Dragningskraft

Jag tillstår att jag nästan inte alls ville skriva det här inlägget men det är förstås
inte något att hymla med. Det är en verklighet jag beskriver....
Vi behöver verkligheten, se den i vitögat för att förändringar ska ske.
Världen är inte enbart vacker

Att fåglar drar iväg med mig till olika ställen händer allt som oftast.
Så är det när man tycker om de bevingade och förstås alla andra djur också.
De har en speciell dragningskraft på mig

Vi hade tagit oss över bron till den nya delen av Malaga. Vi hade varit och handlat lite kläder
på rea på Dunnes och tittat in till Enriques som också reade men till en prisklass  som kändes alltför hög för oss och för vår börs. Men man kan alltid roa sig med att bara gå omkring och titta på utbudet
som finns. Ett lätt duggregn föll och det var skönt att vara inomhus just då.



När regnet höll upp gav vi oss iväg till bron igen som går över till gamla stan. Då  fick jag se den här lilla raringen och då gick det som det gick. När den lättade fick jag också någon slags vingar.
Jag "flög" efter och Uffe fladdrade efter mig...är det inte jag som "flyger" iväg så är det han.
Vi tog oss ned längs floden som flyter genom staden
Men vart tog den lilla fågeln vägen?


    Uffe fick syn på  gråhägern lite längre ner mot havet (Medelhavet) och genast
    "måste " jag ju komma närmare den  för att kunna ta en bra bild.
    Där fanns en smal betongbro att gå över för att komma ner på betongplattan som låg
    som ett täcke över floden


    Det finns många broar som leder över floden så man har lätt att nå de olika stadsdelarna  i Malaga.
    Floden är nästan helt överbyggd  och i all synnerhet där den flyter fram genom de centrala delarna.


   Jag kom närmare hägern men den var i ständig -gå-vidare-rörelse från mitt håll
   Den ville  bort från mig...tadam, tadam...
   vem bryr sig om en människa som står där hon inte ska stå.
   Men det gjorde den förstås, brydde sig
   och den ville förstås inte alls att jag skulle komma närmare.
   Bättre bild än så här fick jag inte...
   


    Med teknikens under så kan man zooma sig närmare sitt föremål. Så här såg det egentligen ut...
   

    När  jag svängde mig om för att gå upp på gatan på nytt,
    fick jag se den lilla sångaren igen.
    Där satt den och höll ögonen på mig i sin tur, på ett gungfly... av vadå?
    Det kan väl inte vara sant? , tänkte jag och sade det också högt åt Uffe
    Längs floden , där betongplattan smalnade av,
    rann en sörja av orenat avlopp, latrin och andra sopor. På väg rakt ut i havet !


    Då förstod jag varför en stor del av floden högre upp i staden var täckt av ett långt och brett
    betonglock från kant till kant.
    Jag som trodde att man av praktiska utrymmesskäl ordnade ytor åt folk att vara på
    mellan de trafikerade gatorna, så man kunde spela fotboll och ägna sig åt andra sporter, lekar etc.!
    Jag berömde staden högljutt över den klokheten... så fiffigt!

    Vilket det förstås också är , man har till och med slagit två flugor i en och samma smäll...
    Man slipper de riktiga flugorna, man ser inte den slibbiga massan och känner inte stanken
    Allt  flyter osynligt genom staden. Ovanpå locket har folk trevligt.
    Man har lagt lock på skiten helt enkelt. Det som inte syns, finns inte

    Det är bara dårpippi-kvinnor som jag som tar sig ner
    på ställen dit ingen annan vettig människa går, för att en liten sångfågel fångar ens
    uppmärksamhet och drar en  med sig till platser under broarna. Det är då  man ser...
    Verkligheten blir synlig på sådana ställen, där ingen människa vanligtvis går.
   

   Om man höjer blicken ser man vackra vyer eller hur, men blicken dras obevekligt till den 
   slibbiga trögflytande massan som är på väg ut mot havet

En bro till i bakgrunden och så väntar havet....Inte ett reningsverk av något slag syntes till...

   Jag var upprörd! Så får det väl inte gå till?
   Men så går det till och ingen bryr sig alls om vad jag  tycker och tänker om det här.
   Varför skulle man göra det? Tydligen inte ens EU bryr sig.
   Annars skulle det ju inte se ut som det gör.

   Ett minne dök upp då vi var till  ön Symi i Rhodos skärgård för snart två år sedan
   Vi åt lunch i en restaurang och innan vi skulle lämna den frågade jag ägaren som stod
   i dörröppningen, var toaletten var.
   Han gav till ett märkligt skratt/gapflabb och visade mig med båda händer att
   "den är därute !". Han pekade ut mot  havet . Sedan såg han lite förlägen ut
    och visade mig med en  generad min, vart jag skulle gå.
    Jag insåg förstås vad han just hade sagt åt mig.
    Han visste själv att sanningen var  att avloppet gick raka vägen ut i Medelhavet.
   


    Jag orkade knappt titta på graffitin som mötte oss när vi gick upp på gatan igen,
    något som jag annars nästan alltid tittar  på lite extra. Graffiti kan vara riktigt bra.
    Jag tyckte bara synd om havet och om människorna.
    Vad är det vi sysslar med egentligen?

    Stackars våra hav och allt levande som finns i dem!
    Det är inte bara Medelhavet det handlar om, samma eländes elände finns överallt på vår jord.
    En sanning som jag förstås känner till men när man ser den rent bokstavligt framför ögonen
    då förstår man allt på ett helt annat sätt.

    Man är som en liten myra i en stack, man syns knappt alls i det stora hela,
    men om alla små myror börjar göra något så ....
    Bygga upp ett stort berg av en liten hög.

    Jag tror på det personliga ansvaret och att alla kan göra skillnad utgående från sin egen periferi,
    fastän det  upplevs som  omöjligt
    Men man får aldrig ge upp, man får aldrig tappa lusten att vara med och förändra...
    Var och en på sitt sätt, men att hålla rent framför egen dörr är en bra början
    Var man än befinner sig i världen är det så man måste tänka...
    Den egna dörren har man  alltid med sig.
    


    "Headern visar en bild från Rhodos och fiskebåtar som är på väg ut i Medelhavet.
    Jag behöver troligen inte berätta vad jag tänker...vi äter fisken men vad äter den? "

    Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

Kommentarer

Paula sa…
Jag har också blivit medveten om haven senaste året, det har kommit många bra upplysningsfilmer om plast i haven, om skräp osv. Det som inte nått fram är ändå medvetenheten hos allmänheten. Men ännu mer, ländernas regeringar måste göra krafttag, miljöförstöringen är total, jag skäms över vilken planet vi lämnar efter oss till kommande generationer! Ja du fattar vad jag menar, jag mår verkligen fysiskt illa när jag ser dina foton. Och det är inte kritik mot dig utan tvärtom, upp med skiten på bordet och på dagordningen.
Precis så är det som du skriver Paula! Upp med skiten på bordet och på dagordningen! Mera handling och mindre ord. Det blir lätt bara fagert tal och snyfthistorier i syfte att få politisk bekräftelse, utan att något egentligen förändrar saken. Det är i de här sammanhangen, runt alla beslutande vid deras bord som jag känner vanmakt. Mycket händer men alltför litet och så är det skillnad på var man bor. Vi borde alla ha samma regler i EU men det är stor skillnad på hur saker görs likväl. Ryssland hör ju inte till EU och skiter bokstavligt talat i Finska viken t.ex. Ut med allt i långa rör från St. Petersburg. Ett exempel, bara. Jag mår också fysiskt illa av bilderna och vill faktiskt att de ska kännas ända in. Tack Paula för responsen!
Gunnel sa…
Fy så äckligt! Det är helt ofattbart att inte någon politiker tar tag i det och drar med sig en massa andra som har möjlighet att förändra. Jag antar att människor protesterar men det hjälper inte alltid. Riktigt så illa är det väl inte i Sverige, men det finns ändå mycket att göra här också. Man behöver bara gå ut i skogen. Längs motionsslingorna slänger en del idioter sina sopor och gamla möbler och annat skit. Det är helt gratis att ta det till soptippen så jag förstår inte hur de tänker.
Det märkliga är att politiker tycks ta i det, i många länder, men på något sätt så fastnar det vid beslutsbordet, skrivs protokoll osv...men handlingskraften? Var är den? Konsekvens? Hållbarhet, hela linjen ut? Också här får man plocka sopor där man går fram. Många är lata, nonchalanta och räknar med att andra ska ta hand om det som de inte själva tar hand om. Nej, inte kan man förstå varför man slänger det man kan få föra till en returdepå alldeles gratis( eller nästan, här betalar vi en årsavgift för att få göra det och vissa saker kostar extra, men ändå, servicen finns ). Mycket finns att göra...
Annika sa…
Ja, det är verkligen så äckligt. Man inbillar ju sig att det FAKTISKT renas innan det går ut i havet, men nej ...
Efter att jag såg en dokumentär för ca ett år sen har jag verkligen dragit åt svångremmen. Den handlade just om haven, och om hur det ser ut där. Har slutat helt med sugrör (tar de inte på restauranger etc längre) tex, de är helt galet farliga för många djur, och de förringas inte. Jag har börjat plastbanta rejält. Hörde på radion denna vecka en kvinna som dyker mkt berätta om vad hon sett i haven, plast sa hon. Plastberg på havets botten. Och fiskar som simmar omkring liksom strypta av plast. Fattar inte heller hur man kan skräpa ner, bara släppa det man har i handen och gå vidare ... Ofattbart.
Det är ofattbart att det har pågått så länge och att det bara fortsätter. Men var och en behöver tänka till, liksom du har gjort Annika. Att dra till svångremmen när det gäller plaster och annat skräp som förstör för evinnerliga tider. Jag förstår det inte heller, att man bara låter allting falla rakt ner ur händerna, när det är så enkelt att ta det med sig hem (ofta tomt) det som man tog med sig ut. En märklig attityd, obegriplig och oansvarig.
Marina sa…
Det är ett problem så stort att jag inte tror vi kan förstå hur stort det är! Lyckligtvis börjar även andra delar av världen få upp ögonen för det och förhoppningsvis är det bättre sent än aldrig! På Boracay, en ljuvligt vacker Filippinsk ö, har man stängt hela ön under tiden man ska försöka få ordning på det där med för få avlopp till för mycket bebyggelse. Och jag fortsätter hoppas på det bästa och försöker tänka på det där att någon kan inte göra allt, men alla kan göra något...
Någon kan inte göra allt, men alla kan göra något. Det är så det måste vara. En attitydfråga. Jag hörde talas om Boracay idag...ryser men är ändå glad att man har stängt ön för att få ordning i oordningen. Finns säkert många platser till. I mars när vi var på på solkusten och bodde på hotell de sista två veckorna hade man just påbörjat ett bygge av reningsverk där, så det är på gång. Problemet är mycket större än vad man kan ta till sig tror jag, men förhoppningsvis så börjar folk få upp ögonen och också ändra på sig själva för miljöns skull.
Ditte sa…
Tack Karin för detta otroligt tänkvärda inlägg. Jag har många gånger i olika hav tänkt på liknande sätt- Kom här också att tänka på staden Nerja, en bit nott om Malaga vid havet där man fortfarande inte byggt något reningsverk utan mycket går ut i havet- Tänker också på det i Stockholm när alla gigantiska kryssningsfartyg kommer tll kaj och de inte där tönmmer tankarna utan gör det i Östersjön, på internationellt vatten. Bedrövligt men det lär vaar tillåtet. jag tycker hamnmyndigheterna i Stockholm skulle tvinga fartygen att tömma i hamn men det lär inte heller gå- Och kryssningsfartygen genererar mycket pengar till stan.
SEdan all plast som används och hamnar i haven...
Ja, upprörd blir jag. Och detta måste stoppas på något sätt-
Anne-Marie sa…
Man har svårt att förstå att detta kan pågå. Otroligt otrevligt och framför allt äckligt.
Tänk vad vi människor förstör denna planet som vi har till låns och som vi inte kan resa från när vi förstört den ännu mer.
Jag blir så upprörd av sådant här att jag måste ta ett djupt andetag. Min pappa och jag försökte påverka genom ett miljöprojekt vi drev men så flyttade jag till USA och pappa blev sjuk.
Bra att du skrev om detta Karin!
Det finns fortfarande oerhört mycket att göra för att rädda miljön i Östersjön, vårt närområde. Östersjöländerna har lyckats komma överens om ett förbud från 2019 resp. 2021. En av orsakerna till att det inte händer exakt just nu till fullo är att det tar tid att bygga reningsverk i land, reningsverk som har möjlighet att ta vara på alla fartygs tömningar.
Förbudet innebär att fartygen måste tömma sitt avloppsvatten i hamn. Det börjar gälla för nyproducerade fartyg från 2019 och för fartyg som redan är i trafik från 2021. Många har redan rutin att tömma sina tankar men det finns fortfarande kryssningsfartyg som tömmer tankarna på internationellt vatten för att spara pengar eller som inte kan tömma dem i hamnar de besöker p.g.a. att reningsverk inte finns. Men det är på rätt väg..
Plasten dyker upp överallt och den som bara lämpas i naturen är rena rama slöheten, latheten och nonchalansen. Var och en kan ta vara på sitt skräp och inte slänga det i naturen.
Du har så rätt, det måste bli ett slut på det här eländet!
Ja, man tycker att nutidsmänniskan borde vara mera upplyst om verkningarna, men det finns en märklig nonchalans, attityd om det handlar om andra men inte om mig. Vi är alla ansvariga.
Det är mycket skrämmande allting.
Tack Anne-Marie för dina synpunkter.
Bosse Lidén sa…
Jag gillar det här ovanliga blogginlägget. Kul att läsa att du kan flyga :) och se fotona. Samtidigt som jag blir arg på hur dum människan är.
Tack Bosse Lidén! Ja, det är härligt att kunna flyga..
Ja, man kan inte bli annat än arg över oss människor.
Vi beter oss som riktiga korkskallar.

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Veteranbil nr. nio och tio