Oväntat


Podes you come baixa to us, to our porta? 
En blandning av portugisiska och engelska går också bra.
Kan du komma ner till oss och vår grind/port? Temos a gift for tu. Vi har en gåva till dig

Mina två kompisar Lill-Ronaldo och Ranisha, stod på sin terrass och vinkade med båda armarna och ville att jag skulle komma ner till deras grind.
Naturligtvis så kom jag ...

Jag var glad för att de inte kom ut på gränden, det har hänt att de har sprungit rakt ut när de har sett mig, bara för att kramas och plötsligt så har en bil kommit i alltför hög fart. Jag har fått hjärtat i halsgropen och inte bara jag. Hemska öde om något skulle hända.
Nu har vi fått ordning, så att säga. (Vi borde bygga en bro...)

Jag är verkligen glad för den ordningen, för det finns ett par yngre barn till, på tre och fyra år som gärna tar efter. Spontana barn och bilar som kör för fort på vår lilla gränd hör inte ihop.
Sen förstår jag inte att bilarna har så bråttom. 
Gränden är kort, man kommer fort fram om man håller låg fart också. 



Av Ranisha fick jag en fjäril...med hennes namn och hennes födelsedag på och så några små teckningar och en ring...Den 28 december får jag inte glömma bort!🦋😉










Av Lill- Rondaldo fick jag harar och björnar och en påminnelse om att han fyller år den 1 november. 




Ordning och reda, nu har de åter påmint mig om sina födelsedagar..Ni kan vara säkra på att jag kommer att bli påmind om dem flera gånger ännu innan det är dags att fira dem.
 
Gullungar! den här gången räknade vi till 99 år för min del. På engelska...ett språk i gången. Jag varierar sannerligen i ålder men det gör jag gärna om jag kan bidra till att det är roligt att lära sig siffror. Portugisiskan får vi ta lite senare. Det är svårt att räkna på portugisiska för dem. 

För säkerhets skull så har jag hängt deras teckningar och gåvor, nu inplastade, vid köksfönstret, vid diskbänken.
Jag ser dem många gånger om varje dag. Där står jag och diskar för hand och ser på Nepal.

Här ska inget glömmas...

U. påstår att vi har en konstutställning på gång i köket. Ja, varför inte? 





Oväntat var det att två katt-ungar hittade till vår terrass  Jag såg i kvällsmörkret att grändlampan lyste och samtidigt såg jag de två kattungarna sitta på vår terrass och titta in på mig. Men jisses, sa jag...hur har de hittat hit, väl  medveten om att jag hade haft långa samtal med dem kvällen innan..men då satt de på gränden och jag var uppe på terrassen. Undra på det sá U. Du drar barn och djur till dig. Tydligen så visste de var jag bodde. Inget foto blev det på sötnosarna som var halvvilda. Jag öppnade dörren och då drog de med mina förmaningar i kölvattnet. "Ni äter inte upp mina geckosar, bara så ni vet."
"Vi ska inte ha kattungar, bara så du vet"  hörde jag av mannen jag är gift med. 



   Tydligen tycker han att jag ska ha många pennor däremot. Det kom ett paket till grinden...
   som var en oväntad gåva av U.
   Det bor en penno-man i mig. 
   Jag hör till den där skaran som omedvetet kommer hem med andras pennor. 
   Skriver jag något någonstans där jag lånar en penna
   så kommer pennan ofta med mig hem. Jag drar pennor till mig också tydligen. 

   Jag har blivit bättre på att inte göra det, väl medveten om min "last..." Jag känner flera personer 
   som fungerar likadant. Vi kanske borde bilda en klubb, en förening eller så? 
   Föreningen Pennfäktning? (Vi kan byta pennor med varandra om inte annat) 
   

    Nu undrar jag förstås när jag ska använda alla dessa pennor...
   
    

                                             Ha en bra fredag alla! 

                                             Karin Eklund, Funchal, Madeira

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Öronbedövande

Fader vår-trädet