Äventyret framtiden

De här porslinshundarna finns i Pellas skeppargård i Lemland på Åland. För några månader sedan så åt jag lunch tillsammans med en kvinna som berättade  för mig att hon ville fara till Åland för att det lär finnas porslinshundar i alla fönster där. Jag, född ålänning, såg kanske ut som ett frågetecken just då men förstod sen vad hon syftade på. Hon tänkte på den gamla skrönan. Någon hade berättat för henne att så är det på Åland, att när sjömannen i huset kommer hem, så ställer frun hundarna med nosarna inåt. Detta som en signal till den ev. "hemliga älskaren" att mannen är hemma. När mannen far ut på sjön igen så vänds nosarna utåt, vilket visar att nu är hon ensam hemma igen och kan ta emot besök.  Det där hörde jag också nu och då men påståendet ska man verkligen ta med en nypa salt.  Det är en skröna, så sägs det även i historiska sammanhang, bl.a på Sjöhistoriska Museét i Stockholm.  Om någon har använt hundarna på det sättet som det beskrivs så får det gå som de...

Det här är inget egentligt tema även om det kan upplevas så för andra, men jag låter det heta så här så länge mitt lager räcker av olika saker med samma ändamål. För två tisdagar sedan handlade det om  lyktor som jag hade i mitt bildarkiv, idag handlar det om stolar som man sätter ner sin ända på (med tanke på ändamål😉)  som jag vill visa innan jag tar bort dem helt och hållet ur arkivet.                                                                          En vacker stol med en vacker docka ( Múseu familia Teixeira)                                          Dockan kan man kalla Guldlock eller hur?                          ...

Kan ni tänka er? Jag har hittat en kanon av gjutjärn! Det minst otippade låg där framför fötterna på mig mitt i allt.  Efter ett litet extra sök om eventuell ägare fanns i närheten, frågor hit och frågor dit, förvånade uppsyner så bestämde jag mig för att jag blir kanonägarinna när jag gick förbi den igen följande dag.  Den låg fortfarande kvar på stenmuren där jag lade den dagen innan utifall att ägaren skulle komma förbi.  Så jag tog kanonen med mig hem.  Vad jag ska göra med den är en annan femma men  mitt i allt så uppenbarar sig någon som behöver  den.    Det blev en köttfärspaj, a la större modell åt grannarna som delar så frikostigt med sig av grönsaker och frukt ¨åt oss.  Porque? ( varför) blev frågan, por isso! (därför)  blev svaret och så skrattade vi och kramade om varandra när jag överlämnade den varma köttfärspajen.  Sen tackade jag för all frukt och alla grönsaker.  Jag/vi har  ätit kunglig frukost i en vecka...

Bloggvännen BP förvaltar det populära Skyltsöndagstemat.  Jag hänger på idag igen och de andra som brukar göra det har jag länkat till här nedan:  Angelgirl,   Anki ,  Byblixtra ,  Carita   ,  Christian ,  KajsaLisa ,  Klimakteriehäxan ,   Ko nst  el. konstigt ,   LillaSyster ,   Paula ,   Susjos  , Stefan , Tony ,  Åke ,  Åsa   Idag har jag en ganska tydlig röd tråd i mitt skyltande Café em Grão/ kaffebönor "Vi dricker lite kaffe först och så tar vi en runda och passar på att handla frukt samtidigt på vägen hemåt".     På andra sidan gränden på RIM -bygget var de helt säkert glada för att de hade tak över huvudet igår.     På mannens säkerhetsväst står det CW Cofra Way, P T      Så resonerade vi. Så kom störtregnet och det störtade på i timmar, ja hela långa dagen, så efter kaffet bestämde jag mig för att ta en titt in i köksskåpet med torr-varor i medan Uffe sa...

Jag hoppar på tåget och åker med lokförare Åke till destinationen Guld idag.  Titta in till honom så får ni veta vilka andra som också är med på tåget. Jag hittade guld i mina gömmor så jag känner för att visa det som glimrar för er andra tillika som jag "ordstävar". (Det gör väl inget att jag verbaliserar ett substantiv? 🤔 )                Det är bra att väga sina ord på guldvåg .        Jag försöker men det går nog åt pipsvängen emellanåt...det medges. Ibland hoppar det grodor        ur munnen på mig så där bara...                                           Guldet är kungarnas guld...      Krubban finns i Museu Familia Texeira här på Madeira.     Krubban är större än på bilden, men fotografen missade ... tyvärr.      Vågen på första fotot är också däri...

Rulle och Rulte har varit rejält på hugget här i vårt fönster.  Idag låter jag dem vara med i LillaSysters Färggranna fredag.  De är ju färggranna de där killarna eller hur?      Jag medger att det är tomt och tyst utan dem, nu när de har gått i ide.       Att lyssna på deras diskussioner sinsemellan under dagar och ja, ibland under nätter också,       har varit ett stort nöje med några få undantag. Ibland tycker jag att de har blandat sig i RIM-killarnas      jobb lite väl mycket, precis så där som om de vore experter och  någon form av idrottsreportrar.       De har hejat på än den ena, än den andra, ibland tagit sig för pannan och suckat djupt...      "guuud så där kan han väl inte göra, det där blir inte bra.. Allt kommer att rasa"       "Ojoj, där får man inte parkera! "      "Boa boa, någon körde undan den, nu kan lastbilen kom...