Vi besökte en konstutställning

senaste fredag ,den 17 mars-23, tillsammans med en väninna

Jag visste att det var en ny utställning på gång i Quinta Jardim Magnôlia och vi ville gärna besöka den taggad av den förra utställningen som jag skrev om tidigare HÄR.

Som sagt så konst är konst och all skönhet sitter i betraktarens ögon. Jag sökte skönheten och fann den men inte i konstnärsskapet utan mera i materialet som användes. Att det handlade om återbrukskonst insåg vi genast och för det mesta gillar jag sådan; jag har ägnat mig åt sådan själv och gör det fortfarande. Tar vara på och skapar av det tillvaratagna. 


Först trodde jag att det var ett lapptäckeliknande någonting...men det var helt enkelt dukar som madeirensiska kvinnor har broderat. Intressant med hantverk av första klass, de kan och kunde nämligen brodera på denna ö.  

    
   Det är hantverk och inte maskinbroderade dukar från Kina, det är så äkta vara det kan vara.

                       
Så blev jag ändå så där som jag inte vill vara alls. Jag blev kritisk på ett negativt sätt. 
Någon större ansträngning hade inte gjorts, man hade helt enkelt bara nålat fast dukarna i varandra utan desto mera tanke på att få till ett mönster. Vissa av dukarna var dessutom smutsiga men det kanske var just det som hörde till konstverket, rakt upp och ner som det kom sig ungefär?
Personligen kände jag att konstnären som jag inte visste vad hette just då, borde ha hedrat det madeirensiska hantverket på ett annat sätt. Jag upplevde att det hade gjorts hafsigt, slarvigt. 

I och för sig kan jag förstå att man bara har nålat ihop detta "konstverk". På det sättet så finns ju alla dukar kvar men likväl så skulle det ha varit betydligt snyggare om nålarna hade funnits på baksidan eller att konstnären hade tråcklat ihop dem...men som sagt konst är konstigt ibland. Jag utgick förstås ifrån mig själv och min upplevelse. Jag kände mig besviken, tyvärr.



Det fina i detta är att allt ser bättre ut på bild än i verkligheten. Det hafsiga intrycket tog över alltför mycket men förmildrande kändes det dock att den som var konstnär till de färggranna verken 
hade gjort någonting helt eget 
Det är förstås till betraktaren att själv komma på vad konstverken föreställer.  Det fanns tydligen bara ett exempel av ett upptryckt infoblad och vi var ju tre...och vår väninna är från Finland och fick givetvis ta hand om bladet, vi kan ju gå dit när som helst igen och bli mera bekanta med konstnärerna som är två om vi så vill.

   


Nu "radar" jag upp konstverken utan att säga desto mera om dem, annat än att Ilhas afortunadas ilha
dos afortunados i korta ordalag betyder ungefär de lyckligas ö. Jag lät också dörren komma med på bild för att jag personligen tycker att det gav konstverket ett extra lyft. 



Madeirastenar på en broderad duk, är ju väldigt mycket symbolik för den här ön. 
Stenar hade också skapats dels på någon typ av plast och till höger om den hade det målats direkt på väggen. ( återigen ser det mycket bättre ut på bild än i verkligheten, känslan av hafsighet fanns där tyvärr) 





Broderade dukar för de olika veckodagarna hade fått en ny användning som tavlor på väggen. 
Måndagen bestod av gamla vykort med något märkligt papper på, tisdagen bestod av gamla små etiketter, fastnålade...


Onsdags"tavlan"-duken hade prytts med ett gammalt broderimönster, torsdagsduken med någonting liknande.


Fredag och lördag får tala för sig själva...



Söndag begrep jag ingenting av....😂


    Så äntligen något som jag gillade rakt av utan att sätta upp ett osnällt pekfinger...



 Då hade jag äntligen fått tag på infobladet men se det gick som det gick med det också. Damen som "vaktade" oss tog det av mig och visade på affischen så jag kunde ta foto av den och ta reda på mera om konstnärerna den vägen. 
Haha, säger jag och ler stort. Med tanke på hur väl bemötta vi blev av både personal och konstnärskapet förra gången/ förra gångerna så var det här mera eller mindre ett s.k. måndagsexemplar, så fredag det var. 

Ana Vidigal heter konstnären som har gjort alla dessa collage. Mycket välrenommerad och berömd i Portugal. Så vad gäller den biten kom jag på skam så att säga men jag gillade inte hennes konstverk som fanns med på utställningen. Tyvärr men så är det. 
Hafsigheten gav mig en känsla av oengagemang. Ungefär som att "ok, jag gör någonting då för att ni vill att jag ska vara med på utställningen". Vi tre skakade på våra huvuden...inte i positiv bemärkelse.
Tydligen tycker många andra helt annorlunda och det är ju bra på alla sätt och vis, för annars skulle Ana knappast ha blivit så omtyckt som hon tydligen är. Ni märker säkert mitt aber mellan raderna. Men konst är konstigt och tycke och smak är olika.

Hugo Brazâo däremot fick mera gillande av mig och också av de andra. 
Hans konstverk var av en annan klass helt enkelt. 
Tummen upp för Hugo, tummen ner för Ana (desculpe!) 

Forrado betyder fodrad,men om det är det som avses är frågan. Synonymt kan det också betyda beklädd invändigt. 

Sen gick vi tre i samlad tropp en trappa upp till övre våningen för att se på nästa utställning. 
Men den visar jag en annan gång. 

Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira

Kommentarer

BP sa…
Å jag som trodde att jag la upp ett konstigt konstverk igår. Du följer då i samma fotspår.
Broderier och virkade/knypplade dukar är inte min grej i någon form. Anser att de bara är dammsamlare. Så elak är jag. Bland alla alster som du visar gillade jag bara ett - (Feira) Quinta. Nu motsäger jag mig själv, då det ju också är ett broderi.
Visst är just Madeira känt för broderier. Minns att de visades upp för turister precis överallt...
BP,

men det gjorde du ju. " Ditt" konstverk tog nog priset på konstigheter skulle jag våga påstå ;)
Inte är du elak för att du säger hur du tycker, tycker jag. :)
Ja, torsdagsduken är ett broderi det också men man motsäger sig själv nu och då. Det finns vinklingar på det mesta.
Madeirabroderierna är världskända. Numera är de dock inte lika vanliga här som under tidigare år. Jag skulle aldrig ge så pass stora summor som ett broderi kostar, även om det är värt varje liten cent, men jag använder inte den sortens dukar och jag tror att det är så med många nu för tiden. Jag har varit till broderifabriken, där kvinnor sitter och broderar för full "maskin", för hand. Mycket intressant och oerhört imponerande hantverk. Men jag gissar att allt detta kommer att minska ner ytterligare.
Tove sa…
När jag såg första bilden så där med det samma tänkte jag vilket fint draperi! När jag läser din beskrivning så förstår jag känslan av hafs.
Bara en katalog är ju dåligt! Var det en nödutställning kanske.
Gillar också den sista bilden.
Med fönstret med i bilden av väggkonstverket i hörnet där gav du det en lyft. Det blev en helhet och fint faktiskt!
Visst är det i betraktarens öga och i känslan som konsten blir fin och betyder något, men ibland blir en besviken och kritisk, tycker det är som det ska.
Konst har konstigt för sig i bland.
Så lycka till på nästa.
Kram
Tove,

så tänkte jag också, lapptäcksmänniska som jag är men besviken blev jag tyvärr. På håll var det vackert men på nära håll föll det platt. I mitt tycke. Hafs hör inte ihop med konst och i all synnerhet som jag sedan läste om hur berömd konstnärinnan är. Blev förvånad.
Ja, vi har ju varit där tidigare på utställningar men aldrig har det varit så uselt med kataloger som denna gång. Bara en...
Tack, jag tyckte att fönstret måste vara med för att ge konstverket rättvisa.
Tack Tove,nästa utställning vi gick till var av en helt annan kaliber :) Den räddade vår dag.
Kram
Karin sa…
Förstår precis din känsla av att man behandlat fint hantverk på ett respektlöst sätt. Och när stöter på ett och annat konstverk som jag inte förstår mig på, brukar jag påminna mig om något jag läste på en skylt på en (konstig) konstutställning: "Min konst förstår inte dig heller!"
znogge sa…
Jag förstår precis din känsla för det ser en smula hafsigt ut. Jag tänker att det kunde sammanfogats mycket noggrannare men som du säger, allt ligger i betraktarens ögon.
Så märkligt med bara ett infoblad. Är det inte en guidad visning så vill man kunna ta till sig informationen på egen hand i alla fall.

Önskar en god kväll!
Karin,

tack, det känns bra att få förståelse, för lite stygg känner jag mig men jag gillade inte respektlösheten som lyste igenom alltför starkt.
Det är nog helt rätt så att konsten förstod sig inte på mig heller, när jag sade högt att gör om gör rätt, gör bättre! :)
Znogge,

javisst ser det hafsigt ut och då såg det värre ut i verkligheten.
I det här fallet vågar jag påstå att konstnärinnan skulle ha vunnit på att ge mera tid åt sin del av utställningen. Nu föll både hon och den kommitté som har valt att ta hennes konst till Madeira. Vi är vana med att det brukar vara väldigt bra konst på de här utställningarna.
Ja, mycket märkligt var det. Vi är vana med att alla får ett exemplar var när man går dit. Men tydligen hade konstnärerna inte försett utställningslokalen med flera än detta enda.

Tack detsamma Znogge!
Ditte sa…
Tack för besöket, Och varianterna av dukar var många. Och med respekt för allt det broderade hantverket tycker jag att det kunde presenterats på ett bättre sätt- Absolut.
Trist med känslan av hafsighet som verkade följa med i stora delar av utställningen.
Märkligt också att den vaktande damen inte ville låta er få ta infobladet. Kanske ingen direkt vänlig vecka här inte.
Hoppas att utställningen en trappa upp gav mer. Ser fram emot den.
Kram

Ditte,

tack för att du kom med!
Tyvärr så blev det inte det vi hade förväntat oss den här gången.
Det kändes respektlöst och hafsigt, nonchalant...åtminstone vad gäller collage-damen/konstnären Ana. Så synd!
Vakt-damen hade endast ett infoblad och det stod nya besökare i foajén, så jag kan förstå henne till den delen. Jag hade ju gått igenom redan så att säga. Förmodligen så kände hon igen oss, vi har ju varit där tidigare och jag gissar att hon räknar med att vi kommer igen men inte till denna utställning dock. Det var inte något höjdartillfälle just då, helt rätt.
Utställningen en trappa upp var av en helt annan kaliber! :)
Kram
LillaSyster sa…
När man vet hur mycket arbete det är bakom ett broderi så borde konstnären visat mer respekt för dukarna- jag är helt på din linje ♡
Nä det var inte mycket som tilltalade mig i det du visade på dina bilder från utställningen. Broderierna kan jag imponeras av, hantverket. Men nä, sorry, inget jag vill ha hemma.
LillaSyster,

exakt, så kände jag det direkt. Respekt för hantverket. Konstnären i sig hade ju inte gjort någonting annat än nålat fast dukarna i varandra och hängt upp dem. Jag kände mig nästan arg...;) <3
Anna i Portugal,

vi var besvikna alla tre. Vi såg och gick därifrån, skakandes våra huvuden.
Hantverket, broderi, är imponerande men hos oss är det också nej. På något sätt så hör broderier till en annan värld än vår. :)
wiper sa…
Som du säger sitter det i betraktarens ögon och man har olika smak. Det var fina bilder och bra beskrivet av dig men jag tyckte bäst om första bilderna på materialen och även dom färgstarka lite längre ner men resten var lite märkligt ;) fast roligt att få se

Jag har en gång gått in på ett galleri där en kvinna hade en utställning. Det hängde tomma ramar på väggarna så jag trodde jag missförstått och att det var en butik med ramar. Då sa kvinnan att min konst får besökarna fantisera om själva så man skulle själv med fantasin se nåt i dom tomma ramarna ;) ;) det var lite för flummigt för mig ;)

Då hade jag själv kunnat göra bättre ;). Jag håller med dig om hafsigheten.

Alltid spännande här hos dig

Ha nu en skön fredag och helg
kram från Malin

Wiper,

så är det med konst, det sitter i betraktarens ögon. Tack!
En lite märklig utställning var det absolut, nästan lite pinsam faktiskt, just för att det var hafsverkstuk över det hela. Synd nog.
Jaha, skrattar åt ditt besök med tomma ramar. Det är ju att göra livet väl enkelt för sig. Flummigt, absolut. Undrar om hon fick sälja någon ram?
Tack och tack detsamma!
Kram
Märtha sa…
Hm. Det finns konstnärer och konstnärer, på alla områden. Och så finns det folk som inte ifrågasätter en konstnär bara för att hen (obs!) är konstnär. Och alla verk är fantastiska, kreativa, väcker tankar, är en protest mot... Och så sitter de där då, i bubblan. På något sätt påminner det här mig om kejsarens nya kläder... "Men Märtha, förstår du inte att det här är konst?" Och helt plötsligt är det Märtha som har fel, fel, fel... När jag en gång i tiden gick en kurs i filosofi (på Åland!!) berättades det om en modern komposition: ta tolv radioapparater. Ställ in alla på olika stationer. Sätt dig själv i mitten, alla slås på på en gång - och där har du fantastisk musik! Hm.
Märtha,

jag tänkte själv på Kejsarens nya kläder när jag fick veta att Ana V var en stor erkänd berömd konstnär i Portugal. Fattar fortfarande inte...och inte Uffe heller..
Hmm, säger jag också om musiken. Tur att jag inte har tolv radioapparater, tänker inte testa...lägger på en skiva av Puccini istället.
Susjos sa…
Smaken är som baken ,som man säger..inget som tilltalar mej heller på denna utställning.
Hoppas du får en fin helg!
Kram
Susjos,

exakt så är den, delad som baken! :)
Hoppas att du får det också!
Kram
Lena i Wales sa…
Vilken intressant utställning för mig som gillar återvinning.
Jag kanske inte tyckte om alla verk, men fantasin och kreativiteten fascinerar mig. Tänk vad mycket man kan återanvända till nya saker.
Gillar de broderade dukarna, men man kanske kunde var lite mer noggrann.
Jag fick en liten kick av detta inlägg, tack!
Trevlig söndag!
Lena i Wales,

jag gillar återvinning jag också och visst fick jag idéer jag med.
Man får skapa inom sig och kanske också i verkligheten när man får en kick. Givetvis så förstår jag att du fick det, jag vet ju så väl att du är lagd åt detta kreativa håll.
Tack Lena!
Detsamma!

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Öronbedövande