrikanska liljan är också så typisk för den här ön. I dagarna har vi val här på Madeira och de olika partierna lovar guld och gröna skogar. Jag såg att bananodlarna får 68 cent per kilo men att de utlovas 1 euro per kilo.  Hoppas att stocken också räknas in i vikten och att priset blir verklighet.  Godare bananer finns inte än de som växer här, bara så ni vet.  Oj, nu gick jag igång igen, det där med lite text kan ni nog redan glömma😉 Jodå, jag

Men ååhh!...sade vi båda (dottern och jag) med en mun när vi mitt i allt stod vid den här lilla underbara taggiga delen av trädgården. Jag minns inte att jag har varit med om den tidigare så troligen är den rätt så nyanlagd.  "Normalmente" så skulle jag ta reda på vad alla växter heter men det lämnar jag till den intresserade att göra själv just nu...(não tenho tempo agora/ jag har inte tid just nu)  Både min son (dotterns bror) och hennes yngsta son (mitt barnbarn) gillar kaktusar och suckulenter. När barnbarnspojkarna kommer hit i höst så drar vi nog hit skulle jag tro för att få lystmätet stillat för den som gillar taggigt och suckulent. Jag personligen skulle gärna ha en sådan liten trädgårdstäppa När sonen med alla sina flickor, mor och snart tre döttrar ( i oktober kommer en liten en till världen💗) , kommer i början av nästa år så blir det förmodligen samma sak igen. Som den mormor och farmor jag är så blir jag en flitig besökare i Monte Palace Tropical Garden. Även ja

Jag är lite "hackig" fortfarande och då menar jag inte enbart med hostandet, som sakta försvinner, utan i tid att vara här inne på bloggen. Språkkursen tar mig med hull och hår samt blir allt intensivare, jag får ligga i mera än någonsin för att hänga med. Något "latemansgöra" är det inte att sitta på skolbänken i Academia de Linguas da Madeira . Jag klagar inte, jag har själv valt det men jag vill ge en förklaring till varför jag är dålig med kommenterandet och med att svara på kommentarer för tillfället.   Vi var till Saúde, hälsocentralen en bit härifrån och förnyade Uffes recept och han tyckte att jag kunde  sköta pratet på portugisiska. Träning gäller som sagt men så är det ju som det är, det slår slint i hjärnkontoret...vad tusan heter det att förnya recept på portugisiska? Jag kan det ju, men inte just då så kvinnan på andra sidan disken frågade om jag ville prata engelska istället. "Nej, jag vill inte", stapplade jag fram och förklarade att jag hål

Det är ju bara att konstatera att det är svårt att göra en så vacker park rättvisa med några foton lite här- och därifrån. Här började vi känna oss lite hängiga och vis av många års erfarenhet vad gäller min dotter N. och hennes blodsockernivå var det dags att dricka och äta något. Hon tar liksom slut så där bara om det inte blir ett intag nu och då. Slokar som en vissen tulpan.  Ibland har vi sprungit för den sakens skull också, till någon kolhydrat-restaurang för att få upp nivåerna. Vi springer inte bara efter bussar. 😉Här ovan är vi på väg in i ett av caféerna. Vi  satt ute i det små-duggande vädret men man kunde sitta under tak också. Regnkläder är bra att ha med sig, som ett tips.           En lite gråmulen vy över delar av Funchal låg framför oss när vi drack te och kaffe,         med gott tilltugg till.                                              En svart liten skönhet gjorde oss sällskap...                                         Att vi var i Portugal gick det inte att ta mi