Äventyret framtiden

  ....för oss är det när vi går till Estimei, secondhandaffären , att vi kommer hem med annat som inte var inplanerat. Jag var ute efter någonting i pärl-väg för att jag vill pynta påskäggen med sådana. Ja, jag berättade ju redan att jag har påbörjat påskäggstillverkningen inför nästa påsk. Jag är igång. Så blir det som det blir.  U. hittade ett vinställ för 3 euro, ett som vi genast bestämde oss för att vi absolut måste ha för att få mera utrymme i våra lådor där vinflaskorna förvaras...Eller snarare förvarades. Nu är ordningen en annan.  I samma veva så hittade han vasen som stod på golvet i en knut. Eller egentligen så hittade han två vaser, syskon ungefär. Jodå, jag föll direkt som en käggla när bowlingklotet kommer... En oerhört vacker Franklin Porcelain-vas..handmålad och med 24 karats guldkant. I perfekt skick. Den andra såg jag att hade sprickor...och att den inte höll tätt. Vi påtalade detta för innehavaren som tog undan den för att reparera den.  Vi betalad...

Åkes och Christians olika teman blir inflätade i Veckans foto av idag..I tre av fotona finns det en viss skyltning med och så plussar jag själv på lite till efter det. Vi stannade upp i en brant backe för att titta oss omkring. Jag stod vid någonting väldigt rostigt och plötsligt så insåg jag att jag stod vid ett ben för jag hade en fot i ögonhöjd. Men det var ju mycket mera än så. Det var ju en hel människa i en yogaställning. Innanför grinden, den som människan yogar på, låg en  jurta . Helt oväntat här i Funchal. Jag lät bli att ta foton...det var ju privatmark med en privat tältbostad. Grinden fick däremot komma med hem på minneskortet i kameran.  Här är livet exotiskt och spännande... Hemma på gränden och hos grannen RIM mittemot såg det ut så här en stund..En föränderlig värld är det hos den grannen. Det rullar på i samma takt framåt, framåt och åter framåt     Eucalyptusträdet klär av sig självt.     Det skruvar liksom på yttersta...

Idag är jag med på tåget som lokförare Åke styr fram än här, än där. Den här gången vill han att vi ska skriva om ordet  fällkniv.   Tåget här ovan måste nog ha bogserhjälp skulle jag tro men jag har pusslat som vanligt för att få ihop ett tåg till dagens inlägg. Det hann bli aningen rostigt innan jag fick alla bitar på plats. Jag tycker att det ser ut som om någon har använt en burköppnare i vagnen längst fram på bild och en sådan fanns det faktiskt i den fällkniv som jag tänker skriva om. Jag hamnar åter i ett nostalgiskt läge. Den här veckan går till historien tror jag. Redan på måndag började jag "nostalgera", igår blev det också nostalgi och så idag igen. Men plötsligt så händer allt på en och samma gång ungefär, det är bara att finna sig i vad som händer ibland. Ni har väl hört talas om ketchupeffekten?  Bild från Pixabay  Fällkniven fanns alltid till hands. Antingen hade pappa den i byxfickan eller så låg den i köksfönstret i en gammal vinröd penal av hårdpla...

                               Det finns dagar som man aldrig glömmer bort och idag är det en sådan dag..                                Det är mina föräldrars bröllopsdag Året var 1940, många år innan jag kom till världen. Jag är sladdbarnet som bara fanns där en dag-  Jag liksom sladdade in i världen på det där berömda bananskalet. Fyra äldre syskon hade redan kommit till världen, 16 ,11 , 9 och 6 år äldre än jag, när jag landade.    Andra världskriget pågick, pappa måste ut någonstans på ett fartyg.  I en liten stund för sig själva tillsammans med en präst så gifte de sig enbart  med ett par vittnen innan han drog iväg.  Det fanns inte pengar till en vigselring, så förlovningsringen fick duga.  Av med den och så på med den igen.  Nu långt efteråt inser jag att jag aldrig såg en ring på p...

  Jag kan ju bara inte låta bli att säga så, för än plockar de ner, än bygger de upp på nytt. Ställningar är något mycket konstant på det här bygget. Vi har sannerligen ett fascinerande Mecano-bygge framför våra ögon varje dag.  Vartefter som de får klart på höjderna tas ställningarna ner och transporteras vidare till nästa ställningsbygge. De jobbar lite så där som jag gillar att jobba själv. Att få undan på en plats och sen gå vidare. Lite grann som att ha rent köksgolv innan man börjar jobba.  Inget hattande överallt på samma gång. Punktstädande brukade min faster Greta prata om och de punktbygger..Ungefär. Fast visst är de överallt men de är många myror i RIM-myrstacken. Till kvällen så myllrar de ut  ur alla öppningar och är många flera än vad vi har kunnat räkna ut överhuvudtaget. "Jag kan inte räkna dem alla" som det heter i psalmen Nu har de snart lagt plattor runt hela huset. Mycket jobb sker innan vad gäller isoleringar, anordningar som jag inte begriper et...

firas inte här på Madeira och  i Portugal... Valborgsmässoafton, var en särskild kväll, på den tiden det begav sig för oss också, när vi bodde "hemma" på Åland. Våren var ett faktum i och med att Valborg kom och gick.  Veckorna innan samlade vi ihop ris och liknande naturligt "boss" till brasan på tomten som vi tände med lov från myndigheter. Vattenslangen låg i beredskap, med vattentrycket lätt på men kranen stängd och så krattorna att hålla elden där den skulle hållas. Vi eldade i en gammal traktorfälg.. Jag har lärt mig brandvett med åren. Jag fick lära mig många nyttigheter av min egen son, som är brandsäkerhetsingenjör. Ibland är det ägget som lär hönan...Tack Jon! 💗 En ros utanför vårt sovrumsfönster men på andra sidan staketet hos grannarna i  huset nedanför oss.  Vad jag vet så firar inte några nordbor som bor här på Madeira, Valborgsmässoafton. Kanske var för sig, kanske i mindre sällskap. Vi för vår del firar inte på sedvanligt sätt, även om vi ikväll är ...

Att vispa runt med dammvippan i bildarkivet en dag i slutet av april ger resultat på olika sätt  Plötsligt så befann jag mig liggandes på en klippa i Ålands norra skärgård med Norrhavet som närmsta granne. Vi hade haft tuffa dagar i företaget med tidiga uppstigningar och många hetsiga timmar ända fram till midnatt alla dagar i veckan, en längre tid. Sådana stunder när vi kunde ta "ledigt" så drog vi iväg mot havsbandet. Ett drag med aktersnurre-snöret och så var vi på väg mot en själslig vila där så gott som ingen människa syntes till.  Det spelar ingen roll vilket år det var. Det var under de aktiva Pettas-åren detta hände, då U. fortfarande kunde använda sina båda armar och kunde hoppa som en gazell  från sten till sten, från klippa till klippa med kastspöet i högsta hugg för att fånga dagens middag i form av en gädda eller en öring.  Så brukade jag också göra, jag gillar att fiska men den här dagen ville jag inte. Jag ville ligga raklång på rygg och titta på himl...