En oväntad konstrunda

"Vi kan väl gå till Jardim Quinta Magnôlia när vi ändå är i närheten?", tyckte Uffe för ett antal dagar sedan då vi var på gång i ett helt annat ärende. "Givetvis " blev mitt svar och så gick vi dit bara för att vara och för att strosa runt i den fina trädgården som är tillgänglig för alla och envar som vill ha en skön stund lite på sidan om trots att staden pulserar direkt utanför grindarna. 


                    Vi hann inte ta många steg innan vi möttes av den här musen. 
                    "Nej men titta" utbrast jag. "Så kul!"
                    Sen hörde vi en röst bakom oss som sade att vi skulle besöka utställningen
                    i huvudbyggnaden om vi var intresserade. 
                    Portvakten hade sett min spontana reaktion och förstod att det var konstintresserade 
                    människor på plats. 
                    Bra var det för annars hade vi förmodligen missat den fina konstutställningen.

                    

 Vi kom ju bara för att vara i trädgården och för att njuta av allt det vackra den bjuder på men nu fick vi chansen att se så mycket mera, helt oväntat. Fritt inträde gäller som alltid i den här parken, både till den och till de utställningar som pågår. Vi var ju hit den sista helgen i juli för att se på Veteranbilar från 1910-20 och 30 talet. För det mesta är någonting på gång. 

Vi gick in och blev genast välkomnade av några trevliga kvinnor som skötte om att alla som besökte byggnaden, den gamla herrgården, gick rätt här i livet inom de fyra väggarna. 


Mitt allra första spontana intryck var att någon fotograf hade lekt med färger, att någon hade målat gamla fotografier. Sen insåg jag att det inte alls var så men allt var så skickligt målat att det nästan var kusligt.  I det skedet visste vi inte hur många konstnärer det var som hade ställt ut sina verk, inget namn berättade om vem som var konstnär. En liten enkel lapp på de olika väggarna berättade vilken teknik som gällde för de olika konstverken. 


Jag tog inte foton av alla målningar/konstverk utan bara av dem som gjorde störst intryck på mig och så förstås på dörrarna. De måste ju bara fotograferas, förevigas...


"Synd att vi inte har väggar för att hänga den här konsten på". Lyckligtvis så var den redan såld, de flesta konstverk hade röda prickar, några gröna...Jag gissar att tavlorna inte var helt billiga, pensionen och mera därtill hade nog gått åt. Tur att vi inte har väggar för att hänga konst av det här slaget på 😉
Bra att det finns gratisutställningar att gå på.


    De här suckulenterna blev vi båda förtjusta i...



    Väldigt naturtrogna var de....


Jag låter konsten tala för sig själv; det känns meningslöst att försöka säga någonting klokt om den, annat än att den var mycket personligt uttryckt, välgjord etc. 
Fortfarande gick jag i den tanken att det handlade om många olika konstnärer som hade målat de olika konstverken som var ca 30 stycken 
Vi fick inget blad om vem som hade målat, vi fick inte veta priset...ja, ingenting och jag tänkte att det kanske är så här man gör just här, något nytt som jag inte har varit med om tidigare. Här är det tydligen inte konstnären som ska synas utan konstverket.
Ändå var jag förundrad över de många röda prickarna, vid så  många av tavlorna. 
De var köpta, några reserverade. 


                   När vi gick ut såg vi lappen! Den hängde till vänster i dörröppningen, väldigt obetydlig. 
                   Det var endast en konstnär som stod för utställningen men med många "hjälpredor" runt sig.
                   När vi kom hem googlade jag...och hittade Sarah Frances Dias, konstnären.
 
Jag sökte vidare och hittade mera nyttigheter att veta på Jardim Quinta Magnôlias FB-sida, som jag nu gillar för att veta vad som är på gång på Quintan också i fortsättningen. 



Där står hon, konstnären Sarah Frances Dias medan Madeiras president Miguel Albuquerque beundrar hennes konst.  M. A. har randig kavaj. Jag läste att han är en av dem som står för en av de röda prickarna. Han köpte en tavla...

Det blir ett inlägg till från det här tillfället. När vi kom ut från den fina Sarah-utställningen så visades vi vidare en trappa upp till övre våningen och då fick vi en lista över konsten, ja, t.om flera sådana som visade oss runt i den utställningen. Men mera om det nästa gång. 


                                         Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira

Kommentarer

Märtha sa…
Ansiktena! Härliga uttryck, väl gjorda... så det finns en magnoliaträdgård "i stadskärnan" också! Vi besökte en fantastiskt vacker sådan närmare flygfältet, det kan bara inte vara samma. Härligt när magnoliorna då började slå ut, i början av december. En underbar blomma som jag lärde känna först för knappt tio år sedan. Fotade en gång i Sydafrika som en galning, massvis med varianter. Just nu känns det inte som att nån blomning är på gång, men en hel del vackra höstfärger är kvar! Två månader...
Märtha,

ja, de är så verkliga så det nästan är kusligt. Väldigt fint målade.
Ja, det finns en magnoliaträdgård, en quinta mitt emot Reids palace just där stadsdelen Lido tar vid och alla turister finns och bor mera eller mindre.

Jag gissar att du tänker på Blandy´s garden, den ligger närmare flygfältet, det gör inte Magnoliagardens. I Blandy´s stora trädgård finns mängder av magnolia också, ett underbart vackert ställe, där det också finns en svenska som heter Christina, gift med ägaren. Den trädgården ligger i nära anslutning till golfbanorna. De är kända för sitt vin i första hand.
Snart är ni här och då ...:)
Kul med en spontan konstutställning! Eller ja, inte utställningen då, men ert besök. Gillar verkligen målningarna på suckulenterna.
Anna i Portugal,

ja, det är roligt att ramla in så där bara till någonting riktigt fint.
Suckulenterna blev våra favoriter också!
wiper sa…
Vad roligt att det hände nåt oväntat som ni inte var beredda på. Kul med musen där mot trädet. Det var verkligen en annorlunda dörr. Det var verkligen som du beskriver lite kusligt. Så skickligt gjorda ansikten

Hästtavlan skulle jag inte själv heller ha nåt emot att ha på en vägg. suckulenterna var också så snyggt målade. Märkligt att inte få reda på vem/vilka som målat tavlorna och även priser. Dom verkar i alla fall bli sålda i och med röda lappar. Man får nog fråga om man blir intresserad av nån tavla. Dom är nog rätt dyra gissar jag

Förklaringen kom ju längre ner i inlägget. Tack för en härlig konstutställning i bloggformat ;)

Ha en skön onsdag
kram!
Gunnel sa…
Vilken otroligt skicklig konstnär. Ansiktena ser ut som foton...så levande. Jag gillar med suckulenterna. De verkar inte vara så svårplacerade i ett hem, men kanske inte så billiga. Ha det gott.

PS. Jag har en sak jag undrar över inför kalenderinläggen, och som jag tror du har svar på. Skulle du vilja skicka ett mail till mig så jag får din mailadress? Jag vill ju hålla temat hemligt så länge som möjligt. Du når mig på gunnel.moberg@telia.com Tack!
Ditte sa…
Vilken upplevelse! Helt fantastisk! Och det är just detta som jag kan tycka är tjusningen med att bo i en större ort/stad. Man har så mycket av det mesta helt nära- Konst och kultur av skilda slag är viktigt för mig.
Jag njöt till fullo av att gå med er här på utställningen och är så tacksam att du tog mig med.
En otroligt skicklig konstnär. Och att få ansikten att bli levande i en tavla är en konst i sig som är svår.
Intressant med prissättningen och vem som målat. Men jag gillar idén.
Kram och tack för ett givande besök.
BP sa…
Snacka om att "snubbla över" en guldgruva. Och det inte för första utan för andra gången.
Är lite förvånad över att det är en och samma konstnär som målat alla tavlor. Då är hon väldigt skicklig och behärskar olika stilar. Det hade varit intressant att får veta prisnivån där.
Gissar att det fanns en prislista någonstans med alla verk. Rött=såld; grönt=reserverad.
Wiper-Malin,
ja, sånt är för det mesta väldigt kul!
Vi hittade en skicklig konstnär, så där bara.
Hennes pris på konstverken fanns inte någonstans, märkligt nog. Troligen har det funnits utskrivna papper men jag gissar att de har tagit slut och att hon inte har fyllt på. Gissar att det är konstnärens jobb.

Tack Malin, jag önskar en skön torsdag för din del, jag har inte hunnit med den här dagen vad gäller bloggbesök, får ta igen det imorgon!

kram!
Gunnel,

ja, väldigt skicklig på det mesta verkar det som.
Suckulenterna hade nog haft både hjärterum och väggrum här hos oss men de flyttar till någon annan istället. Tror också att de hade blivit alltför dyra för vår plånbok.
Jag skriver mejl, givetvis.
Ha det gott!
gunnel.moberg@telia.com
Ditte,
ja, verkligen en fin upplevelse.
Det är en klar fördel att bo här, där det händer någonting kulturellt i stort sett hela tiden. I och för sig så är ålänningarna väldigt duktiga på det också men likväl, här är utbudet förstås av givna skäl ännu större.
Så är det för vår del också, konst och kultur, musik och liknande ger livet en extra guldkant.
Hon är verkligen en skicklig konstnär och jag är glad att ha fått bli "bekant" med henne. Hon återkommer helt säkert här på ön igen.
Ja, jag gillar också ide´n att låta konstverket tala. Nästa gång vi går dit så ska jag ta reda på mera om det är hennes idé att vara så pass anonym som hon ändå var, både vad gäller namnet och priset. Sålde gjorde hon så det hette duga.

Kram och tack till dig också!
BP,
ja, det kan man lugnt påstå att vi gjorde och gör när vi går till Magnoliagarden.
Jag blev själv förvånad över detta och därför fick jag för mig att det var många olika konstnärer innan jag fick veta sanningen. Mångsidig är hon utan minsta tvivel och bara 29 år. Hon kommer att gå långt tror jag.
Hon kanske har gått långt redan. Någonstans måste det ha funnits en prislista men inte synlig i alla fall. Så många hade röda prickar och de andra var reserverade.
Tove sa…
Visst är det fantastiskt att bara "ramla in" på promenaden konstrunda impulsiva.
Det är upplevelse av konsten det! se vad den ser. Ingen lista att ha med titlar och pris utan lämna till betraktaren gillas. Sedan kan man söka mer ...
När jag får syn på bilderna så tycker jag att jag känner igen - men det kan jag ju inte göra tänker jag och fortsätter lite till - så ramlar polletten ner - jag letar ju tidvis konst av olika slag på Instagram - och visst ja, det är ju "hennes" konst!
Hon är skicklig, vilka detaljer och uttryckssätt! Priser och erkännelse är en del av konsten, begåvad, skolning, kvalitet och tid nedlagd mm.
Apropå din nästan naken rumpa fotobild;
SFD har en mycket fin målning av en naken rumpa där en troligen avdragen trosa är synlig lite högre upp på ryggen. Hon skriver under bilden: "A little unfinished study I did after a Roberto Ferro detail I loved ..." troligen finner du den på FB om den nu inte var med på utställningen där du var då.
Läste ditt svar på min kommentar om kontakten - då vet jag var landet ligger så att säga :-)
Jag har berättat och visat bilder för vänner och bekanta från besöket på pettas då jag sov i Gula salen konsthallen med röda trappan upp är mig ett härligt minne. Senast igår då jag besökte min fina nyfunna väninna M som nyss fyllde 90. Oj så hon så underbart. Mycket konst på hennes väggar av olika slag dessutom.
Tack för en super konststart på dagen!

Tove,

ja, det är det verkligen! :)
Jag gillar också tanken och idén bakom att inte "synas" så mycket när det gäller konst, då störs inte tanken av annat än att man upplever rakt upp och ner och jag kan tänka mig att konstnären i det här fallet tänker exakt så. I övre våningen, där en annan konstnär höll till så var det totalt annorlunda.
Frances Dias är mycket skicklig, fortfarande också väldigt ung, så vete gudarna hur hon utvecklas ännu.
Den rumpan var inte med på utställningen, skall kika in på FB.
Jag försökte hitta dig på messenger, men hittade tre olika Tove O. Är osäker på vilken av dem som är du? Kan du sända mess till mig så sänder jag e:postadressen, den nya åt dig. Av förekommen anledning vill jag inte visa den öppet just nu. :)
Tack för dina fina minnen av Pettas-sovrummet där du huserade :)
Tack själv Tove, jag hoppas att jag ska kunna ge flera bra konststarter lite längre fram under hösten. Nu börjar det bli tid för att upptäcka på ett annat sätt än tidigare då vi bara har försökt få ordning på byråkratin både här och hemma på Åland. Allt börjar sätta sig där det ska sitta och vardagen blir åter vår.
Tove sa…
Precis så är det med vardagen på nytt ställe, visserligen inte alls byråkratisk krångel för mig, men jag märker också att jag upptäcker på nytt här i min stad nu. Det ska liksom sätta sig ja.
Du kan nå mig på husfru3@gmail.com. Du är välkommen!
Tove,

så är det och skönt är det när allt sätter sig där det ska sitta. Man blir liksom implanterad :) .
Tack jag tar kontakt!
Susjos sa…
Vilken söt mus! Å vilka ansikten på tavlorna, wow! Kul att ni tittade in där.
Ha en fin kväll!
Kram
Annika sa…
Tänk vilken guldgruva du hittat. Dit kommer du att gå flera gånger.
Porträtten är otroligt bra och det är MINSANN suckolenterna också. Wow, vilken talang den konstnären har.
SÅ mkt ni har att upptäcka i ert nya hörn av världen!
Kramar!!
Susjos,

javisst är den söt.
Det finns guldkorn där man inte väntar det alls.
Ha detsamma- kram!
Annika,

ja, vi har gjort det, så tycker vi själva också. Vi kommer absolut att hålla ögonen på vad de hittar på i Magnolia Gardens i framtiden. Håller koll redan:)
Sarah Frances Dias är ett namn att lägga på minnet. 29 år och redan så bra, talangfull etc.
Ja, behöver nog blir minst 150 år för att hinna med här, tror jag :)
Kramar!
Christian Lehmann Gisler sa…
Mycket som var fint, inte minst porträtten, men priset tog ändå musen, klart bäst!
Christian,

Den var den som gör en riktigt glad eller hur?
Paula sa…
Jag säger bara: hästen! Den blev min absoluta favorit även om porträtten var fantastiska! Och så är konstnären ung och vacker som en fotomodell, orättvist nästan! Vill snart se fortsättning på utställningen, vilken tur att ingen tavla fått plats hemma hos er...Porträtt på andra än släkten tycker jag är ganska svårplacerade i ett hem...
Paula,
hästen och suckulenterna kunde gott och väl hänga här hemma på våra väggar om vi hade så stora väggar.
Hon har tydligen allt denna Sarah! :)
Porträtten var jättefina.

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Jag finns, jag lever...