Äventyret framtiden

Idag är det redan en månad sedan julafton. Den var ju nyss här och vips så, bara elva månader kvar till nästa jul...                                                   Lite portugispratet igen. M. sätter mig på hal is minst sagt, för nästa gång vi träffas så ska vi prata om São Tomé e Príncipe , Afrikas näst minsta stat som är belägen utanför Västafrika. Jag har förstås hört talas om landet men desto mera än så vet jag inte så nu ligger jag i träning och läser på inför nästa prat-timme.Till vänster i bild São Tomès emblem. Jag gillar utmaningar och tänker skjuta skarpt 😉 Nåja, nu är jag stor i orden, men liten på jorden. Lösa skott blir det nog och inget annat. Jag är inte alls så tuff som jag ser ut att vara i det här sammanhanget. Men mera allmänbildad blir jag hur som helst samtidigt som jag lär mig nya ord på portugisiska igen samt mera geografi.  Att jag...

Ena dagen sköna kamelior, andra dagen en barracuda (bicuda på portugisiska).  Det ringde på portklockan och där stod grannfrun Z tillsammans med sin sondotter. Flickungen hade varit med sin far och fiskat och då tänkt särskilt på mig. Hon var överlycklig för att hon hade lyckats fånga en pargo och den överräcktes med en kram och några kindpussar av tioåringen. Hennes far förmedlade samtidigt en barracuda åt oss. Självklart blev jag rörd. Vi älskar ju fisk och så kommer den till dörren, dessutom fångad här på Madeira. Rena lyxtillvaron.  Barracudan/Bicudan hade varit ett varv via frysen innan den anlände     Pargon lade jag i frysen, så den får jag visa en annan gång. Barracudan ska vi äta idag..     Vilken lycka att man inte är en liten fisk som simmar förbi den där munnen.      Tänderna är oerhört vassa.      När jag öppnade och rensade fisken så såg jag att den hade varit rejält hungrig.      Det fanns ingen ma...

 Igår när det regnade som allra gladast, (Man brukar ju säga som allra argast) så tog jag tag i det lilla kamelia-albumet som jag "hittade" här om dagen i mitt arkiv.  På helt fel ställe, men nu är det här där det ska vara. För varje tömning av mina små album får jag  förhoppningsvis mera ordning och reda. Jag har i alla fall en god tro🙄 Ovanstående bild av den ljuva kamelian som har ramlat ner i en damm, har jag tagit i Jardim Botânico da Madeira, här i Funchal. Kameliaträdet skuggar dammen men just då råkade solen ta sig in genom grenverket..                                             Flera nedfallna skönheter i samma trädgård                                          Ur en annan synvinkel                   ...

tänkte jag igår när jag i fullt ösregn gick till min tandläkare Edgar. Jag klädd i vattentät jacka med huva och paraplyet hårt i handen så att det inte skulle flyga iväg med mig😉. I och för sig kunde det ha blivit en spännande färd. Jag kanske hade landat uppe i Monte? Mera troligt är dock i rännstenen..platt fall.  Vi har vinterväder här så det förslår just nu och pratandet med Melissa blev inhiberat på grund av väderleken. Hon kör motorcykel till jobbet från en av städerna i närheten av Funchal. Hårda vindar och mycket regn blev det avgörande. Det är så onödigt att kasta sig ut i trafiken som ändå är mycket tät och så hårt oväder på det. Vi beslöt på en kort sekund att vi tar pratet på onsdag och torsdag istället. Uttrycket "att himlen gråter" hittar man ofta i poetiska sammanhang, men själv hörde jag det ofta av min egen mor långt innan jag ens blev bekant med poesi och bl.a. Peps, som sjunger om Himlen som gråter.  Själv tänkte jag på installationen av president Trump i ...

ja, det där kan man förstås ta som man vill. Det finns ju något som kallas vit vecka och då i meningen av att man inte dricker någonting alkohol-aktigt alls under en vecka. Nu handlar inte min vita måndag om något sådant utan mera om min egen lek med fotografier och lite dittan och dattan som jag har hittat i mitt fotoarkiv.                                         Vi hade ett körsbärsträd då vi bodde i Geta (Åland). Det gav bra med blommor                     men sämre med bär och bären var inte alls söta. Det var ett s.k. surkörsbärsträd                      Japp, vi sågade ner det...vi är rätt så radikala ibland (kanske alltid). Men vackert                      var det när det blommade             ...

BP:s skyltsöndag fortsätter fem gånger till om jag inte är helt ute och cyklar?  Idag visar jag följande nyss fångade skyltar som faktiskt kom hem till mig utan att jag behövde anstränga mig särskilt mycket alls Jag behövde inte ens bära upp lådan med skyltarna på. Det gjorde ett par mycket tjänstvilliga killar i transportfirman Andrade & Vieiros Ltd som dessutom puffade mig vänligt på axeln båda två innan de gick, bara för att jag försökte prata portugisiska. Det uppskattas alltid och jag får uppmuntrande leenden.  Sen blev det julafton en liten stund eller egentligen bröllopsdagspresentuppackning...U. beställde hem varan redan i oktober som en bröllopsdagspresent åt oss själva. (vi firar bröllopsdag den 10.10)  Sen hände ingenting alls.  Efter en ganska lång tid tog U. kontakt med säljaren och undrade vart beställningen tog vägen. Det undrade de på Casa också och efter ett tag visste de att den låg i ett stort lager någonstans utanför Lissabon men att varan ...