Äventyret framtiden

Ja, tänk om jag för en gång skull tog tag i det som har hänt nästan just nu. ..Jag har , mitt i mitt julstädande hittat så mycket nostalgi, så dagen ägnas åt den senaste veckan idag Senaste lördag blev det julfest, en tapaskväll med julig betoning på Valhalla här i Funchal för nordbor på Madeira. Jag har varit med och fixat till att festen blev av tillsammans med Christel Kull-Vieira som är admin för  den privata FB-gruppen Nordbor på Madeira. Det blev en jättefin kväll med många glada ansikten runt borden. Allt smakade gott, riktigt gott. Christel Kull-Vieira tillsammans med dottern Carolina bakom det fint uppdukade tapasbordet, som Valhallafolket står för från början till slut. Well done! Muito bom!  Så här ser stället ut där vi alla 37 anmälda personer bänkade oss.... Valhalla? kanske någon tänker? Det är norrmannen Odd Björn och hans fru Soraia ( Portugal) som har köpt stället och nu har de boenden, pub och restaurang här i Funchal. Klicka på Valhalla så får ni veta mera....

Som vanligt har jag hur många uppslag som helst att skriva någonting om men likväl eller just därför  blir jag som åsnan mellan hötapparna så  jag bestämde mig för att julstäda istället. Under städandets gång brukar tankarna falla på plats..  Jag har en mapp som heter Blandat, en mapp som jag inte har sorterat och så får det bli idag, lite osorterat. Det får bli tolv foton på raken med andra ord. Olvon växer det inte på den här ön vad jag vet men på Åland finns det olvon i riklig mängd. Jag läste ett inlägg häromdagen som var från den tiden som vi bodde där. Det är före jul och jag var ute i jakt på grankvistar att lägga på trappan, då solen tittade fram och det bara gnistrade till ..      En dukning i juletider...Julrosen hör till en av mina favoritblommor.      Så blir det sommar helt plötsligt och tackan med lamm är nyfiken på mig.      Lammen befinner sig som de barn de är i sandlådan     Wilhelm, yngsta barnbarne...

så är livet ingen dans på rosor här hos oss alla dagar heller.  Jag får frågan ibland om varför jag alltid är så glad och ibland med en viss skepsis inblandad förstås. Det är lite misstänkt detta att jag för det mesta är en glad person. Ibland får jag nästan dåligt samvete för att jag är positiv och ser komiken i det mesta och ljuset i de flesta (människor) Jag är nog bara en sådan person av födsel och ohejdad vana, men naturligtvis så är jag också precis som andra personer både ledsen, trött och hängig ibland. Jag har lätt för att tutta eld, en eld som oftast inte hinner ta fart innan den har falnat helt och en förvånad Karin står där själv och undrar att hej vad hände det nu då? Det liksom bara sprakar till och så är det förbi. Men någon enstaka gång blir jag som det där glödande järnspettet som går rakt ner i jordkärnan och då ska man nog inte reta upp den här kvinnan, utan bara gå åt sidan. Helst skulle jag gå åt sidan för mig själv också sådana stunder om jag ska vara ärlig oc...

Bloggvännen BP förvaltar, oförtrutet , skyltsöndagen som jag också är med i.  Även idag gör jag en liten reflektion till Annas i Portugal julkalender av den 13 december. Jag tänkte skriva lite mera men det blev en liten fin dikt istället som går att sjunga och som jag har sjungit många gånger om.  De är skyltar i sig själva dessa julgubbar och julgummor. Det finns visst en pepparkaka med också    Vänskap       av Ulla Hernborg    Vad är en vänskap! Kan den förklaras,    blicken som säger: vänner är vi.    Sällan vi talar, om vad vi känner,    vi bara vet det, vet det: vänner vi skall förbli !   Talar för sig själv gör den flygande Bob-cat-en... Kanske med åren, ses vi rätt sällan, möts inte ofta, skiljas igen. Men när vi träffas, du är den samma. Vi vet det båda, båda: vår vänskap varar än !              En äldre skylt mitt i det glittriga        ...

Tåget rullar vidare!  Åke tar över vid spakarna och blir lokförare, efter nyår.  Vi är bara att gratulera allihopa! Tack Åke!  😊 Idag är det dock jag som fortfarande är i tjänst som lokförare och för er till destinationsordet Detaljer.  Jag antar att ni redan har gissat er till vilka detaljer jag kommer att visa. Jag har dem framför näsan varje dag, så det är svårt att låta bli att inte fånga in dem med kamerans hjälp. De hör till mitt liv just nu.  Till och med skottkärror behöver luta sig en stund emellanåt, vila och pusta ut Här brukar jag göra det i min tur.. En kofot , utan ko Vissa hänger lite i väntan på arbete I arbete, med rosor i förgrunden som bugar sig inför alla flitiga byggjobbare "Tungitung", sá min bror när han var liten och bar in några vedklabbar på armen. Det är mycket tungitung det som flyger i luften. Himmel så trött man kan bli ibland. Det händer att jag känner mig precis lika urholkad som betongstruten ser ut..Jag vet inte ens om den het...