Familjen Eklunds resa / 3


Så greppar jag åter tag i min saliga svärmor Birgits anteckningar från den resa som familjen Eklund, inkluderande Hakon, Birgit, Leif och Ulf gjorde år 1962. 

Det var söndagen den 29 juli som den startade kl. 08.30 från hemmet i Helsingfors. 

Birgit skriver: 

Kör försiktigt! Försäkringen gäller först i morgon. Det börjar bra utan läppstift. 

Under fotona från fotoalbumet har Birgit skrivit " Hela patrasket Eklund vid garaget, tillsammans med sommarhemmet. Bild nr 2-text: Mor och söner vid starten.

Lillemanspappa o Boije fick "penkkis"(snålskjuts) till Mannerheimvägen. Från Malm körde jag till Padasjoki, det tog 2 timmar. Kl. 12 stannade vi och drack kaffe högt på en ås mellan 2 sjöar. Vi tror att den heter Pihlajalahti. Det var en ljuvlig utsikt. Nu startar vi kl. 12.25. Mätare visar 23282 km . 

Jämsä kl. 13. vi köpte vimpel och fortsatte. Vackra vyer hela tiden, med sjöar ringlande på båda sidor. Vi åker med nya vägen men i Vilppula kom vi till den gamla. 

Korpilahti. Från landsvägen en ljuvlig utsikt över älven med stockflottar.

Vi kom till Korpilahti kl. 13.30. Leifen tog att foto av stockflottorna i sjön. Det var nog en enastående utsikt innan man kommer till samhället. Ett litet samhälle med små trähus. 

Ett par flervåningshus alldeles nybyggda. Vi fick glass här. Dubbla kostade bara 30 mk Vi fick en regn-skvätt på vägen till Jyväskylä. Ankomst till Jyväskylä kl. 14.10. Vi åkte runt stan några gånger o var upp i vattentornet. 

Vy över Jyväskylä från vattentornet /vykort


Start från Jyväskylä Camping kl 15.30

 
Minna Canth´s staty i Jyväskylä


Vi stannade vid en kanal vid Parantalo. Uffe o Leif fiskade , Hakon tvättade bilen och regnet sköljde den. Så åt vi smörgås o mjölk o gröt. Nu är vädret ljuvligt igen. Vacker väg. 



Saarijärvi kl. 17.45. Det tycks finnas bara kupolkyrkor hitåt. Den här ligger vackert mitt i byn. Nu skall vi fortsätta till Ahvenlampi camping. 


Ahvenlampi vare en besvikelse. Vi såg oss omkring och vände, körde tillbaka till Saarijärvi, köpte vimpel och styrde kosan med Viitasaari. 

Viitasaari, Man har en ljuvlig utsikt från vattentornet över sjöar och skogar.

Vid Kolarinsalmi färja frågade vi oss för efter nattplats. Vi fick lov i gården som ägde en udde. Uffe började genast med fisket o jag med potatiskokning. Natten tycks komma sent. ½ 9 var solen ännu högt på himlen. 

Kolarinsalmi, Vuorilahti. Denna härliga sandstrand är privatägd.
Här var vår första övernattning.


Nästa gång vi ses här tillsammans med familjen Eklund på deras semesterresa 1962, så skriver vi den 30 juli-62. 

Hoppas ni vill vara med på nostalgiresan också i fortsättningen. 


                                             Karin Eklund, Funchal, Madeira





Kommentarer

LillaSyster sa…
Ååå så härligt med en egen strand. Och vimplar fick de också tag i =) Jag ser fram emot fortsättningen. Ha nu en fin kväll! Kram
15 oktober 2025 kl. 19:42
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Bild
För ett år sedan idag, stod vi på "vår" balkong i Funchal ( Madeira) och tittade på det mest storslagna fyrverkeri som vi någonsin har varit med om. Det var magiskt, stort och euforiskt allt detta hejdundrande, gnistrande och smällande. Alla kände sig säkert förvissade om att det nya året skulle bli hur bra som helst. Så är vi ju, vi människor. Vi är optimister för det mesta. Och visst har år 2020 haft mycket gott med sig men vi vet ju alla att det också har varit väldigt svårt och jobbigt för många, många och att vi kommer att känna av allt detta också under det år som är på kommande. Nu i dagarna har jag tagit ett beslut om min närmaste framtid.  Jag tänker ta bloggpaus! Japp! Det har vuxit fram redan under tidig höst men så kom jag på att jag hade så  många krubbor och granar och ja, ni vet, så jag bestämde mig för att se tiden an ett tag framöver i alla fall. Men nu känns det som att det ska ske!  Jag avslutar bloggåret med ett bamsestort fyrverkeri och går in i de...
Läs mer

Fader vår-trädet

Bild
   "Vad är det där för något ?", frågade vi varandra samtidigt.    Både Uffe och jag är nyfikna nördar när det gäller växter av olika slag och    var vi än går fram så hittar vi någonting längs vägen som vi måste titta lite närmare på, diskutera,    ja, snudd på examinera, åtminstone ur minnet. (det som en gång har funnits där och som det    kanske finns en liten gnutta kvar av.)    För det mesta vet vi svaret efter en stund eller åtminstone så tror vi det, men    den här gången gick vi bet.    Vi var i Spanien, närmare bestämt i en förort öster om Malaga vid namn    El Palo när vi såg de stora, höga träden med klasar av bär som hängde ner från de i    övrigt nakna grenarna. Uffe som är mera bevandrad i växtfamiljerna än vad jag är,    tyckte att det vid första anblicken såg ut som en ask av något slag men skakade i nästa stund    på huvudet. -"Det stä...
Läs mer

Öronbedövande

Bild
När jag i  Ia mitt i livet-bloggen läste om cikadorna på Kreta, blev jag påmind om att jag har en bild av denna märkliga insekt i mitt eget bildarkiv. Vi undrade vad det var som lät så öronbedövande redan ett par kvarter innan vi nådde vårt mål för dagen i mitten på september 2017 då vi var i Gamla stan i Rethymnon. (Kreta) Mitt i allt så var Uffe försvunnen. Jag gick där ensam på trottoaren och pratade högt för mig själv, i god tro att han var hack i häl på mig Samtidigt ville en värdinna till en taverna som vi (jag) gick förbi, att vi skulle äta lunch hos henne. "I have lost my husband", svarade jag spontant, vilket jag insåg precis när jag svängde mig om.  Lite underförstått att vi nog inte skulle ha någon lunch. "No, no, he is there", fick jag  till svar och så pekade hon på Uffe som stod under ett stort träd på andra sidan gatan och tittade upp i kronan. Hon gick raskt över gatan tillsammans med mig och så visade hon oss vem spelmannen var...
Läs mer