Lucka 2. " Lite happ som hipp"...

Jag sov som en (jul?-)gris till klockan halvnio i går morse. Det är längesen jag har sovit så länge.  Jag hade tankarna hos mitt äldsta barnbarn Timothy av särskilda skäl redan på söndagskvällen och de hängde med i drömmarna. 

Vid halvsextiden steg jag upp för att titta mig omkring i världen ett tag, tänkte många varma tankar och sände kramar med alla mina skyddsänglar till Timothy som flög över Europa och långt in i Afrika just då. Jag kände nästan att jag var med ombord på planet..Sen kröp jag i säng igen och somnade om.

Vi hade kontakt redan på söndagen och jag lovade att jag skulle vinka när han flög förbi.🫶 Att killen nyss blev 24 år spelar ingen roll. Han är min Timothy från första stunden när jag förstod att jag skulle bli  mormor. Den där känslan av en särskild energi som smög sig in i mitt hjärta den kvällen då min dotter berättade att hon var gravid, den sitter där för evigt. 

Nu är han i Rwanda, i Kigali för några dagar framöver och jag är till viss del också där..


U. väntade med kaffe och jag fixade frukost innan jag såg att glasögon-lådan var öppen. I en av korgstolarna satt förstås Bröderna Royce. Med glasögon på sina nosar/mular...Då är det viktiga saker på gång.Rulle har inte glas i sina men han påstår att han ser bättre i alla fall. Rulte har glas, styrka +2. 

"Har ni hittat glasögonen så där bara? Förra julen hade vi inte den där lådan för just glasögon"

Hmmm, tja, du sov ju så vi letade oss fram. Inte kan man ju låta hela dagen gå åt så där bara sömntuta! Vi har "plockat lingon" och gjort en krans till grinden nere i trappan. Det är jobbigt med alla gröna band...Men det blir fint, jättefint, tycker vi själva.

Just då fick jag meddelande från Timothy att han hade kommit fram och då måste ju de glasögonprydda renarna få se på kartan var någonstans Rwanda finns i världen. 


Men hur får han rum på den där lilla blå fläcken? Det blev förstås lite diskussioner om kartor och  skalor innan de förstod det jag knappt förstod känslomässigt själv. När blev den killen vuxen egentligen? Han var ju en liten plutt för inte alls så länge sen och nu flyger han kors och tvärs över världen, den här världen av idag, som företagsledare.
Han behöver alla mina skyddsänglar, känns det som.  



Sen blev det diskussioner om kransar och varför man ska hänga upp kransar på dörrar, portar, grindar ja, var som helst där de sitter bra. Jag kunde förklara för de där två med glasögonen hängandes lite hur som helst, att dörrkransens historia är både gammal och symbolisk.



Det är också en evighetssymbol  i den runda ringen som varken har en början eller ett slut. 

Även den enklaste krans är full av symbolik. För att fira det nya året gav de tidiga romarna varandra gröna grenar som en önskning om hälsa och kraft. Slutligen kom dessa grenar att formas till kransar – den klassiska tidens symbol för glädje och seger. Att använda sig av vintergröna växter skulle även vara en sinnebild för evigt liv.

Kransens runda form, som till en början också var ett emblem för solen, blev med kristendomens framfart en symbol för Jesus lidande och seger över döden. Kransar av spetsig järnek med röda bär skulle därför stå som symbol för törnekronan och blodet.


Bilden till vänster har jag lånat från Pixaby...



Vanligast är att vi ser kransar på dörren i juletid. När dörrkransar hängdes på dörren skulle de betraktas som en inbjudan till julens ande att träda in i hemmet och ge lycka. Dessutom skulle dörrkransen skydda hemmets ingång från andar av den mer negativa sorten.

Utöver julkransar finns också skördekransar – en tradition med rötter i Europa. I det antika Grekland bestod skördekransen av vete eller andra grödor hopbundna med ulltråd. En sådan krans skulle hänga på dörren året runt. Liknande traditioner finns i Skandinavien där det ibland går att se flätade halmkransar.


Så där ja, det blev historia idag igen, helt oväntat för egen del det också. Jag öppnar luckor som överraskar mig själv....



Här i stan tände man julbelysningen igår kväll vid sjutiden och som grädde på moset smällde man med glädje av några fyrverkeripjäser. Här gillar man fyrverkerier och jag är glad som en lärka för det. Jag gillar fyrverkerier och vi har en toppenfin utsikt insåg jag där jag stod med kameran framför näsan...

Ha en fin tisdag alla! 


                                           Karin Eklund, Bröderna Royce,

                                           Funchal, Madeira.




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Fader vår-trädet

Öronbedövande