Hoppa på tåget/ 70/ Fällkniv

Idag är jag med på tåget som lokförare Åke styr fram än här, än där. Den här gången vill han att vi ska skriva om ordet fällkniv. 

Tåget här ovan måste nog ha bogserhjälp skulle jag tro men jag har pusslat som vanligt för att få ihop ett tåg till dagens inlägg. Det hann bli aningen rostigt innan jag fick alla bitar på plats.

Jag tycker att det ser ut som om någon har använt en burköppnare i vagnen längst fram på bild och en sådan fanns det faktiskt i den fällkniv som jag tänker skriva om. Jag hamnar åter i ett nostalgiskt läge. Den här veckan går till historien tror jag. Redan på måndag började jag "nostalgera", igår blev det också nostalgi och så idag igen. Men plötsligt så händer allt på en och samma gång ungefär, det är bara att finna sig i vad som händer ibland. Ni har väl hört talas om ketchupeffekten? 

Bild från Pixabay 

Fällkniven fanns alltid till hands. Antingen hade pappa den i byxfickan eller så låg den i köksfönstret i en gammal vinröd penal av hårdplast. Senare även i en cigarrask tillsammans med många andra nödvändigheter, lottokuponger, pennor, tändare etc. och nära att ta till om nöden så krävde. Den där asken var alltid spännande för man kunde hitta lite vad som helst i den. En sån där bra att ha-ask med en del sågspån i var det. Han jobbade bl.a.  med virkestransporter och som virkesmätare och släpade en del sågspån helt ofrivilligt med sig när han kom hem på lunch eller frukost som det hette på den tiden. 

Den första fällkniven var vinröd och det var den som fick ligga i cigarrlådan när den större mera välutrustade fällkniven gjorde entre. Den i sin tur hade allt som man kunde behöva. Med en pappa som hade en fällkniv i byxfickan så var livet hur enkelt som helst. Allt löste sig på något sätt tack vare den där fällkniven och lite uppfinningsrikedom om man befann sig i hans närhet. Uppstod någon liten knivighet på något sätt som måste lösas så halade han genast fram fällkniven, visslade lite medan han fixade det som skulle fixas och så var saken liksom biff. 

Jag är säker på att fällkniven fanns i en av hans fickor när han vårrustade sin båt.

När han spexade så hade han också fällkniven på sig i byxorna som inte syns på bilden. Han hade den alltid på sig när han var vaken. Jag tror faktiskt inte att han hade den i pyjamasfickan, där gick nog gränsen.

Här sitter han i min brors gamla torp innan det blev renoverat och jag tror att förebilden är Neptunus. 

Under hela mitt liv (38 år) i hans liv, fanns fällkniven med på något sätt. 

Sen kom den dagen då han lade fällkniven ifrån sig för alltid. Jag minns inte vem som fick fällkniven, det kan vara min son. Jag har glömt bort den saken och det spelar ingen som helst roll, huvudsaken är att fällkniven kom till fortsatt nytta. 

Det var påsk när pappa begravdes och jag ville pynta kapellet så vackert jag bara kunde den dagen det var dags att ta adjö av honom innan alla begravningsgäster kom. Det var påsklördag och jag fick tillgång till att vara helt ensam i kapellet tillsammans med kistan där pappas kropp låg. 

Jag hade plockat alla påskliljor vi hade på vår egen tomt och jag fick ännu mera påskliljor av vår granne Hilma. Så vackert det blev! Men de är rätt knepiga de där påsklilje-stjälkarna...jag hade ingen sax, jag hade ingen kniv och jag behövde korta av ett par av dem. Där stod jag bredvid pappas kista och pratade högt med honom. "Hör du, nu får du hjälpa mig, jag behöver din fällkniv"...så grät jag, så skrattade jag, så grät jag igen.

Pixabay-bild

Sen blev jag resolut, jag bet helt enkelt av de stjälkar som behövde kortas av. Usch, det smakade inte gott och jag hade till all lycka möjlighet att skölja munnen. Jag fick ordning på buketterna och någonstans så visste jag att pappa skakade på huvudet och skrattade åt mig. Den gången hade han inte fällkniven på sig och med sig. Han behövde den inte längre. Jag fick klara mig själv utan hans fällkniv och det gjorde jag..

Det var den här fällknivemannen jag tänkte på när jag såg att dagens destinationsord var Fällkniv. 

När jag skrev det där med sågspån här ovan kom jag ihåg en gång när pappa gick till stadsläkaren för att han plötsligt blev mera eller mindre döv. Det var under en lunchtimme och han behövde hjälp. Vad hade hänt med hans hörsel? När han kom hem från läkaren så skrattade han högt och glatt, han hörde hur bra som helst igen. Läkaren hade sugit ut massor av sågspån ur öronen på honom...och han i sin tur hade skrattat högt han också. Tala om att ha sågspån i huvudet. 😄

En solskenshistoria blev det den gången då pappa plötsligt blev döv. 

Titta in till Åke och se vilka andra som är med ombord. Han håller ordning på oss tågresenärer. 

De följande avgångarna ser ut så här: 

10 maj: Min första...17 maj: Kontraster, 24 maj: Klaveret , 31 maj: Cykel

                                                       Karin Eklund, Funchal, Madeira

Fotografierna av min far har min exmake G. R. Andersson tagit.