Lucka 4 / Lite pang!
Igår morse sov de andra tre här hemma hos oss när jag gick till Centro Saúde för att ge urinprov och blodprov. Det var dags igen för den kontroll som Doutora Cristina vill ha vad gäller min person. Det var meningen att jag skulle träffa henne den 11 december men då blir det storstrejk här på Madeira och i Portugal, så nu blev jag förflyttad till den 22 januari -26 istället. Bra så. Det är ingen brådska för min del alls, vad jag vet är jag frisk som en nötkärna om inte testerna säger något annat.
 |
| Till och med Bröderna Royce sov sin skönhetssömn när jag stängde ytterdörren Jag var ute i god tid, fem över åtta var jag på plats. Kl. 08.30 hade jag tid. Jag var nummer femton i kön. Det rullade på och när jag hade givit det begärda så passade jag på att gå till Hortan för att köpa potatis, purjolök, gul lök och lite frukt av olika slag.  Till gårdagens fisksoppa som också är dagens, (det blev över) så ska det vara både potatis och purjolök Ja, det blev en höjdare. Det är sällan jag tar om men så gjorde jag. En halv portion extra klämde jag ner. Kvällssolen sken över sopptallriken, därav de märkliga skuggorna. |
De växer förstås här på ön och det hör till att vi förlustar oss när vi får tag på dem, bl.a rika på C-vitaminer.
Väl hemma igen så strök jag lite, städade lite och satte mig ner bredvid U. för att se på ett portugisiskt program i tv-n. Det hör till att varje dag lyssna på portugisiska i TV-n. Allt för att det ska fastna något..
Och fastnade gjorde det verkligen men med ett pang! Vad var det? frågade jag U. som påstod att ljudet kom från andra sidan gränden. Nej, inte alls, svarade jag , det kändes ju i huset så jag gick ut på terrassen bara för att få se att vår terrass än en gång hade hoppat på en bil som körde förbi. Den har för vana att göra så vid det här laget.
Det har ju hänt förut.😉 Nå, hur som helst så tycks den dra till sig stora bilar.
De där båda med horn var redan på plats, men lite för korta för att kunna se ordentligt, så Rulle lade sig raklång på en upp och nedvänd balja och Rulte steg upp på honom , för att kunna se ordentligt. Du är tung ,tyckte Rulle om Rulte...nästa gång får jag stå på dig!
Jag har fastnat med hornen sade Rulte och vips så hoppade Rulle upp jämfota
och fastnade han också.
De såg mycket bättre så där, hängandes i hornen
Jodå, jag fick prångla bort dem lite senare när de hade synat färdigt vad som hade hänt...
"Men oj, men oj, Karin! Sopbilen har fastnat i vår terrass och hänger där nere..."
Ok. lite överdrivet förstås men att sopbilen hade fastnat i vår terrass, det är i alla fall sant.
Miljömänniskan Karin såg i förbifarten att soporna var av mera blandat slag, osorterade..
Men hur i all världen kunde det hända? Den kör ju förbi nästan dagligen..
Någon hade parkerat sin bil nästan mitt på gränden och sopbilen försökte ta sig förbi...
Det gick inte..Den fastnade i vår terrass med en smäll.
Det blev lite rörigt därnere ett tag . Många fotograferade, både oskyldiga och skyldiga. Jag gick ner och berättade att det var vår terrass som blev skadad. Kommunala mannen som blev tillkallad av sopbilskillarna fick mina uppgifter och jag fick hans. Nu ska det repareras igen. Skadorna är inte stora men vi får säkert vänta ett tag...så brukar det bli.
Jag orkar knappt tänka på detta, det är bara ett par månader sedan vi reparerade terrassen efter att en av RIMs stora lastbilar fastnade i den redan år 2023. De skadorna finns fortfarande under målfärgen...och börjar redan synas igen. Sprickor är sprickor.
Som en förbipasserande granne i huset högre upp sade åt mig på portugisiska: Isso nunca acaba! Det tar aldrig slut det här! Continua svarade jag; det fortsätter och så känns det verkligen.
Fördelen för min del är att jag "måste" försöka prata portugisiska. Jag lär mig alltid någonting nytt varje gång. Acaba blev dagens ord...jag försöker tänka positivt, men för den skull behöver inte flera bilar "fastna" i vår terrass.
De där ren-killarna var förstås som vilka killar som helst. Snudd på euforiska. Sånt där händer ju inte alla dagar i deras värld ( gud nåde om det skulle bli så). De pratade i mun på varandra: Är det där en sån där smällkaramell som man får vara med om varje jul? Vi har inte varit med om det tidigare men vi har hört talas om det. Nej, någon smällkaramell är det inte men kanske vi kan kalla det en JULSMÄLL?
Klicka på smällkaramell så får ni se hur man tillverkar sådana...
Sen ringde Jon och vi pratade länge och väl medan lilla Freja tittade in och vinkade till sin farmor med jämna mellanrum. Tack och lov för att det finns möjligheter att se varandra på det här sättet. Hon har fått en första lillajul-klapp. En Pippiväska. Den öppnade hon med jämna mellanrum för att jag skulle få se vad hon hade i den. Härliga unge! 💕 Den 23-dje blir hon 15 månader...
Jon har tagit med sig traditionen Lilla Jul från Åland, till sin familj i Sverige. Då får man en liten klapp i väntan på att den stora julen infinner sig. Alltid lördagen innan första advent infaller Lilla Jul.
Just efter att solen hade gått ner igår kväll fick jag meddelande av Timothy att han var i Addis Ababa på mellanlandning. Oreon-kex var dyra där på flygplatsen fick jag veta. 10 €. Jisses svarade jag. Idag vid sjutiden landar han på Arlanda. Ombord finns en hel drös med utsända skyddsänglar runt omkring en fin kille 💕
Det blev en annorlunda lucka det här...en händelserik på sitt sätt.
Ha det bra alla!
Karin Eklund, Bröderna Royce
Sagotant med sagolika kompanjoner.
Funchal, Madeira
Kommentarer