Pang i bygget-läget

Det har kommit frågor igen om hur det är på andra sidan gränden, på bygget som pågår från morgon till kväll. Jodå, det knallar på i rask takt, dock inte i den takt som vi från Norden är vana med. Här byggs allting i bästa hantverkarstil på ett imponerande sätt. 

I morse innan de började jobba. Korna på vår terrass har full sysselsättning dagarna i ände, de vrider snart nackarna av sig😉 ...

Just nu håller man på att så småningom få klart för gjutning av taket på det lägre huset 
( 3 bostadsvåningar; under dem garage och en våning under det till. Uppriktigt sagt så vet jag inte desto mera om den saken än så här. Huset blir ca 10 meter högt när det är klappat och klart. I morse såg det ut så här från vår terrass innan byggänget var på plats och började jobba. Taknivån blir lite ovanför de gula bjälkarna, har jag förstått.

    
Det här fotot är från januari-22, då de började röja på tomten mitt emot oss. Sen dess har det hänt en hel del. I drygt ett års tid stod det tre stora maskiner här och hackade berggrunden i bitar, grävde och körde  bort och hackade igen. Nu känns det som jättelänge sen redan. Nu är det vanligt byggslammer på gång, inget kan jämföras med allt hackande och dundrande som pågick då mot hur det är nu. Vi blev alla, mera eller mindre, utarmade rent själsligt, vi som bor längs gränden. T.om jag kände mig energilös ett tag. Det var som om himmelriket öppnade sig när den sista dunkmaskinen drog iväg, fastän det i och för sig kändes lite konstigt. Jag hade ju snudd på blivit kompis med maskinerna 😏 


Det märkliga är att jag har njutit fullt ut av allt det vackra "hantverkandet" som har pågått och fortfarande kommer att pågå på andra sidan gränden. Lite knäpp är jag säkert och det är jag gärna, för visst är det väl vackert med armeringsjärn, formar och allt som därtill hör? Dessutom underlättar det att vara lite galen.


Alla färger, ljusspel, skuggspel och så vidare som bjuds på varje dag är som, om inte precis ljuv musik så nästan i alla fall. Magi. Jag tror att jag är rätt ensam om min udda smak, men jag njuter desto mera av skönheten som finns i allt detta och är glad över att få vara med om detta. 😊 Å andra sidan har jag alltid haft lätt att anpassa mig efter hur verkligheten ser ut. En egenskap jag är glad och nöjd över.  För finns det något mera frustrerande än folk som gnäller och skäller över sådant som man ändå inte kan göra något åt?



Det är en fröjd att se på när de jobbar, för de jobbar verkligen, väldrillade som de är, igång nästan hela tiden. Ibland ryter byggledaren/mestre till, så att alla nästan står i givakt. Hups! En stund senare är allt okej igen, alla myror drar sina strån till stacken så att säga. Disciplin kallas det visst. 
Till och med jag diskar och sopar i en annan takt helt plötsligt😂😂och det säger inte litet det. Jag brukar ha en viss svårighet att lyda😉och nu gör jag det nästan fastän jag inte ens hör till gänget på andra sidan gränden. 


Det andra huset är på gång samtidigt men just nu är det trevåningshuset som gäller allra först. De jobbar samtidigt när stunder ges på huset som syns på bilden här ovan. Bilden har jag tagit från en helt annan gata, stående på tå för att ens få en bild, muren är hög och jag är inte det. Med lite filurande med kameran lyckades jag få till en bild. Det huset blir flera våningar högre än det som vi får framför oss. 
I det huset blir lägenheterna mycket dyrare än i huset framför oss. 
Vill du bli granne med oss så töm bankkontot och kom till Funchal och till gränden där vi bor.  

Så här långt denna gång, jag återkommer längre fram! 



                                                Karin Eklund, Funchal, Madeira


 



    

Kommentarer

znogge sa…
Jag tycker det är väldigt spännande att se ett hus växa fram. Handlar det då inte om färdiga delar så blir det ett hantverk att följa.


Önskar en god kväll nu!
znogge,

visst är det väldigt intressant och i det här fallet är det lite grann som det var på sextiotalet hemma på Åland, innan elementhusena tog fart. Hantverk är det verkligen.

Önskar dig detsamma!
Karin sa…
"Ditt" bygge ser ju ut att vara ett under av ordning och reda! Men jag förstår precis vad du menar med dunkmaskinerna – det gör nog alla som bott intill Slussenbygget i Stockholm. Och där ligger allt huller om buller och det verkar inte vara någon ordning alls, varken på prylarna, tidsplanen eller budgeten ...
Så roligt med rapport från bygget, tackar för det! Och jag förstår att du tycker det är en skön underhållning att följa. Byggkran, nä byggkram menar jag ju!
Anna i Portugal,

jag borde bli lite bättre på att rapportera . Det händer mycket hela tiden...
Det är en skön underhållning, jag gillar färgerna, jag gillar så gott som allting. Gratis också. Byggkram, haha!
I lilla Nyköping byggs det mycket, fort och fult. Färdiga moduler som köps in från Malaysia gör att det går i en rasande fart.
Stadens charm är som bortblåst. Stadsbor som växt upp här rasar, men det struntar politikerna i.
Tove sa…
När jag läser detta så kommer ett minne upp: Sjukhemmet skulle byggas ut och det var full verksamhet. En av de boende damerna som inte varit så aktiv blev mer vaken, ville upp och sitta vid fönstret, knalla omkring med rollatorn och en dag ville hon ut. Hon träffade på några jobbare som hon blev lite bekant med. Ibland vinkade de upp till henne. Det är nytt på gång, det är liv, det är bygge och det är till och med vackert allt det järnet, betongen och ja allt. Hon hade mycket gemensamt med dig - du diskar i annan takt - hon ändrade takten med rollatorn. Tänk att följa det varje dag sa hon - som du. Ja, visst är det något visst med byggarbetsplatser:
Uppbyggande kram!
Anki sa…
Verkligen roligt att få följa bygget genom din kamera! Jag älskar väl inte den sortens maskiner direkt, men visst är det spännande att se vad de åstadkommer. Armeringsjärn däremot gillar jag! Liksom spännande skuggspel som blir!
Ha en fin tisdag Karin!
Gunnel sa…
Det är fantastiskt att se ett bygge växa fram från början. Jag gillar också när det byggs från grunden . Inbillar mig...kanske fel...att det blir mer gediget. Vårt hus är byggt på det viset och köparen var väldigt nöjd med det. Ja, jag har sålt mitt hus! Om du visste så glad jag är. Kram
femfemman sa…
Armeringsjärn! Tjena konstverket! Spännande att se ett bygge växa fram. Vårt hus, det tog det ett drygt halvår att färdigställa, från grävning till inflyttning. Lösvirke. Tyckte att det var en jättelång process, men inser idag att dåtidens hantverkare jobbade snabbt...och huset blev "billigt", då de tog en del av timpengen "svart". Helt vanliga snickare från grannbyn gjorde så 1979 ! Och vi betalade!
Ha en fin tisdag!
Bloggblad sa…
Fantastiskt att du kan se det med intresserad blick! Jag skulle nog inte kunna det. Men igår såg jag ett sånt där ”Drömmen om att flytta till solen”-program. De var mest i Funchal. Då tittade jag mycket intresserat och tänkte förstås på dig och din man. Blev så sugen på att vandra utefter levador, som du också har berättat om.
Vi har följt ett bygge i närområdet. Inte mycket till hantverk där, färdiga moduler. Ett sexvåningshus klart på ett drygt år. Och nu är ett till på gång, åtta våningar. Vi hörde pålandet, dunk, dunk, dunk och jag tänkte på det när du beskrev hur dom hackade bort berggrunden som jag dock tror kan ha varit ännu värre.
Roligt, spännande och även lärorikt att följa bygget via dig. Tack för intressanta byggstenar i form av blogginlägg!
Ditte sa…
Väldigt intressant, lärorikt och roligt att se hur bygget fortskrider. Och en hel del har ju hänt. Omväxling blir det ju också. Tack för att du visar och berättar. Jag har verkligen funderat.
Vad gäller ljuden/"oljuden" så vänjer en sig ju. Inser att jag hade haft svårare för det . Å andra sidan är det ju annat som uppväger och påverka det hela kan ni ju inte.
Lika bra att "gilla läget" som vi ofta sa under åren vi bodde i Kina. Och visst gjorde vi det. (Ja, inte den politiska delen, men allt annat)
Kram!
Guldkryckan sa…
Men visst är det en skillnad, här kommer ju det oftast i byggklossar som sedan sätts ihop.
Och visst är det trevligt att se på vid ett sådant bygge, skrattade gott här av din beskrivning av era reaktioner när "tomten" röt ifrån. :)

Ha nu en superb afton.
Geddfish ♥ sa…
Jag tycker ju det är urkul att följa byggen som, som du skriver, handgörs. Min pappa byggde mitt barndomshem helt själv från grunden. Han var snickare, målare, murare, elektriker, you name it. Så det är jag uppväxt med.

Lite trist i dagsläget med alla nyckelfärdiga hus.
Njut av utsikten!
Kramar!
Susjos sa…
Tur att du är lite tokig ,haha! Det tar sin tid det där bygget, men det blir spännande att se när det blir färdigt!
Ha det fint!
Kram
BP sa…
Vad gäller den optiska biten av bygget så håller jag helt och hållet med dig. Armeringsjärn är så läckert. Och så ser jag att man faktiskt har riktig cement för att sammanfoga bitarna till en vägg. Sånt har jag inte sett sedan slutet av 2990-talet då vi var i Turkiet. Äkta hantverk, som du säger.

Däremot tror jag att jag blivit galen på allt dunkande. Även här vet jag precis vad du menar, och där är öronproppar ett måste. Och inte ens de hjälper ju...

Undrar hur många år till det kommer att ta att färdigställa hela lägenhetskomplexet. Eller det kanske du inte vill veta alls;-)
LillaSyster sa…
Du har ju bättre underhållning än TV.Spännande att följa med på bygget ♡ ser framemot fortsättningen =)
Stefan Karlsson,

så görs det nog på väldigt många ställen skulle jag tro. Tyvärr. Själen i byggandet försvinner någonstans i rymden eller vart den nu bär.
Nyköping är dessvärre inte ensam om problemet. Det handlar om snabb profit och då får vettet oftast stryka på foten. Känner igen det i viss del även från lilla Mariehamn på Åland.
Det gäller att hålla koll på vilka politiker som har tänkt annorlunda men som hamnat i minoritet, inför kommande val. Man är ju så hjälplös i sådana här sammanhang, blir överkörd.

Tove,

vilket härligt minne du har och så fint att damen fick ett nytt intresse som inspirerade henne till att röra på sig lite mera, dessutom bli bekant med byggjobbarna. Underbart i mitt tycke.
Ja, tänk så man kan bli inspirerad av gulliga gubbar som spikar och har sig, haha..det är livet det, disktakt, rollatortakt. Jisses amalia!
Tack för den uppbyggande kramen, En pangkram kommer till dig från mig!
Anki,

Tack, så kul att du tycker det!
Älskar är nog ett starkt ord även för min del, men på något sätt så blev vi "vänner" med varandra, kanske för att förarna var så trevliga.
De blev kallade stordunken, mellandunken och lilldunken. Efter det har en liten Doosan varit här av och till men körd av mellandunkarn.

Vi diskuterade det här med kvinnor och män igår, Uffe och jag, vad gäller byggen. Kvinnor gillar rostigt armeringsjärn, betong och alla sådana detaljer medan männen gillar att tänka på materialet i ett helt annat avseende. Kan nog ligga något i det. Tur att jag är kvinna! 😊😉

Tack Anki ,den blev riktigt fin, hoppas din blev det också!
Gunnel,

det är verkligen det. Från första steget när de började planera på stället och tills nu. Så småningom också det färdiga resultatet.
Det blir gediget, vågar nästan påstå det utan att kunna säga det hundra procent säkert.
Jag är så glad för din skull Gunnel, STORT GRATTIS! Jag vet precis hur glad du är, har ju varit med om samma känsla för inte alltför länge sen. Lycka till på resten nu! GRATTISKRAM! 🤍
femfemman,

Konstverket, installationen växer fram så det syns varje dag. Så spännande att följa med just nu.
Jag njuter, märkligt nog, trodde det aldrig men så är verkligheten. Känner mig nästan ledsen med tanke på att det blir färdigt en dag, haha...
Dryga halvåret är ju egentligen ingenting, när det kommer till kritan och i all synnerhet om det var hantverk.
Tack, tisdagen blev fin, ha en fin onsdag! Godnatt!

Marianne,

jag är nog sådan av födsel och ohejdad vana. Jag fastnar helt enkelt, blir intresserad. I all synnerhet när vi har varit med från första början och ser hur de jobbar och jobbar vackert och levande.
Ni får ta er hit för att vandra levada med oss! Det går flyg varje dag! 🤍
Anita,

det låter inte särskilt roligt alls att följa byggen som bara "ställs" på plats så där. Pålandet, dunkandet är påfrestande. Här hackade de bort berggrunden, höll på dryga året och det tog på, mera mentalt. Vi blev utarmade rent själsligt, trötta. Men nu är det som bomull i jämförelse.
Tack själv snälla du!
Ditte,

ja, det är intressant att få följa med från första parkett. Mycket händer för varje dag, helt otroligt mycket egentligen. De är som myror i en stack, gubbar överallt. Tråkigt har vi absolut inte.
Ja, man gör ju det, vänjer sig. Vi är glada för att vi har dubbla fönster, bra isolerade med tanke på dunkandet som pågick över ett år. Nu är det ingenting i jämförelse längre.
Det gäller att gilla läget, och vi gillar det nu. Känner igen ljuden på ett annat sätt, när vissa kommer på jobb, om det är en sådan maskin, betongbil eller inte. När allt detta är över så blir det spännande på ett annat sätt, nya grannar kanske som man kan umgås med?
Kram!
Guldkryckan,

det är ett spännande äventyr att vara granne med ett bygge. Ja, Tomten säger till så det både känns och hörs, alla står i givakt, haha...
En bra tomte som har ordning på småtomtarna.
Tack, nu är det nästan midnatt men dagen, kvällen har varit riktigt bra. Hoppas att du får en lika bra dag i morgon som jag har haft idag!
Geddfish,

det är kul och du måste ju tycka det som har det i blodet dessutom. 😊😊
Njuter stort av utsikten!
Kramar!🤍
Susjos,

ja, jag är så glad för att jag är lite tokig, haha...they are coming to take me away, haha, hihi, hoho...

Kram!
BP,
här finns så många läckerheter, betong, armeringsjärn, vackra bjälkar, vulkanisk bergart...gröna växter...vackra hjälmar etc
Hit kommer betongbilar titt som tätt. På ett dygn är allt klappat och klart för att ta bort formarna. Äkta är ordet!
Det är väl därför jag är lite tokig, jag blev det av allt dunkande, haha..
Ett till ett och halvt år tror jag men det får vi se. För mig får de gärna vara här längre men jag gissar att byggföretaget inte vill ha det så. Många har redan frågat om lägenhet så...


LillaSyster,

bättre underhållning kan man inte ha! Tv-n kan slänga sig i väggen, typ! 🤍
wiper sa…
Ser att det bygget fortskrider och jag gillar bilden med han som bär stängerna tagen i rätt sekund. Jag förstår dig precis för jag har följt några byggen under åren också och ser det fina i detta.

Svindlande bild uppifrån.

Ha nu en skön onsdag
Kramar!
Wiper,

ja, bygget stannar nog inte upp förrän det är färdigt, hoppas jag.
Visst är det väldigt mycket som är fint i allt detta hantverk som åstadkoms.
Tack!
Ha detsamma du med Malin!
Kramar!
Märtha sa…
Knäpp? Du? Jovisst. Jag också, sen barnsben. När det byggdes efter branden var den här lilljäntan igång, från bygge till bygge. Dessutom var det husbygge hos oss. Axel, med sina enkla verktyg på cykeln gjorde det mesta. En mosters man murade, tillsammans med sin bror. Teglen hade pappa gjort från början till slut, t.o.m fem-sexåringen var med på ett hörn i tillverkningen. Tyvärr kunde man inte bild-dokumentera då som nu. Några "långsambyggen" är på gång här, på vägen mot butiken och stadskärnan, gissa vem som kör underhastighet på vissa ställen? Och i forna hembyn var det byggboom i början av 2000-talet, varje lördag kördes en speciell runda... Så... Hm... Om nu bara någon skulle börja bygga på gångavstånd... +21 grader. Trädgårdsuppputsning gäller... (!)
Märtha,

haha, hej du knäppa! Vad fattas oss eller fattas det någonting de kloka? Vi säger så eller hur? 🤣Tack för din härliga kommentar, jag känner igen mig själv så in i sjuttsingen. Uffe har fått kommentaren högt uppläst och skrattat åt "käring-maffian" som gillar byggen. Skön temperatur med plus 21, kryp i lagom fart. Här +26,8 grader nu kl. 09.47, mulet.
Karin,

vackert namn du har;)
Det är ordning och reda här och om det inte är det så hörs det, Jisses vilken torndönsstämma Mestre tar till och med vilken glöd. Vips så är alla bredlappar där de ska vara, sopkvastarna är igång osv..Sen är han är en snäll tomte igen när han har fått ordning på småtomtarna. Och det får han...imponerande att se och höra.
Ja, det är bedrövligt med allt som ligger huller om buller, känner igen det från arbetsplatser och hantverkare på Åland. Där får man plocka upp efter dem, de tar det som en självklar sak, att bara släppa allt det har för händer. Men självklart finns det undantag.

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Veteranbil nr. nio och tio