Äventyret framtiden

                               Det finns dagar som man aldrig glömmer bort och idag är det en sådan dag..                                Det är mina föräldrars bröllopsdag Året var 1940, många år innan jag kom till världen. Jag är sladdbarnet som bara fanns där en dag-  Jag liksom sladdade in i världen på det där berömda bananskalet. Fyra äldre syskon hade redan kommit till världen, 16 ,11 , 9 och 6 år äldre än jag, när jag landade.    Andra världskriget pågick, pappa måste ut någonstans på ett fartyg.  I en liten stund för sig själva tillsammans med en präst så gifte de sig enbart  med ett par vittnen innan han drog iväg.  Det fanns inte pengar till en vigselring, så förlovningsringen fick duga.  Av med den och så på med den igen.  Nu långt efteråt inser jag att jag aldrig såg en ring på p...

  Jag kan ju bara inte låta bli att säga så, för än plockar de ner, än bygger de upp på nytt. Ställningar är något mycket konstant på det här bygget. Vi har sannerligen ett fascinerande Mecano-bygge framför våra ögon varje dag.  Vartefter som de får klart på höjderna tas ställningarna ner och transporteras vidare till nästa ställningsbygge. De jobbar lite så där som jag gillar att jobba själv. Att få undan på en plats och sen gå vidare. Lite grann som att ha rent köksgolv innan man börjar jobba.  Inget hattande överallt på samma gång. Punktstädande brukade min faster Greta prata om och de punktbygger..Ungefär. Fast visst är de överallt men de är många myror i RIM-myrstacken. Till kvällen så myllrar de ut  ur alla öppningar och är många flera än vad vi har kunnat räkna ut överhuvudtaget. "Jag kan inte räkna dem alla" som det heter i psalmen Nu har de snart lagt plattor runt hela huset. Mycket jobb sker innan vad gäller isoleringar, anordningar som jag inte begriper et...

firas inte här på Madeira och  i Portugal... Valborgsmässoafton, var en särskild kväll, på den tiden det begav sig för oss också, när vi bodde "hemma" på Åland. Våren var ett faktum i och med att Valborg kom och gick.  Veckorna innan samlade vi ihop ris och liknande naturligt "boss" till brasan på tomten som vi tände med lov från myndigheter. Vattenslangen låg i beredskap, med vattentrycket lätt på men kranen stängd och så krattorna att hålla elden där den skulle hållas. Vi eldade i en gammal traktorfälg.. Jag har lärt mig brandvett med åren. Jag fick lära mig många nyttigheter av min egen son, som är brandsäkerhetsingenjör. Ibland är det ägget som lär hönan...Tack Jon! 💗 En ros utanför vårt sovrumsfönster men på andra sidan staketet hos grannarna i  huset nedanför oss.  Vad jag vet så firar inte några nordbor som bor här på Madeira, Valborgsmässoafton. Kanske var för sig, kanske i mindre sällskap. Vi för vår del firar inte på sedvanligt sätt, även om vi ikväll är ...

Att vispa runt med dammvippan i bildarkivet en dag i slutet av april ger resultat på olika sätt  Plötsligt så befann jag mig liggandes på en klippa i Ålands norra skärgård med Norrhavet som närmsta granne. Vi hade haft tuffa dagar i företaget med tidiga uppstigningar och många hetsiga timmar ända fram till midnatt alla dagar i veckan, en längre tid. Sådana stunder när vi kunde ta "ledigt" så drog vi iväg mot havsbandet. Ett drag med aktersnurre-snöret och så var vi på väg mot en själslig vila där så gott som ingen människa syntes till.  Det spelar ingen roll vilket år det var. Det var under de aktiva Pettas-åren detta hände, då U. fortfarande kunde använda sina båda armar och kunde hoppa som en gazell  från sten till sten, från klippa till klippa med kastspöet i högsta hugg för att fånga dagens middag i form av en gädda eller en öring.  Så brukade jag också göra, jag gillar att fiska men den här dagen ville jag inte. Jag ville ligga raklång på rygg och titta på himl...

Det finns föremål som man får en speciell känsla för. Så är det med Blombergs Ajna, både för min del men också för min dotter Nanns del.  Blombergs Aina har funnits i mitt liv sedan jag föddes. Det är hon som står på bordet på fotot. En garnhärvel som vi kallade den men jag vet att den också kallas till nystvinda. Jag frågade U. vad han skulle kalla den och svaret blev härvel. Det är en äldre benämning , nystvindan är yngre, berättade han. Bara för några veckor sedan så trodde jag att Ajna, skrev sitt namn som Aina med i. När min dotter sände fotografier åt mig på härveln/vindan som sedan flera år tillbaka bor hos henne och frågade mig vad det egentligen står skrivet på den,(det som syns är väldigt svagt), så visste jag redan texten, så många gånger har jag läst den. Men plötsligt så såg jag att Aina var Ajna. Sen tänkte jag" att självklart, hon kunde antagligen inte skriva särskilt bra", men så fel jag hade. Man skrev Aina med j år 1902 då härveln/vindan är tillverkad. Antag...

Åke är admin för Veckans foto. Högst fem foton från den senaste veckan får vara med.      Aida, ett av alla fartygen Aida, skiftade färg under kvällen den 21 april. Ibland var hon blå, ibland var hon lila, ibland var hon grön..Själv stod jag här på terrassen och funderade på alla som var ombord. Märker de att fartyget är en typ av kameleont? Ser man färgerna på insidan av skotten? (väggarna) .                                                                    Jag tänkte spontant på hängsel.                                                                     På sätt och vis  så är det ju det också..       Vi gick ...

Idag står jag kvar på perrongen.  Jag hoppar inte ombord på Åkes tåg idag utan stannar hemma och april-städar i bildarkivet istället. Jag har ju givit mig den på att inte samla för många fotografier på hög och april går mot sitt slut. Det passar bra när jag inte känner för att skriva något om nyckelringar. Ibland blir det så men väldigt sällan om ens någon gång tidigare..jag tror att det är första gången jag står kvar på perrongen alltsedan jag själv var lokförare tillsammans med Tove  då vi gick i skift.  Den 4 april. . Det här är ingen vanlig banan utan en kokbanan.. Som jag redan tidigare har berättat så känner jag mig för med att testa olika recept på maträtter från Madeira och fastlandet Portugal. Att lära sig en nytt lands kultur och sedvänjor börjar många gånger i köksregionen. Jag ska ta er med på någon egen tillredd kulinarisk recept-upplevelse lite nu och då, när andan faller på.  5 april . Ett litet tips för den händige som har många vintunnor i sitt för...