Den åtråvärda lönen
Det är torsdag, vilket betyder nostalgi.
Jag använder torsdagarna till att minnas "jobb" jag har haft
alltsedan barndomen och till NU.
Dagens inlägg handlar om "barnarbete" 😉
*******************************
Potatisbakelsen blev orsaken till mitt nästa (2:dra) jobb med liten lön, men ack så eftertraktansvärd.
 |
| Potatisbakelsen till höger i bild. Framför vår kakelugn i cafébutiken på Åland. |
Jag var kanske fem år?
Jag minns så väl när jag fick en potatisbakelse allra första gången.
Tillsammans med min mamma var jag till livsmedelsbutiken Ålands Andelsslakteri som låg i hörnet
av Böndernas Hus i Mariehamn, för att handla.
Vi skulle köpa sidfläsk men jag hade bara ögon för bakelserna i disken framför mig.
 |
| Fotot har fotograf Folke Rostén tagit av Böndernas hus. I högra hörnet längst ner fanns Ålands Andelsslakteri. Bussplanen fanns direkt nedanför. Fotot är taget någon gång under 1960-talet |
Tro inte att det var att få någonting så där rakt av på den tiden...
I min barndom, åtminstone hemma hos oss, fanns det inte slantar över
för sådan lyx som en köpe-bakelse.
Men av någon underlig anledning fick jag den åtråvärda skapelsen.
Jag har en liten aning om att expediten sålde den lite billigare. Är inte helt säker dock.
Åh, himlen var nära för den lilla jäntungen som jag var.
Så god den var! God, god, god...jättegod!🤸♀️
 |
| Jag har letat och letat, men förgäves, att hitta ett foto på Café Strand. Fotot är troligen Johan Granlunds, han som står i förgrunden. I bakgrunden ser man taket på Café Strand i alla fall,.. Två skorstenspipor och en skylt på taket... Så där såg de lite modernare bussarna ut, de äldre hade liksom en extra nos... |
Tala om att få blodad tand. Jag ville ha flera potatisbakelser. Förstås. Men det kom inte på frågan
Ända tills vi en dag gick till Café Strand ( där den motorburna ungdomen fanns, bl.a. raggarna)
för att prata med tant Astrid, en av mammas väninnor.
Hon jobbade där i cafeét och när vi gick in till henne i köket, förbi
disken, så vad får jag se om inte potatisbakelser!
 |
| Jag har själv sytt lammen efter eget mönster, här utan ögon ännu innan de tog flyget till Island. Mina bröder var nog symboliskt de två ljusa. Jag får ta det svarta på mig själv. Åtminstone humörsmässigt. I övrigt var jag rätt så snäll. |
Antagligen ställde jag till med ett oherrans liv, det hörde liksom till 🙃 men
se det gick inte alls min väg den gången heller.
Plötsligt så hade mamma fått lite pondus när det
gällde det yngsta eldfängda barnet i familjen.
Mina bröder var som fromma lamm i jämförelse.
Ett kraftfullt nej kom på direkten...
Suck och stön, suck och stön...
Men tant Astrid kom på lösningen.
Jag kunde få en potatisbakelse i lön om jag
vek servetter åt henne.
Uppflugen på bänken under servetthyllan
satt jag sedan och vek servetter hur många som helst.
De var röda minns jag och många. Jättemånga.
Men jag bet ihop och vek servetter medan
jag lyssnade på vad kvinnorna skvallrade, förlåt
pratade om... 😉
Vad gör man inte för en potatisbakelse?
Lönen gick åt som smör på heta stenar, så där bara kan ni tänka er.
Puts väck, borta precis som vilken statskassa som helst.
Det hände någon gång nu och då att jag fick vika servetter igen för en potatisbakelse som lön...
inte alltför ofta dock, för servettlagret var proppfullt efter mina vikningar.
Lite ris blev det på egen rygg, men det insåg jag inte just då.
Grannens Titti och hennes Ola gifte sig.
Jag var brudnäbb ( 6 år) och skalade mera eller mindre
av marsipanet på en av bröllopstårtorna
i ett obevakat ögonblick och tuggade det i mig.
Jag fick så ont i magen så jag fick lov att lämna festen.
Synden straffade genast sig själv som det heter.
Det tog rätt länge innan jag ville äta marsipan igen
där även potatisbakelser ingick.
Riktigt många år faktiskt. Inte förrän jag i vårt eget café
och bageri bakade potatisbakelser till försäljning.
Jodå, jag smakade men Uffe fick vara det ärliga smakrådet...
Cafékunderna gillade dem och det var huvudsaken.
Ett tips bara!
Bjud mig på marsipan om ni vill ha den för er själv! 😉
Så där ja, min allra första lön var ett 50 marks mynt, min andra lön var en potatisbakelse...
Undrar vad min tredje lön var för någonting?
Det berättar jag mera om nästa vecka på torsdag.
 |
| Foto från Pettas ekologiska café |
Potatisbakelsen är finlandssvensk och bestod tidigare av kaksmulor som man tog vara på och blandade ihop med bl.a. punsch och potatis . Sen har receptet förändrats med tiden. Marthaförbundet har givit ut det här receptet om någon vill testa. Jag använde inte punsch i mina bakelser. Ja, som vanligt finns det många olika koncept på samma koncept så att säga. 😊
En uppdatering, Paula i Pörtet har också skrivit om potatisbakelsen...och där finns också ingredienserna uppräknade men med liten avvikelse. Istället för punsch så ska det vara rom i hennes favorit. Passar mig som hand i handske som bor i rom-landet. Nu bara måste jag baka potatisbakelser och få madeiraborna med på tåget. Jag har en plan …😉
Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer
Mamma gick ofta in i bagerieaffärer och frågade efter gårdagens, då hon /vi var i stan. ( Borås).
Överflöd dvs pengar, nej det fanns inte. Kul inlägg!kram
ja, det är ett tag även för min del nu, trots att jag bakade sådana själv i mitt bageri för caféets del. Men det är ett tag sedan..
Goda var de, utan minsta tvivel...
Gårdagens är ofta godare än dagens t.om.
Tack! 🤍
Kram!
Härlig bild även på cafét med dom gamla fina bussarna. Vilka fina lamm du sytt. Härligt att du hade lite skinn på näsan redan då för sånt bådar gott att ta för sig. Vilken fin bild på dig som brudnäbb, så söt!. Vilka minnen man får ta del av
Så fint och välordnat i disken hos ditt café. Jag skall kolla upp på cafén om det finns potatisbakelser fortfarande. Såg i alla fall dom för några år sedan
Tack för en härlig minneskavalkad och fina bilder
Ha en toppenfin dag
Kram från Malin
Roligt att vara i rullorna igen. Tack för dina tankar, du har säkert fått vibbar över haven från mig. Det känns bra att vara lite som förr-i-världen-aktiv. Hehehe.
Gulligt.
Hur gillar du potatisbakelser idag? Minns när jag åt min första pizza på pizzeria .. DET är nog ett av mitt livs största smakupplevelser ...NU gav du mig blogginspo till framtida inlägg. TACK Karin!! :-)
Vilken söt brudnäbb sedan då... det måste ha varit roligt för dig att klä dig så fint.
Marzipan, men det är ju bara SÅÅÅÅ gott!!! ÄLSKAR marzipan.
Kramar och God Fortsättning till dig!!
Men ett himla roligt minne som du delar med dig:-)
så gjorde jag också en gång, haha..nå, jag äter nog marsipan igen men väljer annat om jag kan.
Tack!
Kram!
se där, då fanns det potatisbakelser i Sverige också. Kul. Ja, en favorit var det verkligen ända tills jag föråt mig på marsipan.
Lammskinn och skinn på näsan är bra att ha.
Brudnäbbsbilden har jag nog visat redan tidigare. Jag var väldigt fin i ljusblå klänning och rosa rosendiadem. Och så småningom med ont i magen också. 😁
Bakelsesorter brukar komma och gå, så mitt i allt så hittar du potatisbakelser igen. Lycka till!
Tack själv Malin, ha detsamma du med!
Karinkram!
det kan jag tänka mig att du också har minnen av den typen av bakelse.
Mycket god bakelse.
Ja, det är roligt att du är back to the basic, jag är jätteglad för det. Givetvis har jag känt vibbarna, vi är ju såna vi, du och jag.
Allt gott till dig med varma kramar över vågtopparna mot det kalla Finland just nu.
ja, liten Karin satt uppflugen på en arbetsbänk och vek servetter så det stod härliga till.
Si så där, jag är fortfarande lite lite avigt inställd mot marsipan fastän jag nog äter, men med måtta.
Du lägger fingret på det hela, den där första största smakupplevelsen sitter som smäcket.
Se där, så kul, nu väntar jag på din pizzaupplevelse i bloggform.😊
Det var väldigt roligt att kunna klä sig fint. Normalt fick jag ärva kläder av mina kusiner, så det satt riktigt bra med skräddarsydd klänning enbart för min kropp.
Haha, nåja, så där gott då!
Kramar över havet och God Fortsättning också till dig!!
ja, så var det men så lär det också ha varit i Sverige har jag förstått på de svenska kommentarerna här ovanför. Jag googlade också utifall att jag skulle hitta någonting om potatisbakelsen och fick se att det var potatis av det mera salta slaget. Men bakelsen som jag älskade var en söt och mycket god punsch-dränkt skapelse. Och det åt jag...haha..
Tack BP! 😊
jag känner också för att testa det...få se om jag gör det. Pinar nog någon annan med bakelserna kan jag tänka mig.
Ja, jag var lite söt då..som en bakelse i ljusblå marsipan ungefär..
Jamen visst, man fick ju plocka kottar också..och ogräs. Minns inte att jag fick lön för den mödan 😁
Potatisbakelse – det var höjden av lycka när man sparat ihop till ett glas hallonsaft och en potatisbakelse på Molins konditori i Storvik! Kostade, som jag minns det 3 kronor, vilket motsvarar ungefär 50 kronor idag.
helt rätt, bilden togs innan bröllopet...Jag blev permanentad och ve och fasa..vilka blåsor jag hade bakom öronen. Usch fy bubblan, men skulle jag vara fin fick jag lida pin. Efter det har jag aldrig permanentat mig...
Hallonsaft åh, milda Moses. Då smakade hallonsaft hallon. Vilket minne du har..Du minns t.om. vad kalaset kostade.
Kram från pörtebon
vi har många gemensamma nämnare, bara att konstatera. Potatisbakelsen är en höjdare även om jag förstörde för mig själv men ...ja, shit happens. Det kan ju vara punschen som gjorde det. Aha! Så är det ju naturligtvis.
Ska titta in på ditt inlägg från 2018.
Kram från gränd-senhoran
Ha det gott!
Kram
Tack!
faktum är att de är goda, väldigt goda, även om jag nu för tiden inte är så himla förtjust längre...
Ha det gott du med!
Kram
thank you!