Äventyret framtiden

Senaste lördag när vi gick ut på stan för att få undan ett par ärenden tog vi vägen över  Praça do Município,  stadshus torget. Det gör vi ofta, tar vägen över det vackra torget men den här gången var vi ovanligt många där. Där var fullt av barn med föräldrar samt flera andra och allt hängde förstås ihop med Blomsterfestivalen.      Se så vacker stenläggningen är! Mosaiken är gjord av svarta basaltstenar och vita kalkstenar.      Mitt på torget finns en fontän med en obelisk i centrum. Dagen innan den stora Blomsterparaden kommer barn till torget med blommor som de fäster på en uppbyggd vägg som i sig blir som en enda stor blomstermålning som man vill att ska symbolisera Hoppet. Som ni ser så var vi inte ensamma där med alla barnen. Många andra fanns också på plats. Det kryllade av glädjefulla barn med föräldrar förutom alla vi andra som stod där och tog fotografier av deras glädje. De bjöd på sig själva, lät folk ta bilder och många vinkade glatt...

    En gång har någon gått in och ut här genom porten.      En gång har någon hämtat sin post i postintaget till höger om den     Det här är allt som är kvar av huset som en gång var     Atmosfären andas harmoni fastän en strof av sorgsenhet också svävar över allt det vildvuxna      En krasse klänger sig uppåt      Det prasslar till och en vildkatt tittar fram ur blomsterhavet       Gammalt och nytt  möts i trappstegen där ingen går längre.  Grannens pelargonier på andra sidan den mycket smala gränden lyser upp.      Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira

Vi var lite tveksamma om vi överhuvudtaget skulle ge oss iväg för att se på blomsterparaden som gick av stapeln igår den 8 maj kl. 16.30.  Vi visste att det var smockfullt av folk på stan. Förutom de fast boende så upplystes vi om att det fanns minst 60 000 turister på ön; många här med tanke på Festa do Flor.  Trångt skulle det bli, det visste vi men slutligen så gav vi oss iväg i alla fall. Vi hade en plan som vi tänkte följa. Är det för mycket folk dit vi först tänkte oss så går vi vidare till nästa ställe och är det för trångt där så fortsätter vi osv. Vi var helt på det klara med att vi inte skulle trängas med andra, det är fortfarande pandemitider och vi har vänner och bekanta som har testat positivt den senaste tiden. Även om de har alla sina sprutor så har de ändå varit rejält sjuka och varför utsätta sig för den faran om man kan undvika den. Så gick vårt resonemang. Redan när vi kom ut på vår terrass så fick vi se unga flickor rakt nedanför oss som skulle delta i para...

Blomsterfestivalen är på gång med start inkommande helg.            Men saker ska fixas innan; det tar sin tid att få allting dekorerat som brukligt är och många är de som är med och sätter ihop allting så snyggt och inbjudande. Vi gjorde en liten avstickare till Avenida do Arriaga för att se på hur festligheterna sakta sätter fart när vi ändå själva var på farten för att handla vitlök   Folkdansare underhöll turisterna som var hur många som helst. Vi stod lite grann på sidan om och en viss kvinna från en ögrupp mellan Finland och Sverige, klättrade upp på Zarcos statyn för att få en liten bättre överblick över hela härligheten. Det var nämligen trångt om saligheten. Det var många som ville se vad som var på gång. De bar de speciella huvudbonaderna som i mitt tycke är så vackra. Varför de ser ut som de gör vet jag inte men troligt är att det finns en mening med det ungefär som det är med samernas huvudbonader som också talar sitt speciella språk bara ...

Det var filten jag lade märke till och sade "oj, så fin den är", högt för mig själv. Täcks jag ta en bild ?, tänkte jag sedan.  Varför känner jag mig som den värsta "paparazzi" ibland?  Filten är privat, fönstret är privat och katten är någons den också.  Men å andra sidan, ingen kan äga en katt, det vet ju alla. En katt äger sig själv. Så gick tankarna och jag tog bild av katten!  Att filten kom med på bilden blev ju bara en extra bonus 😉     Jag gick också förbi den här vackra rosen och den får ni alla ta del av, ni som tittar in här idag!          Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira

    Det hör till att önska Glad Valborg idag men här på Madeira finns inte den traditionen alls.     Men jag vill ändå önska Er alla en Glad Valborgsmässoafton med brasa och med att sjunga in våren!    Vad vi gör är inte bestämt ännu, vi tar dagen som den kommer, vi tänker på er som står runt brasorna.      Sjung ut vintern, sjung in våren!      Rosen står i vår lilla blomsterbädd och förnöjer ögat och sinnet !        Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira

Senaste söndag undrade ett par goda vänner om vi ville följa med dem till Porto Moniz och se oss omkring. Planer på att göra det tillsammans har funnits rätt så länge men nu blev det av. Vi packade in oss i deras bil och så susade vi iväg över Madeira till öns nordvästra spets.  Vi bor i Funchal, huvudstaden och for till Porto Moniz, som jag har skrivit in på kartan. Vår väg dit gick genom många tunnlar som har byggts under de senaste tjugo åren med ekonomisk hjälp av EU. På sätt och vis så känns det lite grann som att vara en liten, liten mus som tar sig fram genom en schweizerost. Ibland ser man himmel och vacker natur för att plötsligt befinna sig inne i ostens pipighet igen. Känslan av att man har byggt bort allt det vackra är inte helt bra men om man vill komma snabbt fram så är det tunnlarna och motorvägarna som gäller. Annars tar man den långa vägen förbi tunnlarna.  Röster har höjts för att reparera de gamla lederna och göra dem säkra och framkomliga igen. Hurraaa! Jag...