Lucka 3. " Lite hej hopp! "

 


 

      Idag börjar jag med en "lånt fjäder" som jag hittade i Tobi Hughes blogg Madeira Island News...

Den som är drönarfotograf heter Luís Fernandes. En fantastiskt fin bild! Så där såg det ut vid kl 19.00 den 1 december här i Funchal, då fyrverkeriet brakade loss. I Mariehamn brukade man utlysa Julfrid, här gör man detsamma men på ett helt annat sätt. Man sprakar till så det sjunger om det. Alla ljusinstallationer tändes samtidigt. 


Skenet var så speciellt över havet så jag bara "måste" ta ett foto när jag steg upp igår den 2 dec..Det blev nästan ett blått ögonblick...

    

När jag vände mig om för att gå in så såg jag att de båda bröderna Royce stod där och vinkade glatt. Inte åt mig utan åt RIM-killarna som var på jobb igen efter den 1 dec., då de var lediga. Tala om att ha en egen liten hejarklack! Antagligen vet de inte ens om det,  killarna på andra sidan gränden.



                                                    Ett slags déjà vu uppstod. Jag kände igen vinkningarna😉


Rulle o Rulte noterade mig inte ens när jag kom in...Heja RIM! ropade de! Muito bonito!...nu har de tydligen läst portugisiska också.

     

    Jag däremot noterade "att något inte var som det skulle vara. 
    Kvicka är de också. 
    Troligen har de balanserat på hushållspappersrullen uppe på hjärtliga kudden 
    för att lägga alla tomtemössor på plats.     
   " Men så där ska det ju inte vara," påpekade jag. "Har ni tänt alla "adventsljus" redan?"

    Här har vi det lite annorlunda.. 
    Ifjol lade de en mössa på en lampskärm i taget då det blev en adventshelg. 
    Vi har ingen adventsstake längre i egentlig mening. 
    Men bröderna fann på annan råd

    Så där trångt har vi det inte i vanliga fall men när det blir sämre väder
   lyfter vi in korgstolarna och då  blir det som det blir. Ganska trångt. 
    
                             


   Men Karin då! Det där är INTE några adventsljus! Det är en gammal golvlampa från São Vicente! 
                   Men vi kan väl tända ett ljus varje adventshelg i fortsättningen istället? 

                   (Det var ju inte jag som hittade på det där med tomtemössorna i fjol men...ok, då.)
                 
                  


 Jag började leta efter ljus, vilket vi har rätt många av men i "fel färger".  De färgerna tar vi till påsken istället.

 Sen kom jag ihåg att Freja med systrar och föräldrar hade en gåva med åt oss när de var här i     februari-24. Och visst där fanns det fyra ljus...
 Fyra bivaxljus med veke i båda ändar, visade det sig vara, när jag öppnade paketet.

Rulle: Är det ett sånt ljus som man använder när man bränner sitt ljus i båda ändar? 
Karin: Nu tyckte du att du var fiffig Rulle! 
Rulle: Tjopp! 🙃😉


Och vet ni vad? Jag hittade min pensel bland alla ljus i ljuslådan! Så blev det...och jag hittade en annan pensel också. Så blev det också..

"Nu ska vi måla !" ropade bröderna. 
 Men det tar vi en annan gång.

Jag måste allra först se till att ha fyra ljusstakar att lägga adventsljusen i. 
Jag har faktiskt inte sett en enda ljusstake i affärerna här som är för fyra ljus. Traditionerna är annorlunda här, förmodar jag. ...nu måste jag ta reda på, gå till grannarna och fråga.

Vi får ta två ljus inkommande helg i en enda smäll så vi kommer ifatt...
Taadam! Allt ordnar sig! 


Hoppas din dag blir fin den också! 
                   
                                           
                                            Karin Eklund, Rulle och Rulte Royce,
                                            Sagolika varelser i den magiska jultiden,
                                            Funchal på Madeira

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Bild
För ett år sedan idag, stod vi på "vår" balkong i Funchal ( Madeira) och tittade på det mest storslagna fyrverkeri som vi någonsin har varit med om. Det var magiskt, stort och euforiskt allt detta hejdundrande, gnistrande och smällande. Alla kände sig säkert förvissade om att det nya året skulle bli hur bra som helst. Så är vi ju, vi människor. Vi är optimister för det mesta. Och visst har år 2020 haft mycket gott med sig men vi vet ju alla att det också har varit väldigt svårt och jobbigt för många, många och att vi kommer att känna av allt detta också under det år som är på kommande. Nu i dagarna har jag tagit ett beslut om min närmaste framtid.  Jag tänker ta bloggpaus! Japp! Det har vuxit fram redan under tidig höst men så kom jag på att jag hade så  många krubbor och granar och ja, ni vet, så jag bestämde mig för att se tiden an ett tag framöver i alla fall. Men nu känns det som att det ska ske!  Jag avslutar bloggåret med ett bamsestort fyrverkeri och går in i de...
Läs mer

Fader vår-trädet

Bild
   "Vad är det där för något ?", frågade vi varandra samtidigt.    Både Uffe och jag är nyfikna nördar när det gäller växter av olika slag och    var vi än går fram så hittar vi någonting längs vägen som vi måste titta lite närmare på, diskutera,    ja, snudd på examinera, åtminstone ur minnet. (det som en gång har funnits där och som det    kanske finns en liten gnutta kvar av.)    För det mesta vet vi svaret efter en stund eller åtminstone så tror vi det, men    den här gången gick vi bet.    Vi var i Spanien, närmare bestämt i en förort öster om Malaga vid namn    El Palo när vi såg de stora, höga träden med klasar av bär som hängde ner från de i    övrigt nakna grenarna. Uffe som är mera bevandrad i växtfamiljerna än vad jag är,    tyckte att det vid första anblicken såg ut som en ask av något slag men skakade i nästa stund    på huvudet. -"Det stä...
Läs mer

Öronbedövande

Bild
När jag i  Ia mitt i livet-bloggen läste om cikadorna på Kreta, blev jag påmind om att jag har en bild av denna märkliga insekt i mitt eget bildarkiv. Vi undrade vad det var som lät så öronbedövande redan ett par kvarter innan vi nådde vårt mål för dagen i mitten på september 2017 då vi var i Gamla stan i Rethymnon. (Kreta) Mitt i allt så var Uffe försvunnen. Jag gick där ensam på trottoaren och pratade högt för mig själv, i god tro att han var hack i häl på mig Samtidigt ville en värdinna till en taverna som vi (jag) gick förbi, att vi skulle äta lunch hos henne. "I have lost my husband", svarade jag spontant, vilket jag insåg precis när jag svängde mig om.  Lite underförstått att vi nog inte skulle ha någon lunch. "No, no, he is there", fick jag  till svar och så pekade hon på Uffe som stod under ett stort träd på andra sidan gatan och tittade upp i kronan. Hon gick raskt över gatan tillsammans med mig och så visade hon oss vem spelmannen var...
Läs mer