Pang i bygget-läget

Det har kommit frågor igen om hur det är på andra sidan gränden, på bygget som pågår från morgon till kväll. Jodå, det knallar på i rask takt, dock inte i den takt som vi från Norden är vana med. Här byggs allting i bästa hantverkarstil på ett imponerande sätt. 

I morse innan de började jobba. Korna på vår terrass har full sysselsättning dagarna i ände, de vrider snart nackarna av sig😉 ...

Just nu håller man på att så småningom få klart för gjutning av taket på det lägre huset 

( 3 bostadsvåningar; under dem garage och en våning under det till. Uppriktigt sagt så vet jag inte desto mera om den saken än så här. Huset blir ca 10 meter högt när det är klappat och klart. I morse såg det ut så här från vår terrass innan byggänget var på plats och började jobba. Taknivån blir lite ovanför de gula bjälkarna, har jag förstått.

    

Det här fotot är från januari-22, då de började röja på tomten mitt emot oss. Sen dess har det hänt en hel del. I drygt ett års tid stod det tre stora maskiner här och hackade berggrunden i bitar, grävde och körde  bort och hackade igen. Nu känns det som jättelänge sen redan. Nu är det vanligt byggslammer på gång, inget kan jämföras med allt hackande och dundrande som pågick då mot hur det är nu. Vi blev alla, mera eller mindre, utarmade rent själsligt, vi som bor längs gränden. T.om jag kände mig energilös ett tag. Det var som om himmelriket öppnade sig när den sista dunkmaskinen drog iväg, fastän det i och för sig kändes lite konstigt. Jag hade ju snudd på blivit kompis med maskinerna 😏 

Det märkliga är att jag har njutit fullt ut av allt det vackra "hantverkandet" som har pågått och fortfarande kommer att pågå på andra sidan gränden. Lite knäpp är jag säkert och det är jag gärna, för visst är det väl vackert med armeringsjärn, formar och allt som därtill hör? Dessutom underlättar det att vara lite galen.

Alla färger, ljusspel, skuggspel och så vidare som bjuds på varje dag är som, om inte precis ljuv musik så nästan i alla fall. Magi. Jag tror att jag är rätt ensam om min udda smak, men jag njuter desto mera av skönheten som finns i allt detta och är glad över att få vara med om detta. 😊 Å andra sidan har jag alltid haft lätt att anpassa mig efter hur verkligheten ser ut. En egenskap jag är glad och nöjd över.  För finns det något mera frustrerande än folk som gnäller och skäller över sådant som man ändå inte kan göra något åt?

Det är en fröjd att se på när de jobbar, för de jobbar verkligen, väldrillade som de är, igång nästan hela tiden. Ibland ryter byggledaren/mestre till, så att alla nästan står i givakt. Hups! En stund senare är allt okej igen, alla myror drar sina strån till stacken så att säga. Disciplin kallas det visst. 

Till och med jag diskar och sopar i en annan takt helt plötsligt😂😂och det säger inte litet det. Jag brukar ha en viss svårighet att lyda😉och nu gör jag det nästan fastän jag inte ens hör till gänget på andra sidan gränden. 

Det andra huset är på gång samtidigt men just nu är det trevåningshuset som gäller allra först. De jobbar samtidigt när stunder ges på huset som syns på bilden här ovan. Bilden har jag tagit från en helt annan gata, stående på tå för att ens få en bild, muren är hög och jag är inte det. Med lite filurande med kameran lyckades jag få till en bild. Det huset blir flera våningar högre än det som vi får framför oss. 

I det huset blir lägenheterna mycket dyrare än i huset framför oss. 

Vill du bli granne med oss så töm bankkontot och kom till Funchal och till gränden där vi bor.  

Så här långt denna gång, jag återkommer längre fram! 

                                                Karin Eklund, Funchal, Madeira