Äventyret framtiden

 Så måste det ju bli när någon fyller år eller hur?, men allra först så tyckte Bröderna Royce och jag att det var dags att ta ner sjöfåglarna. Gudingen och ådan har hängt där sen i februari, nu var det dags att damma av dem... Vi behöver en stege som når till taket! Det här går inte alls och vi är inte fåglar... Nå, det fixade sig. Sagotanten klättrade nästan som en apa..😉🙈🙉🙊🐵 Ska vi äta upp dem nu? Du har ju berättat att ejder är gott, alltså gudingen i alla fall...för ådan får man inte skjuta.  I den finns ju äggen som blir nya fåglar.  Vi ska inte äta sjöfågel alls, den tiden är förbi. Det var en gång men inte nu längre, bästa bröder. Vi har inte ejderfåglar här och vi har sålt våra gevär. Vi äter kyckling nu istället som vi köper i affären.   De där är ju träfåglar dessutom. Ett fint hantverk av en man från en skärgårdsö som heter Kökar på Åland. Vi lägger undan fåglarna i den lilla korgen och jag tar fram dem igen när ni sover er skönhetssömn efter nyå...

 Av förekommen anledning så kom det på tal att U. fyller år idag den sjätte december, då Finlands Självständighet firas. Efter att ha berättat vad Finlands Självständighetsdag är för Bröderna Royce så kom de på att om U. fyller år så måste vi ju ge honom lite blommor eller hur Karin?  Vi har ju inte pengar så det får bli fotografier istället. Vi vet ju att ni har tömt det roliga kontot ordentligt så vi tänker gå ut och ta foton...men jisses så tung kameran är. Kan du komma med och bära den åt oss?  Jag har en bättre idé killar! Ni får åka i ryggsäcken och visa mig var blommorna finns så tar jag foton av dem med mobilen. Det går ju bra det med..kameran kan stanna hemma. (Det här hände igår)  Sagt och gjort, vi drog iväg...Vi tog faktiskt U. med oss för vi tänkte att vi samtidigt går till vårt lilla hål i väggen uppe på rua Conde Carvalhal. Vi behöver mat, berättade jag för killarna. Och choklad påstod de men så blev det inte när det kom till kritan. U. fick bära maten...

 använde Bröderna Royce och jag när vi fixade till ett par julprydnader av trä igår. Som ni vet så är jag för återvinning och jag har vänner som känner till att jag gärna tar emot sådant som de själva står i beråd att kasta bort. En god väninna julstädade efter julen i januari och gav mig en stor låda full av saker som hon inte behövde längre. Dem behövde inte jag heller men istället för att kasta bort dem så har jag fördelat gracerna så att säga...mycket har redan hittat nya hem. Men vissa av sakerna behövde förskönas och det är den saken Rulle och Rulte och jag fixade igår. De har annat på gång de där båda också men det återkommer jag till i en annan lucka. Tomtarna av trä är nästan som nya nu igen med lite akrylfärg på..de såg rätt så ruggiga ut innan "renoveringen"..Nu är de liksom fit for fight igen och vi kan ge bort dem utan att behöva rodna det minsta lilla. Det finns ju rara snälla barn här i närheten som brukar få en "Rolig låda" med jämna mellanrum.  Ja, ...

Igår morse sov de andra tre här hemma hos oss när jag gick till Centro Saúde för att ge urinprov och blodprov. Det var dags igen för den kontroll som Doutora Cristina vill ha vad gäller min person. Det var meningen att jag skulle träffa henne den 11 december men då blir det storstrejk här på Madeira och i Portugal, så nu blev jag förflyttad till den 22 januari -26 istället. Bra så. Det är ingen brådska för min del alls, vad jag vet är jag frisk som en nötkärna om inte testerna säger något annat.   Till och med Bröderna Royce sov sin skönhetssömn när jag stängde ytterdörren  Jag var ute i god tid, fem över åtta var jag på plats. Kl. 08.30 hade jag tid.  Jag var nummer femton i kön. Det rullade på och när jag hade givit det begärda så passade jag på att gå till Hortan för att köpa potatis, purjolök, gul lök och lite frukt av olika slag.   Till gårdagens fisksoppa som också är dagens, (det blev över)  så ska det vara både potatis och purjolök  Ja, de...

          Idag börjar jag med en "lånt fjäder" som jag hittade i Tobi Hughes blogg Madeira Island News.. . Den som är drönarfotograf heter Luís Fernandes. En fantastiskt fin bild! Så där såg det ut vid kl 19.00 den 1 december här i Funchal, då fyrverkeriet brakade loss. I Mariehamn brukade man utlysa Julfrid, här gör man detsamma men på ett helt annat sätt. Man sprakar till så det sjunger om det. Alla ljusinstallationer tändes samtidigt.  Skenet var så speciellt över havet så jag bara "måste" ta ett foto när jag steg upp igår den 2 dec..Det blev nästan ett blått ögonblick...      När jag vände mig om för att gå in så såg jag att de båda bröderna Royce stod där och vinkade glatt. Inte åt mig utan åt RIM -killarna som var på jobb igen efter den 1 dec., då de var lediga. Tala om att ha en egen liten hejarklack! Antagligen vet de inte ens om det,  killarna på andra sidan gränden.                 ...

Jag sov som en (jul?-)gris till klockan halvnio i går morse. Det är längesen jag har sovit så länge.  Jag hade tankarna hos mitt äldsta barnbarn Timothy av särskilda skäl redan på söndagskvällen och de hängde med i drömmarna.  Vid halvsextiden steg jag upp för att titta mig omkring i världen ett tag, tänkte många varma tankar och sände kramar med alla mina skyddsänglar till Timothy som flög över Europa och långt in i Afrika just då. Jag kände nästan att jag var med ombord på planet..Sen kröp jag i säng igen och somnade om. Vi hade kontakt redan på söndagen och jag lovade att jag skulle vinka när han flög förbi.🫶 Att killen nyss blev 24 år spelar ingen roll. Han är min Timothy från första stunden när jag förstod att jag skulle bli  mormor. Den där känslan av en särskild energi som smög sig in i mitt hjärta den kvällen då min dotter berättade att hon var gravid, den sitter där för evigt.  Nu är han i Rwanda, i Kigali för några dagar framöver och jag är till viss del o...