Bibliotek på gång?

           
En fluga gör ingen sommar som det heter men här börjar vintern gå över i vår även om det fortfarande är en månad kvar av vintern enligt vad som gäller här. Portugiserna är praktiskt lagda. Vintern börjar den 22 december, våren den 22 mars, sommaren den 22 juni och hösten den 22 september. Ordning och reda...Men grodorna i ribeiran har helt klart fått vårkänslor, duvorna detsamma och så ser man skolungdomarna smyga sig in i vinklar och vrår för att pussas och kramas. Jag går nästan varje dag förbi en skola i vår omedelbara närhet och det börjar verkligen våras, det syns tydligt …😍

  
    
Nu är det mycket portugisiska för min del igen. M. har satt fart på mig och ger mig läxor av olika dignitet. Till torsdag när vi träffas igen så ska jag ha skrivit en biografi på portugisiska över en åländsk kändis. Allt hittar hon på också. Nu måste jag komma på vilken person jag ska kalla kändis och så behöver jag veta lite mera än så. Vem ska jag skriva om? Tja, det löser sig säkert. Synd att Marie Curie inte var åländska, då hade jag ju haft allt klappat och klart mera eller mindre. 



   Igår när jag kom hem genom dörren från min prat-timme med M.,mötte mig en mugg kaffe och fyra
   böcker. U. hade varit på shoppingrunda till en secondhand-affär här i Funchal. 
   Han är för kul. Jag stönade nästan men skrattade för fulla kaffemuggen senare. Nu har jag sex stycken
   lexikon, två portugisiska-svenska och fyra enbart på portugisiska. 
   Inte nog med det. På nattduksbordet ligger tre nya sagoböcker på portugisiska.😊
   De är nog mera på min nivå tillsvidare.

Kapokträd/-Sumaúma (P)

   Korvstoppning på gång? Nå, jag tar det med ro... 
   U. har planer på mera litteratur för min del men nu får det räcka. 
   Det lär finnas några stora fina inbundna böcker om Portugals historia i secondhandbutiken..
   Jodå, jag gillar historia men först ska jag nog lära mig portugisiska och förhandla mig till minst 
   trettio friska år till på den här jorden om jag ska hinna med allt jag vill hinna med. 😉
   Det får duga med små sagor till att börja med. 
   Måtta med allt..men bokhyllan med portugisisk lektyr fylls på hela tiden..
   

Kapok

    
                                                  Ha det tisdagsbra! 

                                                  Karin Eklund, Funchal, Madeira

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Bild
För ett år sedan idag, stod vi på "vår" balkong i Funchal ( Madeira) och tittade på det mest storslagna fyrverkeri som vi någonsin har varit med om. Det var magiskt, stort och euforiskt allt detta hejdundrande, gnistrande och smällande. Alla kände sig säkert förvissade om att det nya året skulle bli hur bra som helst. Så är vi ju, vi människor. Vi är optimister för det mesta. Och visst har år 2020 haft mycket gott med sig men vi vet ju alla att det också har varit väldigt svårt och jobbigt för många, många och att vi kommer att känna av allt detta också under det år som är på kommande. Nu i dagarna har jag tagit ett beslut om min närmaste framtid.  Jag tänker ta bloggpaus! Japp! Det har vuxit fram redan under tidig höst men så kom jag på att jag hade så  många krubbor och granar och ja, ni vet, så jag bestämde mig för att se tiden an ett tag framöver i alla fall. Men nu känns det som att det ska ske!  Jag avslutar bloggåret med ett bamsestort fyrverkeri och går in i de...
Läs mer

Öronbedövande

Bild
När jag i  Ia mitt i livet-bloggen läste om cikadorna på Kreta, blev jag påmind om att jag har en bild av denna märkliga insekt i mitt eget bildarkiv. Vi undrade vad det var som lät så öronbedövande redan ett par kvarter innan vi nådde vårt mål för dagen i mitten på september 2017 då vi var i Gamla stan i Rethymnon. (Kreta) Mitt i allt så var Uffe försvunnen. Jag gick där ensam på trottoaren och pratade högt för mig själv, i god tro att han var hack i häl på mig Samtidigt ville en värdinna till en taverna som vi (jag) gick förbi, att vi skulle äta lunch hos henne. "I have lost my husband", svarade jag spontant, vilket jag insåg precis när jag svängde mig om.  Lite underförstått att vi nog inte skulle ha någon lunch. "No, no, he is there", fick jag  till svar och så pekade hon på Uffe som stod under ett stort träd på andra sidan gatan och tittade upp i kronan. Hon gick raskt över gatan tillsammans med mig och så visade hon oss vem spelmannen var...
Läs mer