Familjen Eklunds resa / 3/ den 30 juli-1962

Så tuffar Volkswagen-bussen vidare igen med familjen Eklund på plats, far Hakon vid ratten, mor Birgit, ibland vid ratten men mest som fotograf och antecknare, sönerna Leif och Ulf.

Jag kom in i deras liv år 2000, då jag gifte mig med Uffe. Anteckningarna tog U. vara på när dödsboet efter föräldrarna städades. Fotografierna som hörde till kom med hem till oss och jag renskriver Birgits noteringar som hon förde längs vägen på familjens tredje semesterresa. De bodde i Volkswagen-bussen, den som var deras "stuga" på rullande hjul. 

Första inlägget om resa nummer tre kan man läsa om HÄR. 

Nu är det morgon i Kolarinsalmi den 30 juli-62. 

Birgit skriver:

Natten har varit kall. Hakon steg upp ½ 4 o. gick ut o. prova sin fiskelycka. Den var lika med noll, men han vandrade omkring här i byn. Lite före 7 steg vi opp. Vi vandrade omkring här o kokade sen kaffe. Så var vi till butikerna, det finns 2 st. 

Denna härliga sandstrand är privatägd. Här var vår första övernattning...
 


Morgonbestyr på lägerplatsen

Birgit och Hakon
Maten smakar särskilt bra på en vacker plats

Nu har vi kokat potatis o. ätit o. solat oss. Vädret är det ljuvligaste tänkbara. Hakon arbetar med sina fiskegrejer o nu skall vi börja starta. Tänker att det blir kl. 13.30 härifrån. 

Kaffedrickning tillsammans med värdinnan på gården , fru Ketolainen

Det blev lite ändring i ritningarna för värdinnan kom på kaffe. Sen kom husbonden också. Väldigt trevliga människor båda två. 

Start kl. 14.45 ungefär, km-ställningen 23.495. 



Kl. 15. Infarten till Viiitasaari är vacker över en ny bro. Vi köpte Viitasaarivimpel och ett kort. 





Sen körde vi till tornet och var opp där. Det är en underbar utsikt därifrån. Vi fick en ordentlig regnskur då vi kom till tornet. Vi väntade i bilen tills regnet gick över. Vi startade kl. 16.40 mot Pihtipudas.

Startklara från Kolarinsalmi mot okända platser

Vi kom åt 5-tiden till Pihtipudas lägerplats. Sen påminner mycket om Vehoniemi. Vi fick ett så kiva ställe, så var alldeles för oss själva. Hakon och pojkarna beställde bastu. En liten söt rökbastu med härligt bad. Uffe metade förstås. 

En liten söt rökbastu


Kvitto för lägerplatsen

     Så här långt den här gången enligt anteckningarna...

    Nästa gång vi ses år 1962 igen skriver vi den 31 juli...tala om att resa bakåt i tiden.

    Tack alla som har hängt med familjen Eklund i Volkswagen-bussen så här långt.


                                   Karin Eklund, Funchal, Madeira

Kommentarer

Annika sa…
Det var den tidens "van-life". Himla passande och smart att bo i folkabussen. Lite trångt dock, tänker jag. Men det gick säkert toppen, och spännande och kul var det ju. SÅ roligt med alla bilder, och att du skriver om denna resa. Hoppas du har fler äentuyr att plocka fram när denna resa är slut. Så kul att kolla in kläderna och stilen också. Kramar och ha en fortsatt bra tisdag!!
21 oktober 2025 kl. 16:15
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Bild
För ett år sedan idag, stod vi på "vår" balkong i Funchal ( Madeira) och tittade på det mest storslagna fyrverkeri som vi någonsin har varit med om. Det var magiskt, stort och euforiskt allt detta hejdundrande, gnistrande och smällande. Alla kände sig säkert förvissade om att det nya året skulle bli hur bra som helst. Så är vi ju, vi människor. Vi är optimister för det mesta. Och visst har år 2020 haft mycket gott med sig men vi vet ju alla att det också har varit väldigt svårt och jobbigt för många, många och att vi kommer att känna av allt detta också under det år som är på kommande. Nu i dagarna har jag tagit ett beslut om min närmaste framtid.  Jag tänker ta bloggpaus! Japp! Det har vuxit fram redan under tidig höst men så kom jag på att jag hade så  många krubbor och granar och ja, ni vet, så jag bestämde mig för att se tiden an ett tag framöver i alla fall. Men nu känns det som att det ska ske!  Jag avslutar bloggåret med ett bamsestort fyrverkeri och går in i de...
Läs mer

Fader vår-trädet

Bild
   "Vad är det där för något ?", frågade vi varandra samtidigt.    Både Uffe och jag är nyfikna nördar när det gäller växter av olika slag och    var vi än går fram så hittar vi någonting längs vägen som vi måste titta lite närmare på, diskutera,    ja, snudd på examinera, åtminstone ur minnet. (det som en gång har funnits där och som det    kanske finns en liten gnutta kvar av.)    För det mesta vet vi svaret efter en stund eller åtminstone så tror vi det, men    den här gången gick vi bet.    Vi var i Spanien, närmare bestämt i en förort öster om Malaga vid namn    El Palo när vi såg de stora, höga träden med klasar av bär som hängde ner från de i    övrigt nakna grenarna. Uffe som är mera bevandrad i växtfamiljerna än vad jag är,    tyckte att det vid första anblicken såg ut som en ask av något slag men skakade i nästa stund    på huvudet. -"Det stä...
Läs mer

Öronbedövande

Bild
När jag i  Ia mitt i livet-bloggen läste om cikadorna på Kreta, blev jag påmind om att jag har en bild av denna märkliga insekt i mitt eget bildarkiv. Vi undrade vad det var som lät så öronbedövande redan ett par kvarter innan vi nådde vårt mål för dagen i mitten på september 2017 då vi var i Gamla stan i Rethymnon. (Kreta) Mitt i allt så var Uffe försvunnen. Jag gick där ensam på trottoaren och pratade högt för mig själv, i god tro att han var hack i häl på mig Samtidigt ville en värdinna till en taverna som vi (jag) gick förbi, att vi skulle äta lunch hos henne. "I have lost my husband", svarade jag spontant, vilket jag insåg precis när jag svängde mig om.  Lite underförstått att vi nog inte skulle ha någon lunch. "No, no, he is there", fick jag  till svar och så pekade hon på Uffe som stod under ett stort träd på andra sidan gatan och tittade upp i kronan. Hon gick raskt över gatan tillsammans med mig och så visade hon oss vem spelmannen var...
Läs mer