Lucka 5 / Lite målfärg..
använde Bröderna Royce och jag när vi fixade till ett par julprydnader av trä igår.
Som ni vet så är jag för återvinning och jag har vänner som känner till att jag gärna tar emot sådant som de själva står i beråd att kasta bort. En god väninna julstädade efter julen i januari och gav mig en stor låda full av saker som hon inte behövde längre. Dem behövde inte jag heller men istället för att kasta bort dem så har jag fördelat gracerna så att säga...mycket har redan hittat nya hem.
Men vissa av sakerna behövde förskönas och det är den saken Rulle och Rulte och jag fixade igår.
Det finns ju rara snälla barn här i närheten som brukar få en "Rolig låda" med jämna mellanrum.
Ja, just det. Killarna måste ha mat och de har sin specialdiet som heter choklad. Det syns väl? Jultomten i ena hörnet är ingen tomte längre utan bara ett tomte-skal.
"! Nu var vi jätteduktiga du och jag som målade så snyggt...Finns det mera att måla ännu?"
De målar hos RIM också...
 |
| En av våra grannar har en så fin bil...Vi var ense om det, killarna och jag. Jag minns den julen då jag tappade tron på julgubben. Hemska öde! Jag var 4-5 år. Just innan julgubben kom stod jag med min moster Astrid i vårt vardagsrumsfönstret och tittade upp på himlen ovanför borgmästarens hus. Hon hade just sett att julgubben kom med sin släde och alla renarna ovanför taket. Jag missade spektaklet helt och hur jag än såg, så såg jag inte...märkligt eller hur? Hon pekade och pekade och jag såg ingenting. Plötsligt så var julgubben bakom oss. Tänk att jag inte ens hade hört att han knackade på, så upptagen var jag av att titta på himlen. Julgubben hade klappar förstås och en av klapparna han hade var en grönmålad dockvagn av trä. Den fick jag. I dockvagnen stod en burk senap och så var det något annat i den också. Ett halvt kilo ÅCA smör. Moster var praktiskt lagd. Smör på brödet skulle alla ha, fastän jag minns att jag nästan dog av besvikelse.😉. Vi hade ju ÅCA på andra sidan gatan och där fanns det hur mycket smör som helst. Ålands Centralandelslag var mejeriet på Åland, numera också mycket annat. Dockan till vagnen hade jag redan fått av morbror Eljer/Bobbo. Ann hette hon..Naturligtvis så var det moster och morbror som gav mig dockvagnen..  Så där fin som vagnen är här ovan var inte min dockvagn men färgen överensstämmer bra. För den delen, vad hände med vagnen? Vart tog den vägen? Förmodligen lyckades jag få livet av den...jag var bra på sånt. Jag skruvade och fixade på allt jag kunde. Jag fick livet av Ann också när jag skar upp henne med mammas stora kniv..Jag ville veta vad som fanns innanför den tjocka gummihuden. Bara gummisnoddar som höll i hop armar och ben. Jag fick aldrig flera dockor kan ni tänka er Jag var nog redan då en liten skeptiker för så där enormt stor idol var inte julgubben trots allt. När han gick ut så följde jag med utan att varken föräldrar eller andra släktingar såg att jag försvann ut ur rummet. Julgubben såg det inte .Inte min bror Krister heller som också försvann samtidigt med julgubben. Sen fick jag plötsligt höra brorsan skratta till så där busigt som han kunde skratta till och så tog han tag i julgubben och klämde in honom bakom ytterdörren mot väggen bakom och kan ni tänka er, då hörde jag att min kusin Karina skrek i högan sky..Det gjorde ju ont att bli nästan ihjälklämd! Nå, ingen fara...jag tror nog på Julgubben i alla fall. Magi handlar det om, gott folk! Ha en fin fredag alla! Karin Eklund, Bröderna Royce Sagotant med sagolika kompanjoner i Funchal på Madeira |
Kommentarer
Min första dockvagn minns jag mycket väl. Den var röd och gick hädan efter några år. Kanske berodde det på att jag körde min kusin i den...
Kram
Julgubbe... kommer den före jul?
Det finns nog julgubbar och julgummor året runt! Tror jag! Kram
Jag minns min dockvagn mycket väl. Men den hade någon beigeaktig färg, inte så vackert grön som din. Men min hängde med länge liksom alla mina dockor. Tills skillnad från dig så var jag jätterädd om dockorna och när vi fick besök av mina kusiner och brorsbarn (jag är sladdbarn och blev faster vid 3 månaders ålder) så gömde jag alla mina leksaker minns jag.
Tack för lucka fem! Och en fortsatt fin dag till dig!
Kram
Du har rätt, det finns allt för mycket slit och släng och barnen här blir glada hur mycket som helst över jultomtarna, även om de inte firar jul på samma sätt som vi gör.
Kanske det var orsaken till min dockvagns död det också. Vi skuffade varandra av och an i den mina kompisar och jag.
Kram
tack, ibland fungerar det perfekt. Inte alltid.
Den julgubben jag skrev om kom på julafton den 24 dec...men i och för sig så är tomtarna utsända av julgubben och smyger omkring och ser om alla är snälla hela året runt.
Det gäller att ha god tro, precis.
Kram
du har helt rätt, då tillverkades julpyntet oftast i hemmen eller så var de helt enkelt av en annan kvalitet än dagens krimskrams. Det är lite synd, så tycker jag också.
Fint att du återvinner julpyntet. Hälsa R&R
ja, ibland gör färg verkligen skillnad.
Jag var alltför nyfiken på vad som gömde sig i dockkroppen. Synd nog men i lönndom opererade jag Ann som aldrig blev sig själv igen. Kirurg skulle jag nog inte ha varit. En liten Gun fanns och hon fanns däremot länge...Oj, du blev en väldigt ung faster. Jag var sex år när jag blev det första gången. Gammal som gatan i jämförelse med dig. Du var en klok liten jänta...jag gillade bilar mera än dockor men det kanske beror på att jag enbart hade pojkar som sällskap ända fram tills jag var ca 8 år. Då kom det flickor in i huset...
Tack själv Anita!
Kram
magi är ordet och den magin ska vi inte släppa taget om.
Oj, du hade en Emmaljunga, wow. Eller har nu när trollungarna har lekt färdigt. Det kan jag kalla kvalitet..men Emmaljunga är ju känt för just kvalitet.
Jag gissar att de mindre barnen här på gränden kommer att uppskatta julpyntet.. R&R vinkar tillbaka!
Dockvagnen så fin. Jag var som du, skulle undersöka allt ... Så det är inte så mkt leksaker kvar från min tid. Hehe. Karin, öskar dig och Uffe en finfin helg!! Kramar från ett snöigt Reston (fast det kommer inte att ligga kvar, men vackert ÄR det).
Jag kan tänka mig det, du har ju alltid varit en pysslare av olika mått och tagit vara på.
Det mesta går att återanvända. Ja, de gillar verkligen de roliga lådorna som de får nu och då efter mina städningar. Föräldrarna tycks också gilla dem. Barnen är mycket fantasirika. Jag får idéer av dem t.om. Kram
de blev som nya...Det är skönt att pyssla och få undan saker som ligger i knutarna. Nu får några andra allt detta istället. Det är ett slit som du säkert förstår att ha de där två med sig med alla frågor haha...
Du var som jag då..allt skulle undersökas, t.om. min fina hund som visade sig vara full av kutterspån. Önskar förstås dig och Peter detsamma. Njut av snön och av varandra.
Trevlig helg och KRAM till DIG!! Anna
Kära Anna!
Tack!
Det gäller att se möjligheterna, ljuset och ge liv åt det mesta på rätt sätt. Tack än en gång för dina fina ord.
Trevlig helg ävenledes och KRAM till DIG med!
Karin
Tur att julgubben lämnade julklappar när han glufsade i sig tomtegröt nattetid. Lite ordning och reda var det på din julgubbe trots allt.
Min docksäng och min Skrållan-docka finns kvar, någon dockvagn hade jag aldrig. Självklart har min Elin lekt med mina leksaker 🧸 min mjukishund Pavo lever kvar än, han ligger i Elins säng fortfarande.
Att få besök av julgubben måste vara åländskt. Detta liksom lille jul.
Ha en fortsatt fin fredag kram åsa
tyvärr är det så, mycket slit och släng och på det sättet tappar också sakerna sitt värde. Se där, jag var inte så ordentlig av mig alls att jag har något kvar från min egen barndom. Däremot har min dotter fått andra talanger. Hon skötte om att alla har sitt kvar från det hon var liten. Nu är det roligt , för en liten Freja får riktigt trevliga saker av sin faster.
Det tror jag inte att det är typiskt åländskt. Det var hur vanligt som helst även hos U. som är från Helsingfors..Intressant fråga uppstod nu förstås..kom inte julgubben till alla hem? 😉Jag har själv agerat som utklädd till julgubbe och försökt förställa min ljuva stämma till en manlig stämma. Troligen blev jag genomskådad..
Ha detsamma du med Åsa!
Kram
tack! Nu som uppiffade så blir de gåvor..
Jag skulle gärna ha choklad till diet jag också men liksom du så blir det nog inget av det..Tyvärr.
Uffe har berättat för mig ungefär samma sak som du berättar. Det var julbocken som kom och ingen julgubbe. Den där julbocken har jag inte upplevt däremot. En stel mask av papper klädde den julgubbe jag var med om. Jag fick uppleva honom flera gånger, även om det var min kusin och min äldsta bror som fanns bakom den där masken.
Traditioner som så har jag inte varit särskilt noga med själv sedan jag blev vuxen. I fråga om det är jag rörlig i sinnet men i barndomen höll man på traditioner...julgubben kom dock inte på besök längre när jag började skolan.
Älskar jeepen med dekorationen om safariresor på Madeira. Så snygg dekor, en riktigt eye catcher.
Skrattade gott åt din personliga erfarenhet med icke existerande jultomtar - hahaha:-)
Dockvagnen - ja, den skulle nog LillaSyser dö för:-)
jag tar inte illa upp, ögonen är som de är. Desto märkvärdigare är det inte men du har en poäng i detta med ett litet barn och dessa träiga ögon.
Jeepen är snygg, jag gillar den.
LillaSyster dog inte tack och lov men gillade dockvagnen. Hon har ju en Emmaljunga, berättade hon.
Allt gott!