Äventyret framtiden

Idag gör jag ett tvärt kast. Jag hoppar ombord på tåget tillsammans med lokförare Åke och alla andra som åker med.  Ordet är BLÅ för idag. Jag råkade ha en blå bil från i somras på lagret så jag tar den med ombord. Stannar tåget så kan jag åka bil istället om det behövs. En LIV-bil kanske man kan kalla den                                                                    En femtiotalist som heter MG coupe är väl inte helt fel ?                                                                                                 Så vänder den ena kinden till....     ...

Jag ska försöka få till en början inför slutet. Terrassgolvet  är fixat och färdigt enligt beställning och allt som har hänt som inte var tänkt att hända alls har också hänt och fortsätter att hända.  Så är det när små problem och dess lösningar tar sina egna vägar. Sen ska ni inte tro att det är klart för det.  Vi har muren runt terrassen kvar som ska fixas på utsidan men som sagt det är en annan RIM-lig historia. På god tro och breda fötter så ska det nog också gå som det är tänkt. Så påstod vår försäkringstjänsteman som var hit för två veckor sedan .Var rädda om det där protokollet som ni har. Stora firmor brukar sköta sig bra. När allt är klart så kommer de och kollar upp eventuella skador som har skett sedan de var hit och kontrollerade innan de började bygga och sen blir de/skadorna åtgärdade. Han såg glad och nöjd ut när han läste det. Tänk ändå vad ett par fogar som krackelerar kan få till det i ens liv och så roligt jag har haft det under tiden men också omvälvan...

Överraskningen sitter jag här och begrundar min/vår tillvaro. Vi har det bra, inte tu tal om annat men att det händer saker är bara att konstatera. Jag kommer att återkomma till allt detta som hänger ihop med terrass-arbetet. Så jag har skrattat... Säger man pip här så blir det en hel symfoni av det pipet. Nu försöker jag bara samla mig lite grann innan jag skriver mera om terrassen.  Mestre                Eller egentligen handlar det om den portugisiska/madeirensiska folksjälen.                 Jag börjar förstå den...      Vermelha-n/Rödingen                                        och inser att jag verkligen är på rätt plats här i världen.            Piri-piri Jag vet, jag är lite kryptisk just nu men se det här som ett litet intro om hur ett par sp...

Den här resan startade den 17 juli 1961 med min saliga svärmor Birgit vid pennan. Bakom ratten på Wolksvagenbussen satt min lika saliga svärfar Hakon. Inte saliga då förstås men nu är de inte kvar i den här världen längre. De "osaliga"😉 sönerna Leif och Ulf befann sig längre bak i bilen som var ombyggd till familjens sommarstuga på hjul. Båda två är mig behjälpliga i att tyda Birgits anteckningar och minns också små anekdoter i sammanhanget som jag får till mig lite nu och då. Jag kommer att återkomma till dem i ett eget litet inlägg när den här semesterresan är över.  De tidigare avsnitten har jag länkat till här:   den 17 juli-61 den 18 juli-61 den 19 juli-61 Birgit skriver:  Räfsö Camping den 20 juli-61 Hakon steg opp som vanligt kl. 06.00 o gick ut och försökte kasta, men fisken var inte hågad i dag heller. Så hade han travat längsmed stranden ända in till kyrkbyn. Uffe steg opp kl. 08.00 och Leifen och jag kl. 09.00 då Papi kom tillbaka. Vi kokade kaffe o åt sm...

    Det är söndag och jag ser mig bakom på veckan som gått...     Jag börjar med ett fotografi som Jon (sonen) sände mig igår. Att heta Fröjda är en fröjd om man har en liten matte (Freja) på 11 månader som tappar mat på golvet vid måltiderna. Bra är det för föräldrarna som samtidigt får det uppstädat. Allt tycks gå in i en jaktlabrador.  De tre barnbarnssystrarna fyller år inom en tre veckors period, så nu börjar kalasandet. Igår var det Nour som blev 11 år och snart är det Noemis 16 års dag. Freja tränar inför sin ettårsdag den 23 september med att äta jordgubbar, grädde, bullar och allt möjligt gott. Det som faller ner på golvet får Fröjda ta del av. Perfekt.   Att vi närmar oss hösten syns tydligt, det är inte lika ljust längre på morgnarna och på fartyget lyste lanternorna. Stämningsfullt... Den 22 september är sommaren slut här, då är det höst. Ordning och reda. Här har man koll. Hösten börjar den 22 september, vintern den 22 december, våren den ...

Podes you come baixa to us, to our porta?  En blandning av portugisiska och engelska går också bra. Kan du komma ner till oss och vår grind/port? Temos a gift for tu. Vi har en gåva till dig Mina två kompisar Lill-Ronaldo och Ranisha, stod på sin terrass och vinkade med båda armarna och ville att jag skulle komma ner till deras grind. Naturligtvis så kom jag ... Jag var glad för att de inte kom ut på gränden, det har hänt att de har sprungit rakt ut när de har sett mig, bara för att kramas och plötsligt så har en bil kommit i alltför hög fart. Jag har fått hjärtat i halsgropen och inte bara jag. Hemska öde om något skulle hända. Nu har vi fått ordning, så att säga. (Vi borde bygga en bro...) Jag är verkligen glad för den ordningen, för det finns ett par yngre barn till, på tre och fyra år som gärna tar efter. Spontana barn och bilar som kör för fort på vår lilla gränd hör inte ihop. Sen förstår jag inte att bilarna har så bråttom.  Gränden är kort, man kommer fort fram om man...

De här orden ramlade ner framför mina ögon i tisdags och jag vill dela dem med mig: Don Miguel Ruiz : “Ta inte någonting personligt. Ingenting av det som andra gör handlar om dig.” Ju snabbare du förstår att de flesta människor är känslomässigt sårade barn i sina vuxna kroppar, desto snabbare slutar du att ta allt personligt. Det de gör och säger är en spegling av deras egen verklighet. Att förstå det här gör att du utvecklar ditt eget liv. Observera, var tyst, lyssna och sedan gör du precis vad du själv vill, okej? Det man kritiserar hos andra säger mer om den som kritiserar än om personen som blir kritiserad. Och ofta, när du inser det, ser du sanningen. Den som pekar mest, är ofta den som har mest att dölja. Personen kan verka arg, den kan verka oförskämd, men inom den finns ett litet trasigt barn. Din inre frid kan inte rubbas, och du förblir lugn. Då blir du en spegel – en där andra bara kan se sin egen spegelbild. Och i den spegelbilden, om de är redo, kommer de att se sanninge...