Fortsättning på trädgårdsrundan i Monte Palace Tropical Garden

Det är ju bara att konstatera att det är svårt att göra en så vacker park rättvisa med några foton lite här- och därifrån. Här började vi känna oss lite hängiga och vis av många års erfarenhet vad gäller min dotter N. och hennes blodsockernivå var det dags att dricka och äta något. Hon tar liksom slut så där bara om det inte blir ett intag nu och då. Slokar som en vissen tulpan.  Ibland har vi sprungit för den sakens skull också, till någon kolhydrat-restaurang för att få upp nivåerna. Vi springer inte bara efter bussar. 😉Här ovan är vi på väg in i ett av caféerna. Vi satt ute i det små-duggande vädret men man kunde sitta under tak också. Regnkläder är bra att ha med sig, som ett tips. 
 

       En lite gråmulen vy över delar av Funchal låg framför oss när vi drack te och kaffe, 

       med gott tilltugg till.

                      

                      En svart liten skönhet gjorde oss sällskap...

                   

                    Att vi var i Portugal gick det inte att ta miste på och mera kakel blir det lite längre fram ..

           En gång till och lite närmare för den goda sakens skull. Handmålat förstås.

          

                               Dessa underbara vackra bågar...Berardo och hans fru Carolina anlade 

                               många liknande bågar, olika statyer, stenarbeten osv som var på modet under

                               1800-talet. 

                               De samlade på sig från andra länder, allt fanns inte i Portugal eller här på Madeira.                                   

                               Här kan man drömma sig bakåt i tiden hur lätt som helst. Faktum är att det kommer 

                               att handla om Monte rätt mycket i mina inlägg framöver. Inte bara från den här 

                               vandringen jag gjorde med min dotter utan också om en tid för drygt hundra år 

                               sedan. Men mera om detta längre fram. Jag jobbar på det just nu och det måste få ta

                               sin tid. 

                              

                              Jag tror att det här är en glansbegonia...rätta mig gärna om jag har fel. 

                             

                                Vi njöt...

                                

                                   Amforor. Villhöver nog ett par tre sådana, absolut. Men måste 

                                   ha en trädgård också då förstås...

                                  

        Sköna gröna statyer i ett grönskande hav. Afrikas liljor i knopp...bara tänk er när det blommar där. 

       

                De poppar upp lite här och där i de Afrikanska liljehaven...urtjusigt. Vi två, mor och dotter, 

                pratade hela tiden, men hann njuta likväl av det vi såg, men vi hade ju så mycket att ventilera

                så munnarna gick i ett. Tur att kameran skötte sig av egen kraft. Uffe stannade hemma av ren

                självbevarelsebedrift. Han visste att vi skulle "pladdra" som han sade...

                

             Vi strosade på lite hur som helst, lät fötterna vandra dit de ville och plötsligt så var vi i utkanten 

             av trädgården. Jag bara måste ta ett foto . Vilken skillnad, så markant. 

             Stackars hund, så ensam den är, så tråkigt den har det. 

             Vore jag den skulle jag ta sats och hoppa över staketet och vara där krukorna är, pinka på dem,

             göra reviret klart och tydligt. Hur tänker människan om sin bästa vän? Ibland inte alls..

            

Jag "blommar " till slutet av det här inlägget, med en gul protea, en klockmalva..

                             och vad jag tror att är en Iresine herbstii och har jag fel i min tro så rätta mig gärna

Fortsättning följer...

Det förra inlägget som också handlar om Monte Palace Tropical Garden kan ni läsa här om intresse finns. 

                                                             Karin Eklund, Funchal, Madeira