Lucka 2. " Lite happ som hipp"...

Jag sov som en (jul?-)gris till klockan halvnio i går morse. Det är längesen jag har sovit så länge.  Jag hade tankarna hos mitt äldsta barnbarn Timothy av särskilda skäl redan på söndagskvällen och de hängde med i drömmarna. 

Vid halvsextiden steg jag upp för att titta mig omkring i världen ett tag, tänkte många varma tankar och sände kramar med alla mina skyddsänglar till Timothy som flög över Europa och långt in i Afrika just då. Jag kände nästan att jag var med ombord på planet..Sen kröp jag i säng igen och somnade om.

Vi hade kontakt redan på söndagen och jag lovade att jag skulle vinka när han flög förbi.🫶 Att killen nyss blev 24 år spelar ingen roll. Han är min Timothy från första stunden när jag förstod att jag skulle bli  mormor. Den där känslan av en särskild energi som smög sig in i mitt hjärta den kvällen då min dotter berättade att hon var gravid, den sitter där för evigt. 

Nu är han i Rwanda, i Kigali för några dagar framöver och jag är till viss del också där..


U. väntade med kaffe och jag fixade frukost innan jag såg att glasögon-lådan var öppen. I en av korgstolarna satt förstås Bröderna Royce. Med glasögon på sina nosar/mular...Då är det viktiga saker på gång.Rulle har inte glas i sina men han påstår att han ser bättre i alla fall. Rulte har glas, styrka +2. 

"Har ni hittat glasögonen så där bara? Förra julen hade vi inte den där lådan för just glasögon"

Hmmm, tja, du sov ju så vi letade oss fram. Inte kan man ju låta hela dagen gå åt så där bara sömntuta! Vi har "plockat lingon" och gjort en krans till grinden nere i trappan. Det är jobbigt med alla gröna band...Men det blir fint, jättefint, tycker vi själva.

Just då fick jag meddelande från Timothy att han hade kommit fram och då måste ju de glasögonprydda renarna få se på kartan var någonstans Rwanda finns i världen. 


Men hur får han rum på den där lilla blå fläcken? Det blev förstås lite diskussioner om kartor och  skalor innan de förstod det jag knappt förstod känslomässigt själv. När blev den killen vuxen egentligen? Han var ju en liten plutt för inte alls så länge sen och nu flyger han kors och tvärs över världen, den här världen av idag, som företagsledare.
Han behöver alla mina skyddsänglar, känns det som.  



Sen blev det diskussioner om kransar och varför man ska hänga upp kransar på dörrar, portar, grindar ja, var som helst där de sitter bra. Jag kunde förklara för de där två med glasögonen hängandes lite hur som helst, att dörrkransens historia är både gammal och symbolisk.



Det är också en evighetssymbol  i den runda ringen som varken har en början eller ett slut. 

Även den enklaste krans är full av symbolik. För att fira det nya året gav de tidiga romarna varandra gröna grenar som en önskning om hälsa och kraft. Slutligen kom dessa grenar att formas till kransar – den klassiska tidens symbol för glädje och seger. Att använda sig av vintergröna växter skulle även vara en sinnebild för evigt liv.

Kransens runda form, som till en början också var ett emblem för solen, blev med kristendomens framfart en symbol för Jesus lidande och seger över döden. Kransar av spetsig järnek med röda bär skulle därför stå som symbol för törnekronan och blodet.


Bilden till vänster har jag lånat från Pixaby...



Vanligast är att vi ser kransar på dörren i juletid. När dörrkransar hängdes på dörren skulle de betraktas som en inbjudan till julens ande att träda in i hemmet och ge lycka. Dessutom skulle dörrkransen skydda hemmets ingång från andar av den mer negativa sorten.

Utöver julkransar finns också skördekransar – en tradition med rötter i Europa. I det antika Grekland bestod skördekransen av vete eller andra grödor hopbundna med ulltråd. En sådan krans skulle hänga på dörren året runt. Liknande traditioner finns i Skandinavien där det ibland går att se flätade halmkransar.


Så där ja, det blev historia idag igen, helt oväntat för egen del det också. Jag öppnar luckor som överraskar mig själv....



Här i stan tände man julbelysningen igår kväll vid sjutiden och som grädde på moset smällde man med glädje av några fyrverkeripjäser. Här gillar man fyrverkerier och jag är glad som en lärka för det. Jag gillar fyrverkerier och vi har en toppenfin utsikt insåg jag där jag stod med kameran framför näsan...

Ha en fin tisdag alla! 


                                           Karin Eklund, Bröderna Royce,

                                           Funchal, Madeira.




Kommentarer

femfemman sa…
Barnbarnen finns alltid med! Förstår att du "åker med". Spännande resa!
Tack för historien om julkransar. Aldrig för sent att lära nytt.
Ha en fin tisdag! Kram
LillaSyster sa…
Det är vanligt med fyrverkerier utomlands- det tar ju nästan aldrig slut vid 12slaget på nyår på GC. Härliga killar du har, en kokar kaffe de andra fixar lingonkransar! Ha en bra tisdag!
Tove sa…
Happ som hipp - att följa våra barnbarn och barn har ingen åldergräns och vad de gör, flyger in i Afrika eller på annat sätt tar sig fram så är vi med! Hoppas allt går bra med T! Lite historia och Roycarna därtill så snurrar livshjulskalendern.
🤗
Znogge sa…
Vilken spännande resa för barnbarnet och visst är man med dem fast på avstånd.
Hänger julkransen på dörren och det var intressant att få veta mer.

Kram
Skönt att barnbarnet kom fram som han skulle. Och Rwanda, det var inte stort det. Intressant att få veta mer om kransar. Dörrkransar är ju väldigt vanligt här till jul och väldigt fint.

Kram
femfemman,

de är alltid med, du har så rätt. Tankarna tar aldrig semester från dem och de vuxna barnen.
Jag är med runt ett bord i dag...Det är en spännande resa för T.
Man blir aldrig för gammal för att lära sig något nytt som oftast är riktigt gammalt.
Ha detsamma Anna-Lena, jag gillar ditt namn!
Kram
LillaSyster,

ja, det är det och de smäller på så det heter duga. Igår kväll tog det inte så många minuter men likväl. Julen är här nu. Jag har härliga killar, utan tvivel. Ha detsamma du med!
Tove,

Du såg det du, att happet hade hoppat framför hippet. Det finns ingen åldersgräns alls...Han flög ju förbi, igen...gullingen. Tummarna är uppe här och jag gissar att det går bra. Killen är sansad och klok, trots sina unga år.
Livshjulskalendern är i gång hela tiden alla dagar. 🫶
Znogge,

ja, verkligen spännande för honom och för oss alla runt honom.
Här ska det också hängas en lingonkrans så snart Roycearna har den färdig.

Kram
Anita, de fyra blomsterhaven,

ja, det känns alltid så skönt när allt går som det ska.
Jag blev också förvånad över storleken på Rwanda, eller litenheten. I så många år har man ju hört talas om Rwanda av många slags orsaker och så är det så pyttelitet i jämförelse med länderna runt omkring.

Kram
Eval8 sa…
Vilken resa han är ute på, din lilla kille. För det är han ju, även fast han är vuxen nu. Klart du är med honom i tanken.
Bra med hjälpredor som fixar lite hemma, medan du sover och reser i drömmarnas värld.
God tisdag!
Gunnel sa…
O, vad jag känner igen mig när du skriver om Timothy. Just så känner jag det för Rasmus. Det är något speciellt med första barnbarnet och Rasmus var enda barnbarnet i nästan 9 år, så det blev ett speciellt band. Intressant att få veta mer om kransens historia. Jag gillar att läsa och få förklaring på vardagliga saker som man aldrig egentligen funderar över annars. Det finns en spännande historia bakom det mesta. Kram
Annika sa…
Alltså ja, jag kan förstå att det där med barnbarn är ngt VÄLDIGT speciellt och alldeles ... alldeles ... UNDERBART!! Hoppas hoppas att jag får bli mormor en dag. När ngn älskad är ute och flyger kollar jag flight aware som en hök! Ser exakt var planet är, haha. Blir som besatt nästan. Min pappa kunde aldrig sova de nätterna när jag och K reste över Atlanten mot Norden. Han kopplade av först när vi sågs på Arlanda. Känner mig lite likadan.
Men vad kul att T är i Rwanda. Spännande resmål, verkligen.
Kramar!!!!
Eval8,

ja, det är han...än hit än dit och mormor följer med på något sätt ...
Jag har det bra, nu kan jag sova lite längre varje morgon.
God tisdag till dig med Eva!
Gunnel,

jag kan tänka mig det! Kanske det är just det att det är det första barnbarnet som sätter sig lite speciellt. Timothy var också 9 år äldre än lillbrorsan Wilhelm.
Så fungerar jag också, gillar att få historien bakom det som pågår i vardagen.
Kram
Annika,

Jag hoppas att du snart blir mormor du med...lycka till!
Jag förstår dig, man känner sig lite tryggare när man vet att allt löper på som det ska.
Vi föräldrar är nog lite likadana allihopa, jag tänker på din pappa nu.
Rwanda är spännande, väntar på att han ska berätta mera sen när han är tillbaka i Stockholm igen.
Kramar!
Channal sa…
Hej Karin! Så fint och hjärtligt skrivet! Tack för att du delar dina tankar och julkrans‑historien! Din beskrivning av dagen och dina känslor för barnbarnet berör verkligen. Lycka till med dekorationerna och allting annat! KRAM till DIG! Anna
Susjos sa…
Tack för all info om dörrkransar, jag hade ingen aning, men en dörrkrans har vi ( dock har den inte kommit upp ännu)
Fint att du är med ditt barnbarn i tankarna <3, minns när vår yngsta son flög till sin kusin i Mocambique, då var han väl drygt 20 år...puh säger jag bara!
Kram till dig!
Channal ,

Hej Anna!
Tack!❤️

Det spelar ongen roll hur gamla de blir, hur stora de är, de ryms alla i hjärtat. Du vet! 🥰

KRAM till DIG med!
Karin
Märtha sa…
Spännande att se hur de följande rubrikerna blir... Min kreativitet i tokigheter är på paus just nu, känns det som. Bäst som det är poppar den upp igen. Nu är det mer världsliga ting som måste åtgärdas. Idag var det en tand som jäklats i ett halvår, men min underbara tandläkare ger inte upp - och den tredje roten som var halvt förbenad (som det blir hos äldre människor) hade gett med sig! Så om två månader, kanske... Och så vidare...
Susjos,

de nada! 😊
Ja, nog är det puh alltid...Tack Susjos!
Kram till dig med!
Märtha,

du bara laddar skulle jag tro. Mitt i allt så skjuter du hur mycket tokigheter som helst runt omkring dig.
Uj, tandproblem är aldrig roliga...förbenade rot. Lycka till Märtha!
BP sa…
Har upplevt advent- och nyårsveckor i Funchal, och jag vet att då smäller det. Jag/vi gillade det skarpt.
Timothy i Rwanda. Jag förknippar Rwanda bara med folkmord och det brittiska (misslyckade?) försöket att låta brittiska fångar avtjäna sina fängelsestraff i just det afrikanska landet. Inget land jag skulle vilja besöka frivilligt, men som affärsman är det ju en helt annan sak.
Dina R&R är betydligt mera involverade i dagens händelser hos dig än vad min Rulle är här. Har bara kollat att han står kvar. Och det gör han - hahahha:-)
BP,

ja, här smäller det i december om inte annars även om det smäller annars också.
Så har jag också gjort och därför blev jag förstås lite extra nojig när han är i Rwanda, men det är ok, det går bra..
Din Rulle sköter jobbet med andra ord, han står på sin post. De här Rullarna är överallt och ingenstans däremot.😉
Paula sa…
Oj oj tur du visade kartan, hade noll koll på Rwanda! Förstår din lilla orosklocka som tickar, lååångt bort till fjärran land har han förflyttat sig. Men vilken spännande tillvaro, som företagsledare dessutom, inte illa pinkat! Kommer han att resa jorden runt vad det lider eller är det specifika landsdelar som gäller? Nu går jag vidare till nr 3
Paula,

ja, det behövdes även för hans mormor att få veta var Rwanda egentligen låg...Killen är duktig och drar på än hit, än dit.

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Fader vår-trädet

Öronbedövande