Äventyret framtiden

 Bloggvännen BP står för det goda förvaltandet av skyltsöndagen.  Jag hänger med idag med några skyltar... Ljudisolering? Isover, i många stora paket (både bittida och sent )tar de in i byggnaderna på andra sidan gränden. Som jag har sagt redan tidigare, jag behöver inte anstränga mig nämnvärt, skyltarna flyger fram och tillbaka framför ögonen på mig. I Monte Palace Garden ligger denna lättjefulla brons-kvinna helt oblygt på ett mycket stadigt bord och har det synnerligen bra. Hon ser nästan förvånad ut när det går så många människor förbi henne...             Här får ni alla uppgifter om konstverket, varsågoda!      Den plastbiten flyger inte sin väg i en hast...eller vad tror ni.?Registerskylten får stå för skylten och Boa Vista står det på plastbunken.     Jag gick förbi, stannade inte upp för att läsa vad det står på brunnslocket, men det står något...        En mysig skylt, betydligt mysigare än v...

Lokförare Åke har startat upp tåget idag igen och jag har hoppat ombord. Jag är lite vissen efter förkylningen ännu men jag smittar inte längre så då vågar jag vara med alla er andra som brukar vara med på färden. Du hittar dem länkade längre ner i inlägget.  Destinationen för idag är Nattlampa!  Ja, vi har ju en nattlampa som Funchal håller oss med. Gatlampan utanför på andra sidan gränden, mitt emot vår terrass håller oss med ledljus nattetid. Vi tackar allra ödmjukast för belysningen bästa Funchal!  Den nattlampa jag tänkte berätta mera om fick jag när jag fyllde år senast ( 36 år som vanligt, årligen återkommande, praktiskt och bra, lätt att komma ihåg!) den 4 maj. Goda vännerna hade paket åt mig då vi gick ut och åt thailändskt när vi firade tillsammans, dels två andra som redan hade fyllt år och som satt med runt bordet och så jag som blev firad på rätt dag så att säga.  Jag fick en "nattlampa" som håller kackerlackor, möss, ödlor och myror borta. 300 kvm når ...

Ungefär så, känner jag mig just nu. Tanken var att jag mera eller mindre skulle virvla in som en yster och glad vind här i bloggvärlden igen efter mitt lilla blogguppehåll, men shit happens. Ett sjö-scoutvirus från Lidingö, Stockholm har däckat mig. Här lever jag i världens välmåga utan att ha haft varken corona eller annat i förkylningsväg på flera år men så kommer det där viruset med den efterlängtade dottern då hon steg ombord på planet hit till oss...Hon hade dagarna innan varit ledare på ett scoutläger i Sveriges avlånga land och förskaffat sig smittan av snoriga sjöscouter. Väl landad här så slog det till det där viruset från Sverige.  Något som golvade mig rejält. Jodå, jag är på gång igen, så envis är jag men jag är trött så in i baljan. All energi jag kan uppbåda går till det portugisiska språket, lite tvätthäng på terrassen, lite matlagning men inte desto mera än så just nu.  Jodå, Uffe är ännu mera golvad än vad jag är...här sympatiserar vi med varandra, må ni tro. ...

Bloggvännen BP förvaltar som alltid Skyltsöndagen på bästa sätt. Nu är det några söndagar sedan jag var med men idag är jag åter här inne med några skyltar.   En liten lustig skylt är detta. Bordsdukar i varierande storlekar står det på skylten men det man ser allra mest är de typiska madeirahattarna....  Nå, åtminstone så skyltar man med priset på dem. Billigt tycker jag...kanske jag ska köpa mig ett par olika?  Crosby Collection står för en kinesisk affär om jag inte har helt fel...flaggan i fönstret är förstås Madeiraflaggan.     Busshållplats för dem som vill åka till Monte för att åka kälke.... De andra som brukar delta i skyltsöndagen har jag länkat till här nedan:       Angelgirl,   Anki ,  Byblixtra ,  Carita   ,  Christian ,  KajsaLisa ,  Klimakteriehäxan ,             Ko nst  el. konstigt ,   LillaSyster ,    Paula ,   Susjos...

  Lokförare Åke  styr upp resan för alla som vill hoppa på tåget idag igen. Idag är jag med i en av vagnarna efter att ha haft annat för mig ett tag.  Igår tog jag foton Utanför min dörr , precis så där som lokföraren tycker att vi ska göra.  Ja, vad skådar mitt öga utanför min dörr just nu? Som ni ser så växer det i krukorna. Våren är här. De två Zeza o Agostinho-cedrarna står där de brukar stå i hörnet ovanför trappan och växer så det knakar.  Resterande plantor, nästan alla, har jag sått från frö... På bordet står en stor fin chilipeppar som jag tog frö av i fjol. Vi kallar den Moura-pepparn, för att vi fick den av den tidigare byggmästaren på RIM. Den är så där lagom stark. Ibland är det bäst så, beroende på. Där står Peter Gräslök, som jag är växtvakt åt. Snart åker P. gräslök hem, nu klippt ett par gånger medan husse har varit på långresa till andra sidan världen och hälsat på i Singapore och Tokyo. När så sker så blir jag "barnvakt". En Paulo/Christel-ros...

 LillaSysters färgsprakande fredag är här igen. Nu återstår bara två gånger till om jag har förstått det hela rätt?  Ja, vad har jag hittat för färggrant den senaste veckan? Det är NU jakarandan blommar så den får hänga med idag igen...och så förstås skylten, den är ju färggrann som bara den.     En färgklick hittade jag i Stadsparken...        I ett skyltfönster...                                      På Praça do Município står det flera liknande blomsteruppsättningar utanför Stadshuset.                                               Den ena petunian är vackrare än den andra...                             I någon annans trädgård där jag gick förbi... I vår egen...

 sjöng Monica Zetterlund för längesen och jag brukade sjunga med. Jag tycker om Sakta vi gå genom stan och sjunger den nu och då för mig själv än i denna dag.  Så gjorde vi senaste söndag vi också, gick sakta genom stan då vi tog beslut om att ta en jakarandavandring när det var tomt på kryssningsfartyg i hamnen Det är stor skillnad på mängden folk i stan när kryssningsfartygen är borta härifrån så vi passar ofta på när de är på böljan den blå någon annanstans. Folktomt är det aldrig, det kommer massor av turister med flyg hit, men utan fartygen är det ca 10.000 personer mindre i stan.  Det märks bra och då passar vi på. Det är skönt med mera svängrum emellanåt. Tro nu inte att vi inte tycker om att det kommer turister  hit. Madeira lever på turismen men likväl kan det bli för mycket ibland för oss som bor här permanent, så för det mesta söker vi andra gator att vandra längs för att känna oss mera hemma och då undviker vi strandpromenaden och de vanliga turiststr...