Lucka 5 / Lite målfärg..

 använde Bröderna Royce och jag när vi fixade till ett par julprydnader av trä igår.

Som ni vet så är jag för återvinning och jag har vänner som känner till att jag gärna tar emot sådant som de själva står i beråd att kasta bort. En god väninna julstädade efter julen i januari och gav mig en stor låda full av saker som hon inte behövde längre. Dem behövde inte jag heller men istället för att kasta bort dem så har jag fördelat gracerna så att säga...mycket har redan hittat nya hem.

Men vissa av sakerna behövde förskönas och det är den saken Rulle och Rulte och jag fixade igår.

De har annat på gång de där båda också men det återkommer jag till i en annan lucka. Tomtarna av trä är nästan som nya nu igen med lite akrylfärg på..de såg rätt så ruggiga ut innan "renoveringen"..Nu är de liksom fit for fight igen och vi kan ge bort dem utan att behöva rodna det minsta lilla.

Det finns ju rara snälla barn här i närheten som brukar få en "Rolig låda" med jämna mellanrum. 

Ja, just det. Killarna måste ha mat och de har sin specialdiet som heter choklad. Det syns väl? Jultomten i ena hörnet är ingen tomte längre utan bara ett tomte-skal.

    "! Nu var vi jätteduktiga du och jag som målade så snyggt...Finns det mera att måla ännu?"

     

                                        De målar hos RIM också...

    

       En av våra grannar har en så fin bil...Vi var ense om det, killarna och jag.

Jag minns den julen då jag tappade tron på julgubben. Hemska öde! Jag var 4-5 år. Just innan julgubben kom stod jag med min moster Astrid i vårt vardagsrumsfönstret och tittade upp på himlen ovanför borgmästarens hus. Hon hade just sett att julgubben kom med sin släde och alla renarna ovanför taket.

 

Jag missade spektaklet helt och hur jag än såg, så såg jag inte...märkligt eller hur? Hon pekade och pekade och jag såg ingenting.

Plötsligt så var julgubben bakom oss. Tänk att jag inte ens hade hört att han knackade på, så upptagen var jag av att titta på himlen. Julgubben hade klappar förstås och en av klapparna han hade var en grönmålad dockvagn av trä. Den fick jag. I dockvagnen stod en burk senap och så var det något annat i den också. Ett halvt kilo ÅCA smör. Moster var praktiskt lagd. Smör på brödet skulle alla ha, fastän jag minns att jag nästan dog av besvikelse.😉. Vi hade ju ÅCA på andra sidan gatan och där fanns det hur mycket smör som helst. Ålands Centralandelslag var mejeriet på Åland, numera också mycket annat. 

Dockan till vagnen hade jag redan fått av morbror Eljer/Bobbo. Ann hette hon..Naturligtvis så var det moster och morbror som gav mig dockvagnen..

 Så där fin som vagnen är här ovan var  inte min dockvagn men färgen överensstämmer bra.

 För den delen, vad hände med vagnen? Vart tog den vägen? Förmodligen lyckades jag få livet av  den...jag var bra på sånt. Jag skruvade och fixade på allt jag kunde. Jag fick livet av Ann också när jag skar upp henne med mammas stora kniv..Jag ville veta vad som fanns innanför den tjocka gummihuden. Bara gummisnoddar som höll i hop armar och ben. Jag fick aldrig flera dockor kan ni tänka er

Jag var nog redan då en liten skeptiker för så där enormt stor idol var inte julgubben trots allt. När han gick ut så följde jag med utan att varken föräldrar eller andra släktingar såg att jag försvann ut ur rummet. 

Julgubben såg det inte .Inte min bror Krister heller som också försvann samtidigt med julgubben. 

Sen fick jag plötsligt höra brorsan skratta till så där busigt som han kunde skratta till och så tog han tag i julgubben och klämde in honom bakom ytterdörren mot väggen bakom och kan ni tänka er, då hörde jag att min kusin Karina skrek i högan sky..Det gjorde ju ont att bli nästan ihjälklämd! 

Nå, ingen fara...jag tror nog på Julgubben i alla fall.

Magi handlar det om, gott folk!

Ha en fin fredag alla!

                                               Karin Eklund, Bröderna Royce

                                               Sagotant med sagolika kompanjoner

                                               i Funchal på Madeira