Äventyret framtiden

 Åke i Nacka är flitig som en myra och startar upp ett nytt söndagstema idag. Veckans foto. Han hinner ungefär parkera tåget (Hoppa på tåget) innan han tar tag i nästa sak.  Uppriktigt sagt så tänkte jag inte alls vara med i detta tema men så råkar det sig så att jag har tagit några bilder under senaste vecka som får vara med idag i alla fall. Teman kan man hoppa av och på som man vill och önskar. Jag är med idag, premiärdagen. Sen får vi se vad som händer för min del. Ibland är jag med, ibland är jag inte med..så enkelt är det beroende på vilka nycker jag har för dagen😉och vilka foton som har tagits. I direkt anslutning till vår gränd ligger Avenida Santiago Menor och under de senaste dagarna har det varit full fart där med att asfaltera vägen. Ända hem till oss och vår terrass har det känts av i form av nedfallande svarta partiklar... Jag träffade två ukrainska vänner med liten dotter, i fredags på ett utecafé i stan. På vägen mot min portugisiska pratstund med Melissa b...

Det hördes tydligt när l okförare Åke drog igång tåget i Nacka idag så jag stod genast beredd här i     Funchal, tog sats och hoppade ombord i mycket tidig timme med mina figurer. Det var lite knixigt att få dem alla med ombord men jag fick hjälp av andra som stod i närheten.  Tåget på bilden är ett pussel jag har pusslat färdigt för någon dag sedan. (Internet) Några av figurerna var förstås så små att det inte var något problem alls att ta dem med ombord. Jag lade dem alla i en liten väska som jag lade i ryggsäcken innan jag hoppade ombord. Mössen bor här hos oss . De är handblåsta och mycket vackra i mina ögon. Jag tycker om glaskonst De här små ankorna kom till oss en påsk för två år sedan..Ett par grannar kom över på kaffe med dopp och då kom ankorna med samtidigt till oss De ska få ta plats i någon blomkruka på terrassen så småningom. Ankor vill vara ute i det fria    De här två sothönsen har en man på Kökar i Ålands östra skärgård täljt till.    ...

Det finns ett ställe här i vår omedelbara närhet som ser ut så här just nu. Bougainvillean tänker jag på. Kvinnan på bild är tillfällig, men tänk er att gå därunder med hängande blommor som snudd på nuddar håret på en. Det händer den här tiden varje år...Sen klipps bougainvillean och så kommer den igen lite senare. Växtkraften är enorm på denna ö. Jag är glad att jag inte har blivit alltför hemmablind ännu utan att jag kan njuta för fulla muggar av skönheten runt omkring mig.  Igår kl. 08.30 kom Madeira taxi till oss för att föra oss till Medicina física e reabilitação ( fysioterapi och rehabilitering) på  Hospital Dr. Nélio Mendonça Vår familjeläkaren på Saúde hade remitterat U. till en fysioterapeut/specialist för att kolla upp honom ytterligare. Hon är suverän Dra Cristina. Säga vad  man vill men hon ger verkligen järnet och går till grunden i det hon gör. Återigen träffade vi bara trevliga tillmötesgående personer inom sjukvården. Vi är aningen förundrade, för lite ti...

Lite huvudlöst känns det som när jag hittar ett litet album (ni vet  att jag städar) och det står att det heter Stockrosor. Jag blev jätteglad, "nu hittar jag äntligen mina stockrosor" och så öppnar jag albumet och  så visar det sig att det inte finns en endaste liten stockros i det överhuvudtaget, utan en hel del annat istället.  Vart har mina stockrosor tagit vägen? Nå, jag hittar dem säkert någonstans någon gång och mera jag städar mera inser jag att jag måste städa ännu mera för att få ordning på alla tusentals fotografier jag har. Okej, nu ska ni inte tro att jag är totalt förvirrad jämnt och ständigt...jag har en viss ordning nu och då, jag lovar. Alla fotona i inlägget är från år 2011. Jag gjorde lavendelpåsar av linnetyg och klippte ut änglar från en gardin som min svärmor Birgit förärade mig. Gardinen var många år gammal och lite trasig så det passade bra att ta vara på den och göra något nytt och trevligt av den. Lavendel odlade jag i trädgården och i café och ...

Så är det som det är. Tankarna malde på när det gällde den där portugisiska historien som fanns inbunden i tre stora böcker på secondhandaffären. "Fram till den 28 februari har de ett erbjudande på att om man köper tre böcker får man en bok gratis" berättade U. Jag tror att operation övertalning var på gång. 😉 Jag var fortfarande tvehågsen, behöver vi verkligen Portugals historia på portugisiska? Nå, jag gav det en chans. Jag ville ha några små vackra skålar att lägga upp oliver, körsbärstomater, gurka, etc. i på bordet när jag serverar middag ibland. Jag saknar de där fina, lätta, vackra. Vi har skålar men de är av en annan kaliber och är bra de också men inte alltid. Ibland vill jag ha något annat för att göra en middagsdukning lite extra extra . Ögat äter ju det också som bekant.  "Så varför inte gå till secondhandaffären? De kanske har de där skålarna jag vill ha och då kan vi ju samtidigt titta på Portugals historia..." Så sagt och gjort, vi drog iväg till E...

            En fluga gör ingen sommar som det heter men här börjar vintern gå över i vår även om det fortfarande är en månad kvar av vintern enligt vad som gäller här. Portugiserna är praktiskt lagda. Vintern börjar den 22 december, våren den 22 mars, sommaren den 22 juni och hösten den 22 september. Ordning och reda...Men grodorna i ribeiran har helt klart fått vårkänslor, duvorna detsamma och så ser man skolungdomarna smyga sig in i vinklar och vrår för att pussas och kramas. Jag går nästan varje dag förbi en skola i vår omedelbara närhet och det börjar verkligen våras, det syns tydligt …😍         Nu är det mycket portugisiska för min del igen. M. har satt fart på mig och ger mig läxor av olika dignitet. Till torsdag när vi träffas igen så ska jag ha skrivit en biografi på portugisiska över en åländsk kändis. Allt hittar hon på också. Nu måste jag komma på vilken person jag ska kalla kändis och så behöver jag veta lite mera än så...

 Det är inte enbart i fotoarkivet jag "far runt" med "dammvippan". Just nu håller jag till i sytillbehörslådan också, den som jag kallar Allt jag behöver ibland . I den finns det mesta som jag behöver ibland.  Jag har en vit burk, som egentligen var en pillerburk för U:s medicin men nu är den fylld av allsköns knappar. Jag har haft mängder av knappar, har snudd på varit knäpp vad knappar gäller. Gamla knappar kan vara så fina och på något sätt så skriver de historia. Jag har delat med mig än hit och än dit men den här burken fick flytta med mig till Madeira. Jag vet fortfarande inte vad jag ska använda dessa speciella knappar till men de är så vackra och de kunde ha varit med och dansat charleston för ungefär hundra år sedan. Sådana knappar gör man sig inte av med så där bara eller hur?  De är av metall, jag är inte säker på vilken sorts metall det är i dem men det ser ut som om det är lite förgylld mässing, själva materialet. Insidan är blank, vitglänsande så det ...