Fortsättning på trädgårdsrundan i Monte Palace Tropical Garden


Det är ju bara att konstatera att det är svårt att göra en så vacker park rättvisa med några foton lite här- och därifrån. Här började vi känna oss lite hängiga och vis av många års erfarenhet vad gäller min dotter N. och hennes blodsockernivå var det dags att dricka och äta något. Hon tar liksom slut så där bara om det inte blir ett intag nu och då. Slokar som en vissen tulpan.  Ibland har vi sprungit för den sakens skull också, till någon kolhydrat-restaurang för att få upp nivåerna. Vi springer inte bara efter bussar. 😉Här ovan är vi på väg in i ett av caféerna. Vi satt ute i det små-duggande vädret men man kunde sitta under tak också. Regnkläder är bra att ha med sig, som ett tips. 
 

       En lite gråmulen vy över delar av Funchal låg framför oss när vi drack te och kaffe, 
       med gott tilltugg till.

                      
                      En svart liten skönhet gjorde oss sällskap...

                   

                    Att vi var i Portugal gick det inte att ta miste på och mera kakel blir det lite längre fram ..


           En gång till och lite närmare för den goda sakens skull. Handmålat förstås.

          

                               Dessa underbara vackra bågar...Berardo och hans fru Carolina anlade 
                               många liknande bågar, olika statyer, stenarbeten osv som var på modet under
                               1800-talet. 
                               De samlade på sig från andra länder, allt fanns inte i Portugal eller här på Madeira.                                   
                               Här kan man drömma sig bakåt i tiden hur lätt som helst. Faktum är att det kommer 
                               att handla om Monte rätt mycket i mina inlägg framöver. Inte bara från den här 
                               vandringen jag gjorde med min dotter utan också om en tid för drygt hundra år 
                               sedan. Men mera om detta längre fram. Jag jobbar på det just nu och det måste få ta
                               sin tid. 

                              

                              Jag tror att det här är en glansbegonia...rätta mig gärna om jag har fel. 

                             

                                Vi njöt...

                                

                                   Amforor. Villhöver nog ett par tre sådana, absolut. Men måste 
                                   ha en trädgård också då förstås...

                                  





        Sköna gröna statyer i ett grönskande hav. Afrikas liljor i knopp...bara tänk er när det blommar där. 

       

                De poppar upp lite här och där i de Afrikanska liljehaven...urtjusigt. Vi två, mor och dotter, 
                pratade hela tiden, men hann njuta likväl av det vi såg, men vi hade ju så mycket att ventilera
                så munnarna gick i ett. Tur att kameran skötte sig av egen kraft. Uffe stannade hemma av ren
                självbevarelsebedrift. Han visste att vi skulle "pladdra" som han sade...

                

             Vi strosade på lite hur som helst, lät fötterna vandra dit de ville och plötsligt så var vi i utkanten 
             av trädgården. Jag bara måste ta ett foto . Vilken skillnad, så markant. 
             Stackars hund, så ensam den är, så tråkigt den har det. 
             Vore jag den skulle jag ta sats och hoppa över staketet och vara där krukorna är, pinka på dem,
             göra reviret klart och tydligt. Hur tänker människan om sin bästa vän? Ibland inte alls..

            


Jag "blommar " till slutet av det här inlägget, med en gul protea, en klockmalva..


                             och vad jag tror att är en Iresine herbstii och har jag fel i min tro så rätta mig gärna

Fortsättning följer...
Det förra inlägget som också handlar om Monte Palace Tropical Garden kan ni läsa här om intresse finns. 

                                                             Karin Eklund, Funchal, Madeira    

Kommentarer

LillaSyster sa…
Mmmm tänk att få gå där i det Afrikanskahavet av liljor - det är nästan så att du måste bege dig tillbaka då de blommar. Lägga dig mitt i och göra ett sommarskrik =)
Tråkigare miljö för en hund finns inte....varför har någon släppt in den där?
Du ha en fin tisdag!
Veiken sa…
Åh så härliga bilder. Jag förstår att parken är ännu finare i verkligheten.
Jag tror att Uffe gjorde ett bra val som stannade hemma. Min man brukar säga att pladdret och benen hänger ihop. När pladdret är som intensivast så stannar benen och han går vidare samt struntar i de pladdrande! Hahaha!
Gunnel sa…
Så underbart vackert! Rena paradiset! Jag trodde aldrig jag skulle sakna min trädgård, men när jag ser en del bilder så hugger det till lite i hjärtat...men allt har sin tid.
åsa sa…
Finfina bilder.
Känner igen det där med sjunkande blodsocker och sen hänger man dom en dåligt urvriden disktrasa och känner sig mest som något bortslängt.
Stackars vovve.
/åsa
Så fint, roligt att se mer blommor därifrån nu än när vi var där. Kan tänka mig det är värsta blomsterprakten på hela ön nu. Kram
Znogge sa…
Klart att man behöver tanka energi när blodsockret sjunker och ibland känns det verkligen akut. Parken bjuder verkligen på mycket vackert att se men stackars hund. Förstår inte varför man skaffar hund ens om den ska leva så. Usch och fy för vissa djurägare :-(

Ha en fin kväll!
BP sa…
Kul att jag fick följa med på promenader i den fina trädgården. Jag är speciellt förtjust konstverken, kakelväggen, bågarna och amfororna. De sistnämnda skulle göra sig riktigt fint på din terrass tycker jag.
Märtha sa…
Hej på dej, språkpluggare! Spark i baken och klapp på axeln och pedagogiska tankar! Jag tycker du borde ta en "kurspaus" och låta allt sjunka in, eftersom du ju har hur många tillfällen som helst att öva bland dina bekanta. Men det går kanske inte. Den här parken - hur långt ligger den från botaniska trädgården? Kan man åka linbanan dit? vi har inga aktuella resor på gång, jag bara frågar av nyfikenhet... Ha det gott!
Härligt! Igenkänningsfaktorn är fortfarande hög ... känner igen en hel del från dina bilder, bland annat amfororna som jag tog flera bilder på. Den gula protean är maffig och hav med Afrikanska liljor. Men jag blev väldigt sorgsen när jag fick se bilden på hunden. Vilken hemsk miljö. Försökte titta efter om jag kunde se någon vattenskål men ser ingen. Ägarna till den hunden skulle inte få vara hundägare!
LillaSyster,

ja, tänk att få går där...troligen blir det som du tycker att jag måste ...Sommarskriket ska höras över hela Funchal..ett riktigt Ronja-Karin-skrik! Troligen portar de mig samtidigt men det kan det vara värt.
Troligen hör hunden hemma just där, tyvärr. Om jag inte har helt fel är det ett tak den ligger på. Ibland får man se sådana här skräckexempel.
Tack tisdagen blev fin, onsdagen detsamma. Ha det fint du med idag och imorgon med nu när jag är på gång.

Veiken,

tack! Parken är mycket finare i verkligheten, jag lovar.
Uppriktigt sagt så är jag övertygad om att U. gjorde ett bra val😉. Pratet och benen hänger ihop, tankar och benen med. När jag tänker och går samtidigt så går benen fortare än fort...när jag pratar så stannar de.
Din man är en klok man, haha...han vet vad han pratar om.
Gunnel,

ja, det är verkligen vackert där. Paradisvackert.
Oh, jodå, jag känner igen det där Gunnel. Visst hugger det till för mig också nu och då. Sen ser jag längtansfullt på grannens bananplantor och funderar på om jag skulle smyga mig dit över muren och bara ligga där under och titta upp.
Allt har sin tid.
Åsa,

tack!
urvriden disktrasa är ordet..känslan känns igen.
Ja, det är synd om vovven, mycket synd om den.
Anna i Portugal,

Det är urvackert här överallt just nu men jag upplever ändå att det är allra vackrast i mitten på juni..
Kram
Znogge,

absolut, energi är nödvändigt.
Så är det, en del skulle inte få vara djurägare alls. Jag kan bara hålla med om det.

Ha det fint du med!
BP,

jag tänkte nog tanken själv men det skulle nog bli rätt trångt här på terrassen. 😊
Märtha,
Tack för sparken och klappen på axeln och så alla dina pedagogiska tankar. Jag suger i mig.
Ja, jag längtar efter en paus men det går inte...vi är sex personer på kursen och vi behöver hålla ihop för att det ska bli en fortsättning innan slutspurten. Jag ser framemot juli och förhoppningsvis också augusti som lediga månader innan slutspurten i höst. Juli är i alla fall ledig. Vid nästa tenta i slutet av juni behöver vi vara fyra kvar som klarar oss vidare. Troligen gör vi det allihopa men det gäller att hänga med nu.
Man kan åka linbana från botaniska till Babosas och gå några hundra meter för att nå Monte Palace Tropical Garden. Man kan förstås åka linbana från Funchal och till Babosas också. Två olika möjligheter finns förutom med buss då förstås.
Ha detsamma bästa rabattkryparen!
Anita,

härligt säger jag också.
Fint att du känner igen dig i mina foton.
Ja, hunden har det inte bra alls. Jag gjorde detsamma som du, letade vattenskålen med ögonen men fann ingen. Tyvärr ser man liknande lite nu och då här men det har blivit bättre, tack och lov. Men det finns fortfarande mycket som borde förbättras när man ser hundar på det här sättet.Arma djur...
Jossu sa…
Vissa platser är sådana att man knappt kan välja bort någon av alla bilder man tagit. Man hade velat visa varenda sekund av ens upplevelse för bloggläsarna.
Jättefina bilder men hundens öde blir man ju berörd av. Hoppas innerligt att den inte behöver spendera mycket tid där.
Jossu,

exakt så är det. Man vill inte rata en endaste enda...
Tack!
Ja, hundens liv är inte ett sådant man önskar den. Jag gör som du, jag hoppas innerligt på att det inte är en vardag för den, men jag är rädd att det är precis så det är, tyvärr.
Paula sa…
Atmosfären i den djungellika parken är magisk, även genom fotona! Och katten! En exakt kopia av min Astrid som ju numera bor på vischan. Skulle vilken dag som helst kunna svära på att det är hon på bilden! Tack för rundvandringen
Paula,

den är magisk parken. MAGISK! Så bra namn din katt hade/har säger en annan Astrid (Karin Margareta)
Katten kunde också vara min salig Jutta, hon såg exakt likadan ut annat än att hon hade några få vita hårstrån på bröstet.
Tack själv Paula!

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Veteranbil nr. nio och tio