April-foton

Idag står jag kvar på perrongen. 

Jag hoppar inte ombord på Åkes tåg idag utan stannar hemma och april-städar i bildarkivet istället. Jag har ju givit mig den på att inte samla för många fotografier på hög och april går mot sitt slut. Det passar bra när jag inte känner för att skriva något om nyckelringar. Ibland blir det så men väldigt sällan om ens någon gång tidigare..jag tror att det är första gången jag står kvar på perrongen alltsedan jag själv var lokförare tillsammans med Tove då vi gick i skift. 


Den 4 april.. Det här är ingen vanlig banan utan en kokbanan..Som jag redan tidigare har berättat så känner jag mig för med att testa olika recept på maträtter från Madeira och fastlandet Portugal. Att lära sig en nytt lands kultur och sedvänjor börjar många gånger i köksregionen. Jag ska ta er med på någon egen tillredd kulinarisk recept-upplevelse lite nu och då, när andan faller på. 


5 april. Ett litet tips för den händige som har många vintunnor i sitt förråd och behöver bord och stolar. Det här möblemanget finns i Museu Familía Teixeira i Faial. 


5 april. Dricker man för mycket vin så blir man kanske sömnig och då känns det säkert jättebra att kunna lägga sig i den här sängen i ett av Santanahusen. I nedre kanten på fotografiet och på sängtäcket ser man hur Santanahusen ser ut. Sängen ser inbjudande ut; jag tror att jag skulle sova gott i den..i och för sig så kan jag stå och sova om det kniper😉


    10 april.  

Ett av våra citronträd är fullt av små citroner..Jag kan inte räkna dem alla. Ibland hoppar något kart-ämne av. Det är helt naturligt för naturen att skilja agnarna från vetet. Alla blir inte fullvuxna och ätbara.


     11 april '

Lilla Doosan på andra sidan gränden blev euforisk och flög uppåt och över taket precis så där som Karlsson på taket gjorde. Jag såg med en viss förskräckelse på mannen som stod där på kanten och lutade sig mot ett vajande armeringsjärn, med avgrunden bakom sig, många våningar upp...Men det är väl så att jobbar man på höga höjder så känns höjderna inte som höga efter ett tag..Vardag för en byggjobbare. 


                          12 april

                         Mestre chilin är givmild, jag har redan skördat hur många som helst och 
                         den fortsätter leverera

   

                  16 april.

        Hur svårt ska det vara? Det är ett par steg till behållaren men likväl orkar man inte sätta 
        soporna i den.
        Glas och plast och en påse med lite tunnbröd kvar i låg där på muren. 
        I glasburken hade det varit svartavinbärssylt...svenskt märke.
        Här finns det inte svarta vinbär tyvärr. Om jag saknar något här så är det svarta vinbär.

        Jag kan förstå att man inte vill lägga allt i samma kärl men bättre så än att lämna allting
        kvar tycker jag. Ta med i ryggsäck, väska...allt hade ju burits dit också innan. 
        Förr eller senare ofta förr kommer man till en returdepå. Det kryllar av dem här. 
        
                         

    21 april

    Vi gick förbi. Jag gillar de gamla portarna när de har just den där gröna färgen.


    23 april

    En cementbåt körde förbi...

    


        23 april

RIM-inspektorn sköter sitt jobb. Han är på plats innan arbetskillarna kommer och han går en runda genom byggarbetsplatsen när de har farit. Alla dagar! Bom trabalho! 


                                                   24 april

Vår goda vän R. var här och hjälpte oss sätta upp ett litet tak, vilket inte alls var så lätt. Slagborren klarade knappt av att ta hål i väggen som består av diverse material, bl.a. stenar. Det blev taklagsöl efteråt med vin och nybakta bondkakor. En slags kombination det också som fungerade bra. 😎 Så sade de båda männen i mitt sällskap i alla fall. 



   24 april

Träd-aloen tar sig...och överraskar med färgen. Jättevacker är den hur som helst även om jag börjar känna mig lite grann som Tomas Tvivlaren. Vem är det som växer i en kruka på vår terrass? Vilken aloe är det?  U. är ståndaktig och säger att det är en träd-aloe..jag vacklar...

Tomasina Tvivlerskan tror mycket på att det är en Aloe Scobinifolila

Fortsättning följer helt säkert. 

  
    Praktiska Manda och Snåla Manda vaknade till liv häromdagen. Rosmarin plockades in för torkning

   
    och när de nu en gång var i farten så blev det små torkade frö-brödschips gjorda samtidigt...
    Nu har vi en stor burk att knapra i oss tillsammans med god ost när vi känner för det. 

(Om ni minns så har jag tre "axelvaddar". Vilda Matilda sitter på min vänstra axel, Praktiska Manda och Snåla Manda på min högra) Någon typ av Jante är de där på min högra axel. Vilda Matilda är mera som jag är, vi kommer bra överens hon och jag 🙄 

    Så denn ja, som dansken sá...nu är nästan alla aprilbilder använda. 


    En skön lördag önskas alla som tittar in här!

                                                          Karin Eklund, Funchal, Madeira

Kommentarer

Åke sa…
Städa på du bland foton! Tåget kommer fler varv vettu... jag hade ärligt talat behövt lite värme. Frost med -4 grader skall jag skrämma igång loket nu. Men passa på att skicka grävaren på en gång till mig du, den skulle passa mig som fisken i vattnet. Plötsligt så händer det ;)
Åke sa…
Önskar dig en fortsatt trevlig lördag och jag vill "inte" höra din temperatur... jag bugar för länken :)
Stefan sa…
Helt rätt. Ibland måste man fokusera på egna inlägg och lämna teman därhän.
Att mat och dryck är en bra väg in i det nya är väldokumenterat, men ibland avstår åtminstone jag de inhemska delikatesserna med glädje. Som när vi var på Island och fick "chansen" att prova deras traditionella rätter. Hua, säger jag bara. Varmrökt haj fungerade, men när det kom till fårögon, komage och annat var det stopp.
De svenska arbetsmiljöreglerna skulle nog rasa över arbetsledaren däruppe på taket.
Ha en bra helg.
LillaSyster sa…
Oj, ingen Karin på tåget idag- den såg jag inte komma. .... Portarna då vackra. Sen tänker jag precis som dig med skräpet på muren- hur i hela friden kan man bara lämna och gå.
Du ha en fin lördag! Kram
Eval8 sa…
Så många fina bilder. Nu blev jag mest nyfiken på kokbananen. Hur smakar den? Går den inte att äta ”rå”?
Skräpet hade jag slängt allt i papperskorgen, man kan ju inte sortera när det bara finns ett kärl. Det kan inte vara meningen heller.
Trevlig lördag!
Znogge sa…
En av våra kockar på skolan var väldigt förtjust i matbananer så sådana dök upp i många grytor. Gott minns jag att det var.
Ja, hur svårt kan det vara att ta ytterligare ett par steg och slänga skräpet på avsedd plats. Suck säger jag bara.

Kram
Gissar att matbananer ger en lite annorlunda smak än pm man använder vanliga bananer i maten.
Sången ser inbjudande ut, även så här dags på dagen.
Citroner funkar att odla i våra trakter också. Inomhus. Men bra ljus. Ha det fint! Kram
Åke,

tack för det, jag behöver det verkligen. Ja, nästa vecka är jag med igen..
Minus fyra! Så oförskämt av vädret, inget hyfs och vett tycks det som. Grävaren har de packat in..så antagligen kommer den till dig så småningom. Den är ju bara för gullig, lilla Doosan.
Åke,
Tack detsamma, jag lovar att jag inte ska säga ett dyft om våra +23 nu på morgonen. Jag ska vara tyst. De nada, självklart att jag länkar!
Stefan,
ja, ibland är det så att man ska följa sin egen tema-klocka!
Jag kan hålla med dig om att allt anammar man inte vad gäller det inhemska..På Island har de väldigt speciella maträtter. Fermenterad haj t.ex. som man först gräver ner i jorden och sen urinerar man på det...enligt gammal sed, lärde mig en god vän därifrån. Jag betackade mig...Fårögon, haha..allt kan man tydligen äta. Tack och lov att man kan avstå.
Ha en bra helg du med!
LillaSyster,

idag stannar jag hemma men håller nog koll på er andra likaväl. Tittar in ..tar ett svep på tågresenärerna mot kvällen till eller så.
Ja, hur i hela friden orkar man inte gå två meter på sin höjd? Obegripligt. Ha detsamma du med! Kram
Eval8,

tack! Jag tycker att kokbananen är god men rå går den inte att äta. Den är rätt hård och smakar strävt om man försöker. Den ska kokas, stekas, friteras etc...då är den hur god som helst.
Exakt, så skulle jag ha gjort om jag inte ville ta det med mig i ryggsäcken till en returdepå. In i papperskorgen med allt. Det blir ändå sorterat i slutändan.
Trevlig lördag önskar jag dig med!
Znogge,

Matbananer är goda och nyttiga. Förstår att kocken på skolan använde sådana. Vet ju att de säljs i Sverige också.
Exakt, latheten tar över på ett märkligt sätt. Två steg från sopbehållaren.

Kram
Anna-Lena,

vanliga bananer är söta i jämförelse, matbananen är det inte och har en annan substans, måste kokas, stekas, tillredas på något sätt för smakens skull.
Sängen är fin och visst man kan lägga sig i den och sova även utan att ha druckit vin.
Citroner är lättodlade, här är kampen den att ohyra gärna tar över om man inte håller efter.
Ha detsamma och Kram till dig med!
Mmm ... matbananer. Det upptäckte jag för något år sedan att det fanns i vår matbutik. Brukar steka i skivor (Tostones tror jag det kallas). På med salt och cayenne. Gott.
Och så härligt med egna citroner. Det där med att träden släpper en del av fruktämnena märker jag när det gäller vårt fikonträd. Massor av kart men kanske bara en fjärdedel blir kvar. Längtar efter chilisäsongen. Mina plantor börjar se fina ut men långt kvar till skörd. Men frysen är full så det går ingen nöd på mig.
Tycker om RIM-inspektorn.

Kram
Jag är kanske inte förvånad men jag blir nalta upprörd av den lathet som lämnade ”skräpet/matrester” så nära sopkorg, jag blir faktiskt besviken på mänskligheten.
Gullig kisse som inspektera och checkar läget 😻
Möbelemanget tunnorna 🤩 jag villhöver‼️
Dina växtligheter 👍
Bra bloggat utan nyckelring 😊 ibland behövs det städas… och städningen blev ju gjord 👏
Jag har funderat lite… ibland så undrar jag 🤔💭 men jag antar det hör till vår mänskliga sida 😅
Ha en fin lördag kram åsa

En fråga: Lämnar Ni aldrig Madeira för ett besök i Sverige, Åland?
Anita, de fyra blomsterhaven,

Så gör jag också, steker i skivor. Tack för cayenne-tipset!
Växtvärlden reglerar sig själv ...blir det för mycket så släpper de det överflödiga. Fikonträd skulle jag vilja ha..kanske kanske, stor kruka eller nere i Ceus? Den vill ha mycket sol kan jag tänka mig. Jag gör detsamma, mina chiliplantor förutom Mestre, ser hängiga ut och längtar efter värme och sol. Vinterregnet har varit långvarigt här.
Även jag har kvar i frysen så ...
RIM-inspektorn gillar jag också även om han verkligen kan se bister ut. Men det ska man väl vara om man är en inspektor. Stål i blicken ungefär. 😉

Kram
nalta norrland,

jag blir likadan Åsa, irriterad så in i vassen över slappheten. Men den syns överallt, man bara låter allt ramla ur händerna på en och så går man vidare. Det spelar ingen större roll om det är turister eller bofasta; en del bryr sig helt enkelt inte.
RIM-inspektorn är en fin kill-kisse, som håller ordning och håller efter möss, råttor och ödlor. Men han gör sina revirrundor på bygget..
Möblemanget kan man nästan dö för, jag villhöver jag också.
Kände mig helt tom på dagens ord, så det blev att städa istället.
Vi är mänskliga , och bra är det eller hur?
Ha detsamma du med! Kram
Svar: Vi har inte varit borta härifrån de senaste tre och ett halvt-åren men ingenting är omöjligt, mitt i allt så drar vi norrut. Men vi har haft mycket att ordna sedan vi flyttade hit och eftersom U. har sitt handikapp så har det blivit så att barn och barnbarn kommer hit istället. Det är sällan de har tid med oss, eftersom de har skolor och jobb att anpassa sig till. De vill gärna komma hit och få bli ompysslade. Ungefär så ligger landet till.
Guldkryckan sa…
Jag hittar inte ens till perrongen. ;)
Nog bra att försöka ha lite ordning i arkivet, hos mig är det mest oordning, nån gång ska jag väl rensa.

Ha det gott nu.
Karin sa…
Jag följer med spänning aloe-dramat. Vågar inte riktigt satsa på någotdera än, men min allra första tanke var Aloe Scobinifolila. Men sedan tänkte jag om efter ditt inlägg om träd-aloe. Och nu vet jag överhuvudtaget inte vad jag tror. Avvaktar den fortsatta utvecklingen, både av plantan och av din och Uffes diskussion.
Guldkryckan,

och bra går det också eller hur? Man behöver ju inte ens vara med i olika teman utan köra sitt eget rakt upp och ner.
Jag drunknar om jag inte gör något, måste hålla efter mig själv, haha..
Ha det gott du med!
Karin,

det är spännande och jag blir mera övertygad för varje dag som går, för varje liten klocka som slår ut...att det är en Aloe Scobinifolila...men än vågar jag inte säga amen.
En sådan fin blandning av bilder här :-)
Och ja, man hoppar över vissa utmaningar ibland - de ska ju kännas rätt och roliga.
Carita Liljendahl,

Tack! Ja, just idag kände jag inte för att skriva något om nyckelringar, även om jag har flera sådana och också har tillverkat ett antal under åren...men som du skriver, det ska kännas rätt ...
Matbanan fick vi väldigtgott tillagat i Kenya för många år sedan. Försökte återupprepa det när vi kom hem, men det blev inte samma sak ...
Helena på FREEDOMtravel,

de kan det där i Kenya...det är svårt att återupprepa goda recept...man får träna ett tag och så blir det ändå inte detsamma men någonting som blir ens eget goda recept. Ge inte upp, mitt i allt så sitter det! 😊
BP sa…
Städa du på bara:-) Du behöver ju ingen dammsugare, alltså förstör du inte ryggen och behöver inte anlita ett städbolag för att rensa bland dina bilder.
Plantains och vanliga bananer har jag oerhört svårt för. Gillar varken konsistensen eller smaken om jag ska vara ärlig, speciellt inte i maträtter.
Sedan fastnar jag förstås på byggkranen men också på den flygande Doosan som ser ut att skopa in byggarbetaren. Så himla bra fångat!
Japp, jag gillar ditt alternativa tåg-inlägg:-)
BP,

tack för det! Exakt, det behövs inget städbolag alls, jag bara sitter här och sorterar, raderar och använder.
Tack, Doosan är bra på att skopa och är så behändig i storlek för dem just nu på andra sidan gränden.
Tack igen BP!
Paula sa…
Aloen oavsett vilken variant, ser ju ut som en fantasiblomma! Så häftig, aldrig sett något liknande, påminner inte ett dugg om vitsipporna på mina foton, de så anspråkslösa, nej din aloe har fått både fräcka färger och snygga former! Har för mig att kokbanan inte ska vara söt, men jag är inte helt övertygad. Föråt mig på bananer som gravid och har inte ätit en tugga efter det! Tre månaders banan-diet räckte för hela livet. inget annat stannade kvar i min mage, o dottern hon måtte ha blivit bekant med den sötsliskiga doften redan i livmodern. Tack för alla mysiga foton,! Kram från pörtet
Paula,
dina vitsippor slår alla Aloear i världen. Ja, den ser lite hottentottig ut den här växten som finns i en kruka här på vår terrass. Den är en riktig snygging, vild och lite galen, helt i min smak.
Kokbananen är inte alls så söt som den "riktiga "bananen. Den är t.om oätlig rå..den måste tillredas för att kunna ätas. Se där, den där dieten kanske du ska börja saluföra och blir rik på kuppen. Jag åt tomater när jag väntade min dotter, yoghurt och tomater men jag älskar det fortfarande och vet du vem som gör det också? Min dotter. När jag väntade min son ville jag ha ärtsoppa och äppel...han gillar det också ännu i denna dag. Tack själv Paula!
Kram från gränden
Vad härligt inlägg med en skön variation av vardagsbilder. Det är fascinerande när arbetsfordonen flyger :) Kram
Anna i Portugal,

ja, vi gillar ju det där med arbetsfordon som flyger och klättrar på väggar. Minns bilder från den tiden då ni var här och du visade dem. Tack! Kram!

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Fader vår-trädet

Öronbedövande