Arkiverade djur / mårdhund
Ni kanske minns att jag redan förra veckan visade äldre fotografier som jag hade tagit av mården/skogsmården.
Idag fortsätter jag med mårdhunden.
Nyctereutes procyonoides är namnet på latin. Jag vrickade nästan tungan av mig när jag upprepade namnet några gånger. Att det är ett hunddjur förstår kanske alla.
De två första fotona är från 19 juni-13
När jag var barn minns jag att min mamma hade en rysk sjubbpäls som värmde henne på vintern.
Nu vet jag att det var en mårdhundspäls hon hade på sig. Pälsen måste ha varit färgad för den var nästan mörkbrun alltigenom.
Mårdhunden är ett skymningsdjur/ett nattdjur. Fotona här ovan är tagna vid midnatt i midsommartid då mårdhunden smög sig till fågelmatar-platsen hemma hos oss i Geta.
En vårkväll (17 maj) år 2016 smög sig en annan mårdhund in på vår tomt
(Jag har helt säkert flera foton av mårdhundar.)
En stund senare fanns inte mårdhunden kvar längre.
Den hade svår skabb
En plågsam tid innan den skulle dö av skabben avkortades med ett skott.
Mårdhunden är invasiv och inte särskilt omtyckt av varken människor eller djur just för att den tar för sig så glupskt och överdådigt. Jag tänker inte orda särskilt mycket mera om djuret som sådant, det finns redan så mycket nedtecknat om den att det enklaste är att helt enkelt klicka på länken och läsa själv om intresse finns.
Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer
Är inget fan av hundar och mårdhunden gör absolut inget till att jag ändrar mig. Tvärtom. Kan kanske sträcka mig till fulsöt, men inte ens det om jag tänker efter;-)
det är inget som helst fel på din allmänbildning. Man kan ju inte veta allting och jag är säker på att det inte springer mårdhundar utanför hos dig i Täby! :)
Du kan sådant som inte jag kan i min tur.
Mårdhundsvalparna är gulliga, precis så där som valpar är men nu visar jag ju vuxna mårdhundar, förstås.
Ha det gott!
Kram
tack! Vi var också glada när den inte kom på besök men den gjorde det med jämna mellanrum, eller de skulle jag säga.
jag tror att Sverige har varit förskonat från mårdhunden men har för mig att den har tagit sig in i de norra regionerna. Hunden som sådan är hur ok som helst men det blir alltför många av den på mycket kort tid. Egentligen hör den inte alls hemma i Skandinavien eller Norden.
Ha det gott du med!
Kram
Intressant att du såg den i era trakter på Åland men förstår att du inte ville ha den inpå knutarna.
Fint att få veta mer om den från dig. Har nu fyllt på kunskapsbanken.
Kram
Inte roligt med invasiva arter som slår ut egen fauna.
Ha det fint på Madeira år 2023
Ha nu en skön torsdag
Kram från Malin
den är en landsplåga på Åland och finns i stora mängder där. Den är lovlig att skjuta året om jag minns rätt. Uffe sköt 22 st bara på ett drygt år på vår tomt innan han blev handikappad. Alla i jaktlaget var på/är på alerten och tar bort dem så snart de kan. Det är hemskt men sant, så ligger landet till. Den måste hållas efter. Ofta ser man dem ihjälkörda längs landsvägarna också. Synd att det blir så, för djuret som sådant är hur rart som helst och valparna är ljuvliga, precis som vilka hundvalpar som helst, lekfulla, busiga och naiva. De är närmast besläktade med räven.
Kram
kanske det är bra att träna tungmusklerna med att säga latinska namnet nu och då? :) Tyvärr är djuret inte alls populärt.
så är det ju, jag kände inte alls till mårdhund jag heller innan jag flyttade till landsbygden när barnen var små. Då fick jag den till livs rätt så snart, ljudet den har är inte så trevligt och jag undrade vad det var som skällde så märkligt när skymningen föll. De var en stor fara för våra katter och det hände att de var i slagsmål med mårdhundarna nu och då. Tack och lov så klarade de livhanken men det var snudd på ett par gånger att det inte skulle ha gått vägen. De äter allt de kan äta, mårdhundarna ("mordhundarna") .
Räven var förmodligen orsaken till att mårdhundarna fick skabb. Fick rävarna det så fick mårdhundarna det och det med en säker plågsam död, vilket alla i jaktlaget försökte råda bot på så snabbt man kunde. Det är fruktansvärt så de lider. Ett skabbdrabbat djur luktar vidrigt. Stackars djur som blir drabbade av skabben. Jag har tagit hand om skjutna djur som har haft skabb. Brrrr...innan de blev begravda och lukten försvann i jorden i skogen. Sen satt lukten kvar i näsan ett tag efteråt. Arma djur innan de får dö. Att skjuta dem är en barmhärtighetsgärning.
det finns mycket mårdhund på Åland och det är en årlig syssla att hålla efter den där. Skottpeng delas ut åt jägarna som tar bort den. Den simmar bra, så den har helt säkert tagit sig till Åland från fastlandet. För många år sedan. Nu är den starkt etablerad där.
Mårdhunden hör inte hemma där alls och exakt som du skriver så slår den ut den egna faunan.
Tack detsamma i Thailand och i Sverige år 2023!
den finns inte så långt ner i Sverige ännu så du kan inte ha sett den, så sant. Det är ett hunddjur så att den liknar är helt naturligt.
De var egentligen enkelt att kunna ta bild av dem. Ca kl. 23 varje kväll börjar de röra på sig så det var bara att vänta. Oftast satt Uffe på balkongen och väntade med geväret och jag stod nere i köket och tittade ut genom köksfönstret. En stund senare small det, vilket inte var så bra för mårdhunden förstås. Uffe kunde skjuta trots sitt handikapp om han kunde luta geväret mot balkongräcket. Mitt uppdrag var att sedan få undan det döda djuret till skogen. En dag senare var det redan uppätet av andra mårdhundar, rävar och fåglar. Bara pälstussar fanns kvar. Om djuret hade skabb så måste det grävas ner så inte andra djur drabbades.
Ha detsamma du med!
Karin-kram!
Kram på denna afton
den är inte vanlig i Sverige ännu men är på väg in norrifrån. På Åland har den funnits länge redan. Vi levde vår vardag med den, sida vid sida. En skräck för allt smått som rörde sig nattetid. Igelkottarna levde farligt när den var i farten, precis som med räven som fungerade likadant. De vippade igelkottarna på rygg, genom att kissa på dem och sen var det bara en tidsfråga så var igelkotten dödad. Naturen är inte så gullig alla gånger. det fina med mårdhundarna är att de äter mördarsniglar, halleluja!
Kram till dig med Tove, skriver svar på mejlet i kväll :)
Tillönskar dig en fin Torsdag.
du har så rätt i det. Mårdhundarna är vackra djur de också men får gärna hålla sig på avstånd och inte bli så oerhört många :).
Önskar dig detsamma!
Har inte sett ngn.Tycker de liknar tvättbjörnar lite, sådana har vi ju många av här. INTE roliga de heller.
På Pettas fick ni besök av många djur, det var alltid så roligt att se dina bilder på besökarna.
Kramar!!
ja, jag förstår att du känner till dem, du som snudd på är österbottniska :) också. De är tyvärr en plåga de där fyrbenta varelserna. De är skymningsdjur och är oftast aktiva under natten men det händer att de visar sig lite tidigare och ibland också dagtid. Då är de oftast sjuka av skabb, söker mat och har tappat det allmänna omdömet.
Jag håller på att tömma bildarkivet på djur från Pettas-tiden. Har så många foton som jag aldrig har visat ...lite nostalgi blir det nu och då ett tag framöver.
Kramar!
så är det ju alltid när man aldrig har sett någonting tidigare. Det känns exotiskt. Minns när det kom italienare hem till oss då vi fortfarande bodde på Åland. De upplevde att de var med om något väldigt exotiskt. Jag stod med häpnadens finger i förvåningens mun. Italienare som är så exotiska tänkte jag :) i min tur som tycker att Italien är så exotiskt.
Pörtebon önskar en trevlig trettonhelg
visst är det som du skriver. Mårdhunden gör som naturen har bestämt, helt rätt men om man inte höll efter den så skulle de andra i naturen gå under. Balansen behöver hållas för allas skull.
Fram för syntetpäls, jag håller med. Det blir förstås kalvskinn och liknande när det slaktas för matens skull och sådant skinn är bra att ta vara på, liksom fårskinn men att "odla" djur enbart för pälsens skull är fel. Jag hade en rävfarm i min närhet för många år sedan och jag är glad att den tiden är förbi både för rävarnas skull och för min. Det var inte roligt att se hur de hade det. Usch, tvi vale.
Jodå, skabb drabbar flera sorter än räv.
De lider svårt de stackrarna.
Karin på gränden önskar detsamma.
helt rätt, någon vacker röst har de inte.
Undra på att den skrek åt dig Märtha, du låg där i reviret som den ansåg vara sitt, förmodar jag.
Du har rätt i detta med tre skott också, de spelar döda och när faran är över så tar det till tassarna och försvinner som en skugga. Deras pälsar är så tjocka så ibland när det skjuts så går det bara genom pälsen, snuddar skinnet. Uffe sköt en mårdhund en gång där han samtidigt sköt två djur utan att veta om det. När han gick till offret låg en liten unge där på andra sidan av mamman. Det skottet tog som det skulle ta. De dog båda på ögonblicket.
De är inte ensamma, de är oftast två eller flera som är på gång samtidigt som är ute på besök. De tycker om att gräva i trädgårdsland också, känner på direkten om man har grävt ner fiskrens etc. så det ska man inte gräva ner lärde jag mig, annat än på minst en meters djup. Så fiskrenset, strömmingsrenset, fick gå tillbaka till havet. Det räckte med att ha allt man odlat att se ut som om en jordbävning hade varit där.
Inte mitt favoritdjur heller...