Lång näsa

Vi var lite tveksamma om vi överhuvudtaget skulle ge oss iväg för att se på blomsterparaden som gick av stapeln igår den 8 maj kl. 16.30.  Vi visste att det var smockfullt av folk på stan. Förutom de fast boende så upplystes vi om att det fanns minst 60 000 turister på ön; många här med tanke på Festa do Flor. 

Trångt skulle det bli, det visste vi men slutligen så gav vi oss iväg i alla fall. Vi hade en plan som vi tänkte följa. Är det för mycket folk dit vi först tänkte oss så går vi vidare till nästa ställe och är det för trångt där så fortsätter vi osv. Vi var helt på det klara med att vi inte skulle trängas med andra, det är fortfarande pandemitider och vi har vänner och bekanta som har testat positivt den senaste tiden. Även om de har alla sina sprutor så har de ändå varit rejält sjuka och varför utsätta sig för den faran om man kan undvika den. Så gick vårt resonemang.


Redan när vi kom ut på vår terrass så fick vi se unga flickor rakt nedanför oss som skulle delta i paraden. Deras föräldrar parkerade sina bilar på "vår" gränd. Ibland har man tur och hamnar på första parkett utan att ha bett om det. 

Papporna som hade kört sina familjer till gränden där bilarna parkerades gick tydligen i förväg för att hitta en bra plats för föräldrar och syskon med tanke på utsikten över paraden. Mammorna fixade det sista som skulle fixas innan alla gick ner till Autonomitorget där paraden startade. 
Det är stort det här på Madeira. Blomsterparaden/ blomsterfestivalen är ett vårligt tecken, ungefär som Valborg är hemma hos oss fastän mycket, mycket, mycket,mycket större. 


Förberedelserna för dem som är med i paraden är lång. De syr upp kläder, de tränar sina danser och sånger. Som vanligt tar allt sin beskärda tid för att allt sedan ska sitta som hand i handske när det väl är dags. I år var det 13 grupper som deltog i paraden och varje grupp hade sitt eget motiv som de sjöng och dansade till. Ca 1400 statister deltog allt som allt. Allt som allt har ca 4800 personer varit involverade i förberedelserna, runt omkring paraden och efteråt också förstås. Som sagt, det är stort detta att önska våren välkommen och här där turismen är så viktig är det också viktigt att bjuda på vad man kan bjuda på. Vilket man gör och det med bravur. 

På andra sidan om de sittande gick paraden.

Just innan vi kom till Autonomitorget insåg vi att det nog var väl mycket folk där. Smockfullt. De som inte hade köpt platser i förväg fick stå och det gjorde de i många rader. "Inget bra foto blir det här och alltför trångt", sade vi och skyndade vidare till nästa ställe.


    Ännu värre. Vi skyndade vidare...


Det var snudd på folktomt ett kvarter högre upp från Avenida do Mar/Strandvägen, där paraden skulle gås. Men lite tur hade vi igen. En vackert klädd statist uppenbarade sig på väg till Autonomitorget. Klick, klick och där satt hon så ni också får se henne.


    Nästa tänkbara ställe var också smockfullt men men.."tänk om jag skulle klättra upp till killen där?"
    "Nähä !". Uffe drog iväg med mig vidare från den allra bästa platsen för att ta foton ifrån. 
    Ingen staty fanns i närheten som dög att klättra i. 

    

    Inte här heller....
    För att komma upp på statyn krävdes minst ett lasso.

   

    Smockfullt också här och många som var på väg för att sälla sig i leden. 


Man måste helt enkelt vara Långben för att kunna se något här och folk bara vällde ner mot Strandgatan / Avenida do Mar.


Sen gjorde vi som kärringen mot strömmen. Vi gick mot folket och tog vägen upp till Avenida Arriaga där blomstermattor var utlagda; inte att gå på , bara att se på och säkert också för att fotografera. Vårt mål var Catharinaparken, där kanske, kanske det skulle finnas en liten chans att få en bra plats.


När vi kom fram gav fotografen upp. Det var mera än smockfullt av folk som mera eller mindre hängde på varandra över och längs kanterna för att se vad de skulle kunna se. Jag tog bild på änglatrumpeten i alla fall. Men helt hade vi inte givit upp att hitta en plats så vi tågade vidare. 


Men icke sá Nicke. Det var så mycket folk, flera tusen där i parken så det gavs ingen som helst chans för att jag skulle kunna ta en enda vettig bild av paraden. Armbåga mig fram fanns inte på min karta. Vi beslöt, på stående fot, att vi går hem innan massorna bestämmer sig för att göra det när paraden är slut. Då kommer stan att svämma över av festival-glada människor. Men lite tur hade vi i alla fall. En silkeshäger visade upp sig för oss och jag var helnöjd. Något vackrare vårtecken kan man knappast få se eller hur? 


Vid Engelska apoteket hittade vi lite Blomsterparadkänsla...


Men i övrigt gick vi hem genom en snudd på död stad. Så lugnt och skönt det var när alla höll till längs "paradgatan". En fördel på sitt sätt men visst kändes det lite snopet att inte se paraden alls på grund av så mycket människor. 

Våra näsor var långa, vi var snopna, snudd på att vi kände oss lurade på konfekten även om vi själva tog beslutet om att inte trängas med folkmassorna. 


Den här tiden så "snöar" det blått i Funchal. Jakarandan har snart blommat ut och allting blir blått. Magiskt på sitt sätt.


Nästan hemma mötte vi en välkänd figur som vi ofta ser i våra kvarter. Den äldre kvinnan hade klätt sig till fest och var på väg neråt i stan. Hoppas att hon fick möjlighet att se något av paraden. Om inte annat så kunde hon använda paraplyet för att bana sig väg genom folkmassorna. Hur som helst så blev vi glada över att se henne. 
Lite senare satt vi på terrassen och åt middag, lyssnade på musiken som dånade nere i stan och på fotbollsplanen bara ett litet stenkast ifrån. Fotbollsfantasterna bryr sig inte mycket om Blomsterparader, kunde vi konstatera. 
Vi var nöjda men med lite längre näsor än normalt😊
Nästa år är förhoppningsvis pandemin ett minne blott och då ska vi vara ute i god tid innan och då ska vi kunna trängas med andra. 
Vi lever på hoppet! 

Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira.

Kommentarer

BP sa…
Helt underbara bilder! Japp, och det trots att ni inte såg paraden på riktigt! Jag hade gjort precis som ni - varför chansa? Varför utsätta sig för onödiga risker? Det kommer en parad nästa år också. Bra gjort!

Spanjorer och portugiser älskar sina parader. Å så otroligt mycket pengar de lägger på kläder med mera. Å det är inte staten/kommunen som betalar/bidrar, men då. Det är personerna själva. Snacka om entusiasm och vilja att fortsätta med traditioner.

Just denna känsla är så mycket större/starkare i Sydeuropa. Här finns det knappt en återväxt till ett traditionellt midsommartåg, för att inte prata om första maj firandet...
BP,

tack! :)
Det är helt onödigt att chansa, när man har klarat sig så här länge. Undrar hur det kommer att se ut om någon vecka här vad gäller covid-19? Hoppas att det ser fortsatt bra ut men visst har jag mina misstankar. Det kommer en parad nästa år igen.
De lägger ner mängder av engagemang, slantar och glädje på detta med festivalerna. De betyder så mycket för dem i flera bemärkelser.
Du har så rätt, i Norden/Skandinavien får man ligga i för att få någon engagerad och om de är det ska de oftast ha betalt. Tiden är ur led. Gratis jobb är också roligt och betalar sig på annat sätt.
wiper sa…
Jättevackra bilder, så färgstarkt. Bra att ni ändå tog er dit för ni såg ju jättemycket än ni missade paraden. Vi skulle behöva ha nåt liknande här men det är ju så mycket vackrare där ni båda bor. Kuperat och magiskt vid vatten

Dom är ju så vackert klädda också plus att dom sytt upp kläderna själva, vilket jobb. Vilken häftig silhuett med mannen och filmkameran på höjden

Blomstermattan var helt fantastisk och ni fick verkligen se mycket än om inte paraden. Jättefin bild på Silkeshägern då tänker jag på att vi hade hus på ett ställe som hette Kvarteret Hägern ;)

Hon såg verkligen fin och färgstark ut kvinnan med paraplyet. Förstår att ni ändå var nöjda i och med att ni fick se rätt mycket i alla fall

Ha en skön tisdag
kram

Wiper-Malin,

tack! Ja, här är allt väldigt färgstarkt just nu. Vi såg på paraden i tv-n så det gick ingen nöd på oss men jag ville förstås ha tagit egna bilder, därför gick vi ut.
Här är det rejält kuperat, nere vid stranden är det mest plant, promenadstråk i vanlig mening.
Självklart är vi nöjda, vi hade som sagt inte stora förhoppningar om att komma så nära som krävs för att kunna ta bra bilder men vi gjorde ett försök.

Ha detsamma du med!
kram
Karin sa…
Härliga glimtar och en underbar hägerbild! Men den där statyn måste vara den minst klätterbara någonsin sett! Gör de så med flit, månntro? Stadens bestämmare tänker att här ska det inte klättras på statyer och beställer en slätstruken sak.

Hursomhelst, vilken fin paradpromenad och vad imponerande med uppslutningen! Som karnevalen i Rio ungefär.
Lisbet sa…
Nu har ni fått nosa på paraden! Det är mycket mera än de flesta får :) Underbara bilder och dagens motion fick ni.
kram
Ja, mysteriet med färska ägg kvarstår, huhhuh.
Karin,

tack och visst är hägern underbar!
Ja, nog kunde de ju vara lite klättervänligare de där statyerna än vad de är. Kanske det ingår i beställningen när konstnärer utses att skulptera dem. Inget klättrande här inte.
Lite Riostuk var det nog! Vädret var så suveränt fint också.
Lisbet,

ja, nu har vi nosat för den här gången och är hur nöjda som helst. Ja, vi sade det åt oss själva, vi fick i alla fall motion. Bra så det också!
Kram
Annika sa…
Ni var kloka som inte inte chansade.
Varför ge sig in i folkvimlet och utsatta sig för ev smitta.
Klokt!
Och ni fick ju se vackra flickor i fina klänningar ändå!
Lite parad fick ni också.
Jag skulle också gått i motsatt riktning, ibland är det så jobbigt med trängsel,

Hägern är så vacker, alldeles vit!
OCH alla blomstermattor, så fina.
Nu har ni varit med om er första festival. Nästa år vet ni bättre vad ni ska göra och inte göra.

KRAMAR!!
Ditte sa…
Förstår till fullo att ni inte ville trängas. Men ni gjorde verkligen tappra försök och var envisa. En del av förberedelserna fick ni se och en del vackra klänningar och blommor. Skönt att du inte gav dig i kast med lasso och en plats uppe i statyn. Fint att Uffe bromsade den utsvävningen.
I och med erfarenheten från i år så vet ni till nästa år vad ni ska göra och hur. Så god framförhållning har ni ju.
Stort tack för denna runda och det var ju mycket att se redan innan paraden var i gång.
Jättefina bilder!
Varm kram
Annika,

ja, vi tror det, att vi var kloka. Det är så onödigt att chansa. Vi kunde ändå se den på tv och via massmedia här, hur många gånger som helst, men du vet egna bilder är egna bilder men nästa år så tar vi igen det.

Silkeshägern kallas också ko-hägern, av någon anledning.
Vi har varit med om Blomsterparaden tidigare men då under hösten och med alltför mycket folk. Senaste höst hölls vårparaden på hösten men också då gick vi hem. Såna är vi, vill absolut inte bli sjuka om vi kan undvika det.
Nästa år ska vi vara ute i mycket bättre tid, ta matsäck med oss och barrikadera oss på ett lämpligt ställe. :)

KRAMAR!!
Ditte,

det fanns inte ens på kartan att vi ville trängas. Jo, så rätt och sant, någon lassokastning blev det inte men att klättra uppför stegen till kameramannen skulle ha varit lätt bara jag hade sluppit dit. Men i och för sig så skulle han säkert ha sagt stopp och belägg.

Tack Ditte!

Varm kram
Ama de casa sa…
Vilka vackra klänningar!

Vi har också gått och blivit folkskygga och undviker trängsel ifall det inte är absolut, absolut, absolut nödvändigt. Som du säger - varför utsätta sig för risker i onödan? Alla dom parader som har kommit igång i Torrevieja under det senaste året har vi skippat. Det får bli en annan gång, när läget känns säkert - eller i alla fall säkrare.

Ha det gott!
Ama de casa,

de är mycket vackra klänningarna.

Just nu upplever jag att folk helt har tappat "vettet" och glömt bort att pandemin fortfarande ÄR här. Men var och en på sitt sätt och på eget ansvar i den mån det är möjligt. Vi fortsätter som vi har gjort länge redan. Tar det försiktigt.

Ha det gott ni med!
Märtha sa…
På något sätt känns det bekant. Jag tycker om att fotografera "sekunderna före", du vet inte hur många roliga släktbilder (min förra mans släkt) det blivit när folk har hållit på och ordnat upp sig inför en högtidlig bild! Det är också roligt att fota bakifrån... Lång näsa, nej det fick ni inte, det var verkligen bäst så här... Jag är inte "överrädd" för covid-smitta, men bäst att inte utmana. En av mina bekanta som käkat D-vitamin och "predikat" att hen stärkt sitt immunsystem på det sättet är ganska sjuk just nu. Jag tror att min starka förkylning i början av april var en släng av covid, är fortfarande tidvis otroligt matt. Astman gör ju sitt till ,förstås...
Äh. Ha det bra! Sådde motötter idag, i en ganska så besvärlig blåst. Jag gör mina egna såband av vessapapper, våta sådana, ordnar fröna med pincett. Petgöra, men då behöver jag inte gallra... Fortsätter i morgon...
Märtha sa…
Ny grönsak, motötter! Blir intressant. Inte motrötter, i varje fall... Vessapapperet klipps i remsor. Fungerade superbra i fjol. Natinati...
Veiken sa…
Det är fantastiskt och vackert med alla dessa parader man förberett länge. Vi "ramlade" in i en sådan parad (carneval) på Lanzarote för många år sedan. Bästa platserna fick vi trots att vi inte visste att det var på gång!
Ni gjorde helt rätt som undvek människomassorna.
Det blev många fina bilder så man får känslan av vårfirandet på Madeira!
Kram
Märtha,

jag kan tänka mig det att det känns bekant. :)
De mest levande, naturliga bilderna blir när folk inte vet om att de blir fotade, när de inte har hunnit lägga rätt ansikte på sig så att säga.
Vi är inte överrädda vi heller men vill gärna vara friska och varför utmana ödet?
Jag undrar om vi inte alla var till kvinns/mans har haft en mindre släng av pandemin. I början av eländet fick jag också någonslags symtom som gick över rätt snart men i och för sig så kan man ju fortfarande bli förkyld på vanligt sätt. Att ha ett bra immunförsvar är bra men coviden hoppar nog på en i alla fall om den har bestämt sig för det. Bäst att hålla sig på sin kant på det sätt man kan. Läste en artikel igår om hur covidläget är i Finland och det var ingen upplyftande läsning precis. Men allt har sin tid.
Desto roligare att du har sått mottöter. Du har alltid legat i framkant för nya sorter ;). Vilket petgöra men tack för tipset, fastän jag inte tänker så motötter.
Ses om en stund idag!
Märtha,

förstår att vessapappret ska vara i remsor. Fungerar säkert också på andra frön. Jag har börjat kontrollera grobarheten på frön i vessapapper. Sen när fröna ligger i det våta pappret så lägger jag paketet i en tät burk i skafferiet och vips så ser man vilka som duger till. Det tar någon dag, ibland någon vecka men sen tar det sig bara man påtar ner dem i jord.
Ha en bra dag hela dagen!
Veiken,

jag är djupt imponerad över hur de förbereder sig och hur de jobbar på tillsammans för att få ihop allt detta fina. Aha, du gav mig ett tips, kanske de behöver någon förklädd figur som tossar på i paraden men som har kameran i handen? Det vore ju det allra bästa.

Tack! Våren kom med besked, igår hade vi över 30 grader varmt i skuggan, men Sahara gör sina vindliga svep åt det här hållet nu och då och strör rött guld lite överallt. Nu är vi mitt i ströendet för tillfället.

Kram
Paula Merio sa…
De festklädda tjejerna liknar färgglada smällkarameller, jag förstår dock våndan över publikmängden som gjorde det svårt att komma när inpå och för att få bra foton. Jag tycker inte jag saknar något alls, både blommor, dekorationer och festfolket har du fått med. Inte att förglömma den festklädda tanten! Festar man natten lång? Blir det stökigt där när de blir lite för glada i hatten, som hos oss på Valborg? Jag kommer inte att börja trängas ens när pandemin sagt adjö, jag får lite panik i folkmassor jag.
Undrar vad alla strykarkatter och hundar tycker om folkmyllret? Äter man något speciellt? Kanske blev det mycket matrester över till djuren?
Ha det gott och hälsa maken
Paula,

bra ord i sammanhanget. De var som färgglada smällkarameller. De kvittrade, pratade,skrattade och bråkade med brorsorna och vice versa.
Den festklädda tanten blev pricken över i-et för min del. Hon är alltid så färggrant klädd, snudd på teatralisk, en riktig färgklick.
Jag vet inte hur det blir egentligen men jag förmodar att ungdomen rasar på samma sätt som på andra ställen i världen. Själv är jag aldrig ute på det sättet eller väldigt sällan. Men jag läser i tidningarna att det har varit oroligt på sina ställen. Här är de tuffa, lägger ut bilder på dem som bråkar och stojar för mycket, t.om. skriver att föräldrarna ska se till att ungdomarna sköter sig.
Jag gissar att strykarkatter och hundar är vana med festivaler och liknande tillställningar. De drar sig undan men ibland söker de upp folk som sitter ute och äter vid restaurangerna. De får alltid någonting att äta på något sätt. Jag tycker t.om. att hundarna är alltför feta för att må bara. Måste ta bild av några av dem för att visa.

De äter vad som finns på menyn till de olika matställena. Mycket börjar se ut som det gör i övriga världen men visst finns det speciella maträtter för speciella tillfällen, men Blomsterfestivalen är inte särskild på det sättet

Uffe hälsar och säger att vi har det gott!
Detsamma önskas dig också Paula!

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Veteranbil nr. nio och tio