En färgsprakande fredag/ 44

LillaSysters färgsprakeri-fredag nummer 44 är inne och jag ska göra mitt bästa för att fylla på färg från mitt hörn i världen. 

Faktum är att vi ser nästan enbart på portugisisk tv. Senaste lördag när ni i Sverige tittade på Mello så såg vi på den portugisiska varianten, som här i Portugal heter Festival da Canção (sångfestival)

 

Nena

    Det är inte ofta det händer att jag tar foton av program på tv men det fanns så mycket färger

    med så helt osökt gick tankarna till den här fredagen och då åkte kameran fram. 

    Uffe är van med mina påhitt vid det här laget men likväl tittade han lite extra förvånat på mig

    när jag satt här och knäppte bilder. Jag låtsades inte se hans menande blickar😉🙄

 

Nena är författare och sångerska från Lissabon. Hon skrev sin första låt när hon bara var 12 år gammal, men det var först 2019 som hon ägnade sig åt musik professionellt. När hon skriver sina sånger föds oftast text och musik samtidigt, och kärlek är det mest återkommande mottot i hennes kompositioner.

Hon deltog med "Teorias da Conspiração" ( konspirationsteorier)  och fick placeringen tia.

    

     

Pedro Fidalgo, känd som NOBLE, är en sångare och författare från Amarante. Med välbekanta influenser i musiken provade han saxofon vid 12 års ålder, men övergick snart till gitarr. 

Noble sjöng sin egen låt Memory ( minne) på engelska. Kan ni tänka er att jag blev smått irriterad över det, men så kom jag förstås på att så gör man i de flesta länder. Engelskan är ett gemensamt språk i musiksammanhang. Killen sjunger bra, är lite grann av en smörsångare i mitt tycke, men även smörsångare sjunger bra. I tävlingen blev han sjua.

Den här tjejen blev min favorittjej i tävlingen

Cristina Clara, sångerska och författare, föddes i Minho. När hon flyttade till Lissabon började hon studera teater, sång samtidigt som hon praktiserade kardiologi på Santa Maria-sjukhuset. 

Cristina är även fadosångerska. 

Hennes sång i tävlingen hette Primavera. Vår. 

   

Hon är verkligen färgstark och sprudlande, en sångerska som gör mig glad, men hon kom sist i tävlingen, ( 12 ) kan ni tänka er? Portugiserna och jag har mycket att lära oss av varandra. 🙄 

    

    Den här killen var min favoritkille. Buba Espinho sjöng O Farol. (Fyren)

Buba Espinho, 24 år, är från Beja. Det är rätt så roligt för min egen del att jag som inte alls kände till dessa sångare, Buba och Cristina, och som blev mina personliga favoriter, båda gillar fado men också traditionell portugisisk musik. Buba har sen tidig ålder levt och känt rotmusiken intensivt genom sin far, som också var musiker, och som gav Buba det viktiga uppdraget att bevara den. Trots sin unga ålder korsar Buba musikaliska genrer som ingen annan, från Cante till Fado med samma mästerskap som han behärskar nationell popmusik och mer urbana och aktuella ljud.

Buba kammade hem en sjätte plats.

Rita Rocha, spelade harpa och sjöng låten Pontos Finais ( Slutsatser)  Rita är född i augusti -2006 så hon blir 18 år i år. Hon är född i Porto. Hon lät bra, riktigt bra. Jag har för mig att harpa är rätt vanligt förekommande i portugisiska musikfestivalsammanhang? Kanske jag har fel. Men tjejen har framtiden för sig, det är en sak som känns säker. Rita blev femma i tävlingen.

Den här killen blev populär, väntat förstås, för hans framtoning var väldigt mild, hans musik och sång 

var mjuk och brasiliansk i framförandet och undra på det...

Leo Middea är född år 1995 i Rio de Janeiro och är en framstående artist inom den nya generationen brasiliansk populärmusik.

Han är erkänd inom brasiliansk musik i Portugal. För närvarande bor han i Lissabon och låten han framförde heter Doce mistério, Ett sött mysterium. Han kom trea i tävlingen. 

João Borsch / ....Pelas Costuvas ( i sömmarna) Ja, säg det...så blir det rakt av när jag översätter men naturligtvis så borde jag ha hela texten till förfogande för att förstå sammanhanget.

Men rött och lila är ju vackert i alla fall😉 João blev tvåa. 

João Borsch föddes i Funchal år 2000 och har alltid haft musiken i främsta rummet. Som barn var han trummis i ett lokalt trash metal-band och var också den sista regionala mästaren i spelet Guitar Hero! Han flyttade senare till Lissabon för att ta examen i jazz och modern musik vid Lusíada-universitetet. Under denna period släppte han sitt debutalbum "Uma Noite Romantica com João Borsch", en romantisk kväll/natt med João Borsch,  vilket bevisade hans kameleontiska förmåga att uttrycka sig i vilken musikstil som helst som han är intresserad av. 

Under 2023 såg han dagens ljus med sin andra fulländare, musikalbumet "É Só Harakiri, Baby", "Det är bara Harakiri, älskling"  som tog honom till några av de största scenerna i landet.

Vem som vann får ni veta i Skyltsöndag. Vinnaren var inte lika färggrant klädd, så därför blir det så och lite till av de andra deltagarna kommer på det. 

Ja så här jobbar jag, när jag lär mig språk. Jag går all in så att säga. Samtidigt som jag översätter text om artisterna, lär jag mig några ord mera än tidigare, jag lär mig mera om kulturen i mitt nya hemland, jag lär mig orterna på fastlandet. Jag lär mig helt enkelt. Långt ifrån allt fastnar förstås men "Um pouco mais para cada dia que passa"...Lite lite mera för varje dag som går. 

Om ni inte orkar med texten så se på fotona, på färgerna !

Jag önskar er alla en fin och färggrann fredag! 

Kanske vi ses på tåget imorgon? Kanske per automatik? 🤩

                                                       Karin Eklund, Funchal, Madeira