Dragningskraft
Jag tillstår att jag nästan inte alls ville skriva det här inlägget men det är förstås
inte något att hymla med. Det är en verklighet jag beskriver....
Vi behöver verkligheten, se den i vitögat för att förändringar ska ske.
Världen är inte enbart vacker
Att fåglar drar iväg med mig till olika ställen händer allt som oftast.
Så är det när man tycker om de bevingade och förstås alla andra djur också.
De har en speciell dragningskraft på mig
Vi hade tagit oss över bron till den nya delen av Malaga. Vi hade varit och handlat lite kläder
på rea på Dunnes och tittat in till Enriques som också reade men till en prisklass som kändes alltför hög för oss och för vår börs. Men man kan alltid roa sig med att bara gå omkring och titta på utbudet
som finns. Ett lätt duggregn föll och det var skönt att vara inomhus just då.
När regnet höll upp gav vi oss iväg till bron igen som går över till gamla stan. Då fick jag se den här lilla raringen och då gick det som det gick. När den lättade fick jag också någon slags vingar.
Jag "flög" efter och Uffe fladdrade efter mig...är det inte jag som "flyger" iväg så är det han.
Vi tog oss ned längs floden som flyter genom staden
Men vart tog den lilla fågeln vägen?
Uffe fick syn på gråhägern lite längre ner mot havet (Medelhavet) och genast
"måste " jag ju komma närmare den för att kunna ta en bra bild.
Där fanns en smal betongbro att gå över för att komma ner på betongplattan som låg
som ett täcke över floden
Det finns många broar som leder över floden så man har lätt att nå de olika stadsdelarna i Malaga.
Floden är nästan helt överbyggd och i all synnerhet där den flyter fram genom de centrala delarna.
Jag kom närmare hägern men den var i ständig -gå-vidare-rörelse från mitt håll
Den ville bort från mig...tadam, tadam...
vem bryr sig om en människa som står där hon inte ska stå.
Men det gjorde den förstås, brydde sig
och den ville förstås inte alls att jag skulle komma närmare.
Bättre bild än så här fick jag inte...
Med teknikens under så kan man zooma sig närmare sitt föremål. Så här såg det egentligen ut...
När jag svängde mig om för att gå upp på gatan på nytt,
fick jag se den lilla sångaren igen.
Där satt den och höll ögonen på mig i sin tur, på ett gungfly... av vadå?
Det kan väl inte vara sant? , tänkte jag och sade det också högt åt Uffe
Längs floden , där betongplattan smalnade av,
rann en sörja av orenat avlopp, latrin och andra sopor. På väg rakt ut i havet !
Då förstod jag varför en stor del av floden högre upp i staden var täckt av ett långt och brett
betonglock från kant till kant.
Jag som trodde att man av praktiska utrymmesskäl ordnade ytor åt folk att vara på
mellan de trafikerade gatorna, så man kunde spela fotboll och ägna sig åt andra sporter, lekar etc.!
Jag berömde staden högljutt över den klokheten... så fiffigt!
Vilket det förstås också är , man har till och med slagit två flugor i en och samma smäll...
Man slipper de riktiga flugorna, man ser inte den slibbiga massan och känner inte stanken
Allt flyter osynligt genom staden. Ovanpå locket har folk trevligt.
Man har lagt lock på skiten helt enkelt. Det som inte syns, finns inte
Det är bara dårpippi-kvinnor som jag som tar sig ner
på ställen dit ingen annan vettig människa går, för att en liten sångfågel fångar ens
uppmärksamhet och drar en med sig till platser under broarna. Det är då man ser...
Verkligheten blir synlig på sådana ställen, där ingen människa vanligtvis går.
Jag var upprörd! Så får det väl inte gå till?
Men så går det till och ingen bryr sig alls om vad jag tycker och tänker om det här.
Varför skulle man göra det? Tydligen inte ens EU bryr sig.
Annars skulle det ju inte se ut som det gör.
Ett minne dök upp då vi var till ön Symi i Rhodos skärgård för snart två år sedan
Vi åt lunch i en restaurang och innan vi skulle lämna den frågade jag ägaren som stod
i dörröppningen, var toaletten var.
Han gav till ett märkligt skratt/gapflabb och visade mig med båda händer att
"den är därute !". Han pekade ut mot havet . Sedan såg han lite förlägen ut
och visade mig med en generad min, vart jag skulle gå.
Jag insåg förstås vad han just hade sagt åt mig.
Han visste själv att sanningen var att avloppet gick raka vägen ut i Medelhavet.
Jag orkade knappt titta på graffitin som mötte oss när vi gick upp på gatan igen,
något som jag annars nästan alltid tittar på lite extra. Graffiti kan vara riktigt bra.
Jag tyckte bara synd om havet och om människorna.
Vad är det vi sysslar med egentligen?
Stackars våra hav och allt levande som finns i dem!
Det är inte bara Medelhavet det handlar om, samma eländes elände finns överallt på vår jord.
En sanning som jag förstås känner till men när man ser den rent bokstavligt framför ögonen
då förstår man allt på ett helt annat sätt.
Man är som en liten myra i en stack, man syns knappt alls i det stora hela,
men om alla små myror börjar göra något så ....
Bygga upp ett stort berg av en liten hög.
Jag tror på det personliga ansvaret och att alla kan göra skillnad utgående från sin egen periferi,
fastän det upplevs som omöjligt
Men man får aldrig ge upp, man får aldrig tappa lusten att vara med och förändra...
Var och en på sitt sätt, men att hålla rent framför egen dörr är en bra början
Var man än befinner sig i världen är det så man måste tänka...
Den egna dörren har man alltid med sig.
"Headern visar en bild från Rhodos och fiskebåtar som är på väg ut i Medelhavet.
Jag behöver troligen inte berätta vad jag tänker...vi äter fisken men vad äter den? "
Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska
inte något att hymla med. Det är en verklighet jag beskriver....
Vi behöver verkligheten, se den i vitögat för att förändringar ska ske.
Världen är inte enbart vacker
Att fåglar drar iväg med mig till olika ställen händer allt som oftast.
Så är det när man tycker om de bevingade och förstås alla andra djur också.
De har en speciell dragningskraft på mig
Vi hade tagit oss över bron till den nya delen av Malaga. Vi hade varit och handlat lite kläder
på rea på Dunnes och tittat in till Enriques som också reade men till en prisklass som kändes alltför hög för oss och för vår börs. Men man kan alltid roa sig med att bara gå omkring och titta på utbudet
som finns. Ett lätt duggregn föll och det var skönt att vara inomhus just då.
När regnet höll upp gav vi oss iväg till bron igen som går över till gamla stan. Då fick jag se den här lilla raringen och då gick det som det gick. När den lättade fick jag också någon slags vingar.
Jag "flög" efter och Uffe fladdrade efter mig...är det inte jag som "flyger" iväg så är det han.
Vi tog oss ned längs floden som flyter genom staden
Men vart tog den lilla fågeln vägen?
Uffe fick syn på gråhägern lite längre ner mot havet (Medelhavet) och genast
"måste " jag ju komma närmare den för att kunna ta en bra bild.
Där fanns en smal betongbro att gå över för att komma ner på betongplattan som låg
som ett täcke över floden
Det finns många broar som leder över floden så man har lätt att nå de olika stadsdelarna i Malaga.
Floden är nästan helt överbyggd och i all synnerhet där den flyter fram genom de centrala delarna.
Jag kom närmare hägern men den var i ständig -gå-vidare-rörelse från mitt håll
Den ville bort från mig...tadam, tadam...
vem bryr sig om en människa som står där hon inte ska stå.
Men det gjorde den förstås, brydde sig
och den ville förstås inte alls att jag skulle komma närmare.
Bättre bild än så här fick jag inte...
Med teknikens under så kan man zooma sig närmare sitt föremål. Så här såg det egentligen ut...
När jag svängde mig om för att gå upp på gatan på nytt,
fick jag se den lilla sångaren igen.
Där satt den och höll ögonen på mig i sin tur, på ett gungfly... av vadå?
Det kan väl inte vara sant? , tänkte jag och sade det också högt åt Uffe
Längs floden , där betongplattan smalnade av,
rann en sörja av orenat avlopp, latrin och andra sopor. På väg rakt ut i havet !
Då förstod jag varför en stor del av floden högre upp i staden var täckt av ett långt och brett
betonglock från kant till kant.
Jag som trodde att man av praktiska utrymmesskäl ordnade ytor åt folk att vara på
mellan de trafikerade gatorna, så man kunde spela fotboll och ägna sig åt andra sporter, lekar etc.!
Jag berömde staden högljutt över den klokheten... så fiffigt!
Vilket det förstås också är , man har till och med slagit två flugor i en och samma smäll...
Man slipper de riktiga flugorna, man ser inte den slibbiga massan och känner inte stanken
Allt flyter osynligt genom staden. Ovanpå locket har folk trevligt.
Man har lagt lock på skiten helt enkelt. Det som inte syns, finns inte
Det är bara dårpippi-kvinnor som jag som tar sig ner
på ställen dit ingen annan vettig människa går, för att en liten sångfågel fångar ens
uppmärksamhet och drar en med sig till platser under broarna. Det är då man ser...
Verkligheten blir synlig på sådana ställen, där ingen människa vanligtvis går.
Om man höjer blicken ser man vackra vyer eller hur, men blicken dras obevekligt till den
slibbiga trögflytande massan som är på väg ut mot havet
En bro till i bakgrunden och så väntar havet....Inte ett reningsverk av något slag syntes till... |
Jag var upprörd! Så får det väl inte gå till?
Men så går det till och ingen bryr sig alls om vad jag tycker och tänker om det här.
Varför skulle man göra det? Tydligen inte ens EU bryr sig.
Annars skulle det ju inte se ut som det gör.
Ett minne dök upp då vi var till ön Symi i Rhodos skärgård för snart två år sedan
Vi åt lunch i en restaurang och innan vi skulle lämna den frågade jag ägaren som stod
i dörröppningen, var toaletten var.
Han gav till ett märkligt skratt/gapflabb och visade mig med båda händer att
"den är därute !". Han pekade ut mot havet . Sedan såg han lite förlägen ut
och visade mig med en generad min, vart jag skulle gå.
Jag insåg förstås vad han just hade sagt åt mig.
Han visste själv att sanningen var att avloppet gick raka vägen ut i Medelhavet.
Jag orkade knappt titta på graffitin som mötte oss när vi gick upp på gatan igen,
något som jag annars nästan alltid tittar på lite extra. Graffiti kan vara riktigt bra.
Jag tyckte bara synd om havet och om människorna.
Vad är det vi sysslar med egentligen?
Stackars våra hav och allt levande som finns i dem!
Det är inte bara Medelhavet det handlar om, samma eländes elände finns överallt på vår jord.
En sanning som jag förstås känner till men när man ser den rent bokstavligt framför ögonen
då förstår man allt på ett helt annat sätt.
Man är som en liten myra i en stack, man syns knappt alls i det stora hela,
men om alla små myror börjar göra något så ....
Bygga upp ett stort berg av en liten hög.
Jag tror på det personliga ansvaret och att alla kan göra skillnad utgående från sin egen periferi,
fastän det upplevs som omöjligt
Men man får aldrig ge upp, man får aldrig tappa lusten att vara med och förändra...
Var och en på sitt sätt, men att hålla rent framför egen dörr är en bra början
Var man än befinner sig i världen är det så man måste tänka...
Den egna dörren har man alltid med sig.
"Headern visar en bild från Rhodos och fiskebåtar som är på väg ut i Medelhavet.
Jag behöver troligen inte berätta vad jag tänker...vi äter fisken men vad äter den? "
Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska
Kommentarer
Efter att jag såg en dokumentär för ca ett år sen har jag verkligen dragit åt svångremmen. Den handlade just om haven, och om hur det ser ut där. Har slutat helt med sugrör (tar de inte på restauranger etc längre) tex, de är helt galet farliga för många djur, och de förringas inte. Jag har börjat plastbanta rejält. Hörde på radion denna vecka en kvinna som dyker mkt berätta om vad hon sett i haven, plast sa hon. Plastberg på havets botten. Och fiskar som simmar omkring liksom strypta av plast. Fattar inte heller hur man kan skräpa ner, bara släppa det man har i handen och gå vidare ... Ofattbart.
SEdan all plast som används och hamnar i haven...
Ja, upprörd blir jag. Och detta måste stoppas på något sätt-
Tänk vad vi människor förstör denna planet som vi har till låns och som vi inte kan resa från när vi förstört den ännu mer.
Jag blir så upprörd av sådant här att jag måste ta ett djupt andetag. Min pappa och jag försökte påverka genom ett miljöprojekt vi drev men så flyttade jag till USA och pappa blev sjuk.
Bra att du skrev om detta Karin!
Förbudet innebär att fartygen måste tömma sitt avloppsvatten i hamn. Det börjar gälla för nyproducerade fartyg från 2019 och för fartyg som redan är i trafik från 2021. Många har redan rutin att tömma sina tankar men det finns fortfarande kryssningsfartyg som tömmer tankarna på internationellt vatten för att spara pengar eller som inte kan tömma dem i hamnar de besöker p.g.a. att reningsverk inte finns. Men det är på rätt väg..
Plasten dyker upp överallt och den som bara lämpas i naturen är rena rama slöheten, latheten och nonchalansen. Var och en kan ta vara på sitt skräp och inte slänga det i naturen.
Du har så rätt, det måste bli ett slut på det här eländet!
Det är mycket skrämmande allting.
Tack Anne-Marie för dina synpunkter.
Ja, man kan inte bli annat än arg över oss människor.
Vi beter oss som riktiga korkskallar.