Familjen Eklunds resa nr. 3 / 31.7 1962/ etapp 3.
Då blir det åka av igen i det här inlägget med familjen Eklund, bestående av mamma Birgit vid pennan, pannan och kastrullen; pappa Hakon vid ratten och bakom metspöet, sönerna Leif och Ulf lite överallt och ingenstans. De är på väg genom Finland (start från Helsingfors- de två tidigare etapperna kan man läsa mera om här: etapp 1, etapp 2 ) upp mot den svenska gränsen för att ta sig mot norra Norge längre fram enligt planerna.
Så här skriver Birgit den 31 juli-1962
 |
| Pihtipudas/den röda fläcken |
Leifen och Pappa steg upp kl. ½ 6 o. gick o. fiska.
Det började genast regna. ½ 8 tiden kom dom tillbaka.
Då blev det kaffekokning o. ägg; packning o. kl. 10 före 10 startade vi.
Nieminen fick ett kort med bastuhälsningar.
Vimpel.
Det regnade när vi for, men det slutade efter 15 minuter. Vi tog av med en mindre väg i Pyhäsalmi och körde till Haapajärvi. På vägen plockade vi hjortron i en mosse. Vi tog bensin i Haapajärvi o. pojkarna stämplade sina pass.
Vi fortsatte mot Nivala. (Klickar ni på Nivala får ni också en se en karta om var Nivala ligger i jämförelse med Pihtipudas)
(Jag, Karin, frågade U. om passen och han berättade att det inte handlade om riktiga pass utan om stämplar som man kunde få i ett häfte/bok som visade platserna man besökte. Ungefär som att samla på frimärken men nu samlade de på stämplar av något slag)
23.675 km. Kilometer-ställningen.
Vi hade dålig väg längre fram, det var som att åka i lera
Vi handlade i Nivala, köpte vimpel, kokade kaffe och åt smörgåsar. Hakon fotade museibodarna med en väderkvarn.
Han har också gjort monumentet till krigargraven (en sittande kvinna med ett barn i famnen o en soldat på bortgående). Vi rundade här flera gånger o. hittade inte den väg vi sökte. Vi startade kl. 15. precis.
Kalajoki litet före kl. 17. Rundade byn o. köpte vimpel. Hakon o Leif satte skumplast för fönstret o. lyktorna. Vi åt på en matbar 890 mark. Kalajoki är en utspridd by, men den gamla bron är vackert belägen med 2 isbrytare ovanför bron, men just inget vatten i älven. Start härifrån kl. 18
Det har varit stenig väg hela tiden med varningsskyltar för stenar. Alla motkommande bilar kör också väldigt sakta o. försiktigt.
Vi körde genom Pyhäjoki.och mitt emellan Brahestad och P:joki, kokade jag kaffe medan vi körde. 7-tiden drack vi o. så fortsatte vi.
Vi kom till Brahestad kl. 19.30
 |
| Vattentornet |
Först till Shell för att få stämpel i passet och sen till utkikstornet som har utsiktsaltan.
 |
| Med Bottenviken i bakgrunden |
 |
Brahestad Vy från det nya vattentornet över staden.  |
Vi fotade Per Brahe, där han stod på det lilla torget.
I medföljande fotoalbum har Birgit skrivit så här om Siikajoki kyrka. Den nämns inte i anteckningarna alls. "Kyrkan i bakgrunden, minnesmärket från 19--?-års krig, gjort av vanliga bullerstenar.
 |
| Siikajoki..där slutade de den dagens resa.. Tack för att du har hängt med du som har gjort det. Resan fortsätter någon dag längre fram här på min blogg. Jag har länkat till så mycket jag har kunnat länka till, så för den intresserade är det bara att klicka på de blåa texterna så får du en en snabbresa till olika platser i Finland. Karin Eklund, Funchal, Madeira |
Kommentarer
Det andra är - minns U hur många vimplar de samlade på sig under alla resor de gjorde?
Så kul med vimpelsamlingen. Minns alla husbilar/husvagnar och vanliga bilar som förut satte på dekaler på sina sidofönster i bilarna. Tror inte att man fortfarande kör på det. Vet inte heller om det fanns/finns så många vimplar att köpa på bensinstationer och butiker längre.
Det var i alla fall himla kul att lär känna Finland lite bättre och hur det såg ut då för över 60 år sedan...
Maten känns lite enahanda.
Jag är fortfarande imponerad över hur Us mamma dokumenterade allt.
Jag har ju tagit reda på typ femtioelva miljarders foton efter min mor och son det har visat sig min mormor och det finns inga namn, varken på personerna på bild eller plats, inte några årtal utan bara foton i album och foton lösa i kuvert och lådor.
Min mor kan aldrig gått igenom mormors bilder… eller om hon gjort det så har jag aldrig hört talas om det.
Ha en fin onsdagskväll kram åsa
de körde på tycker jag i min tur, stannade inte länge någonstans. Fisket var viktigt, dels gillade de att fiska men det var också ett bidrag till hushållskassan. De hade konserver med sig i bilen också, som de lagade mat av. De hade inte någon fet plånbok, de sparade in på sånt de kunde spara på men vimplar köptes det.
Det är imponerande att Birgit dokumenterade allt så bra och tydligt.
Det är synd när man inte gör det och jag har själv varit med om liknande som du. Det tappar värde på något sätt när man inte vet vem det handlar om och historien bakom. Det var nog vanligt att det blev så..Birgit var lite ovanlig i den saken.
Ha detsamma Åsa!
Kram
det var helt nytt för min del också. Däremot finns nog inte passen kvar längre.
Ha det gott du med!
God natt 😴
det var andra tider då. Mera maskiner och (läs mobiler etc) som vi har mindre tid har vi att umgås med varandra.
God natt, sov gott! 🥱😴
ja, fortsättning följer, upp genom Finland, in i Sverige och över till Norge, sen retur..Kram
jag tänkte på dig när jag renskrev och lade inlägget här idag...tänkte att om någon känner de här trakterna så är det du. Jag gör det också och visst är de platta..jag har kört förbi, igenom några gånger, dels med bil, dels åkt buss. Det är otroligt att de svartvita håller kvaliteten så bra.
Svar på din kommentar om vetenskaplig bepröva kalsong teorin via test och forskning, jo nog får vi samla in och dokumentera för att få till det.
Kanske något för bloggare? Bloggvetenskapligt?
Ha det bäst 🤗
Kram
KRAM till DIG! Anna
det var en lång resa längs vägarna. Det slår mig också att det inte blev långa pauser men jag kan tänka mig att de hade en resplan de följde. Båda jobbade ju och hade semester just då. Tiden skulle hålla. Det påminner starkt om ett höghus, vattentornet.
Du får så gärna upprepa dig, det gör jag också. Jag är imponerad, det var inte vanligt att dokumentera på det sättet som hon gjorde.
Jag ska göra ett test idag, hänga ut nytvättade kalsonger och se om vädret ändrar. Här har vi besök av Claudia ännu, i natt rejält med stor vindstyrka, åskväder och mycket regn...nu börjar det bedarra för stunden men mitt i allt så sveper en svans över oss igen. En småilsken kvinna är denna Claudia. Ska se om det går att skrämma bort henne med U:s kalsonger? Det borde gå...
Ha det bäst du med! 🤗
Bra fråga...det var ljusa nätter och troligen steg svärfar upp tidigt i vanliga fall också. Familjen var morgonpigg och gillade att fiska...jag räknade vimplarna för ett tag sedan, si så där , så finns det ca 200 vimplar.
De köpte dekaler också som de lade på bilen/bilarna men de sålde ju bilarna vidare vid byte till nya och då försvann dekalerna.
Jag vet inte om det är vanligt längre, man ser för det mesta endast företagsreklam på bilarna här i alla fall. Så roligt att du tycker så. Fortsättning följer...
förstod det..
det var vimplar som gällde den tiden. Jag minns att det fanns många olika typer av Mariehamns och Ålandsvimplar i souvenirbutiken i min barndom. Det var trendigt helt enkelt. Märken köptes också, klistermärken som de lade på bilarna. Små keramiktavlor köptes också som lades på väggarna hemma. Ett bra sätt att göra barn delaktiga i resan är ju dessa pass. För mig någonting helt nytt.
kram
Kära Anna!
Så roligt att du tycker så. Själv är jag oerhört imponerad över min svärmors dokumentation i bild och text. En gåva till eftervärlden känns det som.
Kul att du hänger med, fortsättning följer förstås...
KRAM till Dig med!
Karin
Tack för det, det känns fint att det blir uppskattat för Birgits del i all synnerhet. Hon lämnade avtryck på ett positivt sätt.
De var flitiga med kameran och det var inte särskilt vanligt alls på den tiden.
Så pass finns overthere...så kul. Nationalparkspass.
Jag har inte heller varit i Brahestad, bara varit nära.
Tack själv Annika!
Kramar!