Hoppa på tåget/ 48 / Resumé



  1.  Pombal-Tågstation. Det har funnits tåg på Madeira, i Funchal. Jag återkommer om den saken i ett eget inlägg någon gång nästa år. 

Resumé måste förstås inte vara en summering av något slag, det kan helt enkelt bara vara en liten tillbakablick, ett sätt att beskriva något enskilt som har varit en gång och där hamnar jag för min egen del idag.

Det är också dags för min del att starta upp tåget en allra sista gång och föra det till destinationsordet resumé som Tove gav oss redan tidigt i höstas när hon fortfarande var med som lokförare.
 
Jag vill redan nu i början av inlägget tacka ALLA som var med från första början och som har hoppat på tåget nu och då under alla tågresor som har varit.  Tove har bett mig att hälsa så mycket från henne! Fotot här ovan är från Tove till er alla med önskan om ett Gott Nytt År! 


På väg mot Monte...

I och med det här inlägget har jag bestämt mig för att fortsätta vara nostalgisk en gång i veckan men med inriktning på vad jag har jobbat med under hela mitt liv som har givit mig en ersättning, en lön etc. Då börjar jag från början också har jag tänkt mig, alltså i barndomen. Jag ska försöka få någon slags ordning på mig själv i den meningen. Från början till NU så att säga. Egentligen inte en helt enkel match. Jag får damma av minnet ordentligt, tänka till..Min sista tågresa som lokförare är det första inlägget om mina "jobb" i livet så här långt. Sedan fortsätter jag varje torsdag från om med januari-24.



Utan att gå in på så mycket mera om den saken idag så berättar jag helt sonika om mitt första "jobb"
( med lön av något slag) då jag assisterade min farfar när han tillverkade s.k. sjömanssäckar. Jag bidrog med att hämta en tändsticksask som han behövde för att få rätt dimension på sitt skapande av flaggorna som han målade på säcken. 
Jag fick hålla asken på det sätt som han krävde att den skulle hållas på, medan han ritade in linjerna. Det där gjorde han givetvis bättre utan min hjälp men han var snäll ...

Farfar



Jag var så glad och hoppfull när han berättade att jag skulle få en guldpeng som lön och visst fick jag en sådan men det var kanske inte den där glimrande bländande guldpengen som jag hade förväntat mig utan ett 50 marks mynt, senare efter devalveringen 50 pennis och numera 50 cents.


Guldpengen såg ju ut precis som ett av de  där solkiga mynten jag fick i handen när jag gick till mjölkbutiken och handlade "skuffbröd" åt familjen. Skuffbröd var färskt bröd som hade skadats på något sätt i bagerihanteringen och som såldes billigare. 

På den tiden detta begav sig så var slanten värd ganska mycket i alla fall. Jag stod bredvid farfar med näsan över bordskanten när han jobbade. Han ville inte att jag ( ca 4 år) skulle prata alls, men titta på fick jag göra utan att det störde honom. 

Nu i efterhand inser jag att han var en god läromästare, han lät mig vara med på det sätt jag kunde vara tillika som jag lärde mig något annorlunda. Jag fick en viss insikt i hur man måttade till saker med hjälp av en tändsticksask, det finns knix med det också och jag fick lära mig att hålla munnen fast, att inte prata i ett kör, att inte ställa frågor medan han jobbade. Det var ordning och reda, med lite stränghet inblandad.



Jag är så lyckligt lottad att jag har min farfar förevigad i en sjömanskista
på Ålands Sjöfartsmuseum när han syr segel. Seglis blev han kallad
På fotot ser ni de flaggor som han målade in på sjömanssäckarna. 
Till dem använde han en tändsticksask som måttstock.
Dock inte rakt upp och ner, han vinklade till dem på ett särskilt sätt för att få flaggorna 
placerade som han ville ha dem. 


Där sitter han, min fina farfar John Ferdinand Sommarström. (Ribeiro de Verão på portugisiska)  Efter att han som drygt 70- åring lämnade segelfartygen för att stanna på land fick jag vara med om honom på ett annat sätt. Han fortsatte jobba lite grann som guide på sjöfartsmuseet och när mina föräldrar behövde barnvakt någon gång, så fick jag följa med farfar på det jobbet som jag tror att han gjorde utan ersättning. Han älskade segelfartyg, han älskade havet, det var där han kände sig som allra mest hemma.

Om jag var honom behjälplig i guide-jobbet är en annan femma dock. Oftast satt jag i hans knä när han drog sjömanshistorier för besökare i den fina kaptenssalen på Herzogin Cecilie. Farfar var något av en legend redan på den tiden, nu också förstås. Hans liv ombord på segelfartygen som räckte i 60 år gjorde att han kunde en hel del och han hade varit med om väldigt mycket på seglatserna som ofta gick till Australien på den tiden, via Kap Horn och Goda Hoppsudden. 23 gånger rundade han Hornet rätt väg...fel väg vet jag inte hur många gånger han rundade det. 

Han "rymde" ut på sin första resa när han var 14 år, hans far ville att han skulle studera men det ville inte John, han ville ut på böljan den blå och enligt familjen så gick han i land för evigt när han var 73 år. Givetvis så kom han hem emellanåt, tillsammans med min farmor Erika fick han nio barn. Farfar var en fena på att lära sig språk, på olika dialekter osv. Det finns många berättelser om honom både upptecknade i bokform men också annars. 

Oftast satt farfar i stolen på hörnet under porträttet på bilden. Ibland någon gång i mitten.  Jag satt stadigt förankrad på hans högra knä. Sen dess har salongen blivit renoverad, den var inte lika prydlig på den tiden då jag satt där i farfars famn. Det jag minns särskilt är att han nästan alltid hade ett glas whisky framför sig när han pratade. Så kunde man ha det när man var guide på Sjöfartsmuseet "förr i världen". Dö inte nu alla som läser det här. På mig gick det ingen som helst nöd. Han rökte också för den delen...😉Och jag lever fortfarande....

( Kom på att det kanske är därför jag är förtjust i maltwhiskyn Cardhu? Ok, jag har inte smuttat/avnjutit en enda liten cl på flera år men man vet aldrig vad som händer med en kvinna i sina bästa år. Plötsligt så bara händer det! ) 🥰

En mera kärleksfull famn 💗 än farfars kan man få leta efter. Han kallade mig ofta för lilla Erika för att jag liknade så mycket på min farmor som jag själv aldrig har träffat. Hon dog några år innan jag föddes.

I och med detta avslutar jag min tågframfart , tackar för mig och ger spakarna vidare till Åke i Nacka. Med varmt hjärta. Jag hoppar säkert på tåget jag också nu och då under inkommande år. 

Där drar tåget vidare...heja, heja, tuff, tuff.  Nacka nästa !

Lycka till lokförare Åke!  Tack för att du tar över vid spakarna! 


TACK än en gång alla som har varit med ombord på resorna till de olika destinationsorden!  

                                           Karin Eklund, Funchal, Madeira

Kommentarer

Veiken sa…
Vilket trevligt inlägg. Skrivet så att jag såg den lilla flickan sitta i farfars knä. Sånt ger trygghet!
Ha det bäst på den näst sista dagen av 2023.
Åke sa…
Vilka fina ord och berättelser om din farfar Erika :) Jag har bara seglat på Bottenhavet och Bottenviken. Det var nära eller jag var beredd att få åka över Atlanten beroende på hur det gick när de två vänner som var ute i tre år och åkta varvet runt. Man seglar efter hur Monsunvindarna ligger till. Denna båt var 50 foot. Min dotter var med sommaren före innan dom drog iväg. Vi var ombord på den sista natten de låg i hamn här på Alnön. Jag är en gammal sjöman som kustskeppare. Jag har båtar ännu med ingen segelbåt längre, men det vart total 4 st segelbåtar under min karriär. Att segla är en livsstil.

Jag tror med all säkerhet jag skulle kommit bra överens med din farfar. Tänk att få suttit på hans sjömanskista och lyssnat på alla berättelser om Kape Horn. Jag vill minnas att du haft upp han förut.

Jag vet inte om du sett Wasa båtens program om just segel, dom forskade fram vart dom tillverkades, segelduken var inga breda saker. Då satt det segelmakare och sydde ihop dem. Programmen finns på att titta på SVT Play. Jag antar att en segelmakare hade en viktig uppgift.

Vad trevligt at du har din farfar på Sjöfartsmuseet där på Åland. Kommer jag på besök där något mer ska jag allt söka upp det. Att sy segel var inte alla som kunde.

Fina bilder på de gamla tågen, tåg har alltid fascinerat mig.

Mycket trevligt inlägg om resumé. Nu vill jag önska dig ett Gått Nytt år och som du ser på min sida har jag 2 destinations ord klartill den 6:e och 13:onde januari. Tack för de fina resor du tagit med oss på. Hälsa Tove också.

Jag som hängt på från början men nu hoppat av tackar allra ödmjukast för inspirationen till min fotoresa. Fint att läsa om kärleken mellan dig och din farfar. Molnig kram från fastlandet
Tove sa…
Först än en gång tack för Hoppa på tåget idén som du kom med då för ett år sedan och som vi jobbade fram tillsammans! Tack också för att du valde köra själv och behöll mina ord, du fick ju välja :-) när jag avslutade min blogg!
En underbar historia om dig och din farfar, så fint ha dessa minnen av en som gjorde sitt så att säga! Heder och honnör!
Minns min egen farfar, han var flottare, slaktare och tomte med massor av kärlek tills han dog då jag var 8 år. Minns ju några blodgrytor att röra i då grisen var slaktad och blodet skulle nyttjas Fick vid två tillfällen vara med i flottarbåten och strama in länsen, innan släppet vidare i vattendraget.
Dessa minnen gör oss gott och stärker upp våra liv.
Hå hå - whiskey fanns inte för min farfar, men i mitt, då väckt av min gode vän uppe i norr. Vi tog oss en eller två då jag besökte honom på hemmet under två års tid.
Så jag dör inte alls :-)
Slutkram på det gamla och hej på det nya året 💓

Karin sa…
Härligt med en sådan farfar! Eller med trygga vuxna överhuvudtaget som förstår sig på små människor. Fint med dina minnen och jag ser fram mot att följa dina "historiska jobb-torsdagar"!

I olika språkgrupper på nätet diskuteras nu intensivt vad man ska säga till varandra i mellandagarna. "God fortsättning"? På vad? Kan man börja säga "Gott nytt år" före 1:a januari? Är det OK att säga "Gott slut"? Lite knasiga diskussioner tycker jag, för om huvudbudskapet är en önskan om att någon ska ha det bra så spelar det väl inte så stor roll hur det formuleras. På tyska används uttrycket "Guten Rutsch!" dessa dagar, dvs "God skjuts" in i det nya året. Det kanske vi ska ta efter?

God skjuts! Ses nästa år (i alla fall på bloggen)!
Veiken,

tack!
Jag sitter i farfars knä ännu, rent mentalt, där känns det tryggt.
Ha detsamma du med, på alla sätt!
Åke,

Tack, det finns hur mycket som helst att skriva om farfar och också om farmor. En dunderkvinna var hon på sitt sätt, som skötte allt hemma på landbacken med en växande barnaskara.
Det är inte "bara" att ha seglat på Bottenhavet och Bottenviken, själv har jag seglat på Östersjön, i Finska viken, i Stockholms skärgård och på Ålands hav..lite på Bottenhavet också.
Ja, jag känner till detta med monsunvindarna och seglatserna, rätt väl. Du kanske hinner ut på Atlantseglingar ännu Åke, du är ju ung ännu. Du har så rätt, att segla är en livsstil, ett måste, säger jag som bara är en skärgårdsskeppare.
Det tvivlar jag absolut inte på att du skulle ha kommit bra överens med min farfar. Jadå, farfar får komma med på bloggen nu och då, det hjärtat är fullt av skriver pennan, ungefär.
Att vara segelmakare är att ha allt i sin hand på sätt och vis. Utan segel ingen segling. Tack jag ska titta in på SVT Play.
Ja, farfar finns lite överallt i världen på olika museer av olika slag. Du ska utan vidare besöka Ålands Sjöfartsmuseum, det är jättefint, väl skött och har hängt med sin tid. Ett utmärkt ställe att vara på.
Det kommer mera tåg vad tiden lider..jag har en hel del att berätta om tåget som fanns här en gång för rätt många år sedan'
Tack Åke, jag är så glad att du tar över vid spakarna och för tåget vidare från början av -24. Jag tittar in om en stund och läser dina destinationsord. Tack själv för att du så troget har hoppat med ombord ! Jadå, jag hälsar Tove, absolut!

Mycket trevligt inlägg om resumé. Nu vill jag önska dig ett Gått
Anna i Portugal,

Tack själv säger jag i min tur, det är roligt att temat har inspirerat dig att resa vidare på ditt sätt inom fotograferandets värld.
Ja, jag hade en fin farfar, när han väl blev tillgänglig. Jag var tretton när han dog, så jag hann vara med om honom en viktig tid av mitt liv
Här är kramen solig, de lovade regn och eländes elände men solen tog över i alla fall. Ö-kramar!
Tove,

se där, det minns jag knappast längre att jag kom med idén men så var det ju. Vi spånade på och så blev det Hoppa på tåget. En fin tid absolut, jag är glad att Åke tar över så jag kan hoppa på nu och då när jag känner för det. Givetvis skulle dina ord vara kvar, de var ju lagda, precis så där som att lagt kort ligger.
Ja, det är fina minnen, viktiga minnen som har ankrat upp inom mig.
Tack Tove!
Blodgrytor, flottarkärlek och så en tomte på det. Mångsidig farfar utan tvekan. Flottare har jag en liten liten erfarenhet av via mina morföräldrar så jag vet lite grann vad du talar om.
Minnen som ger trygghet, så är det. De gav oss livet på sitt sätt.
Vet du att det är skillnad på whiskey och whisky? Whiskey är amerikansk och kanadensisk, whisky är skotsk och irländsk. Något jag kom på nu när jag såg hur du skriver whisk(e)y. Inget pekfinger bara så du vet, det bara var ett minne på sitt sätt som poppade upp. De smakar olika också men är goda på sitt sätt..oj, nu kom jag på att jag nog gillar både whisky och whiskey😉😊
Jag minns att du har skrivit om din gode vän uppe i norr och att ni tog en eller två tillsammans när du besökte honom på hemmet. En fin gest, ett trevligt sätt att umgås på.
Bra att du inte döööör, Tove. Jag är glad för det. Skål!
Tågresekram, slutkram och nybörjarkram, allt i en enda stor kram!
Tack för våra resor vi har gjort tillsammans💓
Karin,

ja, visst är det så eller precis som du skriver själv, trygga vuxna som förstår sig på små människor.
Du har ju själv skrivit om min farfar minns jag, visat ett av hans sjömansjobb som finns hos min kusin och så en av hans segelmakarhandskar.
Vi går in för Guten Rutsch! God skjuts! Nu är det så härefter eller hur? God skjuts in i framtiden!
Vi ses nästa år i framtiden, åtminstone här i blogglandia!
Tove sa…
😜 whiskey whisky, jo jo jag fick den introduktionen av kära Gösta - vi intog båda, fast inte på samma gång 🤗 Tror jag ....
wiper sa…
Jag har alltid gillat tåg och detta var intressant att se och även få ta del av lite historia. Vilken härlig berättelse om din farfar förstår att det var spännande att få följa med honom

Jättefina bilder också

Ha en skön lördag
Kram från Malin
Tove,

haha, se där, den kära Gösta visste, givetvis, han gillade ju drycken. Han också. 🤗🥃🥃
Anonym sa…
En närvarande farfar/morfar är viktigt för barnbarnens lärande på olika vis.
Hjärtegott att läsa om Din farfar ❣️
Tack för dessa tågresor och förhoppningsvis ses vi någon annanstans i bloggvärlden 🚂
Ha nu ett gott nytt år 🥳
/åsa
Wiper,

ja, det är ju något speciellt med tåg och tåghistoria. Jag gillar att åka tåg, det är rofyllt på ett särskilt sätt. Men här kan jag förstås inte göra det. Det finns inget tåg på Madeira längre.
Tack Malin.
Ha en skön lördag du med!
Kram från Karin
Åsa,

ja, det är viktigt att vara närvarande även om man är långtifrån varandra.
Idag kan jag vara närvarande via olika internetmöjligheter med mina barnbarn.
Tack själv, vi ses helt säkert på Åkes resor också, jag hoppar av och på när andan faller på. Vi ses ju annars också, givetvis.
Tack detsamma! 💖
BP sa…
Bra jobbat med temat Karin och Tove. Nu när jag inte har Bokmärkeslördag kvar så antar jag att jag då och då deltar jag med.
Vilken rolig och varm berättelse om din farfar. Kul att han uppmärksammades då och att han "lever vidare" på museet nu. Fantastiskt att ha seglat jorden runt ett antal gånger på den tiden. Han var nog före sin tid.
BP,

tack ! Så roligt, då ses vi kanske på tåget tillsammans med Åke mitt i allt!
Farfar lever kvar på många olika sätt men i mitt hjärta finns han förstås för evigt. De var nog många som seglade runt jorden på den tiden, det var deras levebröd och långfartsseglingarna var långa...tidsmässigt också då förstås :) Ålänningarna var ett seglande folk.
znogge sa…
Tack till både dig och Tove som varit så duktiga lokförare här!
Vilken fin berättelse om din farfar och det var väldigt intressant att få läsa om honom.

Önskar en god kväll nu!
Znogge,

Tack själv både från Tove och från mig.
Farfar har sin speciella plats i mitt hjärta. Så blir det, kärlek föder kärlek.

Önskar dig detsamma!
Susjos sa…
Åh, vilken underbar historia, kan riktigt se dig i knä på din farfar!
Det har varit så kul att läsa alla "Hoppa på tåget" inlägg!
Gott slut och Gott nytt år!
Kram
Susjos,

tack! Jag sitter nog där fortfarande i mina tankar.
Tack detsamma önskar jag dig också!
Kram
Ditte sa…
Fint att läsa det sista inlägget. Och en del här från Åland kan jag känna igen. Härliga minnen har du med dig. Nog så viktigt. Vår uppväxt och barndom påverkar oss ju på många sätt.
Jag var ju med på tåget från start och fram till april och det var alltid trevligt.Och när jag tog paus i bloggande tittade in till flera av er som var med.
Roligt nu att Åke tar vid som lokförare.
Önskar dig och Uffe ett gott 2024 och visst kommer jag då och då att titta in hos dig. Ibland med en kommentar och ibland utan.
Kram från Bosse och mig.
Ditte,

tack! Jag förstår att du känner igen dig i mycket här.
Ja, jag har fina härliga minnen i bagaget. Givetvis så blir vi präglade av allt vi får vara med om, alla människor som är våra förebilder etc.
Jag minns väl att du var med från start Ditte och du ska ha tack som har kommenterat så flitigt som du har gjort trots att du har paus i ditt bloggande.
Jag är väldigt glad över att Åke tar vid som lokförare.
Vi önskar er detsamma. Välkommen in till mig nu och då när andan faller på.
Kram från oss båda till er båda!
Märtha sa…
Jag var bombsäker på att jag kommenterat det här! Har funderat på att inte hoppa på tåget regelbundet nu, tycker jag borde "bli klar" med Marocko först. Ruvar på sisådär fem inslag... En resumé över dina yrken blir en lång lista, mitt yrkesliv är ju extremt tråkigt jämförelsevis. 38 år på samma arbetsplats... Dessutom är jag lite tudelad vad gäller årssammanfattningar och krönikor och allt vad det kallas. Men det blev ju lite sådant i Hoppa-på-tågets resumé ändå.
Märtha,

det händer nu och då att folk säger så och jag vet själv att jag har kommenterat hos någon och så är man bara borta med vinden...
Yrken och yrken, ja, men något jag har jobbat med kanske passar bra. Jag har prövat på mycket och mycket på sidan om ordinarie jobbet..
Det här första är förstås mera nostalgi, lite kul ...
Jag i mig gillar inte heller resumé i den meningen som årssammanfattningar etc. men ibland hittar man något man gillar likväl.
Din är ju väldigt bra, liksom Anita i blomsterhavens.
Paula sa…
Vilken fin sista berättelse till tåg-temat. Jag är nog lite inne på att när du berättat om ditt liv så levande och underbart som här så är det kanske dags för en bok. En biografi rentav? Du har så rik bakgrund att ösa ur så det finns stoff till minst en hel bok. Och skriva kan du....
Det är underbart fin läsning, vilken fin start du fick i livet med människor runt omkring dig från äldre generationer. Jag saknade det mycket, Mormor var mitt allt och vi levde under samma tak under många år, men morfar var död, farmor och farfar kände jag aldrig. Jag kan förstå att man önskade att din farfar skulle ha studerat, samtidigt förstår jag ännu bättre att havet drog. Och med facit i hand så var det helt rätt, annars hade han ju hoppat i land mycket tidigare. Men att han hann producera nio barn på sina hemkomster är ju inte illa heller, då är ni rätt många släktingar. Nu ska jag avsluta här innan detta blir en roman..haha Tack för del ett, ser fram emot nästa avsnitt
Kram
Paula,

tack! 💗
Farfar hade huvud, han kunde ha blivit vad som helst om han hade velat men han följde sitt hjärta och sin önskan. Ett rikt liv fick han, hårt förstås men också så mycket annat. Apropå detta med att han hoppade i land nio gånger är förstås inte helt rätt, han kom i land lite oftare...men han fick veta om det med jämna mellanrum, de nio gångerna. Egentligen skulle de ha haft 13 barn men fyra av dem dog som foster..det tog säkert hårt på farmors kropp alla dessa barnfödslar. Men hon var en tuffing, hon tåg båten över till USA när farfar inte kom hem...hon stannade där i ett år innan hon hittade honom i den myrstacken. Under tiden jobbade hon i ett munkkokeri i Boston. Gissa vem som lär ha varit expert på den konsten när hon hem till Åland igen. Med farfar och med min pappa i magen..trägen vinner. Jag är henne evigt tacksam...bättre pappa kunde jag inte ha fått. Så bra jobbat farmor brukar jag tänka även om farfar var med på noterna. Vi är många släktingar. Jag har 24 kusiner kvar i livet, och alla har vi varit produktiva..+ de 5 som inte finns här längre.
Kram från gränden.

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Veteranbil nr. nio och tio