Blombergs Ajna...


Det finns föremål som man får en speciell känsla för. Så är det med Blombergs Ajna, både för min del men också för min dotter Nanns del. 

Blombergs Aina har funnits i mitt liv sedan jag föddes. Det är hon som står på bordet på fotot. En garnhärvel som vi kallade den men jag vet att den också kallas till nystvinda. Jag frågade U. vad han skulle kalla den och svaret blev härvel. Det är en äldre benämning , nystvindan är yngre, berättade han.

Bara för några veckor sedan så trodde jag att Ajna, skrev sitt namn som Aina med i. När min dotter sände fotografier åt mig på härveln/vindan som sedan flera år tillbaka bor hos henne och frågade mig vad det egentligen står skrivet på den,(det som syns är väldigt svagt), så visste jag redan texten, så många gånger har jag läst den. Men plötsligt så såg jag att Aina var Ajna. Sen tänkte jag" att självklart, hon kunde antagligen inte skriva särskilt bra", men så fel jag hade. Man skrev Aina med j år 1902 då härveln/vindan är tillverkad. Antagligen var det Alexej som skrev namnet på härveln, han var skrivkunnig som den häradsdomare och arrendator på Berg i kommunen Sund på Åland som han var,

Hibiskus Malvaviscus arboreus/Bärmalva 

Blombergs Aina var min mormorsmor. Hon hette Aina Alexandra Liljendahl som flicka och var född den 2 juni1862 i Kulla i Sund. En kvinna som jag aldrig har träffat. Hon betydde väldigt mycket för min egen mor Ruth som ofta hade härveln/nystvindan i bruk. När jag var barn/tonåring så var det vanligt att sprätta upp koftor, ollar och stickade plagg när de inte användes längre. Garnet togs tillvara och då var Blombergs Aina ett bra redskap att ta till. Det är många härvor krulligt garn som jag har fått snurra till på henne. Sen tvättade jag härvorna och hängde ut dem på tvättlinan och vips så fanns det  rent utslätat garn att sticka sockor, vantar, mössor, ollar, koftor etc.av igen. Jag har alltid tyckt om att sticka. Att kasta något som man kan använda finns inte på min karta. Jag gör likadant ännu. Jag.tar till vara fastän jag inte har Blombergs Aina längre. Men en stolsrygg går också bra att använda som "härvel". 

Det är min mormorsfar Alexej Ferdinand Blomberg, född den 20 juni-1862 som har snickrat ihop härveln/nystvindan åt sin fru. Deras yngsta barn föddes 9 juni år 1901. Hon blev min mormor Frida Astrid Blomberg, senare Henriksson när hon gifte sig med min morfar Frans Konrad ( som ni märker, där kom Astrid in i mitt liv långt innan jag själv föddes😉)

Min dotter kan inte heller tänka sig att skiljas från härveln Blombergs Aina, så hon lever vidare; i år som 123-åring. Att hon är en hon är självklart, för min mamma kallade den alltid till Blombergs Aina och så får det bli. "Kan du ta fram Blombergs Aina åt mig"? frågade hon nu och då.

Att jag envisas med att skriva Aina med i är för att vi alla i släkten alltid har gjort det. Därför var det underligt att se att hennes namn var handskrivet med j på härveln. 

Ett stycke släkthistoria fick ni alla till livs när Blombergs Aina kom på tapeten. Och som alltid, gör jag det här först och främst för mina barn så att de vet en del av sin historia. 


                                                          Karin Eklund, Funchal, Madeira

Kommentarer

Tove sa…
Garnvinda, garnhärvel. Ett ord till dyker upp, häspel, men det kan vara en annan del av garn och vävande. Bilden du visar på Ajna känner jag igen från en liknande som fanns vävkursen jag gick i slutet på 70 talet. men mera modern. Så Aina var din oldemor! En släkthistoria, historia värt att bevara och forska i för ens egen och för barnens skull. Jag bevarar min också. Stavningen av orden är spännande, då och nu, stavningshistorien går bredvid släkthistorien så att säga!
Tack för historien🤗👍
Kram
LillaSyster sa…
En bättre släktklenod=) Älskar när bruksföremål stannar i familjen, här snackar vi gjorde med största kärlek och en fantastiskt kvalitet. Tack för en fin historia. Ha en bra dag, nu ska jag cykla till jobbet.
Eval8 sa…
Så roligt att ni har den kvar i familjen. Kul att läsa historien bakom.
Så fin hibiskus! Jag fick slänga min i våras, då hade jag haft den i 47 år, så det var ledsamt.
Tove,

Häspel, är okänt för min del. Spännande med gamla ord. Hasp känner jag till med det har med dörrar och fönster att göra, häspel är något nytt och intressant. Ja, Aina var min oldemor, mormorsmor. 39 år gammal när hon födde min mormor. Nann är mycket intresserad av att få veta mera om det som var en gång. Hos Jon börjar intresset vakna. Ja, stavningshistorien går bredvid, så bra uttryckt av dig.
Tack för att du tog den till dig Tove!
Kram
LillaSyster,

ja, en som lätt kan följa med på färden, även om den inte används längre annat än som en prydnad bland blommor och växter, men var ska en Blombergs Aina stå om inte just på en sådan plats. Tänk bara , att heta Liljendahl och så gifta sig med Blomberg. Tack själv! Ha en bra dag på jobbet!
Eval8,

Ja, riktigt roligt, jag vet att min mor ler ...hon älskade sin mormor.
Ja, det är en sorts hibiskus, som ser ut så där utan att slå ut ordentligt. Bärmalva.
Oj, hade du en 47 år gammal hibiskus...det är en lång tid. Den blev mera eller mindre som en i familjen kan jag tänka mig. Ledsamt men allt har sin tid.
Znogge sa…
Så fint att dottern har härveln kvar för här kan man verkligen tala om ett affektionsvärde som är mycket stort.

Kram
Så fint du berättar om Blombergs Aina eller Ajna. Och så fint att den finns kvar och är så älskad.

Kram
Tror att det fanns en Ajna i mitt barndomshem. För egen del, sp har jag nystat från härvor, och lätit härvorn hänga över en stolrygg. Blev lite snärjigt ibland. I bästa fall kunde någon hålla härvan spänd mellan sina händer. Gick bättre. Numera köper jag bara nystan. Enklast så.
Vacker hibiskus. God måndag! Kram
Åke sa…
Härvel?!?! Alltid får man lära sig något nytt här i Blogglandia :) Ta nu en trevlig och Glad Måndag på dig :)
Stefan sa…
Skulle någon fråga mig om jag kunde gissa vad bild ett förställde, skulle jag gå bet. Fast nu vet jag.
Znogge,

ja, det är jättefint. Affektionsvärdet är stort, jag håller med om det!

Kram
Anita, de fyra blomsterhaven,

tack! Ja, Blombergs Aina bara fortsätter att hänga med...härligt.
Kram
Anna-Lena, femfemman,

Exakt det kan bli lite snärjigt att hänga härvorna över en stolsrygg..Härvorna var färdiga när man nystade upp mellan händerna ? Var det inte så? Man fick ju köpa färdiga härvor i affären också. Jag köper också nystan men jag tar vara på bra garn om jag sprättar upp något..ofta ger jag ändå plaggen till välgörande ändamål nu för tiden. Här behövs inte vantar men däremot sockor och mössor ibland.
Tack och God Måndag till dig med Anna-Lena!
Kram
Åke,

ja, man gör ju det! Lär sig nytt fastän det är gammalt. Ha detsamma du med!
Stefan,

Nu vet du, man blir aldrig fullärd, tack och lov eller hur?
Sån vinda fanns hos oss oxå… troligen försvunnen i flyttning - mina föräldrar flyttade hemifrån bondgården där jag växte upp. Mycket försvann.
Härlig tillbakablick och minnesstund 👍
Ha en fin fortsättning på denna måndag kram åsa
nalta norrland,

jag gissar att de flesta har haft liknande vindor..åtminstone de som bodde i små samhällen långt borta från de stora köpcentrumen och städerna. Så är det när man flyttar, mycket försvinner...Tack Åsa!
Ha detsamma du med !
Kram
Karin
BP sa…
Härvel googlade jag innan jag läste vidare. Har aldrig hört ordet förut och minns inte att min mamma använde en Ajna. Men jag vill minnas att hon använde stolryggar alternativt mig som fick sitta ned utsträckta armar ett bra tag till hon var klar med sitt garn. Belöning: en hembakad tårtbit till fikat.
BP,
se där, det är skillnad på var man har bott och är uppvuxen verkar det som. På Åland var det vanligt med härvel..jag har också fått sitta med armarna utsträckta och agerat som någon slags vinda. Men då var härvan redan klar och skulle nystas upp .
Inte dåligt med hembakad tårtbit till fikat. Jag minns inte att jag fick någon "lön" men kanske, kanske..
Susjos sa…
Sån fin historia! och en ljuvlig hibiscus!!!!
Kram till dig!
Susjos,

tack och tack och kram till dig med!😊
Karin sa…
Så trevligt med lite släkthistoria och vilken fin hemmagjord nystvinda! Den funktionen har ju behövts i många hem och utformningen varierar. Syrran skrev – på den tiden hon bloggade – om knäpphärvilen, som är närbesläktad med garnvindan (http://livsrummet.blogspot.com/2020/08/knappharvil.html)
Karin,

tack! Blombergs Aina har attityd på något sätt. Jag är glad över att Nann har behållit den och tänker göra det. Tack för länken till livsrummet. Jag ska givetvis läsa den, intressant.
Karin,

nu har jag läst Kickis inlägg och jag känner ju igen knäpphärveln också. Vi hade en sådan också men inte lika fint utförande som de som finns i inlägget. En betydligt enklare modell, en slags efterapning. Jag minns att den måste snöras ihop på vissa ställen för att kunna användas. Troligen blev den kaffeved med tiden för den försvann spårlöst.

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Fader vår-trädet

Öronbedövande