Äventyret framtiden

  Bloggvännen BP är förvaltaren av det roliga temat Skyltsöndag.    Mitt skylt-bidrag idag ser ut som följer:     På håll såg jag att en byggkran bara fanns där den inte fanns dagen innan, någonstans nere mot hamnen till. Ett fartyg låg inne, Enchanted Princess...(förtrollad prinsessa) . Byggkranarna här är som svampar, de bara dyker upp mitt i allt...         Det gick två "skyltar" förbi oss här på gränden..       Vi själva gick förbi den här skylten för en vecka sedan...                             Den här skylten hänger hos en god vän...                        Den burken skulle jag gärna ha men det är min dotters. Mycket vacker är den.                                         ...

Jag hade redan bestämt mig för vad jag skulle skriva men så händer det saker, ja, det liksom rör till sig så där passligt, så jag ändrade mina planer och tog till andra rör istället för dem jag hade tänkt mig från början. Blev det rörigt nu? ;)  Min tanke var att  skriva om sockerrör, vad annars när man bor på Madeira men jag tar det i ett eget inlägg en annan gång istället. Sockerrör har sin särskilda historia och förtjänar att få ett eget inlägg.   Det är ju som det är när man bor granne med en stor byggplats. Plötsligt en dag, så rör företaget som bygger till det och bidrar med en hel massa rör av olika slag. Då bara måste det bli så som det blir när det mera eller mindre ramlar ner rör från himlen. Som en vink från ovan ungefär. En betongpump-bil körde in framför fönstret hos oss senaste tisdag kl. 07.00. Sen vecklades ett långt, rött rör ut ....     Röret blev nästan hur långt som helst...     Det sträckte på sig ordentligt, liksom tääänjde p...

senaste fredag ,den 17 mars-23, tillsammans med en väninna Jag visste att det var en ny utställning på gång i Quinta Jardim Magnôlia och vi ville gärna besöka den taggad av den förra utställningen som jag skrev om tidigare HÄR. Som sagt så konst är konst och all skönhet sitter i betraktarens ögon. Jag sökte skönheten och fann den men inte i konstnärsskapet utan mera i materialet som användes. Att det handlade om återbrukskonst insåg vi genast och för det mesta gillar jag sådan; jag har ägnat mig åt sådan själv och gör det fortfarande. Tar vara på och skapar av det tillvaratagna.  Först trodde jag att det var ett lapptäckeliknande någonting...men det var helt enkelt dukar som madeirensiska kvinnor har broderat. Intressant med hantverk av första klass, de kan och kunde nämligen brodera på denna ö.           Det är hantverk och inte maskinbroderade dukar från Kina, det är så äkta vara det kan vara.               ...

Vi gick förbi elskåpen till två lägenheter en bit ifrån oss, lite längre upp  i sluttningen. Elverket här på Madeira läser av förbrukningen. Det som är fyllt av klorofyll av något slag (jag vet inte själv vad det är för växtlighet, ogräs skulle jag kalla det) använder sig säkert av grön el, eller vad tror ni?😉 Grannen håller sig med vatten- och vindkrafts-el, som de flesta av oss på ön gör. Ja, som vi alla gör när det kommer till kritan. Men men...det finns som sagt åtminstone ett undantag. Jag har aldrig någonsin sett ett så klorofyllfyllt elskåp tidigare och vi har gått förbi där tidigare. Då var det inte så grönt som det var i söndags. Här växer det så det knakar när det en gång har fått rotfäste. Växtligheten trivs med andra ord.... Tack alla ni som har gissat på groddar av olika slag! Det kunde ju vara en bra idé för folket här att använda sina elskåp med genomskinliga plastlock till att grodda mungbönor, kikärter och dylikt i. Två flugor i en och samma smäll. Ett litet fint ...

   Två foton som jag tog senaste söndag...  Kan ni gissa vad det är?  Imorgon kommer svaret . Nej, det är ingen tävling, inget pris utdelas annat än applåder för den som kommer först med de rätta svaren! Eller närmast.... Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira

En blå måndag och då inte alls Blåmåndagen  . Den som är intresserad av blåmåndagen kan läsa mera om den genom att klicka på länken.  För min del blir det en blå måndag för att jag har "plockat" blommor i arkivet och för att de alla är blå.  Afrikas blå lilja är först på plan, så gott som året-om-blommande på den här ön, men allra ivrigast är den under sommaren.    Det är inte bara vi människor som gillar agapanthusen, Afrikas blå lilja, det finns bevingade små varelser som gärna gör besök    Här finns det också scilla. Madeira-scillan är ljuvligt vacker Fröställningarna är läckra men bara som ögonfröjd. Ätas ska de absolut inte om man vill fortsätta vandra utan magont på den här jorden.    Vad sägs om lite lavendeldoft?          Ibland får man se en Kapaster i det fria. Det latinska namnet är mycket vackert: Felicia amelloides Madeiras stolthet heter den vackra blomman. På portugisiska Massaroco,  på latin: Echi...