En titt i bakspegeln igen

    Det är söndag och jag ser mig bakom på veckan som gått...

    Jag börjar med ett fotografi som Jon (sonen) sände mig igår.

Att heta Fröjda är en fröjd om man har en liten matte (Freja) på 11 månader som tappar mat på golvet vid måltiderna. Bra är det för föräldrarna som samtidigt får det uppstädat. Allt tycks gå in i en jaktlabrador. 

De tre barnbarnssystrarna fyller år inom en tre veckors period, så nu börjar kalasandet. Igår var det Nour som blev 11 år och snart är det Noemis 16 års dag. Freja tränar inför sin ettårsdag den 23 september med att äta jordgubbar, grädde, bullar och allt möjligt gott. Det som faller ner på golvet får Fröjda ta del av. Perfekt.  


Att vi närmar oss hösten syns tydligt, det är inte lika ljust längre på morgnarna och på fartyget lyste lanternorna. Stämningsfullt...

Den 22 september är sommaren slut här, då är det höst. Ordning och reda. Här har man koll. Hösten börjar den 22 september, vintern den 22 december, våren den 22 mars och sommaren den 22 juni. Lätt att komma ihåg. 


Terrassarbetet/hantverket tar sig ordentligt. Senhores S och C gör ett jättebra jobb. Räcket är borttaget för att en viss Senhora kom på att det måste göras något åt "Niagarafallet" som uppstår när det regnar mycket. Vattnet drar inte ner enbart via trappan som det är tänkt från början utan faller rakt ner i trappan som en ridå på väggarna. Inte bra för väggarna alls som drar åt sig fukt. Just där är vår vägg också grannens vägg. Det gäller att se om sitt hus..

Först tänkte Senhor S och jag likadant. "Vi gör en liten levada med en "bergvägg " (kant av terracotta) mot trappan som leder vattnet mot trappans början!" Ni kan tänka mig att barnet i mig vaknade till liv.  Vi fick riktigt roligt S, C och jag när vi insåg att vi ( de)  kan fixa till en liten levada på vår terrass (levada är en vattenkanal, kända på Madeira) och sen gick jag igång som bara den. Jag måste ju ha levadeiros där också, små män som håller levadan ren. Vi fick faktiskt U med på det hela men sen besinnade han oss, trots redan enhälligt beslut, kan ni tänka er och i maskopi tillsammans med Mestre Francisco så "körde" de liksom över oss uppfinnare , de där två. Två mot tre och de vann. Så det kan gå. 🙃

Nå, det är bara att konstatera att det är två kloka män som blir ännu klokare när de slår sina huvuden ihop. Jag fick inte min levada. Men du kan ju ha levadeiros där i alla fall. De kan sopa terrassen tyckte U. Bara att konstatera att vi har roligt på våra planeringsmöten. 



Före  och efter, våra gamla klinkers är på väg mot en grop någonstans.

Pedagogen i mig vaknade. Tänk ändå hur mycket jag kunde ha lärt de små barnen här på gränden om vad levador är, betydelsen av dem..osv osv..om vi hade haft en liten levada här på vår terrass. De vet ju knappt vad en levada är våra grannbarn.

Men NADA...bara att ta det som en kvinna. Det händer att jag inte får min vilja fram. 
Ibland blir det faktiskt så...suck.


    Nästa gång jag rapporterar om terrassen så får ni se vad de kloka männen kom fram till...

    
Äppelkakan som försvann, så där bara...

   Det är bara att konstatera att de gillar äppelkaka på den här ön. 
   "Karin, har du ett papper?" frågade Mestre Francisco där han satt och åt äppelkaka. 
   -Vill du ha en penna också? frågade jag..."Nej, nej, ett papper att torka bort kakresterna på hakan med
   Jag får inte äta sånt här för min fru. Beviset måste bort..
   Det är inte bra för mig," sade han och så tog han resten av kakan/beviset och åt upp allting😃
   
   Följande dag bakade jag en ännu större kaka. Det blev samling i trappan. 
   På Madeira får vi bara vatten, sade en man som hälsade på Mestre F. Ryktet hade tydligen gått..😉
   Vi ÄR på Madeira, ät så mycket du orkar, jag har mera...sade jag.
   Vi har roligt. 

   

    På andra sidan gränden har de lagt den sista delen balkongräcke på plats. En historisk dag på sitt sätt..
    Jag ska ta en promenad runt RIMs hela härlighet någon dag. När männen har ledigt och jag inte stör 
    dem med min kamera. Det tar sig . Vi börjar se ljuset i tunneln...

    
 Så många flera foton har jag inte "sparat" än de här, men jag blev pussad på fredagskväll när jag gick ut med tre kalla öl till killarna som tömmer alla soptunnor längs gränden. 

Det är synd att jag inte hade kameran med. En kille satt vid ratten i bilen, en stod och försökte hålla luckan längst bak på plats ( det var massor av sopor som skulle pressas) Killen som skulle hjälpa honom, kom fram till mig, tog hand om ölburkarna och lämnade luck-killen åt sitt öde.  Allt registrerade jag, den resignerade minen på luckhållaren, lite uppgivet så där, det var tungt, det syntes. Åh, nej, inte nu igen... 
Jag blev pussad på båda kinderna och hårt kramad. 
När de körde vidare skrattade jag högt. Längst bak på sopbilen satt ett mjukisdjur som någon säkert hade kastat. En söt tiger...de hade klämt fast den i en krok, där satt den och log.
De som körde bakom sopbilen fick något rart att titta på..

Så där ja,  nu har jag varit ute och blivit pussad igen sade jag åt U. Han börjar bli van...

****************************

Jag har fått ett par mejl med frågor om varför jag inte är med ombord på Hoppa på tåget och deltar i Veckans foto/Skyltsöndag trots allt, längre.

Jag vill inte vara med i teman för tillfället, desto märkvärdigare än så är det inte. 

Ha en fin söndag alla!

                                                Karin Eklund, Funchal, Madeira

Kommentarer

LillaSyster sa…
Ååå vilka goa små ben, kan tänka mig att det tappas en hel del.
Klart att du ska både puss och kram du tänker verkligen på alla. Dina hantverkare kommer stanna en extra dag bara för att ta del av dina goda bakverk =)
Tove sa…
Freja fröjd fröjda - den bilden! Fröjdefulla återblick på veckan - och så på slutet några varför mail - ja livet på och i blogg har sitt för sig.
God söndagskram 🤗
LillaSyster,

ja, de där benen ...💕. Fröjda är lycklig som får manna från himlen flera gånger per dag..
Tack! De är ju så fina alla , de är varma, goa. Jag skulle egentligen behöva dem här alla dagar, för jisses så gott det är att få träna portugisiska med folk som inte kan prata något annat språk. Jag har själv vuxit rent språkligt under tiden.
Tove,

ja, den bilden, jag säger detsamma! Den är ljuvlig.
Exakt så är det!
Söndagskram till dig med !
Znogge sa…
Vilket drömliv för en jaktlabbe för där slinker allt ner. Då blir det mycket firande framöver inom familjen.
Så fint det blir på terrassen och så skönt att få det gjort ordentligt en gång för alla.

Kram
femfemman sa…
Bra med en levande golvstädare. Skulle nog behövas under mun matplats ibland också...
Tycker att vi kan ta efter de där årstidsgränserna. Än känns det somrigt i luften... men lite höstigt i naturen. Hoppas på en fin september... även om det verkligen skulle behövas regn.
Äppelkaka! Mums! Här är äpplena små och "maskätna" i år. Och några rönnbär ser vi inte till... Vilket väl är förklaringen till larvangreppen.
Grattis till alla septemberbarn.
Ha en fin eftermiddag! Kram
Gunnel sa…
Världens bästa dammsugare! Han vet var han ska placera sig. När ryktet om din äppelkaka sprider sig skulle det inte förvåna mig om det dyker upp ett antal hantverkare och undrar ifall du inte behöver hjälp med att fixa något. Ha det bra.
Gulliga små ben 😍
Härliga tider för Fröjda ☺️
Fröjda och arbetarna omkring Dig mår gott 😋 äter gott 😃
Ha en skön söndag kram åsa
Znogge,

Fröjda är mycket glad över att Freja tappar mat på golvet. Ibland slänger Freja mat åt henne också. Smakar först, näh, jag gillar det inte men Fröjda gillar allting.
Allting!
Ja, vi får en fin mycket hållbarare terrass inkommande vecka. Ett par dagar till och så borde det vara klart.

Kram
femfemman,

ja, det är bra med en levande golvstädare. Själv brukar jag säga att jag kunde hålla en höna med mat...på U.s sida finns ingenting men på min finns alltid.
Tack för grattisarna till alla barnbarnsflickorna!
Ha detsamma du med!
Kram
Gunnel,

ja, verkligen den bästa tänkbara dammsugare som man kan ha, kelsjuk också. Hon mår bra Fröjda...gillar Freja särskilt mycket just nu.
Äppelkakan är nyckeln till hantverkare...U. sade just åt mig att vi behöver en elektriker..du kan väl skriva på fb att du ska baka en äppelkaka, haha..
Ha det bra du med Gunnel!
nalta norrland,

riktiga pussämnen är de där små benen.
Fröjda är glad och nöjd.
Alla ska må bra är mitt motto.
Ha detsamma Åsa!
Kram
Karin sa…
Äsch då, ingen levada! Men jag skulle nog inte ge upp så lätt. När allt är på plats går det kanske att konstruera en liten, liten levada längs trappens kant av något. Av vad kommer du säkert på. Halvera en vattenslang på längden kanske?
Karin,

jag har en plan som en viss Sickan sade...en liten, liten levada, måste det ju till ...Mitt i allt så händer det!
Channal sa…
Hej Karin! Du lyckas alltid fånga vardagen på ett så levande och humoristiskt sätt... från småbarnens kalasande och Fröjdas välmående till levada-drömmar, äppelkaksdiplomati och pussar från sophämtarna.

Så fint också hur du väver ihop familjeliv, traditioner, praktiska bekymmer och det där lilla extra som gör vardagen minnesvärd. Att inte alltid få sin vilja igenom hör till! Men du har verkligen förmågan att hitta glädjen och värmen i allt ändå.

KRAM till DIG! Anna
Åke sa…
En äppelkaka kan lätt försvinna ;)
Susjos sa…
Åh...fotot på Fröjda och Frejas knubbiga ben- så fint!
Mums med äppelkaka...tror jag det att den går åt när du bakar!
Ha en fin start på veckan!
Kram
BP sa…
Att vara hantverkare hos dig måste vara hela drömmen. Så du skämmer bort dom - och sopgubbarna också. Du gör förresten helt rätt där. Ger man nåt så får man nåt tillbaka. Jag gör likadant med mina underbara städhjälpare. Det känns rätt och bra för båda partners.
Synd att du inte fick din Levada där. Låter egentligen helt genialiskt, men om experterna inte går med på det så...
Det är förresten otroligt hur fort ni fick hjälp med terrassen. Det hade inte hänt här kan jag säga - några månaders väntetid... om man har tur.
Ja, jag har också undrat varför du inte är med på "temabloggningen" längre. Du har ju så mycket annat att skriva om, så jag förstår dig. Jag gillar temadagarna, för då slipper jag tänka själv;-)
Channal,

Hej Anna!
Tack för dina fina ord, de värmer hela mig från topp till tå och så upp igen.
KRAM till Dig med Anna!
Karin
Åke,

äppelkakorna har haft en strykande åtgång. På´t igen imorgon när arbetskillarna ramlar in eller rättare sagt, upp på terrassen.
Susjos,

ja, det är ett ljuvligt foto som min son Jon har tagit. Innerligt fint med knubbiga ben och Fröjda som väntar på nedfall ovanifrån.
Tack och ha detsamma!
Kram
BP,

hantverkare och arbetare som gör något här ska ha det bra. De förtjänar det verkligen. Exakt, det känns rätt och bra.
Det är ovanligt även här att få så snar hjälp men om du minns så sprang jag fast dem ute på stora gatan för att få ett mindre jobb gjort och så kom det här direkt på. Vi har haft tur helt enkelt ...
Just nu känns det så för min del, men jag tittar in till er i alla fall och läser vad ni har för er...🤗
Märtha sa…
Antingen drar du levnadsglada människor till dig, eller så gör du dem glada och spontana med hela ditt väsen, dina äppelkakor, läsk och öl och annat som du bara ser att behövs. Och därför står hantverkarna nästan i kö när problem uppstår... När mina systersöner var små hade jag och min man en airedaleterrier, världens goaste och envisaste, uppfostrad av min ännu envisare man. Hon plockade upp allt, precis allt, som föll på golvet. "Jag anställer dig!" utropade min syster. Anar att ett och annat föll med avsikt från småkillarnas händer.
Märtha,

Tack, Märtha!
Positivitet föder positivitet för det mesta. Ett intressant ämne i sig ...
Äppelkaka är en bra nyckel att öppna upp de mest förslutna..
En så ljuvlig berättelse om er airedelterrier...
Visst är det med avsikt många gånger. Även en liten tjej under ett år har lärt sig hur hon ska bli av med det som hon inte vill ha.
Jag skämmer också bort våra hantverkare när de jobbar här, isvatten hela dagen, kaffe 2-3 ggr på dagen och kaka på eftermiddagen. Sjävklart! Ska bli kul att se vad det blir för lösning istället för levadan. Kram
Anna i Portugal,

de behöver få lite extra omtanke hantverkarna. Det är lättare att jobba i hettan då.
Ja, en enkel men bra lösning tror jag att det blir...den ska bli klar idag är det meningen men det händer alltid något mitt i allt så vete gudarna. Jag har blivit portugis tror jag, har lärt mig att ta det lite lugnt..
Kram

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Öronbedövande

Fader vår-trädet