En titt i bakspegeln igen

    Det är söndag och jag ser mig bakom på veckan som gått...

    Jag börjar med ett fotografi som Jon (sonen) sände mig igår.

Att heta Fröjda är en fröjd om man har en liten matte (Freja) på 11 månader som tappar mat på golvet vid måltiderna. Bra är det för föräldrarna som samtidigt får det uppstädat. Allt tycks gå in i en jaktlabrador. 

De tre barnbarnssystrarna fyller år inom en tre veckors period, så nu börjar kalasandet. Igår var det Nour som blev 11 år och snart är det Noemis 16 års dag. Freja tränar inför sin ettårsdag den 23 september med att äta jordgubbar, grädde, bullar och allt möjligt gott. Det som faller ner på golvet får Fröjda ta del av. Perfekt.  


Att vi närmar oss hösten syns tydligt, det är inte lika ljust längre på morgnarna och på fartyget lyste lanternorna. Stämningsfullt...

Den 22 september är sommaren slut här, då är det höst. Ordning och reda. Här har man koll. Hösten börjar den 22 september, vintern den 22 december, våren den 22 mars och sommaren den 22 juni. Lätt att komma ihåg. 


Terrassarbetet/hantverket tar sig ordentligt. Senhores S och C gör ett jättebra jobb. Räcket är borttaget för att en viss Senhora kom på att det måste göras något åt "Niagarafallet" som uppstår när det regnar mycket. Vattnet drar inte ner enbart via trappan som det är tänkt från början utan faller rakt ner i trappan som en ridå på väggarna. Inte bra för väggarna alls som drar åt sig fukt. Just där är vår vägg också grannens vägg. Det gäller att se om sitt hus..

Först tänkte Senhor S och jag likadant. "Vi gör en liten levada med en "bergvägg " (kant av terracotta) mot trappan som leder vattnet mot trappans början!" Ni kan tänka mig att barnet i mig vaknade till liv.  Vi fick riktigt roligt S, C och jag när vi insåg att vi ( de)  kan fixa till en liten levada på vår terrass (levada är en vattenkanal, kända på Madeira) och sen gick jag igång som bara den. Jag måste ju ha levadeiros där också, små män som håller levadan ren. Vi fick faktiskt U med på det hela men sen besinnade han oss, trots redan enhälligt beslut, kan ni tänka er och i maskopi tillsammans med Mestre Francisco så "körde" de liksom över oss uppfinnare , de där två. Två mot tre och de vann. Så det kan gå. 🙃

Nå, det är bara att konstatera att det är två kloka män som blir ännu klokare när de slår sina huvuden ihop. Jag fick inte min levada. Men du kan ju ha levadeiros där i alla fall. De kan sopa terrassen tyckte U. Bara att konstatera att vi har roligt på våra planeringsmöten. 



Före  och efter, våra gamla klinkers är på väg mot en grop någonstans.

Pedagogen i mig vaknade. Tänk ändå hur mycket jag kunde ha lärt de små barnen här på gränden om vad levador är, betydelsen av dem..osv osv..om vi hade haft en liten levada här på vår terrass. De vet ju knappt vad en levada är våra grannbarn.

Men NADA...bara att ta det som en kvinna. Det händer att jag inte får min vilja fram. 
Ibland blir det faktiskt så...suck.


    Nästa gång jag rapporterar om terrassen så får ni se vad de kloka männen kom fram till...

    
Äppelkakan som försvann, så där bara...

   Det är bara att konstatera att de gillar äppelkaka på den här ön. 
   "Karin, har du ett papper?" frågade Mestre Francisco där han satt och åt äppelkaka. 
   -Vill du ha en penna också? frågade jag..."Nej, nej, ett papper att torka bort kakresterna på hakan med
   Jag får inte äta sånt här för min fru. Beviset måste bort..
   Det är inte bra för mig," sade han och så tog han resten av kakan/beviset och åt upp allting😃
   
   Följande dag bakade jag en ännu större kaka. Det blev samling i trappan. 
   På Madeira får vi bara vatten, sade en man som hälsade på Mestre F. Ryktet hade tydligen gått..😉
   Vi ÄR på Madeira, ät så mycket du orkar, jag har mera...sade jag.
   Vi har roligt. 

   

    På andra sidan gränden har de lagt den sista delen balkongräcke på plats. En historisk dag på sitt sätt..
    Jag ska ta en promenad runt RIMs hela härlighet någon dag. När männen har ledigt och jag inte stör 
    dem med min kamera. Det tar sig . Vi börjar se ljuset i tunneln...

    
 Så många flera foton har jag inte "sparat" än de här, men jag blev pussad på fredagskväll när jag gick ut med tre kalla öl till killarna som tömmer alla soptunnor längs gränden. 

Det är synd att jag inte hade kameran med. En kille satt vid ratten i bilen, en stod och försökte hålla luckan längst bak på plats ( det var massor av sopor som skulle pressas) Killen som skulle hjälpa honom, kom fram till mig, tog hand om ölburkarna och lämnade luck-killen åt sitt öde.  Allt registrerade jag, den resignerade minen på luckhållaren, lite uppgivet så där, det var tungt, det syntes. Åh, nej, inte nu igen... 
Jag blev pussad på båda kinderna och hårt kramad. 
När de körde vidare skrattade jag högt. Längst bak på sopbilen satt ett mjukisdjur som någon säkert hade kastat. En söt tiger...de hade klämt fast den i en krok, där satt den och log.
De som körde bakom sopbilen fick något rart att titta på..

Så där ja,  nu har jag varit ute och blivit pussad igen sade jag åt U. Han börjar bli van...

****************************

Jag har fått ett par mejl med frågor om varför jag inte är med ombord på Hoppa på tåget och deltar i Veckans foto/Skyltsöndag trots allt, längre.

Jag vill inte vara med i teman för tillfället, desto märkvärdigare än så är det inte. 

Ha en fin söndag alla!

                                                Karin Eklund, Funchal, Madeira

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Fader vår-trädet

Öronbedövande