Anno 2011

februari 27, 2025

Lite huvudlöst känns det som när jag hittar ett litet album (ni vet att jag städar) och det står att det heter Stockrosor. Jag blev jätteglad, "nu hittar jag äntligen mina stockrosor" och så öppnar jag albumet och så visar det sig att det inte finns en endaste liten stockros i det överhuvudtaget, utan en hel del annat istället.

Vart har mina stockrosor tagit vägen? Nå, jag hittar dem säkert någonstans någon gång och mera jag städar mera inser jag att jag måste städa ännu mera för att få ordning på alla tusentals fotografier jag har. Okej, nu ska ni inte tro att jag är totalt förvirrad jämnt och ständigt...jag har en viss ordning nu och då, jag lovar. Alla fotona i inlägget är från år 2011.

Jag gjorde lavendelpåsar av linnetyg och klippte ut änglar från en gardin som min svärmor Birgit förärade mig. Gardinen var många år gammal och lite trasig så det passade bra att ta vara på den och göra något nytt och trevligt av den. Lavendel odlade jag i trädgården och i café och brödbutik sålde vi också hantverk förutom bröd och annat ätbart.

Lavendelpåsarna hade strykande åtgång. Jag minns att jag hade skrivit något på en skylt om soldater i Frankrike som sov bättre och lugnare om de lade sina huvuden på lavendeldynor. Vilket är sant. Jag hade läst om den saken så det var inte något hitte-på. Lavendel lugnar..

Stackars alla soldater..

En regnig februaridag här i Funchal, anno 2011. På den tiden såg hamnen annorlunda ut. Sittplatser fanns i muren mot havet. Kakeltavlor prydde dem. Vart allt tog vägen känner jag inte till. Jag hoppas på att de som styrde och ställde på den tiden tog vara på de handmålade kaklen och förvarar dem någonstans till eftervärlden eller ser till att de blir använda på ett bra sätt.

Som sagt det regnade den där dagen...att vara försäljare kan ha sina sidor.

Innan vi kom hit till Madeira med flyg åkte vi kryssningsfartyg från Mariehamn till

Helsingfors. Clivian blommade vackert när vi "tuffade på" i ett isande hav.

Jag fick de här knapparna av min svärmor när vi tog oss hem från Madeira till Helsingfors och vidare till Åland. Fotot tog jag härom dagen men knapparna fick jag på den resan. Vi reste alltid till Helsingfors så länge U:s föräldrar levde och tog flyget därifrån för att kunna få lite mera tid tillsammans med dem.

Senare, efter år 2015, då de inte fanns i livet längre tog vi oss hit via Stockholm och Arlanda.

Jag har ingen som helst aning om vad jag ska göra med knapparna..

Det var vinter och på flygfältet i Helsingfors körde plogbilarna i konvoj för att hålla fältet öppet för inkommande och utgående plan. Den vintern var det många flygfält i Europa som hade det besvärligt och ställde in flygresor men Finland är Finland. Sisu-landet. De klarade biffen..

Vintern varade länge. Vi hittade inte vår bil när vi kom tillbaka, vi fick gå på känsla och leta upp den i snödrivorna på parkeringen vid flygfältet och gräva fram den. Så skönt när bilen startade med en gång.

Där hade den stått under snön i två veckors tid och kallt var det. Då lärde vi oss att inte vara så förbenat ekonomiska/snåla. De följande åren köpte vi bilplats i parkeringshuset.