Lucka 4 / Lite pang!

Igår morse sov de andra tre här hemma hos oss när jag gick till Centro Saúde för att ge urinprov och blodprov. Det var dags igen för den kontroll som Doutora Cristina vill ha vad gäller min person. Det var meningen att jag skulle träffa henne den 11 december men då blir det storstrejk här på Madeira och i Portugal, så nu blev jag förflyttad till den 22 januari -26 istället. Bra så. Det är ingen brådska för min del alls, vad jag vet är jag frisk som en nötkärna om inte testerna säger något annat.  

Till och med Bröderna Royce sov sin skönhetssömn när jag stängde ytterdörren 

Jag var ute i god tid, fem över åtta var jag på plats. Kl. 08.30 hade jag tid.  Jag var nummer femton i kön. Det rullade på och när jag hade givit det begärda så passade jag på att gå till Hortan för att köpa potatis, purjolök, gul lök och lite frukt av olika slag. 


 Till gårdagens fisksoppa som också är dagens, (det blev över)  så ska det vara både potatis och purjolök
 Ja, det blev en höjdare. Det är sällan jag tar om men så gjorde jag. En halv portion extra klämde jag ner.
 Kvällssolen sken över sopptallriken, därav de märkliga skuggorna.


Förutom det vanliga i frukt-väg så köpte jag också några trädtomater, på portugisiska heter de Tomateiro Arbóreo och Tomateiro Inglês, på engelska heter de Tamarillo.
De växer förstås här på ön och det hör till att vi förlustar oss när vi får tag på dem, bl.a rika på C-vitaminer. 

Väl hemma igen så strök jag lite, städade lite och satte mig ner bredvid U. för att se på ett portugisiskt program i tv-n. Det hör till att varje dag lyssna på portugisiska i TV-n. Allt för att det ska fastna något..

Och fastnade gjorde det verkligen men med ett pang! Vad var det? frågade jag U. som påstod att ljudet kom från andra sidan gränden. Nej, inte alls, svarade jag , det kändes ju i huset så jag gick ut på terrassen bara för att få se att vår terrass än en gång hade hoppat på en bil som körde förbi. Den har för vana att göra så vid det här laget.
Det har ju hänt förut.😉 Nå, hur som helst så tycks den dra till sig stora bilar.

           
De där båda med horn var redan på plats, men lite för korta för att kunna se ordentligt, så Rulle lade sig raklång på en upp och nedvänd balja och Rulte steg upp på honom , för att kunna se ordentligt. Du är tung ,tyckte Rulle om Rulte...nästa gång får jag stå på dig! 


                         Jag har fastnat med hornen sade Rulte och vips så hoppade Rulle upp jämfota 
                         och fastnade han också. 
                         De såg mycket bättre så där, hängandes i hornen
                         Jodå, jag fick prångla bort dem lite senare när de hade synat färdigt vad som hade hänt...


     "Men oj, men oj, Karin! Sopbilen har fastnat i vår terrass och hänger där nere..."
     Ok. lite överdrivet förstås men att sopbilen hade fastnat i vår terrass, det är i alla fall sant.
     Miljömänniskan Karin såg i förbifarten att soporna var av mera blandat slag, osorterade..

    
                        
                          Men hur i all världen kunde det hända? Den kör ju förbi nästan dagligen..

                          Någon hade parkerat sin bil nästan mitt på gränden och sopbilen försökte ta sig förbi...
                          Det gick inte..Den fastnade i vår terrass med en smäll. 

Det blev lite rörigt därnere ett tag . Många fotograferade, både oskyldiga och skyldiga. Jag gick ner och berättade att det var vår terrass som blev skadad. Kommunala mannen som blev tillkallad av sopbilskillarna fick mina uppgifter och jag fick hans. Nu ska det repareras igen. Skadorna är inte stora men vi får säkert vänta ett tag...så brukar det bli. 

Jag orkar knappt tänka på detta, det är bara ett par månader sedan vi reparerade terrassen efter att en av  RIMs stora lastbilar fastnade i den redan år 2023. De skadorna finns fortfarande under målfärgen...och börjar redan synas igen. Sprickor är sprickor. 

Som en förbipasserande granne i huset högre upp sade åt mig på portugisiska: Isso nunca acaba! Det tar aldrig slut det här! Continua svarade jag; det fortsätter och så känns det verkligen.
Fördelen för min del är att jag "måste" försöka prata portugisiska. Jag lär mig alltid någonting nytt varje gång. Acaba blev dagens ord...jag försöker tänka positivt, men för den skull behöver inte flera bilar "fastna" i vår terrass. 


De där ren-killarna var förstås som vilka killar som helst. Snudd på euforiska. Sånt där händer ju inte alla dagar i deras värld ( gud nåde om det skulle bli så). De pratade i mun på varandra: Är det där en sån där smällkaramell som man får vara med om varje jul? Vi har inte varit med om det tidigare men vi har hört talas om det. Nej, någon smällkaramell är det inte men kanske vi kan kalla det en JULSMÄLL? 
Klicka på smällkaramell så får ni se hur man tillverkar sådana...

Sen ringde Jon och vi pratade länge och väl medan lilla Freja tittade in och vinkade till sin farmor med jämna mellanrum. Tack och lov för att det finns möjligheter att se varandra på det här sättet. Hon har fått en första lillajul-klapp. En Pippiväska. Den öppnade hon med jämna mellanrum för att jag skulle få se vad hon hade i den. Härliga unge! 💕 Den 23-dje blir hon 15 månader...

Jon har tagit med sig traditionen Lilla Jul från Åland, till sin familj i Sverige. Då får man en liten klapp i väntan på att den stora julen infinner sig. Alltid lördagen innan första advent infaller Lilla Jul. 


Just efter att solen hade gått ner igår kväll fick jag meddelande av Timothy att han var i Addis Ababa på mellanlandning. Oreon-kex var dyra där på flygplatsen fick jag veta. 10 €. Jisses svarade jag. Idag vid sjutiden landar han på Arlanda. Ombord finns en hel drös med utsända skyddsänglar runt omkring en fin kille 💕 

Det blev en annorlunda lucka det här...en händelserik på sitt sätt. 

Ha det bra alla!

                                           Karin Eklund, Bröderna Royce
                                           Sagotant med sagolika kompanjoner.
                                           Funchal, Madeira

                                       

Kommentarer

femfemman sa…
Skönt att allt är bra med långresenären.
Hörde om lill-jul i finska svenskbygder på Rapport här om dagen.
Finns tydligen många lill-jul. En del kallar den 23 dec lill-jul. Men då är det ju egentligen jul..tänker jag.
I min barndom firades lilljul.. med julmat, inte presenter, på Kyndelmässodagen, i början av februari. Julgranen kunde också sparas till lilla jul.
Låter klumpigt av sopbils-föraren. Han borde väl kunna uppfatta att han inte fick plats med ditt fordon? Få gå ut och flytta sopkärl för hand .
Ha ern fin torsdag! Kram.
LillaSyster sa…
Suck med terrassen....hoppas att det löser sig snabbt och smidigt. Goa lilla F=)
Znogge sa…
Så surt med terrassen och den blev påkörd ännu en gång. Det ställer ju till det och sprickor är sprickor. Jag tycker att en förare av en sopbil borde ha bättre koll på sitt fordon...

Kram
Asch då, så surt med skadan på terassen. Dålig parkering av personbilen men samtidigt lite dåligt av föraren till sopbilen. Det syntes ju att det verkade vara alldeles för trångt. Hoppas nu bara det löser sig. Tur det inte blev för stora skador. Men kul för bröderna Royce.
Fisksoppa är ju bara så gott! Måste nog bli en snart.
Mysig tradition med lillajul. Och skönt att Timothy landar på Arlanda ikväll.

Kram
Gunnel sa…
Er terass är verkligen otursförföljd, men det blir i varje fall händelserikt för bröderna. Vilken tur att man kan "ses" om än inte i verkligheten. Förstår att du andas ut nu när banbarnet har landat. Lilla Jul minns jag att jag fick mycket information om från dig när jag hade Jul som tema i kalendern ett år. Kram
femfemman,

det bästa av allt just nu.
Det heter Lilla Jul och firas alltid lördagen före första advent.
Jag känner till den svenska lill-julen men den är inte som Lilla Jul som i sig är en liten kopia av Stora Jul men då enbart för de allra minsta i familjen, som får en liten julklapp i väntan på julgubben. Det är småtomtar som springer runt och slänger in det där lilla paketet. Men även LIlla Jul är förändrat, många har fullständiga julbord uppdukade redan den kvällen. Som alltid förändras traditionerna av de äldre personerna...Så intressant med lilljul på Kyndelsmässodagen.
Det var nog inte klumpigt av sopbilsföraren. Största klunsen var den som parkerade så långt ut på gränden att all annan trafik fick svårt att ta sig fram. De är otroligt skickliga alla lastbilsförare och normalt går det bra men nu handlade det bara om en ynka centimeter som stack ut i slutet av sopbilen som tog i vår terrass
Du skulle se hur de kan köra snudd på millimetern för att komma fram. Det var olyckligt att det blev som det blev. Förhoppningsvis lärde sig Re-Max killen sig en läxa att inte parkera på det sättet som han gjorde, igen. Det går inte att flytta sopkärl för hand när det handlar om stora containers i huset högst upp. Vår sopbil kommer tisdag och fredag kväll och tömmer våra små tunnor
Tack detsamma Anna-Lena!
Kram.
LillaSyster,

ja, en liten suck men det går att fixa rätt enkelt. Det är bara att ta det som det kommer...det löser sig. Ja, hon är för go den lilla sötnosen...
Znogge,

förra gången blev den påkörd på ett helt annat sätt. Det här går att ordna men lite trött blir man förstås. Sopbilskillen har nog koll..men du skulle se hur trafiken kan vara här under dagtid. Horribel. Bilar ska ut från sina hus, bilar ska in, det är trångt som bara den, ungefär en tidning ryms emellan bilarna. Det var olyckligt att det blev så här men de är skickliga förare. Killen som parkerade långt ut på vägen borde också ha tänkt till innan han lämnade den. Nå, det är som det är...

Kram
Anita, de fyra blomsterhaven,

ja, lite surt är det men det går att fixa. Du ser det! Att parkera på det där sättet när det är trångt om saligheten är märkligt. De vet ju att de är en gränd med mycket trafik som ska förbi. Han var nästan förbi med bilen sopbilskillen när ett stag stack ut, ca en centimeter. Tur att han genast stannade annars hade skadorna varit av helt annat slag.
Fisksoppa gillas i det här huset.
På Åland är Lilla Jul riktigt stort nu för tiden med en egen stor julmarknad på en gammal anrik gård med många som säljer mat och prydnader.
Jag fick meddelande i morse i tidig timme, att han hade landat..Tacksam är ordet.

Kram
Gunnel,

ja, så kan man säga. Vi är utsatta, det var ju en hel del stenskott de första åren också som vi fick vara med om.
Det är underbart att tekniken fungerar så bra när det gäller just det här att träffas. Du vet ju själv som har dina barn lite överallt i världen.
Ja, jag skrev en del om LIlla Jul tidigare. Ska se om jag har det kvar i gömmorna.

Kram
Annika sa…
Näää, inte igen, Tycker det borde ha mkt bättre koll. jag menar, de är ju rätt vana att köra på trånga gator i stan. Men ja, bröderna Royce får ju ngt att tala om, och det tycker nog det är så spännande, haha. Nu hoppas jag att terrassen snabbt blir fixad och att sopgubbarna LÄR sig :-D. Kramar!!
Så gulliga dina bröder är å de ska va med överallt, härligt med små husdjur!
En god fisksoppa ska man inte förakta ;)
Det slog mig just.... vet inte om jag missat nåt, men hur har det gått med språkstudierna?!
Må så gott <3
Karin sa…
Pang i bygget (förlåt, det låg för nära till hands)! Förstår att du suckar, men å andra sidan är det ju som vi brukar säga i bloggosfären: Shit happens, men det kan alltid bli ett blogginlägg!
Annika,

ja, nu igen men inte lika stor skada som första gången. Det här går att åtgärda med enkla metoder...Den här gränden är inte riktigt normal just nu med all tung trafik till bygget på andra sidan och så finns det många lägenhetsägare i slutet av gränden som ska ut och in med jämna mellanrum. De är oerhört skickliga alla dessa yrkeschaufförer...men igår blev det oturligt. Det var egentligen inte enbart sopbilens fel...en parkering ställde till det..en centimeter skäggade det på...Det är egentligen otroligt att det inte har hänt ännu mera än vad det har hänt. Nå snart är det förbi allt detta extra nojs för oss alla här på gränden.
KRAMAR!
Professor Deutsch,

ja, de är härliga de där brorsorna.
Jag tog min examen för ett år sedan ungefär och så gick jag och pratade ett par tre månader till, bara för pratets skull. Nu pratar jag med alla som vill prata med mig. Jag är rätt jobbig tror jag. Jag VILL ju verkligen lära mig.
Må så gott du med Christian! 🤗
Karin,

haha...jag suckade en minut ungefär, sen skrattade jag. Det går fort om här...och visst det blev ju ett blogginlägg av bara farten. Alltid något...
Anonym sa…
Det var en klantig parkering från början, sen bar sig ju sopgubben dumt åt som skulle klämma sig förbi… suck 😮‍💨
Lilla jul har jag koll på genom en annan bloggare på Åland.
Så skönt att det går bra för långresenären!
God torsdagkväll! Eval8
Eval8,

det var en klantig parkering som gjorde det enligt min mening. Sopgubben var nästan förbi när staget till luckan bakom fastnade med en centimeter ...
Se där, så kul. Lilla Jul är väldigt viktigt för ålänningarna.
Han är hemma och jobbar igen, långresenären...tack och lov.
God kväll på dig med Eva!
Suck 😮‍💨 och stön 😮‍💨 himla otur att Er terass ställde sig i vägen för sopbilen ☺️ men så blir det när det är trångt om saligheten och någon parkerar tokigt.
Det hjälps inte att skrika även om man kan ha god lust 🤪
Men det gav Dig ett osökt tillfälle att prata och lära Dig nya ord 😄
Jag har lärt mig att materiella ting går att åtgärda och det vet ju även Du… det hade kunnat vara värre.
Så skönt Ditt barnbarn kommit tillbaka hem igen välbehållen.
Kram åsa
Märtha sa…
Äsch. En del parkerar som om de ägde hela gatan... Såna finns i Finland också, av alla de slag. Du gör det så bra med dina renar! Lilla Jul firar jag inte mera, men visst har jag haft både en liten julgran, ätit risgrynsgröt och till och med gett/fått små julklappar. Och under studietiden hade vi julfester som pågick hela natten, när en slutade började en annan. Det finska "pikkujoulut" är ju av annan kaliber, firmafester där det äts och sups. De båda bör inte sammanblandas! Här råder för övrigt julkortskrivning för fulla muggar! Oberoende av vad posten hittar på. 101 till olika håll i Finland, 9 utomlands varav ett till USA, resten hålls inom Norden, Island inberäknat. De brukar komma fram i tid.
Tove sa…
En riktig Panglucka i dag - mes små sköna pangar från Freja och Timothy - och Roycarna!
Kram
nalta norrland,

den har en liten benägenhet att göra så...den gillar kanske stora bilar och gula sopbilen har ju en fin färg. Det gick bra...och går att åtgärda på ett enkelt sätt.
Ja, acaba på dig Åsa! Så kan det gå...
Materiella ting är peanuts. Man behöver bara se sig om i världen och tänka på alla drönare som ställer till det ...stackars arma människor. En sopbilssmekning är ingenting att gräma sig över.
Det bästa av allt är att T. är hemma igen.
Kram till dig med Åsa!
Märtha,

ja, precis så är det. Äsch! Det är trångt om saligheten här och sopbilen klarade det på håret...
Tack!
Exakt, det finns Lilla Jul och pikkujoulut.
Du är duktig som skriver julkort, heja dig! JIsses Amalia, 101 stycken...du tar nog världsrekord...
Tove,

ja, så blev det idag. Pangpang...och till råge på allt så ramlade vår Feliz Natal ner från dörren och slog sig. Men allt går att lappa.
De skönaste pangarna bor närmare dig än mig. Roycearna är ett team för sig.
Kram
Paula sa…
Jag bara sitter och ler.....var får du alla ideer ifrån? Och dina Royce sköter sig exemplariskt! Själv har jag idag hejat fram Suvi Minkkinen till sin första seger i skidskytte-världscupen! Inte illa pinkat...Kram
Paula,

de bara kommer...Roycearna är rätt vilda men väldigt snälla så det ordnar sig alltid. U. har också hejat härifrån...Inte illa pinkat alls av Suvi. Kram

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Fader vår-trädet

Öronbedövande