Familjen Eklunds semesterresa 1961, 21 juli

Den sista delen är inne av semesterresan som familjen Eklund gjorde år 1961 med början den 17 juli till och med den 21 juli. 

De tidigare dagarna har  jag länkat till här: 

 den 17 juli-61

den 18 juli-61

den 19 juli-61

den 20 juli-61

Min saliga svärmor Birgit har antecknat och jag delar hennes anteckningar här med lov av sönerna Leif och Ulf. På resan var förstås också svärfar Hakon som skötte om själva ruljangsen vad gällde att komma framåt och ibland bakåt samt en hel del till, givetvis. Hakon var väldigt händig, en riktig tusenkonstnär.

Den 21 juli-61 skrev Birgit följande: 

½ 7 vaknade Papi men jag lät inte honom gå ut. 


7-tiden steg vi opp sen och Eino o Aura blev till sej; då det var vi. Dom hade trott att det var någon "kulkukauppias" (gårdfarihandlare)  som kört in där och lagt sig att sova. Vi drack sen kaffe o bäddade o städade  vår "kåk" igen. Aura kokade välling och då vi hade ätit så startade vi till Åbo. Leifen blev kvar på Reitola. Dom var båda lika måna om att få ha honom där. Det började regna innan vi startade därifrån. 

Ett foto av de tre "karlarna" som jag hittade lite sent...de hör till  ett inlägg tidigare.

Det regnade fortfarande då vi kom till Åbo. Vi körde direkt till Mommos. Där plockade jag alla färdiga hallon och krusbär från en buske. Dom ska jag sylta åt mommo. Så klippte jag en stor bukett rosor både ljusa o. mörka o blåklockor till o så for vi till begravningsplatsen till Moffas grav. Där fanns ingen burk men jag hittade en gammal strut. Den var sönder i botten, men jag packade mylla i botten o. satte sen blommorna i den. Moffa fick en så ståtlig bukett. Just som jag sen skulle gå, så regnade det som om himmelen skulle ha varit öppen. Vi fortsatte direkt ut till Pargas.

(Birgit var född och uppvuxen i Pargas, på den tiden köping, i dagsläget stad ) 

Kaija och Anja var hemma, men då kaffet var färdigt kom Jukka. Vi drack och sen förde Hakon kvinnfolket till köpingen o köpte själv vimpel. Sen lagade Kaija mat medan vi var uppe hos Anja. Då vi hade ätit så startade vi till Helsingfors. Kl. var då kvart före 5. Det stormade och hällregnade hela tiden. 

Då vi kom ett stycke från Salo så låg där en grannröd Folkare med sidan opp i diket. Den hade farit runt och krockat med skyltstolpen i vägskälet. Där var flere bilar o karlfolket lyfte den på rätt köl o så blev den och hänga över det stora diket. Han kom just med den från butiken så det var nog litet synd om kräket. 

****************************

Där tog den korta resan slut...men familjen Eklund drog iväg på en riktig långresa följande år-62, då genom Finland över Sverige och till Norge ...Ett stort album finns sparat med fotografier från den tiden. Svärmor har antecknat som vanligt. Jag ska ta tag i detta lite längre fram.

                                           ***************

Innan jag avslutar det här inlägget så lägger jag in några fotografier från en dagsfärd som de gjorde till det omskrivna Reitola, där Leifen stannade kvar hos moster Aura och hennes man Eino samt deras son Douglas.

Hakon kör traktor, Eino står bakom och Aura är på trappan och gör något..


Aura tar in hö...se vilken fin korg hon har



Söndagsbesök på Reitola..

Från vänster:
Bruno, äldsta sonen, Birgit, Hakon, Uffe mellan honom och mormor Naima, bredvid henne Aura, bakom Hakon, Douglas och Eino. Leif är fotograf
 
Svågrarna Hakon och Eino

Eino vattnar ladugårdstaket


   Hakon med gårdskatten i famnen, Aura och Uffe

Apropå Aura, så är hon den som fortfarande lever av en systerlig skara på fem. 
 I april 2026 blir hon 100 år. Krutgumma! 

Tack för att ni har varit med på den här korta resan. 
Som sagt det kommer mera så småningom.


Karin Eklund, Funchal, Madeira


Kommentarer

BP sa…
Idag fastnar jag på alla fina bilder, speciellt rubrikbilden där Berit kikar fram till höger. Nästan så att man tror att det är din familj som dokumenteras daär;-)
Gunnel sa…
Tack för att jag fick följa med på resan. Jag älskar alla dina svart/vita foton. De har mycket mer själ, tycker jag.
LillaSyster sa…
Tack för ännu en härlig och rolig semestertripp. Ha en fin tisdag, här får man ta kniv och skära sig ett hål i dimman för att se.
Eval8 sa…
Bilderna gör verkligen resan levande. Svartvita bilder är väldigt fint.
Önskar dig en fin tisdag!
BP,

Fotografierna är mums. Det är ju min familj, inte då förstås men nu..jag är ju gift med yngste sonen och då är hans familj också min. 🦋
Gunnel,
Tack för att du kom med säger jag i min tur. Svart vitt är fint och du har rätt, själen syns bättre i dem.
LillaSyster,

Tack själv! Åhå, skära hål i dimman, det var längesen det. Då är det dimma...ha en fin tisdag, hoppas dimman lättar
Eval8,

Så är det, bilderna är det allra bästa...
Önskar dig detsamma!
Znogge sa…
Ännu en fin resa och vilken skatt att bilderna är bevarade.

Kram
Znogge,

Tack, jag bilderna är en riktigt stor skatt. Så fina.

Kram
Channal sa…
Kära Karin! Jag älskar gamla bilder! Speciellt den första bilden. Vilken skatt! 1961 fanns inte jag. Men mina bröder måste ha varit i samma ålder som grabbarna. Då var de 10, 8 och 2 år. Kul! Tack för att du har delat med dig av denna semetsertripp!

KRAM till DIG! Anna
Karin sa…
Vilka underbara svartvita bilder, så verklighetsnära, på något sätt. Riktig vardag i riktiga livet. Men varför vattnar man ladugårdstaket, undrar jag, det har jag aldrig varit med om trots att jag är uppväxt "på landet".
Märtha sa…
Alltså bilderna... Speciellt de två första!! Hela familjen verkar ha haft en speciell förmåga att se bildvinklar när nån av dem kikat genom kameran. Väntar på följande resa...
Tove sa…
Tack för turen Birgit m. familj! Jag följer gärna med på nästa resa! Ljuvligt med alla extra bilder i detta avsnitt. Tack till dig Karin som gett oss möjligheten att ta del av resan, vimplar därtill hörande!
Kram
Channal,

Kära Anna!
Så gör jag också och jag har till all lycka väldigt många. Många flera än vad jag ens kom ihåg att jag har. Tack för att du var med på trippen.
KRAM till dig med!
Karin
Karin,

ja, det är verkligen fina...Verklighetsnära är det rätta ordet. Ladugårdstak vattnade man på Åland också under heta sommardagar. Troligen handlade det om brandrisk...vet inte säkert dock. U. känner inte heller till varför ...måste försöka ta reda på mera om den saken.
Märtha,

ja, de är fina, jag kan bara hålla med om det. Den kommer...så snart jag har fått det lite lugnare i knutarna.
Tove,

Nästa resa bär det av ända till Norge...Det finns så många extra bilder så jag får nog ta till lite sånt nu och då. De är ju så fina. Tack själv Tove, det är lite extra knog att få till det här även om fotona finns och texten därtill men att få ihop allt kan vara tidsödande ibland. Men kul...
Kram

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Fader vår-trädet

Öronbedövande